Mål T‑164/14

Calberson GE

mot

Europeiska kommissionen

”Skiljedomsklausul – Program för leverans av jordbruksprodukter till Ryssland – Leverans av nötkött – Interventionsorganet har inte efterkommit avtalet – Tillämplig rätt – Preskription – Dröjsmål med frisläppande av vissa leveranssäkerheter – Delvis utebliven betalning av en transportfaktura – Otillräcklig betalning i utländsk valuta av vissa fakturor – Dröjsmålsränta”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 18 februari 2016

1.      Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Avtal om godstransport – Tillämplig rätt

(Romkonventionen av den 19 juni 1980; Europaparlamentets och rådets förordning nr 593/2008, artiklarna 3 och 5; kommissionens förordningar nr 111/1999 och 1799/1999)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Generell hänvisning till andra handlingar som bifogats ansökan – Avvisning

(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 44.1 c)

3.      Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Begäran om betalning av dröjsmålsränta – Upptagande till sakprövning – Villkor

(Kommissionens förordningar nr 111/1999, artikel 10.2, och 1799/1999)

1.      Tillämplig lag på ett avtal som ingåtts av en unionsinstitution är den som uttryckligen anges i avtalet, eftersom avtalsbestämmelser – som uttrycker den gemensamma partsviljan – måste ges företräde framför alla övriga kriterier, vilka kan tillämpas endast i den mån inget preciseras i avtalet. Om inget preciseras i avtalet, har unionsdomstolarna att fastställa tillämplig lag med inspiration från allmänt erkända principer i medlemsstaterna och utifrån den internationella privaträttens regler, särskilt bestämmelserna i Romkonventionen av den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, som ersatts av förordning nr 593/2008 (Rom I).

En tvist rörande ett avtal om godstransport som ingåtts mellan kommissionen och det företag som tilldelats kontraktet efter ett offentligt upphandlingsförfarande enligt förordning nr 1799/1999 om leverans av nötkött till Ryssland, i enlighet med förordning nr 111/1999 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2802/98, ska, avgöras på grundval av avtalsbestämmelserna, det vill säga utifrån bestämmelserna i förordningarna nr 111/1999 och 1799/1999, och beträffande de frågor som inte regleras i de förordningarna på grundval av fransk rätt, då transportören har hemvist i Frankrike och det framgår av bilaga II i förordning nr 1799/1999 att lastningen av nötköttet som skulle sändas till Ryssland ägde rum i Frankrike.

(se punkterna 23 och 25–28)

2.      Se domen.

(se punkt 61)

3.      Vad gäller betalning av dröjsmålsränta inom ramen för ett avtal som ingåtts efter offentlig upphandling, kan dröjsmål med betalning endast föreligga från den tidpunkt då gäldenären anmodats att betala när avtalet inte stadgar att en betalningsanmodan anses ske automatiskt genom att fristen löper ut.

Beträffande avtal som ingåtts mellan kommissionen och det företag som tilldelats kontraktet efter ett offentligt upphandlingsförfarande enligt förordning nr 1799/1999 om leverans av nötkött till Ryssland, i enlighet med förordning nr 111/1999 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2802/98, föreskriver artikel 10.2 i förordning nr 111/1999 att en begäran om betalning ska åtföljas av vissa styrkande handlingar. I annat fall kan betalning inte ske. Att enbart upprätta en faktura ger således inte rätt till betalning.

(se punkterna 74 och 77)