Mål T‑32/21
(publicerat i utdrag]
Daw SE
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 6 oktober 2021
”EU-varumärke – EU-ordmärket Muresko – Äldre nationella ordmärkena Muresko – Yrkande om företräde på grund av de äldre nationella varumärkena efter registreringen av EU-varumärket – Artiklarna 39 och 40 i förordning (EU) 2017/1001 – Registreringen av de äldre nationella varumärkena hade upphört att gälla vid den tidpunkt då yrkandet om företräde framställdes”
1. Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning
(se punkt 22)
2. EU-varumärke – Ingivande av ansökan om registrering av EU-varumärke – Yrkande om företräde på grund av det nationella varumärket – Villkor – Restriktiv tolkning
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artiklarna 39 och 40)
(se punkt 23)
3. EU-varumärke – Ingivande av ansökan om registrering av EU-varumärke – Yrkande om företräde på grund av det nationella varumärket – Yrkande som framställs efter registreringen av EU-varumärket – Villkor – Nationellt varumärke som var registrerat vid den tidpunkt då yrkandet om företräde framställdes
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, skäl 12 samt artiklarna 39 och 40)
(se punkterna 25, 27, 28, 30–34 och 40)
Resumé
Klaganden Daw SE är innehavare av EU-ordmärket Muresko, som registrerades den 12 september 2016 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).
Den 3 februari 2020 framställde klaganden med avseende på detta varumärke, vid EUIPO, ett yrkande om företräde på grund av det identiska polska och tyska varumärket i enlighet med artikel 40 i förordning 2017/1001(1). Klaganden bestred inte att registreringen av dessa nationella varumärken hade upphört att gälla men åberopade att ett yrkande om företräde på grund av nämnda varumärken hade bifallits med avseende på ett annat EU-varumärke.
EUIPO avslog det omtvistade yrkandet med motiveringen att registreringen av de nationella varumärkena hade upphört att gälla vid den tidpunkt då detta yrkande framställdes.
EUIPO:s beslut överklagades till tribunalen, som ogillade överklagandet. Tribunalen fann för första gången att ett äldre nationellt varumärke ska vara registrerat och giltigt vid tidpunkten för yrkandet om företräde med avseende på ett identiskt EU-varumärke.
Tribunalens bedömning
Tribunalen gör för det första en bokstavstolkning av artikel 40 i förordning 2017/1001. Tribunalen anser att formuleringen av denna artikel, med hänsyn till de olika språkversionerna, tydligt visar att det identiska äldre nationella varumärke på grund av vilket företräde åberopas med avseende på ett EU-varumärke, ska vara registrerat vid den tidpunkt då yrkandet om företräde framställs.
För det andra finner tribunalen att denna tolkning bekräftas av det sammanhang i vilket artikeln ingår(2). När yrkandet om företräde på grund av det identiska äldre nationella varumärket till förmån för EU-varumärket har bifallits, kan innehavaren nämligen låta det första varumärket upphöra att gälla, samtidigt som denne för det sistnämnda varumärket kan fortsätta att göra gällande samma rättigheter som hon eller han skulle ha haft om det första varumärket hade förblivit registrerat. Systemet med yrkande om företräde på grund av ett nationellt varumärke efter registreringen av ett EU-varumärke, grundar sig således på principen att innehavaren av det äldre nationella varumärket inte kommer att avstå från detta varumärke eller låta det upphöra innan det yrkande om företräde som framställts har bifallits till förmån för EU-varumärket. Detta förutsätter att registreringen av det identiska äldre nationella varumärket inte redan har upphört att gälla när yrkandet om företräde framställs.
För det tredje är denna tolkning även förenlig med syftet med systemet med yrkanden om företräde, vilket är att göra det möjligt för innehavare av identiska nationella varumärken och EU-varumärken att rationalisera sina varumärkesportföljer genom att deras äldre rättigheter består. Denna presumtion att de rättigheter som följer av det identiska äldre nationella varumärket består, som ska ges en restriktiv tolkning, gäller inte generellt utan enbart till förmån för ett identiskt EU-varumärke och för identiska varor eller tjänster med avseende på vilka yrkandet om företräde har bifallits och för det fall att registreringen av det identiska äldre nationella varumärket inte har förnyats. Ett yrkande om företräde som bifallits får således inte till följd att det berörda äldre nationella varumärket fortsätter att existera eller att vissa rättigheter som är knutna till det äldre nationella varumärket består oberoende av det EU-varumärke till förmån för vilket yrkandet om företräde har bifallits.
Även om klaganden kan åberopa presumtionen om att de rättigheter som är knutna till det polska och det tyska varumärket består, även efter det att registreringarna upphört att gälla, till förmån för ett annat EU-varumärke för vilket yrkandet om företräde hade bifallits innan de upphörde att gälla, kan klaganden emellertid inte åberopa samma presumtion till stöd för det omtvistade yrkandet med avseende på det aktuella EU-varumärket.