Mål T‑3/09

Republiken Italien

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Tillfällig skyddsordning för varvsindustrin – Ändring som de italienska myndigheterna planerade att genomföra i en stödordning som godkänts av kommissionen – Beslut att förklara stödordningen oförenlig med den gemensamma marknaden”

Sammanfattning av domen

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kategorier av stöd, angivna i lagstiftning, som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden

(Artiklarna 87.3 EG och 88.3 EG)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Planerade stöd – Kommissionens undersökning – Tillämpning av de materiella regler som var i kraft då kommissionens beslut antogs

(Artikel 88.3 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 4)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut – Skyldighet för den medlemsstat som beviljar stödet och för stödmottagaren att lämna upplysningar om samtliga relevanta omständigheter

(Artikel 88.2 EG)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Yttranden från berörda parter föreligger ej – Giltigheten av kommissionens beslut påverkas ej

(Artikel 88.2 EG)

1.      Enligt artikel 87.3 EG kan vissa kategorier av stöd ”anses som förenliga med den gemensamma marknaden”. När en förordning har sin grund i artikel 87.3 EG och innehåller en definition av vilka stöd som kan anses som förenliga med den gemensamma marknaden följer inte därav att de nödvändigtvis måste vara det. Det ankommer nämligen på kommissionen att med stöd av artikel 88.3 EG kontrollera huruvida dessa stöd uppfyller samtliga villkor för att vara förenliga med den gemensamma marknaden.

(se punkterna 35–37)

2.      Vad gäller en rättsregels tillämpning i tiden ska det, då övergångsregler saknas, göras en åtskillnad mellan bestämmelser om behörighet och materiella bestämmelser. Vad avser bestämmelser om behörighet för Europeiska unionens institutioner ska den bestämmelse som utgör rättslig grund för en rättsakt och som förklarar unionsinstitutionen behörig att anta den ifrågavarande rättsakten vara gällande vid tiden för antagandet av rättsakten. Vad avser materiella bestämmelser tillämpas dessa från och med ikraftträdandet på samtliga framtida verkningar av situationer som uppkommit när de äldre bestämmelserna var i kraft. Materiella bestämmelser kan följaktligen endast tillämpas med avseende på sådana verkningar som uppkommit innan de trätt i kraft under förutsättning att de extraordinära villkoren för en retroaktiv tillämpning är uppfyllda.

Vad avser stöd som anmälts men inte betalats ut, sammanfaller, inom unionens system för kontroll av statligt stöd, det datum då effekterna av stödet fastställs med den tidpunkt då kommissionen antar sitt beslut om huruvida det aktuella stödet är förenligt med den gemensamma marknaden. De bestämmelser, principer och granskningskriterier för bedömningen av om ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden som gäller då kommissionen fattar sitt beslut kan nämligen i princip anses bättre anpassade till konkurrenssituationen. Detta beror på att det aktuella stödet inte ger upphov till verkliga fördelar eller nackdelar på den gemensamma marknaden förrän tidigast när kommissionen beslutar att godkänna eller inte godkänna stödet. För olagligt stöd som inte anmälts i förväg är däremot de materiella bestämmelser som är i kraft när stödet utbetalades tillämpliga, eftersom de fördelar eller nackdelar som följer av ett sådant stöd uppkommer under den period då det aktuella stödet betalas ut.

Den omständigheten att det datum som är avgörande för vilka materiella bestämmelser som ska tillämpas – när det gäller stöd som anmälts och inte betalats ut – sammanfaller med det datum då kommissionen beslutar om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden medför visserligen att kommissionen, genom att anpassa tiden för granskningen av det anmälda stödet, kan framkalla en situation där materiella bestämmelser som trätt i kraft efter det att den aktuella stödåtgärden anmälts till kommissionen tillämpas. Det ska erinras om att dels det förhållandet att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning vad avser tidpunkten för att anmäla stödåtgärderna, dels den omständigheten att kommissionen enligt artikel 4 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG och i enlighet med principen om god förvaltningssed ska agera med skyndsamhet, medför att kommissionens möjlighet att välja att tillämpa den nya eller den äldre bestämmelsen begränsas och balanseras.

(se punkterna 56, 57, 59–61, 64 och 65)

3.      När kommissionen beslutar inleda förfarandet enligt artikel 88.2 EG ankommer det på medlemsstaten och den potentiella stödmottagaren att lägga fram sina argument för att visa att det planerade stödet motsvarar de undantag som föreskrivits genom tillämpning av fördraget. Syftet med det formella förfarandet är nämligen just att kommissionen ska informeras om samtliga faktiska omständigheter i ärendet. Även om kommissionen, när den inleder det formella förfarandet, är skyldig att klart ange varför den tvivlar på att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden för att medlemsstaten och berörda parter ska kunna bemöta detta på bästa sätt, ankommer det inte desto mindre på den som ansökt om stöd att undanröja dessa tvivel och visa att investeringen uppfyller villkoren för beviljande.

(se punkt 83)

4.      Även om artikel 88.2 EG innebär att kommissionen åläggs en skyldighet att inhämta yttranden från berörda parter innan den fattar beslut, innebär denna artikel inte att nämnda institution inte har rätt att fastställa att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden när några sådana yttranden inte har lämnats. Kommissionen kan i synnerhet inte kritiseras för att den inte har beaktat eventuella faktiska eller rättsliga förhållanden som skulle ha kunnat åberopas under det administrativa förfarandet men som inte har åberopats, eftersom den inte har någon skyldighet att ex officio föreställa sig vilka omständigheter som skulle ha kunnat åberopas.

(se punkt 84)