Mål T-88/01

Sniace, SA

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Rättsakt som berör sökanden personligen”

Sammanfattning av domen

1.      Förfarande – Intervention – Ansökan som inte är ägnad att stödja en av parternas yrkanden – Avvisning – Rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Rättens prövning ex officio – Bristande talerätt för sökanden

(Domstolens stadga, artikel 40 fjärde stycket; förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 113 och 116.3)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionsbeslut att avsluta ett förfarande rörande statligt stöd – Företag som konkurrerar med det stödmottagande företaget – Rätt att väcka talan – Villkor

(Artiklarna 88.2 EG och 230 fjärde stycket EG)

1.      Enligt artikel 40 fjärde stycket i domstolens stadga får genom yrkanden i interventionsansökan endast ett av parternas yrkanden biträdas. Dessutom måste, enligt artikel 116.3 i förstainstansrättens rättegångsregler, intervenienten godta målet sådant det föreligger vid tidpunkten för hans intervention. Förstainstansrätten kan emellertid enligt artikel 113 i rättegångsreglerna när som helst på eget initiativ pröva huruvida talan skall avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, däri inbegripet de rättegångshinder som har åberopats av intervenienterna. Ett rättegångshinder som gäller sökandens talerätt kan inte avhjälpas.

(se punkterna 49, 52 och 53)

2.      Enligt artikel 230 fjärde stycket EG får varje fysisk eller juridisk person väcka talan mot ett beslut som är riktat till en annan person enbart om detta beslut direkt och personligen berör honom. Andra personer än dem som ett beslut är riktat till kan göra anspråk på att vara personligen berörda endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en situation som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till.

Vad närmare bestämt gäller området för statligt stöd är, förutom det stödmottagande företaget, även företag som konkurrerar med det förstnämnda företaget, vilka har varit aktiva under ett förfarande enligt artikel 88.2 EG, personligen berörda av ett kommissionsbeslut att avsluta detta förfarande med avseende på ett enskilt stöd, förutsatt dock att deras ställning på marknaden väsentligen påverkats av den stödåtgärd som det omtvistade beslutet avser. Ett företag kan således inte enbart åberopa den omständigheten att det konkurrerar med det stödmottagande företaget utan skall dessutom, med beaktande av den omfattning i vilken det eventuellt har deltagit i förfarandet och i hur stor utsträckning dess marknadsställning påverkats, visa att det befinner sig i en konkret situation som försätter det i en situation som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till. Ett företag har endast spelat en liten roll i det administrativa förfarandet om det inte har framfört några klagomål till kommissionen och om förfarandets förlopp inte har påverkats i någon större utsträckning av företagets synpunkter, då företaget endast återgett vissa av kommissionens fastställanden i beslutet att inleda förfarandet och företaget endast kommenterat dem kortfattat, och detta utan att inge några konkreta bevis, och nöjt sig med att påstå, utan att närmare precisera eller inge någon form av bevisning, att åtgärderna som avses i beslutet att utvidga förfarandet utgör statligt stöd som bör förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden.

Vad gäller i vilken grad sökandens marknadsställning har påverkats skall gemenskapsdomstolen inte under detta skede av rättegången, som avser frågan om upptagande till sakprövning, slutgiltigt ta ställning till konkurrensförhållandet mellan sökanden och det stödmottagande företaget. Sökanden skall endast på ett relevant sätt ange grunderna för att kommissionens beslut kan skada dess berättigade intressen genom att påtagligt inverka på dess ställning på den ifrågavarande marknaden.

(se punkterna 54–57, 59 och 60)