Mål T‑335/08
BNP Paribas och Banca Nazionale del Lavoro SpA (BNL)
mot
Europeiska kommissionen
”Statligt stöd – Åtgärder som de italienska myndigheterna vidtagit gentemot vissa omstrukturerade banker – System för omjustering av tillgångars skattemässiga värde – Beslut vari det fastställs att stödordningen är oförenlig med den gemensamma marknaden och att stödet ska återkrävas – Talan om ogiltigförklaring – Villkoret personligen berörd – Upptagande till sakprövning – Begreppet statligt stöd – Fördel – Selektiv karaktär – Motiveringsskyldighet”
Sammanfattning av domen
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut av kommissionen att förbjuda en ordning för stöd till en viss sektor – Talan väckt av ett företag i egenskap av mottagare av ett individuellt stöd som beviljats i enlighet med denna stödordning och som ska återbetalas – Upptagande till sakprövning
(Artikel 230 fjärde stycket EG)
2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut av kommissionen i fråga om statligt stöd
(Artikel 253 EG)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Undantag från det allmänna skattesystemet
(Artikel 87.1 EG)
4. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – De berörda har inte yttrat sig – Omständighet som saknar betydelse för giltigheten av kommissionens beslut
(Artikel 88.2 EG)
1. Andra fysiska eller juridiska personer än dem som ett beslut är riktat till kan endast göra gällande att de är personligen berörda om beslutet påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt, och beslutet därigenom medför att de individualiseras på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till. Ett företag kan följaktligen i princip inte väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor, om det enbart berörs av detta beslut på grund av att det är verksamt inom sektorn i fråga och eventuellt kan erhålla stöd enligt nämnda stödordning. Med avseende på företaget framstår nämligen ett sådant beslut som en åtgärd med allmän giltighet som är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.
Ett företag befinner sig i en annan situation om det inte enbart berörs av beslutet i fråga i egenskap av företag inom den berörda sektorn, vilket i den egenskapen skulle kunna komma i fråga för stödordningen, utan även berörs av beslutet i egenskap av stödmottagare som verkligen beviljats ett individuellt stöd i enlighet med denna stödordning och vilket stöd kommissionen beslutat ska återbetalas. Ett sådant företag är personligen berört av kommissionens beslut, och dess talan mot detta beslut kan således tas upp till sakprövning.
(se punkterna 64–66)
2. Bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 253 EG ska inte endast ske utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området.
Kommissionen är inte skyldig att i motiveringen till de beslut som den fattar för att säkerställa tillämpningen av konkurrensreglerna nämna alla de faktiska och rättsliga omständigheter samt överväganden som föranlett den att fatta ett sådant beslut. Kommissionen är emellertid enligt artikel 253 EG skyldig att åtminstone nämna de omständigheter och de överväganden som har väsentlig betydelse med hänsyn till systematiken i beslutet, för att göra det möjligt för gemenskapsdomstolarna och berörda parter att få kännedom om under vilka villkor kommissionen har tillämpat fördraget.
(se punkterna 93 och 94)
3. Villkoret att en stödåtgärd ska vara specifik, eller till och med selektiv, utgör ett av kännetecknen för begreppet statligt stöd i artikel 87.1 EG. Enligt artikel 87.1 EG krävs nämligen att den aktuella åtgärden gynnar ”vissa företag eller viss produktion” i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, med hänsyn till målsättningen med åtgärden.
För tillämpningen av artikel 87 EG saknar det enligt rättspraxis betydelse om den som förmodas ha åtnjutit en fördel genom åtgärden har försatts i en situation som är mer fördelaktig eller svårare än den som han befann sig i enligt det tidigare rättsläget, eller om hans situation inte alls har förändrats. Det enda som ska fastställas är huruvida en statlig åtgärd, inom ramen för en viss rättsordning, kan gynna ”vissa företag eller viss produktion”, i den mening som avses i artikel 87.1 EG, i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, med hänsyn till den målsättning som ska uppfyllas genom den berörda åtgärden.
Definitionen av den referensram som används för att bedöma huruvida åtgärden i fråga är selektiv har större betydelse när det gäller skatteåtgärder, eftersom själva förekomsten av en fördel bara kan fastställas i förhållande till en beskattning som definieras som ”normal”, det vill säga den skatt som normalt tas ut av företag som, med avseende på det syfte som eftersträvas med den omtvistade ordningen, i jämförelse med andra företag som är stödmottagare som befinner sig i en jämförbar situation i faktiskt och rättsligt hänseende. Förekomsten av en sådan ekonomisk fördel för de företag som omfattas av undantag från den normala skatten kan inte bestridas med hänvisning till att andra företag kan omfattas av andra undantag från samma skatt. Den omständigheten att det finns andra undantag från det normala skattesystemet än det aktuella systemet påverkar således inte konstaterandet att detta system de facto är ett undantag.
Kommissionen ska göra en objektiv bedömning, när den undersöker huruvida en stödordning uppfyller bestämmelserna om statligt stöd. Kommissionen är nämligen skyldig att göra en objektiv undersökning av ordningen i fråga för att avgöra huruvida den objektivt sett ger en ekonomisk fördel i förhållande till den skatt som normalt tas ut och som normalt sett är tillämplig när en sådan ordning inte finns att tillämpa. Det ankommer inte på kommissionen att ta hänsyn till de subjektiva val som mottagarna av stöd enligt denna ordning skulle ha kunnat göra i avsaknad av densamma.
(se punkterna 160–162, 169, 187 och 204)
4. Artikel 88.2 EG innebär att kommissionen åläggs en skyldighet att inhämta information från berörda parter innan den fattar beslut. Den innebär emellertid inte att kommissionen inte har rätt att fastställa att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden när sådan information inte har lämnats. Kommissionen kan särskilt inte kritiseras för att den inte har beaktat eventuella faktiska eller rättsliga uppgifter som skulle ha kunnat åberopas under det administrativa förfarandet men som inte har åberopats, eftersom den inte har någon skyldighet att ex officio föreställa sig vilka omständigheter som skulle ha kunnat åberopas.
(se punkt 188)