Mål T‑396/09

Vereniging Milieudefensie och

Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht

mot

Europeiska kommissionen

”Miljö – Förordning (EG) nr 1367/2006 – Medlemsstaternas skyldighet att skydda och förbättra luftkvaliteten – Medlemsstat som medgetts tillfälligt undantag – Begäran om intern omprövning – Avvisning – Åtgärd med individuell räckvidd – Giltighet – Århuskonventionen”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolarnas behörighet – Yrkanden som syftar till att erhålla ett föreläggande för en institution – Avvisning

(Artiklarna 263 FEUF och 266 FEUF)

2.      Institutionernas rättsakter – Beslut av kommissionen att medge en medlemsstat ett tillfälligt undantag – Rättsakt med allmän giltighet – Förvaltningsåtgärd som kan bli föremål för intern omprövning enligt förordning nr 1367/2006 föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1367/2006, artiklarna 2.1 g och 10.1; Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artikel 22.4)

3.      Internationella avtal – Unionens avtal – Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) – Verkningar – Företräde framför unionens sekundärrättsakter – Bedömning av giltigheten av en bestämmelse i förordning nr 1367/2006 i förhållande till denna konvention – Villkor

(Artikel 300.7 EG; Århuskonventionen; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1367/2006)

4.      Internationella avtal – Unionens avtal – Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) – En bestämmelse i förordning nr 1367/2006 enligt vilken enbart åtgärder med individuell räckvidd kan omprövas – Ogiltig i förhållande till konventionen

(Århuskonventionen, artikel 9.3; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1367/2006, artiklarna 2.1 g och 10.1)

1.      Se texten i avgörandet.

(se punkt 18)

2.      Ett beslut av kommissionen om att medge en medlemsstat ett tillfälligt undantag från dess skyldigheter enligt direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa utgör inte en åtgärd med individuell räckvidd och kan inte betecknas som en förvaltningsåtgärd i den mening som avses i artikel 2.1 g i förordning nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ. Ett sådant beslut kan således inte bli föremål för en intern omprövning i den mening som avses i artikel 10.1 i denna förordning.

För att fastställa en rättsakts räckvidd ska man nämligen i första hand beakta dess syfte och innehåll. Således har ett beslut som riktar sig till en medlemsstat en allmän giltighet om det tillämpas på objektivt bestämda situationer och det har en rättslig verkan på en personkrets som definierats i allmänna och abstrakta ordalag.

Vidare utgör begränsningar eller undantag som är tillfälliga eller avser den territoriella räckvidden en integrerad del av det regelverk i vilka de ingår och har, utom i fall av maktmissbruk, samma allmänna karaktär som detta regelverk.

Slutligen omfattas undantag, från de allmänna bestämmelserna, i form av beslut om bekräftande som kommissionen fattar med stöd av en bestämmelse i ett direktiv, av direktivets allmänna karaktär, då de i abstrakta ordalag riktar sig till en obestämd personkrets och är tillämpliga på objektivt bestämda situationer.

(se punkterna 26–28, 34 och 41)

3.      Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ är bindande för unionens institutioner och har företräde framför sekundärrättsakter. Av detta följer att giltigheten av förordning nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen på gemenskapens institutioner och organ kan påverkas om förordningen är oförenlig med denna konvention.

Om gemenskapen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för en internationell överenskommelse, eller om en rättsakt uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser i överenskommelsen, åvilar det unionens domstol att pröva lagenligheten av rättsakten i fråga med hänsyn till bestämmelserna i överenskommelsen.

Således måste unionsdomstolen kunna pröva lagenligheten av en förordning i förhållande till en internationell överenskommelse utan att i förväg pröva om den internationella överenskommelsens beskaffenhet och systematik utgör hinder mot detta eller huruvida dess bestämmelser till sitt innehåll framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa, när förordningen avser att verkställa en skyldighet som åligger unionsinstitutionerna enligt den internationella överenskommelsen.

(se punkterna 52–54)

4.      Artikel 10.1 i förordning nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ är inte förenlig med artikel 9.3 i Århuskonventionen, eftersom den begränsar begreppet handlingar i artikel 9.3 i Århuskonventionen till förvaltningsåtgärder, som i artikel 2.1 g i samma förordning definieras som åtgärder med individuell räckvidd.

(se punkt 69)