FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)
den 12 juli 2007 (*)
”Personal i samarbetsprojektet JET – Tillämpning av andra rättsliga föreskrifter än de som gäller för tillfälligt anställda – Skadestånd för ekonomisk skada”
I mål T‑45/01,
Stephen G. Sanders, Oxon (Förenade kungariket), och 94 andra sökande vilkas namn är förtecknade i en bilaga till domen, inledningsvis företrädda av P. Roth, QC, I. Hutton, E. Mitrophanous och A. Howard, barristers, därefter av P. Roth, I. Hutton och B. Lask, barrister
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Currall, i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Europeiska unionens råd, inledningsvis företrätt av J.-P. Hix och A. Pilette, därefter av J.-P. Hix och B. Driessen, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
angående fastställandet av det belopp med vilket skadestånd skall utgå till respektive sökande för den skada som de lidit till följd av att de inte anställdes som tillfälligt anställda i Europeiska gemenskaperna i samarbetsprojektet Joint European Torus (JET), sedan förstainstansrätten meddelat dom den 5 oktober 2004 i mål T‑45/01, Sanders m.fl. mot kommissionen,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)
sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna M. Jaeger och H. Legal,
justitiesekreterare: handläggaren C. Kristensen,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 mars 2007,
följande
Dom
Bakgrunden till tvisten och förfarandet
1 Förstainstansrätten fann i dom av den 5 oktober 2004 i mål T‑45/01, Sanders m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. II‑3315) (nedan kallad mellandomen), följande: Kommissionens rättsstridiga agerande, vilket bestod i att i strid med stadgarna för samarbetsprojektet Joint European Torus (JET) inte erbjuda sökandena kontrakt som tillfälligt anställda, var skadeståndsgrundande för Europeiska gemenskapen. Sökandena hade till följd av kommissionens rättsstridiga agerande fråntagits en verklig möjlighet att rekryteras som tillfälligt anställda. Den skada som sökandena led under den tid som de arbetade för samarbetsprojektet JET utgjordes av skillnaden mellan den lön, de anknutna förmåner och pensionsrättigheter som de berörda personerna skulle ha erhållit eller förvärvat om de hade arbetat för JET‑projektet i egenskap av tillfälligt anställda och den lön, de anknutna förmåner och pensionsrättigheter som de faktiskt erhöll eller förvärvade i egenskap av kontraktsanställd personal (punkterna 142, 158 och 167 i mellandomen).
2 Förstainstansrätten ansåg att sökandenas ersättningskrav skulle ha framställts inom en rimlig tidsfrist, vilken inte fick överskrida fem år från och med den tidpunkt då de fick kännedom om den situation som de hade framfört klagomål över. Förstainstansrätten fann därför att skadeståndet för varje sökande skulle beräknas från och med datumet för ikraftträdande av det äldsta avtal som ingåtts eller förnyats beträffande respektive sökande, varvid detta datum inte fick ligga mer än fem år tillbaka i tiden från det att skadeståndskravet hade framställts till kommissionen (punkt 72 i mellandomen).
3 Eftersom det inte var möjligt för förstainstansrätten att fastställa det skadestånd som skulle utges till respektive sökande, slogs i mellandomen de principer och kriterier fast på grundval av vilka parterna uppmanades att träffa en överenskommelse (punkt 170). Om parterna inte lyckades träffa någon sådan överenskommelse skulle de inkomma med uppgift till förstainstansrätten om de belopp som de ansåg att skadeståndet skulle uppgå till.
4 Parterna skulle således
1) fastställa vilken tjänst och lönegrad som skulle ha motsvarat de arbetsuppgifter som respektive sökande utförde, om de hade erbjudits ett kontrakt som tillfälligt anställda vid datumet för ikraftträdande av det äldsta avtal som ingåtts eller förnyats beträffande respektive sökande, varvid detta datum inte fick ligga mer än fem år tillbaka i tiden från det datum då skadeståndskravet framställdes till kommissionen (punkterna 169 och 171 i mellandomen),
2) fastställa vilken karriär som respektive sökande skulle ha haft från och med tidpunkten för anställning till och med den ovannämnda femårsperioden, med beaktande av
den genomsnittliga löneökning som anställda vid Euratom med motsvarande tjänst och lönegrad, som i förekommande fall arbetat i JET‑projektet, har haft,
de eventuella befordringar som respektive sökande skulle ha kunnat beviljas under denna tid mot bakgrund av den fastställda lönegraden och tjänsten, varvid det genomsnittliga antalet befordringar av tillfälligt anställda vid Euratom i en liknande situation skulle tillämpas (punkt 172 i mellandomen),
3) jämföra situationen för en tillfälligt anställd i gemenskapen med situationen för en kontraktsanställd med utgångspunkt i nettobeloppen, efter avdrag för avgifter och andra pålagor enligt den tillämpliga lagstiftningen (punkt 173 i mellandomen).
5 Förstainstansrätten klargjorde att den period för vilken skadestånd kan utgå avsåg tiden från datumet för ikraftträdande av det äldsta avtal som ingåtts eller förnyats under den femårsperiod som föregick det datum då skadeståndskravet framställdes till antingen det datum då den berörde sökanden upphörde att arbeta för JET‑projektet, om detta datum inföll innan projektet avslutades den 31 december 1999, eller det sistnämnda datumet, om den berörde sökanden arbetade för JET‑projektet till dess att projektet upphörde (punkt 174 i mellandomen).
6 Förstainstansrätten fann avslutningsvis att eftersom skadeståndet syftade till att ersätta förlust av lön jämte tillhörande förmåner som omfattades av protokollet om privilegier och immunitet för tjänstemän och andra anställda vid Europeiska gemenskaperna och eftersom det skulle beräknas med beaktande av gemenskapsskatten, var det fritt från all beskattning och kunde därför inte bli föremål för nationell beskattning (punkt 176 i mellandomen).
7 Parterna lyckades inte träffa någon överenskommelse i samtliga frågor angående det exakta bestämmandet av det skadestånd som skulle utgå till respektive sökande. De inkom därför den 28 oktober 2005 med beloppsmässiga yrkanden till förstainstansrätten.
8 Förstainstansrätten förelade parterna, som en processledande åtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna, att inkomma med klargöranden och upplysningar beträffande de tvistefrågor rörande uppskattningen av den skada som respektive sökande hade lidit som alltjämt kvarstod mellan dem. Föreläggandet delgavs parterna den 19 december 2006.
9 Sökandena efterkom föreläggandet i en skrivelse som kom in till förstainstansrättens kansli den 20 februari 2007. Kommissionen yttrade sig över vad sökandena hade anfört i en skrivelse som kom in till förstainstansrättens kansli den 1 mars 2007.
10 I sina svar på förstainstansrättens föreläggande preciserade parterna sina beloppsmässiga yrkanden. De uppgav att de hade löst några av de frågor i vilka det rådde oenighet och lyfte fram de punkter vilka alltjämt var föremål för diskussion.
11 I beslut av ordföranden på förstainstansrättens första avdelning, som meddelades den 7 mars 2007, avslogs den interventionsansökan som hade gjorts av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland den 27 februari 2007. Som skäl för beslutet anfördes, med hänvisning till artikel 115.1 jämförd med artikel 116.6 i rättegångsreglerna, att interventionsansökan inte hade gjorts i rätt tid.
12 Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 20 mars 2007. Kommissionen kom in med ett rättat exemplar av bilagorna till sitt yttrande av den 1 mars 2007.
13 Efter det att förhandlingen hade förklarats avslutad gavs sökandena av ordföranden en vecka att inkomma med eventuella ändringar i de handlingar som kommissionen hade gett in vid förhandlingen. Efter det att sökandena hade begärt att fristen skulle förlängas, gav ordföranden den 27 mars 2007 kommissionen till och med den 30 mars 2007 att göra slutliga ändringar i sina beloppsmässiga yrkanden, och sökandena till och med den 3 april 2007 att yttra sig över vad som senast hade lagts fram.
14 Det muntliga förfarandet avslutades den 17 april 2007.
Parternas yrkanden
15 Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall
– förplikta kommissionen att ersätta dem för förlorad lön samt för förlorade pensionsrättigheter, ersättningar och förmåner som orsakats av att de har varit föremål för åsidosättanden av gemenskapsrätten med ett sammanlagt belopp om 27 744 467 brittiska pund (GBP) för samtliga sökande per den 31 oktober 2005,
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
16 Kommissionen har, med stöd av rådet, yrkat att förstainstansrätten skall
– förplikta den att ersätta sökandena i enlighet med mellandomen med ett högsta belopp för samtliga sökande om 5 767 682 GBP per den 31 oktober 2005, i överensstämmelse med vad som har anförts i yttrandet,
– förplikta sökandena att ersätta hälften av rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Tvistens omfattning med avseende på person (ratione personae)
17 Till svar på de frågor som ställts av förstainstansrätten vid förhandlingen har sökandena förklarat att två av dem inte framställer några skadeståndsyrkanden. Dessa två är Mike Organ och Michael R. Sibbald.
18 Förstainstansrätten konstaterar således att 93 av 95 sökande har framställt skadeståndsyrkanden.
19 Sökandena har dessutom upplyst om att Shirley Rivers har gift sig under målets handläggning och att hon därför omnämns som Shirley Playle med avseende på skadeståndsyrkandena. För att undvika missförstånd kommer hon i denna dom att kallas med efternamnet Rivers-Playle.
Skadeståndsyrkandets belopp
20 Kommissionen har, utan att göra någon invändning om rättegångshinder, gjort gällande att sökandenas skadeståndsyrkande för den period för vilken skadestånd kan utgå (1995–1999), som fastställdes i mellandomen, är en och en halv gång högre än deras ursprungliga yrkande. Kommissionen anser att denna ökning av sökandenas yrkande inte uppfyller bestämmelserna i artikel 44 i rättegångsreglerna, inte ens med beaktande av att yrkandet har ändrats med hänsyn till de uppgifter som kommissionen har lämnat sökandena under de diskussioner som har förts mellan parterna.
21 Domstolen har i ett mål, i vilket det hade meddelats en mellandom som slog fast metoden för att beräkna skadan och i vilket det hade förordnats om att ett sakkunnigutlåtande skulle inhämtas, funnit att det ursprungliga yrkandet kan ökas och således slagit fast att sådana ändrade yrkanden kan tas upp till sakprövning. Domstolen fann att yrkandena i fråga framstod som en tillåten, och till och med nödvändig, utvidgning av yrkandena i ansökan, i synnerhet eftersom domstolen i mellandomen för första gången fastställde de omständigheter som var nödvändiga för att beräkna skadan och dess exakta beskaffenhet samt eftersom den exakta metoden för att beräkna det skadestånd som skulle utgå ännu inte hade diskuterats. Domstolen tillade att parterna i domslutet i mellandomen hade uppmanats att framställa beloppsmässiga yrkanden för det fall de inte kunde nå någon överenskommelse i fråga om skadans belopp. Av detta drog domstolen slutsatsen att en sådan uppmaning skulle sakna mening och praktisk betydelse om inte parterna, efter det att mellandomen hade meddelats, kunde framställa yrkanden som skilde sig från dem som de hade framställt i ansökan (domstolens dom av den 27 januari 2000 i de förenade målen C‑104/89 och C‑37/90, Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen, REG 2000, s. I‑203, punkterna 38–40).
22 Det förhåller sig på samma sätt i det föreliggande målet. I mellandomen har den period för vilken skadestånd kan utgå fastställts, liksom de omständigheter som skall ligga till grund för skadeståndet och den metod som skall tillämpas för att bestämma med vilket exakt belopp som skadestånd skall utgå till respektive sökande. Således måste det med nödvändighet kunna ske en beloppsmässig ändring av respektive sökandes enskilda skadeståndsyrkande som en följd av den domen.
23 Det framgår dessutom av handlingarna i målet att sökandenas skadeståndsyrkanden av den 31 oktober 2005, vilka ändrats med hänsyn till domskälen i mellandomen, är lägre, och inte högre, än deras ursprungliga yrkanden, om det totala beloppet tas i beaktande och inte endast den del av det ursprungliga yrkandet som avser den period för vilken skadestånd kan utgå.
24 Det följer av det ovan anförda att vad kommissionen anfört om beloppet för de slutliga skadeståndskraven saknar relevans.
Inledande överväganden
25 Denna dom har till syfte att bestämma det skadestånd som skall utges till respektive sökande som ersättning för den rättsstridighet som fastställts i mellandomen. Skadestånden i fråga skall bestämmas i enlighet med de principer och kriterier som det erinrats om ovan i punkterna 1–6, eftersom parterna inte har lyckats nå någon överenskommelse som innefattar samtliga punkter för att genomföra de principer och kriterier som har fastställts av förstainstansrätten.
26 Förstainstansrätten noterar att mellandomen varken har överklagats i den del som avser fastställandet av gemenskapens skadeståndsansvar på grund av den rättsstridighet som konstaterats eller i den del som det i den domen fastställts att sökandena lidit skada och att deras rätt till skadestånd har begränsats till en period om högst fem år. Mellandomen har inte heller överklagats i den del som avser de principer och kriterier som skall tillämpas för att bestämma skadeståndet för varje enskild sökande. Domen har således vunnit laga kraft i dessa delar, vilka äger rättskraft och skall tillämpas vid målets slutgiltiga avgörande (domstolens dom av den 19 februari 1991 i mål C‑281/89, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I‑347, punkt 14, samt domstolens beslut av den 11 juli 1996 i mål C‑397/95 P, Coussios mot kommissionen, REG 1996, s. I‑3873, punkt 25, och av den 28 november 1996 i mål C‑277/95 P, Lenz mot kommissionen, REG 1996, s. I‑6109, punkterna 48–54, och, beträffande en mellandoms rättskraft, domen i de ovannämnda förenade målen Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen, punkterna 54–56). Kommissionen har för övrigt i det ovannämnda yttrandet av den 1 mars 2007 understrukit att varken sökandena eller kommissionen själv har överklagat domen av den 5 oktober 2004 till domstolen och att den således har vunnit laga kraft och äger rättskraft.
27 Med beaktande av hur den föreliggande tvisten såg ut när det muntliga förfarandet avslutades, har parterna, i jämförelse med respektive parts yrkanden av den 28 oktober 2005, kommit överens i ett antal allmänna och särskilda frågor rörande bestämmandet av det skadestånd som skall utges till respektive sökande i enlighet med principerna och kriterierna i mellandomen.
28 Parterna är således överens om det allmänna tillvägagångssättet för att beräkna sökandenas förluster, fastställandet av de mest betydelsefulla beståndsdelarna av sökandenas gemenskapsinkomster och nationella inkomster som skall tas i beaktande samt att en enkel ränta om 5,25 procent skall utgå på det slutliga skadeståndsbelopp som skall utges till respektive sökande. Parterna är vidare överens om att det skadestånd som utbetalas till sökandena inte skall vara föremål för beskattning enligt Förenade kungarikets lagstiftning. Frågan vilket skattesystem som skall tillämpas på skadeståndet avgjordes uttryckligen och slutligt genom mellandomen (se ovan punkt 6). Det framgår vidare av handlingarna i målet att två av sökandena, David Hamilton och Tom Price, som har varit arbetslösa sedan de slutade arbeta i JET‑projektet, skulle ha haft rätt till arbetslöshetsbidrag enligt tillämpliga bestämmelser.
29 Av de yrkanden som framställdes av parterna den 28 oktober 2005 framgår att oenighet kvarstår i sex frågor som utgör förutsättningar för att det exakta skadestånd som skall utges till respektive sökande skall kunna bestämmas. Det är dessa frågor som parterna har begärt att förstainstansrätten skall avgöra. Det rör sig om följande frågor: Den tidpunkt från vilken den period för vilken skadestånd kan utgå skall börja för respektive sökande (se ovan punkt 5). Vilken lönegrad och löneklass som skall fastställas för respektive sökande vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå (se ovan punkt 4). Vilka befordringar som sökandena skulle ha kunnat beviljas (se ovan punkt 4). Vilka förmåner som är anknutna till den lön som de skulle ha kunnat uppbära (se ovan punkt 1). Vilka avdrag som skall göras för avgifter och andra pålagor i syfte att bestämma nettoinkomsterna för tillfälligt anställda i gemenskaperna och för kontraktsanställda (se ovan punkt 4). Vilka pensionsrättigheter som sökandena skulle kunna göra anspråk på (se ovan punkt 1).
30 Parternas ståndpunkter har, som en följd av den processledande åtgärd som delgavs den 19 december 2006, närmat sig varandra ytterligare i vissa frågor. De har således kommit överens om vid vilket datum den period för vilken skadestånd kan utgå skall börja för respektive sökande och vilka avdrag för avgifter och andra pålagor som skall tas i beaktande för att bestämma de faktiska inkomster som sökandena hade i egenskap av kontraktsanställda. I de andra frågorna råder det emellertid alltjämt mer eller mindre betydande oenighet.
31 Det råder enighet mellan parterna om de svårigheter som de har haft att övertyga skattemyndigheterna i Förenade kungariket om att det skadestånd som utbetalas inte får bli föremål för nationell beskattning i enlighet med vad förstainstansrätten har funnit i mellandomen. Skattemyndigheterna i Förenade kungariket har nämligen förklarat sin avsikt att, även om de inte beskattar kapitalbeloppet, i vart fall beskatta den ränta som utgår på skadeståndet. Parterna har redogjort för detta i sina skriftliga inlagor och vid förhandlingen. Sökandena och kommissionen har därför begärt att förstainstansrätten tydligt uttalar att skadeståndet, såväl ränta som kapitalbelopp, inte skall beskattas.
32 Förstainstansrätten avser att i tur och ordning pröva de sex frågor som har räknats upp ovan i punkt 29. Det kommer härvidlag att göras en distinktion mellan de frågor i vilka det råder enighet och de frågor i vilka det råder oenighet. Frågan vilket skattesystem som skall tillämpas på den ränta som utgår på skadeståndet kommer även att prövas.
De frågor i vilka det råder enighet
Frågan vid vilken tidpunkt som den period för vilken skadestånd kan utgå skall börja
33 Förstainstansrätten slog i mellandomen fast att skadeståndet skulle beräknas från och med datumet för ikraftträdande av det äldsta avtal som ingåtts eller förnyats beträffande respektive sökande, varvid detta datum inte fick ligga mer än fem år tillbaka i tiden från det datum då skadeståndskravet hade framställts till kommissionen. Det aktuella datumet kom således att ligga mellan den 12 november 1994 och den 16 februari 1995 (punkterna 84 och 169 i mellandomen). Det framgår vidare av mellandomen (punkt 174) att den period för vilken skadestånd kan utgå avslutas antingen vid det datum som den berörde sökanden upphörde att arbeta för JET‑projektet, om detta datum inföll innan projektet avslutades den 31 december 1999, eller det sistnämnda datumet, om den berörde sökanden arbetade för JET‑projektet till dess att projektet upphörde.
34 Det framgår av de svar som parterna har lämnat på den ovan i punkt 8 nämnda processledande åtgärden att dessa har nått en överenskommelse om dels det datum när den period för vilken skadestånd kan utgå skall börja för respektive sökande, dels om periodens längd. Det framgår vidare av de ovannämnda svaren att överenskommelsen är förenlig med de domskäl i mellandomen som det har erinrats om ovan.
35 Förstainstansrätten skall stadfästa parternas överenskommelse och fastställer därför det datum som för respektive sökande står angivet i den andra kolumnen i bilaga 2 till domen som det datum när den period för vilken skadestånd kan utgå skall börja.
Frågan om avgifter och andra pålagor
36 Förstainstansrätten slog i mellandomen (punkt 173) fast att den jämförelse mellan en tillfälligt anställd i gemenskaperna och en kontraktsanställd som görs för att fastställa skadan skall utgå från nettobeloppen, efter avdrag för avgifter och andra pålagor enligt den tillämpliga lagstiftningen.
37 Vid bestämmandet av de inkomster som de har uppburit som kontraktsanställda, har sökandena, som en följd av den processledande åtgärden och i enlighet med de ovannämnda domskälen i mellandomen, dragit av de belopp som motsvarar inbetalningar till pensionsfonder. Dessa belopp ingick ursprungligen i sökandenas yrkanden av den 28 oktober 2005. Beträffande åtta av sökandena, vars försäkringsvillkor var jämförbara med det system som gäller enligt tjänsteföreskrifterna och vilka avsåg skydd mot yrkessjukdomar och olycksfall, har dessa belopp emellertid inte dragits av. Kommissionen har godtagit detta.
38 Förstainstansrätten skall stadfästa vad parterna har kommit överens om i denna fråga vid fastställandet av den nettoinkomst som respektive sökande faktiskt har uppburit i egenskap av kontraktsanställd under den period för vilken skadestånd kan utgå.
De frågor i vilka det råder oenighet
Frågan om lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå
– Parternas argument
39 Sökandena har gjort gällande att lönegraden och löneklassen skall bestämmas, vid sidan av akademiska kvalifikationer och tidigare yrkeserfarenhet, på grundval av den karriär som respektive sökande har haft inom JET‑projektet sedan denne faktiskt började arbeta i projektet, det vill säga beträffande flera av sökandena före början av den period för vilken skadestånd kan utgå. Sökandena anser att förstainstansrätten i mellandomen uppställde ett kriterium om likvärdighet i praktiskt hänseende mellan de tjänster som sökandena innehade som kontraktsanställda och de tjänster som de skulle ha innehaft som tillfälligt anställda. Sökandena har uppgivit att de, för att fastställa den praktiska likvärdigheten, har stött sig på en promemoria av den 25 augusti 1989 från Byrne som var ansvarig för avtalen inom JET‑projektet.
40 Sökandena har, med åberopande av mellandomen, gjort gällande att kommissionen i dag inte kan kräva att samma beviskrav skall vara uppfyllt som skulle behöva vara uppfyllt om det var fråga om deras faktiska rekrytering, eftersom de faktiskt har rekryterats för att arbeta inom JET‑projektet. Ett sådant beviskrav skulle dessutom i vissa fall vara omöjligt att uppfylla. Varje sökande har dessutom avlagt vittnesmål om sin karriär och sin meritförteckning.
41 Kommissionen har hävdat att lönegraden och löneklassen skall bestämmas vid datumet för ikraftträdandet av det äldsta avtal som faller inom den period för vilken skadestånd kan utgå, med beaktande av varje sökandes examina och tidigare yrkeserfarenhet som om det var fråga om en första rekrytering. Kommissionen anser att sökandena måste förebringa samma bevis i fråga om kvalifikationer och yrkeserfarenhet som om de faktiskt hade rekryterats. Enligt kommissionen följer det av mellandomen att gemenskapen är skadeståndsskyldig, att skadestånd skall utgå för längst en femårsperiod och att tidigare kontrakt inte kan tas i beaktande.
42 Kommissionen har vidare anfört att de relevanta handlingar som den använder sig av för att bestämma tjänster och lönegrader är kommissionens beslut av den 11 oktober 1984 om kriterier för placering i lönegrad och i löneklass vid rekrytering av personal som tillhör de vetenskapliga och tekniska tjänstegrupperna och kommissionens beslut, som trädde i kraft den 1 september 1983, om kriterier för placering i lönegrad och löneklass vid rekrytering av administrativ personal.
43 Svaranden har även väckt frågan huruvida de bevis som den tillställdes av sökandena främst i juli 2005, men i vissa fall i september och oktober 2005, skall avvisas enligt artikel 44 i rättegångsreglerna.
44 Det framgår av parternas svar på den processledande åtgärden att deras ståndpunkter har närmat sig varandra på vissa punkter. För det första har parterna kommit överens om att de 22 berörda sökandena skall vara placerade i lönegrad och löneklass C3-B5/B3, vilken var tillämplig på JET‑projektet. För det andra har kommissionen godtagit att den akademiska kvalifikationen ”Chartered Engineer” skall grunda rätt till tillträde till tjänster i kategori A. Fem sökande berörs härav. Kommissionen har däremot motsatt sig att de personer som innehar kvalifikationerna ”Ordinary National Diploma” och ”City & Guilds Part III” skall tillhöra kategori B.
Förstainstansrättens bedömning
45 Beträffande bevisen för sökandenas kvalifikationer och yrkeserfarenhet till stöd för bestämmandet av varje sökandes lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå, skall det inledningsvis erinras om att förstainstansrätten i mellandomen fann att sökandena, i synnerhet på grund av sina kvalifikationer, haft en verklig möjlighet att kunna rekryteras som tillfälligt anställda (punkterna 156 och 158 i mellandomen). För att bestämma det skadestånd som skall utges till respektive sökande finns det således inte anledning att pröva om den berörda personen uppfyllde villkoren för att bli rekryterad vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå. Det framgår nämligen av domskälen i mellandomen att det erforderliga beviskravet för att bestämma varje sökandes placering i lönegrad och löneklass inte kan motsvaras av en faktisk rekrytering, såsom kommissionen har påstått.
46 Förstainstansrätten finner beträffande de bevis som sökandena tillställt svaranden mellan juli och oktober 2005, och som enligt denne har åberopats alltför sent med hänsyn till artikel 44 i rättegångsreglerna, att de med hänsyn till omständigheterna i målet inte skall avvisas.
47 Den skada som sökandena har lidit och den metod som skall tillämpas för att bestämma dess belopp fastställdes i domskälen i mellandomen, i vilken förstainstansrätten avgjorde huruvida gemenskapen var skadeståndsansvarig. Det är samma domskäl som har gjort det möjligt för parterna – på grund av att det i dessa bland annat hänvisas till akademiska kvalifikationer, yrkeserfarenhet och arbetsuppgifter som utförts i JET‑projektet – att fastställa de omständigheter som är relevanta för skadeståndets bestämmande. Med beaktande av de förlängningar av fristerna som sökandena har begärt – gentemot vilka svaranden inte har gjort några invändningar – och den omständigheten att svaranden först i slutet av december 2005 gav sökandena tillgång till arkivet för JET‑projektet, finns det inte anledning att avvisa något bevis.
48 Beträffande varje sökandes placering i lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå erinras det om att förstainstansrätten i mellandomen konstaterade att sökandenas tjänster och kvalifikationer, såsom de hade uppställts av kommissionen, tycktes motsvara arten och nivån på de tjänster och kvalifikationer som medlemmarna i projektgruppen hade. Förstainstansrätten påpekade (punkt 121) även att kommissionen vid förhandlingen hade medgivit att det inte förelåg någon grundläggande skillnad mellan medlemmarna i projektgruppen och sökandena och att de yrkesmässiga kvalifikationerna och erfarenheterna var av liknande art för båda grupperna. Förstainstansrätten noterade (punkt 122) även att denna likhet bekräftades av JET:s organisationsschema.
49 Det framgår av mellandomen (punkterna 169 och 171) att den tjänst, lönegrad och löneklass som skall bestämmas för varje sökande måste överensstämma med de arbetsuppgifter som respektive sökande utförde i JET‑projektet vid datumet för ikraftträdande av det äldsta avtal som ingåtts eller förnyats under den period för vilken skadestånd kan utgå. De aktuella arbetsuppgifterna är de arbetsuppgifter som den berörde utförde i JET‑projektet vid detta datum, om denne redan arbetade där (vilket är fallet beträffande de flesta av sökandena), eller de arbetsuppgifter som denne vid den tidpunkten började utföra. Placeringen av varje sökande i lönegrad och löneklass skall således fastställas med beaktande av dennes faktiska rekrytering till JET‑projektet. Den rekryteringen ägde i allmänhet rum före början av den period för vilken skadestånd kan utgå.
50 Trots att förstainstansrätten begränsade sökandenas rätt till ersättning till som längst en femårsperiod fann den ändå att de skulle ha rekryterats som tillfälligt anställda från första början, det vill säga från deras första anställning. Rättsstridigheten har således fortgått under hela den tid som JET‑projektet pågick (punkterna 128 och 140 i mellandomen). I motsats till kommissionens uppfattning avser den konstaterade rättsstridigheten hela anställningstiden i JET‑projektet, även om ersättning endast kan utgå för den period för vilken skadestånd kan utgå som fastställts i mellandomen, av de skäl som anges däri (punkterna 59–85).
51 Den situation som respektive sökande befann sig i vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå skall följaktligen inte jämställas med vad som skulle ha gällt efter en första rekrytering, utan skall behandlas med beaktande av att den berörda personen redan vid sin första kontraktsanställning borde ha rekryterats som tillfälligt anställd. Detta leder till att det vid bestämmandet av den lönegradsplacering som motsvarar de arbetsuppgifter som var och en utförde i början av den period för vilken skadestånd kan utgå, i förekommande fall skall tas hänsyn till den ”karriär” som gjorts före början av nämnda period.
52 Den omständigheten att hänsyn tas till den ”karriär” som den berörde personen tidigare har gjort i JET‑projektet innebär inte, i motsats till vad kommissionen har hävdat, ett återskapande i egentlig mening av den karriär som denne skulle ha haft, utan innebär endast att det, i förekommande fall, tas hänsyn till den lönegrad och löneklass som denne nått i egenskap av kontraktsanställd i JET‑projektet. Detta framgår av mellandomen, i vilken det i syfte att fastställa respektive sökandes tjänst och lönegrad hänvisas till de arbetsuppgifter som varje sökande utförde vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå (punkterna 169 och 171). Det erinras om att förstainstansrätten konstaterade att sökandenas tjänster, yrkesmässiga kvalifikationer och erfarenheter var likvärdiga med de tjänster, yrkesmässiga kvalifikationer och erfarenheter som medlemmarna i projektgruppen hade (punkterna 121 och 122 i mellandomen). Vid bestämmandet av placeringen i lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå måste denna likhet i praktiskt avseende tas i beaktande.
53 Vid bestämmandet av respektive sökandes placering i lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå skall samtliga tillgängliga uppgifter som nämnts av parterna och som är relevanta användas. Dessa uppgifter utgörs av den promemoria som har upprättats av den ansvarige för avtal inom JET‑projektet den 25 augusti 1989 (i vilken det fastställs hur lönegraderna för kontraktsanställda motsvarar de åtta lönegrader för Euratomanställda som är av intresse), indelningen av den kontraktsanställda personalen inom JET‑projektet, såsom denna framgår av förteckningen över sådan personal för år 1994, kommissionens beslut av den 11 oktober 1984 om kriterier för placering i lönegrad och i löneklass vid rekrytering av personal som tillhör de vetenskapliga och tekniska tjänstegrupperna och kommissionens beslut, som trädde i kraft den 1 september 1983, om kriterier för placering i lönegrad och löneklass vid rekryteringen av administrativ personal.
54 Mot bakgrund av dessa olika handlingar skall varje sökandes placering i lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå bestämmas på följande sätt.
55 Först skall varje sökandes placering i lönegrad och löneklass som kontraktsanställd vid datumet för ikraftträdande av det äldsta avtal som ingåtts eller förnyats under den aktuella perioden bestämmas, såsom den placeringen kan fastställas med utgångspunkt i den promemoria som har upprättats av den ansvarige för avtal inom JET‑projektet den 25 augusti 1989 och av förteckningen över kontraktsanställd personal för år 1994. Placeringen i lönegrad och löneklass som kontraktsanställd personal tar hänsyn till utvecklingen av de berörda personernas situationer från det att de först rekryterades till datumet för förnyelsen av det kontrakt som inleder den period för vilken skadestånd kan utgå i enlighet med de principer som beskrivits ovan.
56 För det andra skall motsvarande lönegrad och löneklass bestämmas för en Euratomanställd på ett sätt som är likvärdigt med denna lönegradsplacering. Detta skall ske på grundval av kommissionens beslut av den 11 oktober 1984 om kriterier för placering av personal som tillhör de vetenskapliga och tekniska tjänstegrupperna i lönegrad och i löneklass och på grundval av kommissionens beslut, som trädde i kraft den 1 september 1983, om kriterier för placering i lönegrad och löneklass vid rekryteringen av administrativ personal.
57 Förstainstansrätten skall dessutom stadfästa parternas överenskommelse beträffande dels de 22 sökande som berörs av lönegraden och löneklassen C3‑B5/B3, dels att kvalifikationen ”Chartered Engineer” skall grunda rätt till tillträde till tjänster i kategori A. Förstainstansrätten anser att kvalifikationerna ”Ordinary National Diploma” och ”City & Guilds Part III” grundar rätt till tillträde till tjänster i kategori B. Sökandena har åberopat bevis från behöriga brittiska myndigheter, som visar att dessa examina är likvärdiga med vad som erfordras för tjänster i den kategorin. Svaranden har inte påstått att dessa bevis är oriktiga.
58 Av vad som anförts ovan följer att varje sökandes placering i lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå bestäms på sätt som anges i den tredje kolumnen i bilaga 2 till domen.
Frågan om befordringar
– Parternas argument
59 Sökandena har gjort gällande att de intervall med vilka befordringar skedde i JET‑projektet var särskilt gynnsamma, vilket i förevarande fall leder till att det skall ske en uppflyttning till en högre lönegrad så snart en uppflyttning i löneklass får till följd att lönen överstiger den första löneklassen i närmaste högre lönegrad. Enligt sökandena är det ovan angivna resonemanget inte tillämpligt i tre fall, i vilka de ansluter sig till kommissionens uppfattning. De tre fallen avser avsaknaden av befordran från lönegrad B till lönegrad A, avsaknaden av befordran från lönegrad A5 till A4 och avsaknaden av befordran från lönegrad A4 till lönegrad A3. De gynnsamma befordringsintervallen i JET‑projektet leder enligt sökandena även till att en befordran som motsvarar den genomsnittliga karriärutvecklingen skall läggas till vart femte år.
60 Att den av sökandena föreslagna metoden är välgrundad bekräftas av det nära samband som finns mellan de lönegrader som har begärts av sökandena och lönegraderna i JET‑projektets förteckning över kontraktsanställd personal. Den föreslagna metoden gör det även möjligt att låta en utnämning till en tjänst med ledningsansvar ta formen av en befordran.
61 Kommissionen har gjort gällande att en förändring av graden av ansvar inte med automatik leder till en befordran, eftersom det inte råder något automatiskt samband mellan lönegrad och tjänst. En tjänsteman kan gå från en tjänst som handläggare till en tjänst som enhetschef utan att bli befordrad.
62 Parterna har till svar på den processledande åtgärden förklarat att de har kommit överens om dels en befordringsandel om 20 procent, vilket motsvarar en befordran vart femte år, dels om att två av sökandena, Mike Browne och John Tait, skall anses ha uppnått lönegrad A4 från och med år 1998, när de blev gruppchefer.
63 Kommissionen är fortsatt oense med sökandena angående deras tillämpning av befordringsandelen för tiden före den period för vilken skadestånd kan utgå, vilken innebär att den karriär som har gjorts i JET‑projektet före den period för vilken skadestånd kan utgå tas i beaktande i syfte att bestämma placering i lönegrad och löneklass i början av nämnda period.
– Förstainstansrättens bedömning
64 Det noteras inledningsvis att den fråga i vilken det råder oenighet inte avser frekvensen av de befordringar som sökandena skulle ha fått med tillämpning av den ostridiga befordringsandelen om 20 procent per år under den period för vilken skadestånd kan utgå, utan tillämpningen av befordringsandelen för att fastställa respektive sökandes placering i lönegrad och löneklass vid början av nämnda period, vilket i förekommande fall innebär att den berörda personens tidigare karriär i JET‑projektet måste återskapas. Dessa invändningar avser således fastställandet av lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå och de saknar samband med befordringarna under den nämnda perioden, som det nu är fråga om att återskapa.
65 Det är således inte fråga om att ta i beaktande befordringarna före perioden för vilken skadestånd kan utgå. Med hänsyn till de farhågor som svaranden har givit uttryck för gör förstainstansrätten följande anmärkningar: Det har i enlighet med domskälen i mellandomen konstaterats (se ovan punkt 50 och följande punkter) att varje sökandes karriär från och med dennes faktiska rekrytering skall tas i beaktande vid fastställandet av placeringen i lönegrad och löneklass. Detta innebär med nödvändighet att de tidigare befordringar som sökanden skulle ha kunnat få ingår i denna metod att återskapa sökandenas respektive karriärer. Det är ostridigt att befordringsandelen i JET‑projektet var 20 procent och sökandena kunde således logiskt sett använda sig av den befordringsandelen för att återskapa sina ursprungliga karriärer i syfte att fastställa varje sökandes lönegrad och löneklass vid början av den period för vilken skadestånd kan utgå.
66 Förstainstansrätten fann i mellandomen (punkt 172) beträffande befordringarna under den period för vilken skadestånd kan utgå att parterna skulle komma överens om vilken karriär som respektive sökande skulle ha haft från och med den tidpunkt då de anställdes till och med de senaste fem åren, för vilka skadestånd kan utgå. Härvidlag skulle tas i beaktande den genomsnittliga löneökning som anställda vid Euratom med motsvarande tjänst och lönegrad, och som i förekommande fall arbetade i JET‑projektet, hade haft samt de eventuella befordringar som respektive sökande hade kunnat beviljas under denna tid mot bakgrund av den fastställda lönegraden och tjänsten, med tillämpning av det genomsnittliga antalet befordringar av tillfälligt anställda vid Euratom i en liknande situation.
67 Det framgår av mellandomen att de eventuella befordringar som skulle ha ägt rum under den period för vilken skadestånd kan utgå skall bestämmas med hänsyn till den lönegrad och den löneklass som fastställts i början av denna period om högst fem år. Härvidlag skall det genomsnittliga antalet befordringar som tillfälligt anställda vid Euratom som befann sig i en liknande situation fått tillämpas i enlighet med vad som i JET‑projektet var brukligt i fråga om befordringar. Med liknande situation förstås tillfälligt anställda vid Euratom som arbetade i JET‑projektet.
68 Det var nämligen i förhållande till situationen för medlemmarna i projektgruppen i JET som förstainstansrätten ansåg att sökandena hade kvarhållits i en diskriminerande rättslig situation, vilken innebar en rättsstridighet som var skadeståndsgrundande (punkterna 141 och 142 i mellandomen) och att de på grund härav hade lidit skada (punkterna 167 och 172 i mellandomen). Den ”liknande situation” som skall tjäna som utgångspunkt för jämförelsen i syfte att bestämma den karriärutveckling som sökandena skulle ha haft är följaktligen den, i förekommande fall, gynnsammare, karriärutveckling som medlemmarna i projektgruppen i JET har haft.
69 Det eventuella tillträdet till tjänster som är förknippade med ett särskilt ansvar har inte tagits i beaktande vid denna beräkning, eftersom det, i likhet med vad kommissionen har gjort gällande, inte föreligger något automatiskt samband mellan lönegrad och tjänst. En tjänsteman kan byta tjänst utan att befordras av denna anledning. De befordringar som sökandena skulle ha haft skall däremot omfatta ändringarna av löneklass och lönegrad i enlighet med vad som var brukligt i JET‑projektet.
70 De befordringar som har återskapats enligt ovan angivna domskäl skall således beaktas i enlighet med de principer som har fastställts i mellandomen i syfte att fastställa den nettoinkomst som varje sökande skulle ha kunnat uppbära i egenskap av tillfälligt anställd under den period för vilken skadestånd kan utgå.
Frågan om de anknutna förmånerna
– Parternas argument
71 Sökandena har hävdat att den nettoinkomst som faktiskt har uppburits av var och en av dem skall beräknas med avdrag för de belopp som de har tjänat när de har arbetat under sina ledigheter eller när de har arbetat övertid, med hänsyn till att var och en har arbetat samma antal dagar som en tillfälligt anställd vid Euratom i en likvärdig situation och utan att arbeta övertid. Sökandena har gjort gällande att genom att beakta de belopp som de faktiskt har uppburit i denna egenskap (vilka är högre än de belopp som uppbars av tillfälligt anställda i JET‑projektet) utgår det inget skadestånd för betald ledighet eller övertidsersättning.
72 Kommissionen har hävdat att de belopp som sökandena har uppburit i form av betalda ledigheter och övertidsersättning måste räknas in i de inkomster som de har uppburit i egenskap av kontraktsanställda, eftersom sökandena haft flexibilitet att öka sina inkomster till skillnad från anställda vid Euratom. I fråga om den gemenskapsinkomst som varje sökande skulle ha kunnat uppbära har kommissionen gjort gällande, med avseende på den del av skadeståndet som hänför sig till vissa ersättningar, att den berörda personen måste visa att denne uppfyllde villkoren för att komma i åtnjutande av ersättningar såsom hushållstillägg, barntillägg och utbildningstillägg.
73 Kommissionen har beträffande de tjänsteresor som sökandena eventuellt har gjort hävdat att det är fråga om ersättning för utlägg och inte om förlorade inkomster. Beträffande de dagtraktamenten som vissa sökande bosatta långt från platsen för JET‑projektet har uppburit har svaranden anfört att andra anställda inte gavs någon likvärdig förmån enligt tjänsteföreskrifterna. Traktamentena skall följaktligen tas med i beräkningen av de inkomster som sökandena faktiskt har uppburit i egenskap av kontraktsanställda.
74 Parterna har kommit överens på följande punkter till följd av den processledande åtgärden.
75 Beträffande de betalda ledigheterna har parterna kommit överens om att de belopp som sökandena har fått för att de har arbetat lika många timmar som de skulle ha gjort som anställda vid Euratom skall räknas in i de inkomster de har uppburit i egenskap av kontraktsanställda, eftersom de flesta av sökandena inte hade rätt till någon betald ledighet.
76 Beträffande övertidsersättningen har parterna kommit överens om att det skall göras en distinktion mellan de sökande som ingår i kategori A och de sökande som ingår i kategorierna B och C. Sökandena har godtagit den ökning om 10 procent som kommissionen har gjort av deras nationella inkomster, eftersom Euratompersonal i kategori A inte fick övertidsersättning till skillnad från den kontraktsanställda personal i vilken sökandena ingick. Euratompersonal i kategorierna B och C har fått ersättning för övertidsarbete, men inte i pengar utan i tid. Det har visat sig omöjligt att beräkna sistnämnda ersättning. Sökandena har följaktligen beslutat sig för att inte beakta övertiden på båda sidor av ekvationen (nationella inkomster och gemenskapsinkomster). I motsats härtill har kommissionen bibehållit den enhetliga höjning om 10 procent som har tillämpats på de inkomster som sökandena uppbar i egenskap av kontraktsanställda. Det föreligger således en skillnad i uppskattningen av dessa inkomster i de sifferuppgifter som parterna har lagt fram.
– Förstainstansrättens bedömning
77 I mellandomen (punkt 167) slogs det fast att den skada som sökandena åsamkats under den tid som de arbetade för samarbetsprojektet JET utgjordes av skillnaden mellan den lön, de anknutna förmåner och pensionsrättigheter som de berörda personerna skulle ha erhållit eller förvärvat om de hade arbetat för JET‑projektet i egenskap av tillfälligt anställda och den lön, de anknutna förmåner och pensionsrättigheter som de faktiskt erhöll eller förvärvade i egenskap av kontraktsanställd personal.
78 Av detta följer att samtliga förmåner som den berörda personen skulle ha kunnat göra anspråk på med beaktande av sin personliga och yrkesmässiga situation och för vilka denne kan lägga fram skriftliga bevis skall tas i beaktande vid fastställandet av den gemenskapsinkomst netto som respektive sökande skulle ha haft under den period för vilken skadestånd kan utgå om denne hade rekryterats som tillfälligt anställd. Däremot saknas det anledning att låta de traktamenten som skulle ha kunnat utgå vid tjänsteresor ingå i den inkomsten, eftersom kommissionen har gjort gällande att samtliga utlägg för uppehälle ersattes inom JET‑projektet, samtidigt som dagtraktamentena var begränsade och till och med avskaffade. Sökandena har inte bestritt vad kommissionen har anfört på denna punkt.
79 Av detta följer även att all lön som sökandena har fått i egenskap av kontraktsanställda, bland annat de dagtraktamenten som vissa av sökandena har kunnat uppbära på grund av att de varit bosatta långt ifrån platsen för JET‑projektet, skall beaktas vid fastställandet av den nationella inkomst som varje sökande uppbar i egenskap av kontraktsanställd under den period för vilken skadestånd kan utgå.
80 Beträffande de betalda ledigheterna skall parternas överenskommelse stadfästas. De belopp som de berörda personerna har uppburit för att ha arbetat lika många timmar som de arbetstimmar som de skulle ha utfört i egenskap av Euratomanställda skall således beaktas.
81 Beträffande övertidsersättningen skall, i enlighet med parternas överenskommelse, den höjning om 10 procent av de inkomster som de berörda personerna uppbar i egenskap av kontraktsanställda tillämpas, eftersom Euratompersonal i kategori A inte hade betalt för övertidsarbete, till skillnad från kontraktsanställda som sökandena.
82 Förstainstansrätten noterar beträffande de sökande som var placerade i kategori B att svaranden inte har hävdat att sökandenas påstående, att det har visat sig omöjligt att beräkna den ersättning i tid, och inte i pengar, som utgick till Euratompersonal i kategorierna B och C för övertidsarbete, är oriktigt. Mot denna bakgrund anser förstainstansrätten att den lämpligaste lösningen är den som har förordats av sökandena. Denna lösning innebär att övertidsarbete varken tas i beaktande vid fastställandet av de inkomster som sökandena har uppburit i egenskap av kontraktsanställda eller vid fastställandet av de inkomster som de skulle ha kunnat uppbära i egenskap av tillfälligt anställda vid Euratom.
83 Den nettoinkomst som varje sökande skulle ha kunnat uppbära i egenskap av tillfälligt anställd under den period för vilken skadestånd kan utgå, och den inkomst som varje sökande faktiskt har uppburit i egenskap av kontraktsanställd under samma period, skall följaktligen fastställas i enlighet med de principer avseende anknutna förmåner som det har redogjorts för ovan.
84 Av detta följer att de anställdas nettoinkomster, de inkomster som de borde ha haft i egenskap av tillfälligt anställda, den förlust som är följden av skillnaden mellan dessa båda inkomster och den kumulerade förlust som är följden av den uppräkning av sistnämnda belopp som skedde den 31 december 1999 uppgår till de belopp som anges i kolumnerna 1, 2, 3, respektive 4 i bilaga 3 till domen.
Frågan om pensionsrättigheterna
– Parternas argument
85 Sökandena har hävdat att de har rätt till ersättning på grund av förlorade pensionsrättigheter och att denna ersättning inte kan ersättas av ett avgångsvederlag. De har gjort gällande att de flesta av dem har arbetat i JET‑projektet under en längre tid än den period om högst fem år på grundval av vilken skadeståndet skall beräknas. De anser att ett lämpligt tillvägagångssätt för att fastställa pensionsrättigheterna vore att beräkna kostnaden för en livränta som motsvarar den pension som de skulle ha fått om rättsstridigheten i fråga inte hade förelegat och ta i beaktande den del av detta belopp som motsvarar den period för vilken skadestånd kan utgå.
86 Kommissionen har hävdat att sökandena endast kan göra anspråk på avgångsvederlag, eftersom förstainstansrätten har fastställt att den period för vilken kommissionen är skyldig att utge skadestånd för att inte ha rekryterat sökandena skall uppgå till högst fem år. Det skulle stå i strid med den preskription som förstainstansrätten har slagit fast att ge pensionsrättigheter på den grunden att vissa av sökandena tidigare hade arbetat i JET‑projektet, eftersom pensionsrättigheterna i ett sådant fall skulle grunda sig på kontrakt som ingåtts före början av den period för vilken skadestånd kan utgå.
– Förstainstansrättens bedömning
87 I mellandomen (punkt 167) slogs det fast att den skada som sökandena hade lidit under den tid som de arbetade för samarbetsprojektet JET innefattade pensionsrättigheter motsvarande skillnaden mellan de pensionsrättigheter som de berörda personerna skulle ha förvärvat om de hade arbetat för JET‑projektet i egenskap av tillfälligt anställda och de pensionsrättigheter som de faktiskt förvärvade i egenskap av kontraktsanställd personal.
88 Förstainstansrätten ansåg dessutom i mellandomen att skadeståndet skulle beräknas för en period som inleddes dagen för ikraftträdande av det äldsta avtal som ingåtts eller förnyats beträffande respektive sökande, varvid denna tidpunkt inte fick ligga mer än fem år tillbaka i tiden från det att skadeståndskravet hade framställts till kommissionen. Nämnda period slutade antingen det datum som den berörde sökanden upphörde att arbeta för JET‑projektet, om detta datum inföll innan projektet avslutades den 31 december 1999, eller det sistnämnda datumet, om den berörde sökanden arbetade för JET‑projektet till dess att projektet upphörde (punkt 174 i mellandomen).
89 Av de ovannämnda domskälen framgår det otvetydigt att förstainstansrätten har tillerkänt sökandena en rätt till ersättning på grund av förlorade pensionsrättigheter. Trots att förstainstansrätten har fastställt att skadeståndsyrkandena som mest får avse en femårsperiod räknat från tidpunkten för varje sökandes skadeståndskrav, har den inte därav dragit slutsatsen att denna del av skadeståndet i samtliga fall skall ersättas av ett avgångsvederlag. Den tolkning som har förordats av kommissionen i denna del kan följaktligen inte godtas.
90 Som det har erinrats om ovan i punkt 50 har förstainstansrätten i mellandomen slagit fast att sökandena redan från första början borde ha rekryterats som tillfälligt anställda och att den tid som rättsstridigheten pågick översteg den period för vilken skadestånd kan utgå. Detta konstaterande leder med nödvändighet till att den omständigheten att sökandena har kunnat förvärva pensionsrättigheter under hela den tid som var och en av dem faktiskt arbetade i JET‑projektet skall tas i beaktande. Det skadestånd som eventuellt skall utgå på grund av dessa rättigheter är emellertid begränsat till den period för vilken skadestånd kan utgå.
91 För att fastställa den del av skadeståndet som motsvarar pensionsrättigheterna skall det datum när respektive sökande faktiskt rekryterades för första gången av JET‑projektet tas i beaktande, vilket i förekommande fall kan ligga före perioden för vilken skadestånd kan utgå. Det skadestånd som skall utgå skall vara grundat på förlusten av de pensionsrättigheter som hänför sig till de högst fem år som motsvarar den period för vilken skadestånd kan utgå. De ovannämnda fem åren utgör således inte de enda år som kan grunda rätt till pension. Det är nämligen den sammanlagda anställningstiden i JET‑projektet för varje sökande som grundar dennes rätt till pension. De motsvarande pensionsrättigheterna skall sedan minskas i proportion till längden på den period för vilken skadestånd kan utgå, hänförd till den sammanlagda anställningstiden, i enlighet med de ovannämnda domskälen i mellandomen.
92 Det skadestånd som kan utgå på grund av pensionsrättigheter kan inte understiga det aktuariellt beräknade värdet av de avsättningar som har gjorts i varje sökandes namn genom inbetalningar som har gjorts av arbetstagaren och av arbetsgivaren under de högst fem år som motsvarar den period för vilken skadestånd kan utgå.
93 För det fall sökanden, främst på grund av att denne arbetat i JET‑projektet mindre än tio år, enligt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna under alla omständigheter inte skulle ha rätt till någon avgångspension, utan endast rätt till avgångsvederlag, utgör ett skadestånd på grund av förlorat avgångsvederlag det alternativ som med nödvändighet skall tillerkännas denne i enlighet med de ovannämnda domskälen i mellandomen. Ett skadestånd för förlorat avgångsvederlag skall minskas i proportion till längden på den period för vilken skadestånd kan utgå, hänförd till den sammanlagda anställningstiden. Det framgår av sökandenas svar på den processledande åtgärden att deras senaste yrkanden innefattar ett yrkande om ersättning för förlorat avgångsvederlag i stället för förlorade pensionsrättigheter för de sökande som har arbetat mindre än tio år i JET‑projektet.
94 De omständigheter som har åberopats av kommissionen ändrar inte förstainstansrättens bedömning.
95 I dom av den 17 maj 1990 i mål C‑262/88, Barber (REG 1990, s. I‑1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), begränsade domstolen, av tvingande rättssäkerhetshänsyn, rättsverkningarna i tiden av den tolkning av artikel 141 EG som gjordes i den domen. Detta innebar hinder mot förnyade prövningar av rättsförhållanden vars rättsverkningar hade uttömts. Den lösningen framstår inte som relevant i förevarande mål.
96 Omständigheterna i det förevarande målet, vilket rör skadestånd på grund av de rättsstridigheter som gemenskapen har begått gentemot sökandena, är inte jämförbara med omständigheterna i det tidigare målet, vilket rörde ett problem om ändring med retroaktiv verkan av pensionssystemen i hela gemenskapen med betydande finansiella konsekvenser. Det skall tilläggas att svaranden inte har påstått att det föreligger några tvingande hänsyn av allmänintresse.
97 Kommissionen har påstått att det inte fanns någon pensionsfond i JET‑projektet före den period för vilken skadestånd kan utgå, vilket innebär att sökandena skulle ges en förmån som Euratomanställda vilka var anställda i JET‑projektet inte åtnjöt för det fall sökandena tillerkändes pensionsrättigheter för den tiden. Detta påstående kan inte godtas.
98 Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna är tillämpliga på bland annat Euratomanställda. Det följer av artikel 2 jämförd med artikel 39 i dessa anställningsvillkor att tillfälligt anställda har rätt till avgångspension eller avgångsvederlag på de villkor som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. I artikel 8.5 i JET‑projektets stadgar, vilka är bilagda rådets beslut 78/471/Euratom av den 30 maj 1978 om inrättandet av samarbetsprojektet JET (EGT L 151, s. 10), hänvisas det, enligt den lydelse som är relevant för fastställandet av sökandenas pensionsrättigheter, uttryckligen till Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna för den personal som rekryterats som tillfälligt anställda, vilket borde ha varit fallet beträffande sökandena. Även om det antas att det gällande systemet inte har tillämpats i förhållande till de Euratomanställda som var anställda av JET‑projektet, kan inte denna beklagansvärda omständighet åberopas av svaranden i fråga om bestämmandet av det skadestånd som skall utges till sökandena på grund av rättsstridigheter som har begåtts gentemot dem.
99 Dessutom har sökandena från det att talan väcktes år 2001 haft skadeståndsanspråk grundade på förlorade pensionsrättigheter, och i mellandomen slogs principen om skadestånd på denna grund uttryckligen fast. Förstainstansrätten noterar att kommissionen inte har styrkt riktigheten av sitt påstående och att den inte har lämnat några närmare upplysningar om de praktiska svårigheter som skulle kunna bli följden av den.
100 Det följer av vad som har anförts ovan att sökandenas skadestånd på grund av förlorade pensionsrättigheter och, i förekommande fall, förlorat avgångsvederlag skall fastställas i enlighet med de skäl som har angivits ovan och på sätt som framgår av kolumn 5 i bilaga 3 till domen. Det är lämpligt att i detta sammanhang nämna det arbetslöshetsbidrag som två av sökandena har rätt till, vilket har angetts ovan i punkt 28.
Det sammanlagda skadestånd som skall utges till varje sökande
101 Förstainstansrätten slog i mellandomen (punkt 167) fast att under den tid som sökandena arbetade för samarbetsprojektet JET utgjordes deras skada av skillnaden mellan den lön, de anknutna förmåner och pensionsrättigheter som de berörda personerna skulle ha erhållit eller förvärvat om de hade arbetat för JET‑projektet i egenskap av tillfälligt anställda och den lön, de anknutna förmåner och pensionsrättigheter som de faktiskt erhöll eller förvärvade i egenskap av kontraktsanställd personal.
102 Av vad som ovan anförts följer att det slutliga skadestånd som skall utges till respektive sökande som ersättning för skadan skall, per den 31 december 1999, fastställas till det belopp som anges i kolumn 6 i bilaga 3 till domen. Den 31 december 1999 avslutas under alla omständigheter den period för vilken skadestånd kan utgå. Ränta med 5,25 procent skall utgå på beloppet i enlighet med vad som har angivits ovan i punkt 28 till dess betalning sker.
Frågan vilket skattesystem som skall tillämpas på sökandenas skadestånd
103 Parterna har redogjort för de svårigheter som kan uppstå på nationell nivå vid verkställigheten av domen på grund av den avsikt att beskatta om inte skadeståndens kapitalbelopp, så i vart fall den upplupna räntan, som har uttryckts av skattemyndigheterna i Förenade kungariket. Detta skulle stå i strid med villkoren i mellandomen.
104 Det erinras om att förstainstansrätten slog fast att det skadestånd som skall utgå till respektive sökande syftar till att ersätta förlust av lön jämte tillhörande förmåner som skall uppskattas netto efter avdrag för skatt. Skadeståndet skall beräknas på samma sätt med beaktande av gemenskapsskatten och omfattas därför av det skattesystem som i enlighet med artikel 16 i protokollet om privilegier och immunitet för tjänstemän och andra anställda vid Europeiska gemenskaperna är tillämpligt på de belopp som gemenskaperna betalar till sina anställda. Skadeståndet i fråga, vilket således skall vara ett nettobelopp och fritt från all beskattning, kan således inte bli föremål för nationell beskattning. Något ytterligare skadestånd som ersättning för sådan beskattning skall därför inte utgå (punkt 176 i mellandomen).
105 Det följer av mellandomen att såväl skadeståndets kapitalbelopp som den upplupna räntan – vilken utgör ersättning för den tid som det har tagit att ersätta den skada som sökandena har lidit och som därför inte går att skilja från kapitalbeloppet – inte i något fall kan vara underkastade nationell beskattning som skulle ha som direkt verkan att minska ersättningen för den nämnda skadan. Det framgår vidare av mellandomen att gemenskapen inte kan förpliktas att utge ytterligare skadestånd – vilket skulle sakna samband med de rättsstridigheter som har konstaterats av förstainstansrätten – till sökandena för att kompensera för att det har skett en minskning av sökandenas slutgiltiga ersättning på grund av nationella skattebeslut. En sådan överföring skulle innebära att det skedde en faktisk ökning av en medlemsstats budget utan giltigt skäl.
106 Det finns inte anledning att föregå de eventuella följder i form av förfaranden som skulle kunna drabba medlemsstaten i fråga i ett sådant fall, utan det ankommer på kommissionen att bedöma huruvida det är lämpligt att vidta sådana åtgärder. Förstainstansrätten kan därför endast bekräfta den fullständiga skatteimmunitet i förhållande till nationella bestämmelser som gäller för såväl skadeståndets kapitalbelopp som den ränta som utgår på detsamma. Denna immunitet följer av domskälen i mellandomen, vilken såsom det har angivits ovan i punkterna 26 och 28 äger rättskraft.
Rättegångskostnader
Parternas argument
107 Sökandena har yrkat att svaranden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 87 i rättegångsreglerna och har gjort gällande att, oaktat förstainstansrätten har begränsat den period för vilken skadestånd kan utgå, de inte har tappat målet på någon punkt. De har dessutom gjort gällande att storleken på deras rättegångskostnader inte står i proportion till den period för vilken skadestånd kan utgå.
108 Kommissionen har hävdat att sökandena inte kan påstå att de är den vinnande parten, eftersom de har tappat målet i en av de viktigaste frågorna, nämligen den om preskription. Detta har fått till följd att deras ursprungliga yrkanden har delats med fem eller sex. Kommissionen har noterat att förstainstansrätten ägnade mer än hälften av mellandomen åt denna fråga, och anser därför att ett tänkbart tillvägagångssätt vore att endast förplikta den att bära hälften av sökandenas rättegångskostnader.
Förstainstansrättens bedömning
109 Det erinras om att enligt punkt 4 i domslutet i mellandomen skulle beslut om rättegångskostnader meddelas senare.
110 Det framgår av artikel 88 i rättegångsreglerna, vilken är tillämplig i det föreliggande fallet, att i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda (punkt 54 i mellandomen) skall institutionerna bära sina kostnader utan att det hindrar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 87.3 andra stycket.
111 I enlighet med artikel 87.3 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten besluta att kostnaderna skall delas eller att vardera parten skall bära sin kostnad, om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, eller om särskilda omständigheter motiverar det.
112 I artikel 87.4 i rättegångsreglerna föreskrivs att medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett mål skall bära sina rättegångskostnader.
113 Förstainstansrätten noterar att det framgår av såväl domslutet som domskälen i mellandomen att merparten av sökandenas yrkanden har vunnit bifall. Förstainstansrätten har slagit fast att varje sökande har rätt till ersättning för den skada som denne lidit på grund av att inte ha rekryterats i egenskap av tillfälligt anställd i gemenskaperna för att vara verksam i samarbetsprojektet JET. Vad som har påståtts av svaranden beträffande den omständigheten att förstainstansrätten har begränsat den period för vilken skadestånd kan utgå innebär ingalunda någon mildring av gemenskapens fulla skadeståndsansvar på grund av den rättsstridighet som har begåtts och som, i enlighet med vad som har konstaterats, har fortgått under hela den tid som sökandena arbetade i JET‑projektet.
114 Det skall också noteras att även om sökandena delvis har tappat sina skadeståndskrav, i den utsträckning som förstainstansrätten inte har godtagit samtliga belopp som hade yrkats som skadestånd för den aktuella skadan, är det emellertid så att den ersättning som sökandena tillerkänns är högre än den ersättning som kommissionen var beredd att ge dem (se domstolens dom i de ovannämnda förenade målen Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen, punkterna 363–365).
115 Mot denna bakgrund beslutar förstainstansrätten, med avseende på hela förfarandet i förstainstansrätten, att kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandenas rättegångskostnad. Rådet skall i egenskap av intervenient bära sin rättegångskostnad.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)
följande:
1) Kommissionen förpliktas att utge skadestånd till sökandena med ett belopp som för respektive sökande är angivet i kolumn (6) i bilaga 3 till domen.
2) På beloppet skall ränta utgå med 5,25 procent från den 31 december 1999 till dess betalning sker.
3) Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandenas rättegångskostnad för hela förfarandet i förstainstansrätten.
4) Rådet skall bära sin rättegångskostnad.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 juli 2007.
Justitiesekreterare | | Ordförande |
Bilaga 1
Förteckning över sökandena (95)
Ashby Keith
Ashman Mark
Atkins Geoff
Austin Yvonne
Bainbridge Neville
Baker R.
Barlow Ian
Boyce Terry
Bracey Robert
Brown Brian C.
Browne Mike
Bruce James
Butler Neil
Carman Paul
Clapinson Roy
Clay Royce
Downes Derek
Evans Graham
Evans Jim
Gallagher Tony
Gear David
Gedney John
Grey David
Grieveson Barry
Haist Bernhard
Hamilton David
Handley Ray
Harrison Roy
Hart Michael
Haydon Phillip
Hayward Ivor
Hopkins Mark
Howard Keith
Howarth Peter
Hume Cyril
Jones Eifion
Jones Glyn
Lawler Andrew
MacMillan Gordon
Martin Peter
May Christopher
May Derek
Merrigan Ian
Middleton Richard
Mills Simon
Musselwhite Ray
Napper Tim
Nicholls Keith
Organ Mike
Page Robert
Parry Dai
Parsons Bill
Pledge Derek
Potter Tim R.
Preece Geoff
Price Tom
Richardson Steve
Rivers-Playle Shirley
Rolfe Alan
Russell Michael
Sanders Stephen
Sanders Stephen. G
Scott Stephen
Shaw John
Sibbald Michael R.
Skinner Nigel
Smith Paul. G
Smith Tracey
Spelzini Tony
Stafford-Allen Robin
Stagg Robin
Stanley Graham
Starkey David
Sutton Dave
Tait John
Taylor Michael E.
Tigwell Paul
Toft George
Tulloch Jim
Twynam Pat
Walden Tony
Walker Martin
Wallace Norman
Walsh Patrick
Watkins Peter
Way Mike
West Alan
Whitby Andy
Wijetunge Srilal P.
Willis Brian L.
Wilson David. J
Wilson David. W
Wright Julie
Yorkshades John
Young David
Bilaga 2
Sökandenas namn | Datum för början på den period för vilken skadestånd kan utgå | Lönegrad och löneklass vid början på den period för vilken skadestånd kan utgå |
Ashby | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Ashman | 1 mars 1995 | B 2/2 |
Atkins | 1 januari 1995 | A 6/1 |
Austin | 1 januari 1995 | C 2/3 |
Bainbridge | 1 juni 1995 | A 6/2 |
Baker | 1 januari 1995 | B 1/8 |
Barlow | 1 januari 1995 | B 1/2 |
Boyce | 1 januari 1995 | B 2/1 |
Bracey | 12 januari 1995 | B 1/6 |
BrownB | 1 januari 1995 | B 1/8 |
BrowneM | 1 februari 1995 | A 5/8 |
Bruce | 1 februari 1995 | B 2/4 |
Butler | 1 januari 1995 | B 3/4 |
Carman | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Clapinson | 1 januari 1995 | B 1/8 |
Clay | 1 januari 1995 | B 1/7 |
Downes | 1 januari 1995 | B 2/3 |
EvansG | 1 januari 1995 | B 1/5 |
EvansJ | 1 januari 1995 | B 1/5 |
Gallagher | 1 maj 1995 | B 1/8 |
Gear | 2 juli 1995 | B 4/4 |
Gedney | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Grey | 1 januari 1995 | B 1/8 |
Grieveson | 1 november 1995 | B 2/1 |
Haist | 1 januari 1995 | A 6/3 |
Hamilton | 1 januari 1995 | A 6/2 |
Handley | 1 januari 1995 | B 2/1 |
Harrison | 1 mars 1995 | B 2/1 |
Hart | 31 mars 1995 | B 2/4 |
Haydon | 1 augusti 1995 | B 1/2 |
Hayward | 1 januari 1995 | B 1/8 |
Hopkins | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Howard | 1 januari 1995 | B 1/8 |
Howarth | 1 januari 1995 | B 2/4 |
Hume | 1 april 1997 | B 2/2 |
JonesE | 1 april 1995 | B 1/2 |
JonesG | 1 maj 1995 | B 1/4 |
Lawler | 3 maj 1995 | A 5/3 |
MacMillan | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Martin | 1 januari 1995 | B 1/2 |
MayC | 1 augusti 1995 | B 3/4 |
MayD | 18 april 1995 | B 2/3 |
Merrigan | 1 maj 1995 | B 3/4 |
Middleton | 6 mars 1995 | A 5/1 |
Mills | 1 maj 1995 | A 5/8 |
Musselwhite | 1 januari 1995 | B 2/1 |
Napper | 1 januari 1995 | B 2/1 |
Nicholls | 1 januari 1995 | B 1/3 |
Page | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Parry | 1 januari 1995 | B1/3 |
Parsons | 1 maj 1995 | A 5/4 |
Pledge | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Potter | 1 januari 1995 | B 1/3 |
Preece | 19 juni 1995 | B 4/2 |
Price | 1 januari 1995 | B 1/4 |
Richardson | 1 mars 1995 | B 2/3 |
Rivers-Playle | 1 april 1996 | D 3/2 |
Rolfe | 1 februari 1995 | A 4/8 |
Russell | 1 mars 1995 | B 1/3 |
SandersS | 1 april 1995 | B 3/2 |
SandersSG | 1 januari 1995 | A 5/4 |
Scott | 6 januari 1995 | B 3/4 |
Shaw | 1 februari 1995 | B 1/4 |
Skinner | 1 maj 1995 | B 2/2 |
SmithPG | 1 maj 1995 | B 1/2 |
SmithT | 1 januari 1995 | B 3/3 |
Spelzini | 1 januari 1995 | B 2/4 |
Stafford-Allen | 1 april 1995 | A 5/3 |
Stagg | 1 juni 1995 | A 5/6 |
Stanley | 1 april 1995 | B 4/3 |
Starkey | 1 januari 1995 | A 6/2 |
Sutton | 1 januari 1995 | B 3/4 |
Tait | 1 november 1995 | B 1/4 |
Taylor | 1 april 1995 | B 2/2 |
Tigwell | 1 januari 1995 | B 1/5 |
Toft | 1 januari 1995 | B 2/4 |
Tulloch | 1 juni 1995 | B 2/1 |
Twynam | 1 januari 1995 | A 5/8 |
Walden | 1 januari 1995 | A 5/7 |
Walker | 1 januari 1995 | B 2/2 |
Wallace | 1 januari 1995 | B 3/4 |
Walsh | 1 januari 1995 | B 1/8 |
Watkins | 1 januari 1995 | B 1/8 |
Way | 1 januari 1995 | B 1/5 |
West | 1 oktober 1995 | B 3/4 |
Whitby | 1 januari 1995 | B 2/4 |
Wijetunge | 1 januari 1995 | B 1/3 |
Willis | 1 januari 1995 | B 2/2 |
WilsonDJ | 1 maj 1995 | A 5/4 |
WilsonDW | 1 april 1995 | B 3/3 |
Wright | 1 januari 1995 | C 1/6 |
Yorkshades | 31 juli 1995 | B 2/1 |
Young | 16 januari 1995 | B 1/4 |
Bilaga 3
Sökandenas namn | Sammanlagda nettoinkomster som uppburits som kontraktsanställd (1) Nationella inkomster (GBP) | Sammanlagda nettoinkomster för en tillfälligt anställd i en likvärdig situation (2) Gemenskaps- inkomster (GBP) | Skillnad: Enkel nettoförlust (3 = 2- 1) (GBP) | Skillnad: Kumulerad nettoförlust (4 = 3 uppräknad den 31 december 1999) (GBP) | Förlust av avgångspension (eller av avgångsveder- lag) +, i förekommande fall, arbetslöshets- bidrag (5) (GBP) | Sammanlagd förlust den 31 december 1999 (6 = 4 + 5) (GBP) |
Ashby | 130 241 | 221 535 | 91 294 | 100 375 | 192 027 | 292 401 |
Ashman | 74 905 | 166 244 | 91 339 | 99 773 | 43 647 | 143 420 |
Atkins | 139 741 | 238 403 | 98 662 | 107 830 | 48 050 | 155 880 |
Austin | 56 991 | 126 224 | 69 233 | 76 018 | 31 194 | 107 211 |
Bainbridge | 86 407 | 161 292 | 74 885 | 83 289 | 15 557 | 98 846 |
Baker | 141 265 | 240 123 | 98 858 | 109 525 | 177 809 | 287 334 |
Barlow | 124 685 | 230 699 | 106 014 | 116 339 | 52 718 | 169 057 |
Boyce | 85 014 | 176 158 | 91 145 | 99 873 | 124 135 | 224 007 |
Bracey | 82 044 | 206 021 | 123 976 | 135 884 | 163 221 | 299 105 |
BrownB | 132 086 | 299 845 | 167 759 | 185 165 | 184 781 | 369 946 |
BrowneM | 197 775 | 290 026 | 92 250 | 103 268 | 136 666 | 239 935 |
Bruce | 96 829 | 273 189 | 176 360 | 192 718 | 60 556 | 253 274 |
Butler | 79 686 | 173 660 | 93 974 | 103 308 | 79 778 | 183 085 |
Carman | 145 150 | 233 290 | 88 140 | 97 480 | 152 453 | 249 933 |
Clapinson | 121 921 | 218 248 | 96 327 | 106 541 | 203 431 | 309 973 |
Clay | 129 801 | 265 631 | 135 830 | 150 347 | 158 431 | 308 779 |
Downes | 117 129 | 210 762 | 93 632 | 102 374 | 121 201 | 223 575 |
EvansG | 73 566 | 248 627 | 175 061 | 192 018 | 141 165 | 333 184 |
EvansJ | 125 013 | 286 433 | 161 419 | 177 490 | 158 431 | 335 921 |
Gallagher | 108 878 | 238 044 | 129 166 | 141 649 | 179 225 | 320 874 |
Gear | 62 054 | 165 185 | 103 131 | 111 768 | 34 077 | 145 845 |
Gedney | 111 391 | 201 693 | 90 302 | 99 087 | 164 593 | 263 680 |
Grey | 131 095 | 261 486 | 130 391 | 144 034 | 184 781 | 328 815 |
Grieveson | 89 710 | 165 150 | 75 440 | 81 096 | 36 386 | 117 483 |
Haist | 137 162 | 270 098 | 132 936 | 145 846 | 54 146 | 199 992 |
Hamilton | 68 752 | 137 679 | 68 928 | 76 973 | 20 429 + 9 254 | 106 657 |
Handley | 99 803 | 210 536 | 110 733 | 120 698 | 45 181 | 165 879 |
Harrison | 69 257 | 174 519 | 105 262 | 114 884 | 147 207 | 262 091 |
Hart | 78 363 | 224 136 | 145 772 | 158 112 | 153 615 | 311 727 |
Haydon | 80 000 | 207 028 | 127 027 | 138 023 | 48 130 | 186 153 |
Hayward | 131 015 | 258 144 | 127 129 | 140 446 | 184 781 | 325 227 |
Hopkins | 65 486 | 125 416 | 59 929 | 69 620 | 32 412 | 102 031 |
Howard | 99 629 | 237 913 | 138 283 | 152 547 | 211 408 | 363 955 |
Howarth | 79 800 | 220 085 | 140 285 | 154 223 | 109 733 | 263 956 |
Hume | 52 126 | 121 377 | 69 251 | 72 243 | 24 015 | 96 258 |
JonesE | 59 227 | 192 238 | 133 011 | 145 101 | 129 770 | 274 871 |
JonesG | 71 500 | 249 345 | 177 845 | 193 568 | 165 605 | 359 173 |
Lawler | 68 730 | 128 743 | 60 012 | 69 116 | 65 862 | 134 978 |
MacMillan | 121 329 | 212 844 | 91 515 | 100 689 | 92 142 | 192 831 |
Martin | 130 727 | 216 603 | 85 876 | 94 741 | 162 412 | 257 153 |
MayC | 104 466 | 138 630 | 34 163 | 36 835 | 77 944 | 114 779 |
MayD | 74 803 | 178 980 | 104 178 | 113 695 | 57 332 | 171 027 |
Merrigan | 108 107 | 182 196 | 74 089 | 80 117 | 97 918 | 178 035 |
Middleton | 172 567 | 232 437 | 59 869 | 64 880 | 57 815 | 122 695 |
Mills | 177 809 | 242 033 | 64 224 | 71 667 | 178 566 | 250 233 |
Musselwhite | 111 539 | 227 126 | 115 587 | 127 577 | 158 254 | 285 831 |
Napper | 67 017 | 201 685 | 134 667 | 147 989 | 36 436 | 184 425 |
Nicholls | 79 159 | 207 443 | 128 284 | 141 468 | 61 434 | 202 902 |
Page | 91 825 | 241 553 | 149 728 | 163 731 | 149 503 | 313 234 |
Parry | 99 210 | 223 866 | 124 655 | 136 539 | 149 110 | 285 649 |
Parsons | 155 422 | 271 874 | 116 452 | 127 752 | 177 524 | 305 276 |
Pledge | 111 220 | 212 844 | 101 624 | 111 105 | 206 944 | 318 049 |
Potter | 29 665 | 48 297 | 18 632 | 22 329 | 6 699 | 29 027 |
Preece | 72 369 | 88 576 | 16 208 | 18 058 | 17 997 | 36 055 |
Price | 119 511 | 195 068 | 75 556 | 83 455 | 88 421 + 20 404 | 192 280 |
Richardson | 124 313 | 188 507 | 64 194 | 69 610 | 53 133 | 122 743 |
Rivers-Playle | 29 747 | 69 948 | 40 202 | 42 969 | 14 812 | 57 782 |
Rolfe | 247 601 | 390 887 | 143 286 | 158 212 | 228 949 | 387 161 |
Russell | 68 108 | 208 170 | 140 062 | 153 428 | 144 140 | 297 568 |
SandersS | 115 996 | 157 096 | 41 101 | 44 627 | 37 137 | 81 764 |
SandersSG | 146 352 | 315 672 | 169 320 | 185 733 | 67 780 | 253 513 |
Scott | 66 865 | 169 720 | 102 854 | 113 622 | 120 030 | 233 653 |
Shaw | 79 404 | 217 076 | 137 672 | 150 933 | 220 231 | 371 165 |
Skinner | 124 852 | 213 489 | 88 637 | 96 115 | 98 200 | 194 315 |
SmithPG | 125 770 | 177 863 | 52 094 | 56 457 | 123 707 | 180 164 |
SmithT | 79 341 | 169 426 | 90 086 | 99 297 | 87 930 | 187 227 |
Spelzini | 86 280 | 201 903 | 115 624 | 126 833 | 107 642 | 234 476 |
Stafford-Allen | 50 407 | 140 309 | 89 902 | 97 751 | 21 152 | 118 903 |
Stagg | 117 358 | 258 629 | 141 270 | 153 397 | 150 142 | 303 540 |
Stanley | 90 323 | 134 101 | 43 778 | 47 436 | 33 512 | 80 948 |
Starkey | 166 303 | 212 171 | 45 868 | 50 027 | 151 261 | 201 289 |
Sutton | 36 813 | 108 580 | 71 767 | 81 219 | 15 734 | 96 953 |
Tait | 121 790 | 173 160 | 51 370 | 55 094 | 168 898 | 223 992 |
Taylor | 68 819 | 180 446 | 111 627 | 121 505 | 101 894 | 223 399 |
Tigwell | 133 215 | 266 550 | 133 335 | 146 385 | 155 414 | 301 799 |
Toft | 62 458 | 210 341 | 147 883 | 162 114 | 144 078 | 306 192 |
Tulloch | 61 440 | 112 213 | 50 773 | 56 835 | 115 114 | 171 948 |
Twynam | 115 388 | 272 347 | 156 960 | 173 380 | 236 393 | 409 774 |
Walden | 135 796 | 282 686 | 146 890 | 161 689 | 202 683 | 364 372 |
Walker | 84 893 | 231 965 | 147 072 | 161 465 | 48 402 | 209 867 |
Wallace | 64 766 | 147 993 | 83 227 | 91 230 | 38 838 | 130 068 |
Walsh | 131 125 | 240 123 | 108 998 | 120 805 | 184 781 | 305 586 |
Watkins | 132 413 | 240 123 | 107 710 | 119 396 | 215 513 | 334 910 |
Way | 142 667 | 278 237 | 135 569 | 149 648 | 164 644 | 314 291 |
West | 59 445 | 151 241 | 91 796 | 99 443 | 71 839 | 171 281 |
Whitby | 107 244 | 243 356 | 136 113 | 148 728 | 134 396 | 283 123 |
Wijetunge | 111 181 | 239 653 | 128 472 | 140 345 | 198 970 | 339 315 |
Willis | 124 289 | 184 913 | 60 624 | 66 216 | 120 376 | 186 592 |
WilsonDJ | 130 907 | 250 709 | 119 802 | 130 596 | 143 676 | 274 272 |
WilsonDW | 112 222 | 181 198 | 68 976 | 75 234 | 37 918 | 113 152 |
Wright | 72 261 | 164 076 | 91 815 | 100 891 | 85 607 | 186 498 |
Yorkshades | 126 132 | 196 207 | 70 075 | 75 609 | 113 137 | 188 746 |
Young | 140 516 | 247 755 | 107 240 | 117 362 | 65 253 | 182 615 |