Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 december 2002 av Fernando Valenzuela Marzo.

    (mål T-384/02)

    Rättegångsspråk: franska

Fernando Valenzuela Marzo, Bryssel (Belgien), har den 18 december 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Marc-Albert Lucas.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

(ogiltigförklara beslutet av den 16 november 2001 och av den 13 februari 2002, fattade av chefen för enheten för "handläggning av individuella rättigheter" vid GD ADMIN, i vilka det slogs fast att sökanden saknade rätt till den andra halvan av bosättningsbidraget,

(ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 16 september 2002 i vilket sökandens administrativa klagomål av den 9 maj 2002 mot de ovannämnda besluten avslogs,

(förplikta kommissionen att till sökanden betala ut den andra halvan av bosättningsbidraget jämte dröjsmålsränta på 8 procent per år från och med den 11 april 2001 till och med det att hela summan har erlagts,

(förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är tjänsteman vid kommissionen i Bryssel. Vid tillträdandet av tjänsten i juni år 2000 bosatte sökanden sig i Bryssel. Sökandens maka flyttade därefter till Bryssel och administrerade familjens flytt, vilken ägde rum den 11 april 2001. Under denna period fortsatte sökandens maka att utnyttja bostaden i Madrid, där parets yngsta dotter höll på att avsluta sina studier. Sålunda kom sökandens maka och dotter att återförenas med sökanden först i juli år 2001, vilket de informerade avdelningen för "immunitet och privilegier" om.

I det ifrågasatta beslutet fastställde kommissionen att sökanden saknade rätt till den andra halvan av bosättningsbidraget.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning. Enligt sökanden har administrationen tillmätt de uttalanden som gjordes av sökandens maka och dotter vid avdelningen för "immunitet och privilegier" avgörande betydelse. Sökanden har anfört att begreppet bosättning är ett faktiskt begrepp och att det saknas föreskrifter om särskilda bevis härför i tjänsteföreskrifterna.

Sökanden har vidare åberopat felaktig rättstillämpning och förbiseende av väsentliga omständigheter. Administration uppfattade enligt sökanden tidsfristen i artikel 5.4 och artikel 9.3 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna som en tvingande tidsfrist och undersökte inte huruvida undantag från denna frist kunde göras med anledning av att sökanden utnämndes i samband med tillträdandet av tjänsten och med anledning av att det var omöjligt för sökandens dotter att återförenas med föräldrarna i Bryssel förrän skolåret hade avslutats.

____________