DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 29 februari 2024 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Associeringsavtalet mellan EG och Algeriet – Social trygghet för migrerande arbetstagare från Algeriet och deras efterlevande – Överföring av förmåner till Algeriet till de växelkurser som den utbetalande medlemsstaten föreskriver – Efterlevandeförmån – Nationell lagstiftning enligt vilken bosättningsprincipen ska tillämpas – Krav på bosättning som innebär att efterlevandeförmånens belopp minskas för mottagare bosatta i Algeriet”
I mål C‑549/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Centrale Raad van Beroep (Appellationsdomstolen för mål som rör social trygghet och offentlig anställning, Nederländerna) genom beslut av den 15 augusti 2022, som inkom till domstolen den 18 augusti 2022, i målet
X
mot
Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal, samt domarna F. Biltgen, N. Wahl, J. Passer och M.L. Arastey Sahún (referent),
generaladvokat: A.M. Collins,
justitiesekreterare: enhetschefen D. Dittert,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 juni 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank, genom C. Speear, W. van den Berg och M. Van der Ent-Eltink, samtliga i egenskap av rådgivare,
– Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och M.H.S. Gijzen, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom B.-R. Killmann, D. Martin och F. van Schaik, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 12 oktober 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 68.4 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan (EUT L 265, 2005, s. 2) (nedan kallat associeringsavtalet mellan EG och Algeriet).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan X och Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank (styrelsen för socialförsäkringskassan, Nederländerna) (nedan kallad SVB) angående minskningen av den efterlevandeförmån som utbetalats till X, på grund av att hon är bosatt i Algeriet.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Associeringsavtalet mellan EG och Algeriet
3 Associeringsavtalet mellan EG och Algeriet undertecknades i Valencia (Spanien) den 22 april 2002 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/690/EG av den 18 juli 2005 (EUT L 265, 2005, s. 1). Avtalet trädde i kraft, i enlighet med dess artikel 110.1, den 1 september 2005, enligt den information som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 292, 2005, s. 10). Enligt avtalets artikel 110.2 ersatte detta avtal, när det trädde i kraft, samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Folkrepubliken Algeriet, vilket undertecknades i Alger (Algeriet) den 26 april 1976 och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2210/78 av den 26 september 1978 (EGT L 263, 1978, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 5, s. 57) (nedan kallat samarbetsavtalet mellan EEG och Algeriet).
4 I artikel 1 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet föreskrivs följande:
”1. Härmed upprättas en associering mellan gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Algeriet, å andra sidan.
2. Målen med detta avtal skall vara att
– tillhandahålla en lämplig ram för den politiska dialogen mellan parterna så att deras förbindelser och samarbete kan stärkas inom alla de områden som de anser vara väsentliga,
– utveckla handeln, säkerställa förbättrade och balanserade ekonomiska och sociala förbindelser mellan parterna och fastställa villkoren för en gradvis liberalisering av handeln med varor, tjänster och kapital,
– främja utbyte av arbetskraft, i synnerhet inom administrativa förfaranden,
– främja den maghrebinska integrationen genom att gynna utbyte och samarbete inom den maghrebinska gemenskapen samt mellan denna och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater,
– främja samarbete på det ekonomiska, sociala, kulturella och finansiella området.”
5 Artikel 68 i detta avtal har följande lydelse:
”1. Om inte annat följer av följande punkter skall arbetstagare med algeriskt medborgarskap, och de av deras familjemedlemmar som bor tillsammans med dem, i fråga om social trygghet åtnjuta en behandling som är fri från diskriminering på grund av medborgarskap i förhållande till medborgarna i de medlemsstater där de är anställda.
Med social trygghet avses de sociala förmåner som avser bidrag vid sjukdom, moderskap, invaliditet och ålderdom samt till efterlevande och vid olycksfall i arbetet, yrkessjukdom, dödsfall och arbetslöshet samt familjebidrag.
Denna bestämmelse skall dock inte medföra att de andra samordningsreglerna enligt den gemenskapslagstiftning som grundas på artikel [48] i [EUF-fördraget] blir tillämpliga, annat än på de villkor som fastställs i artikel 70 i detta avtal.
…
4. Dessa arbetstagare skall fritt och till de växelkurser som den eller de utbetalande medlemsstaternas lagstiftning föreskriver till Algeriet kunna överföra alla pensioner och livräntor vid ålderdom, till efterlevande och vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom samt vid invaliditet till följd av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, dock med undantag av särskilda [icke avgiftsfinansierade förmåner].
…”
6 I artikel 70 i avtalet föreskrivs följande:
”1. Före utgången av det första året efter detta avtals ikraftträdande skall associeringsrådet anta bestämmelser som säkerställer tillämpningen av principerna i artikel 68.
2. Associeringsrådet skall besluta om förfarandena för ett administrativt samarbete genom vilket den förvaltning och kontroll säkerställs som är nödvändig för tillämpningen av de bestämmelser som nämns i punkt 1.”
Utkastet till associeringsrådets beslut
7 Rådets beslut 2010/699/EU av den 21 oktober 2010 om Europeiska unionens ståndpunkt i det associeringsråd som inrättats genom Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan, vad gäller antagandet av bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 306, 2010, s. 14) innehåller, som bilaga, ett utkast till beslut av associeringsrådet (nedan kallat utkastet till beslut av associeringsrådet) som syftar till att genomföra artikel 70 i avtalet.
8 Utkastet antogs av Europeiska unionens råd på grundval av det utkast till beslut av associeringsrådet som bifogats det förslag till rådets beslut som Europeiska kommissionen lade fram den 12 december 2007 (KOM(2007) 790 slutlig).
9 I artikel 1.1 i utkastet till associeringsrådets beslut föreskrivs följande:
”I detta beslut avses med
…
i) förmåner som får exporteras:
i) när det gäller medlemsstaterna,
…
– efterlevandepension,
…
enligt [Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1)], med undantag för särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som förtecknas i bilaga X till förordningen,
…”
10 Artikel 2 i detta utkast, med rubriken ”Personkrets”, har följande lydelse:
”Detta beslut ska tillämpas på:
a) Arbetstagare som är algeriska medborgare och som är eller har varit lagligen anställda inom en medlemsstats territorium och som omfattas eller har omfattats av en eller flera medlemsstaters lagstiftning, samt deras efterlevande.
…”
11 Artikel 4 i utkastet har rubriken ”Undantag från krav på bosättning”. Där föreskrivs följande i punkt 1:
”Förmåner som får exporteras enligt artikel 1.1 i och som personer enligt artikel 2 a och 2 c har rätt till får inte minskas, ändras, hållas inne, dras in eller förverkas på grund av att förmånstagaren
i) i fråga om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning är bosatt inom algeriskt territorium, eller
ii) i fråga om förmåner enligt Algeriets lagstiftning är bosatt inom en medlemsstats territorium.”
Nederländsk rätt
ANW
12 Artikel 14.1 i Algemene nabestaandenwet (lag om allmän efterlevandeförsäkring) (nedan kallad ANW) har följande lydelse:
”Rätt till efterlevandeförmån föreligger för efterlevande som
a. har ogift barn under 18 år som inte ingår i någon annans hushåll, eller
b. är arbetsoförmögen.
…”
13 I artikel 17.1 och 17.3 ANW, i dess lydelse enligt Wet woonlandbeginsel in de sociale zekerheid (lag om bosättningsprincipen på området för social trygghet) som trädde i kraft den 1 juli 2012, föreskrivs följande:
”1. Efterlevandeförmånens bruttobelopp ska fastställas till ett belopp som, efter avdrag för löneskatt och socialförsäkringsavgifter som ska innehållas avseende detta belopp för en person som ännu inte uppnått pensionsålder, med beaktande endast av det allmänna skatteavdrag som avses i artikel 22 i Wet op de loonbelasting 1964 (1964 års lag om löneskatt), innebär att efterlevandeförmånens nettobelopp motsvarar 70 procent av nettominimilönen.
…
3. För en efterlevande som bor utanför Nederländerna, övriga medlemsstater i Europeiska unionen, andra stater som är parter i avtalet om [Europeiska ekonomiska samarbetsområdet] Schweiz, ska efterlevandeförmånens bruttobelopp bestämmas utifrån en procentsats som ska fastställas genom ministerförordning och som ska tillämpas på det belopp som bestäms med stöd av första, andra eller femte stycket. Procentsatsen ska spegla förhållandet mellan kostnadsnivån i det land där den efterlevande är bosatt och kostnadsnivån i Nederländerna. Den får inte överstiga 100 procent.”
Förordningen om bosättningsprincipen
14 I artikel 1 i Regeling woonlandbeginsel in de sociale zekerheid 2012 (2012 års förordning om bosättningsprincipen på området för social trygghet) (nedan kallad förordningen om bosättningsprincipen) föreskrivs följande:
”Procentsatsen enligt … artikel 17.3 … ANW… för ett annat bosättningsland än
a. Nederländerna,
b. en av Europeiska unionens övriga medlemsstater,
c. en av de andra stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och
d. Schweiz
ska vara den procentsats som anges i bilagan till denna förordning.”
15 I bilagan till förordningen anges att faktorn för bosättningsland enligt artikel 1 i förordningen om bosättningsprincipen ska vara 60 procent från och med den 1 januari 2013 och 40 procent från och med den 1 januari 2016 för Algeriet.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
16 X är bosatt i Algeriet. Hennes make arbetade i Nederländerna och var vid sin död försäkrad enligt ANW. I egenskap av efterlevande maka har hon sedan den 1 januari 1999 rätt till en efterlevandeförmån enligt ANW.
17 Genom beslut av den 19 september 2018 vidtog SVB följande åtgärder. Till följd av en dom från Rechtbank Amsterdam (Domstolen i Amsterdam, Nederländerna) av den 10 november 2016 återställdes med retroaktiv verkan X:s efterlevandeförmån, vilken hade upphävts den 1 november 2012. Vidare informerades X om att efterlevandeförmånen skulle minskas från och med den 1 januari 2013 på grund av att den från och med detta datum borde ha utbetalats i enlighet med bosättningsprincipen, det vill säga med ett belopp som beräknas utifrån en procentsats som återspeglar levnadskostnaderna i bosättningslandet i förhållande till levnadskostnaderna i Nederländerna. I enlighet med bestämmelserna i bilagan till förordningen om bosättningsprincipen fastställdes denna procentsats för Algeriet till 60 procent av efterlevandeförmånens maximibelopp från och med den 1 januari 2013 och till 40 procent av detta maximibelopp från och med den 1 januari 2016.
18 X begärde omprövning av detta beslut, som dock fastställdes av SVB genom beslut av den 4 december 2018.
19 Efter det att Rechtbank Amsterdam (Domstolen i Amsterdam) ogillat överklagandet av sistnämnda beslut, överklagade X till Centrale Raad van Beroep (Appellationsdomstolen för mål som rör social trygghet och offentlig anställning, Nederländerna), som är hänskjutande domstol i förevarande mål.
20 Den hänskjutande domstolen har angett att parterna är oense om huruvida artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet utgör hinder för att minska X:s efterlevandeförmån i enlighet med bosättningsprincipen.
21 För det första hyser den hänskjutande domstolen på denna punkt tvivel om huruvida en sådan person som X ingår i den personkrets som denna bestämmelse är tillämplig på. Den hänskjutande domstolen har understrukit att sistnämnda bestämmelse, i motsats till artikel 68.1 och 68.3 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet, endast avser arbetstagare och inte deras familjemedlemmar.
22 För det fall de efterlevande, i egenskap av förmånstagare, skulle omfattas av tillämpningsområdet för artikel 68.4 i detta avtal, vill den hänskjutande domstolen dessutom få klarhet i huruvida endast efterlevande som är bosatta i Nederländerna har rätt att fritt överföra sina förmånsbelopp till Algeriet eller om, såsom den hänskjutande domstolen anser vara troligt, även efterlevande som är bosatta i Algeriet kan åberopa denna bestämmelse.
23 För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet har direkt effekt. Enligt den hänskjutande domstolen föreskrivs i artikel 68 i avtalet ett antal allmänna principer, men i enlighet med artikel 70 i avtalet ska det närmare materiella innehållet i dessa principer samt förfarandena för samarbetet mellan de stater som är parter i avtalet regleras i ett beslut av associeringsrådet. Den hänskjutande domstolen anser emellertid, i analogi med bland annat dom av den 31 januari 1991, Kziber (C‑18/90, EU:C:1991:36), dom av den 5 april 1995, Krid (C‑103/94, EU:C:1995:97), beslut av den 13 juni 2006, Echouikh (C‑336/05, EU:C:2006:394), och beslut av den 17 april 2007, El Youssfi (C‑276/06, EU:C:2007:215), att den omständigheten att det är nödvändigt att anta ett sådant beslut inte hindrar att vissa delar av artikel 68, såsom förbudet mot diskriminering på området för social trygghet, kan ha direkt effekt.
24 Vad närmare bestämt gäller artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet anser den hänskjutande domstolen att varken ordalydelsen eller avtalets syfte eller art, såsom dessa framgår av artikel 1 i avtalet, utgör hinder för att denna bestämmelse tillerkänns direkt effekt. Den hänskjutande domstolen har emellertid medgett att fullgörandet av skyldigheten att betala ut förmånerna till personer bosatta i Algeriet skulle kunna vara beroende av att en ytterligare rättsakt antas, nämligen en rättsakt som fastställer förfarandena för ett administrativt samarbete genom vilket den nödvändiga förvaltning och kontroll som avses i artikel 70.2 i avtalet säkerställs.
25 För det tredje och slutligen vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet utgör hinder för att förmånernas belopp minskas med tillämpning av bosättningsprincipen. Den anser att även om det utkast till beslut av associeringsrådet som bifogats det förslag som avses i punkt 8 ovan ännu inte har antagits, kan artikel 4 i detta ge vägledning om hur artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet ska förstås, och förefaller uppställa ett principiellt förbud mot krav på bosättning.
26 Mot denna bakgrund beslutade Centrale Raad van Beroep (Appellationsdomstolen för mål som rör social trygghet och offentlig anställning) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska artikel 68.4 i associeringsavtalet [mellan EG och Algeriet] tolkas så, att den är tillämplig på en i Algeriet bosatt efterlevande till en avliden arbetstagare, som vill exportera sin efterlevandeförmån till Algeriet?
Om så är fallet:
2) Ska artikel 68.4 i associeringsavtalet [mellan EG och Algeriet], med beaktande av dess ordalydelse och avtalets syfte och art, tolkas så, att den har direkt effekt, så att de personer som denna bestämmelse är tillämplig på har rätt att åberopa den direkt vid medlemsstaternas domstolar för att förhindra att nationella bestämmelser som strider mot denna bestämmelse tillämpas?
Om så är fallet:
3) Ska artikel 68.4 i associeringsavtalet [mellan EG och Algeriet] tolkas så, att den utgör hinder för tillämpning av bosättningsprincipen i artikel 17.3 [ANW], vilken medför en begränsning av möjligheten att exportera efterlevandeförmånen till Algeriet?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den andra frågan
27 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan, som ska prövas först, för att få klarhet i huruvida artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet ska tolkas så, att den har direkt effekt, så att de personer som denna bestämmelse är tillämplig på har rätt att åberopa den direkt vid medlemsstaternas domstolar för att förhindra att nationella bestämmelser som strider mot denna bestämmelse tillämpas.
28 Av nämnda artikel 68.4 framgår att arbetstagare som har algeriskt medborgarskap fritt och till de växelkurser som den eller de utbetalande medlemsstaternas lagstiftning föreskriver till Algeriet ska kunna överföra alla pensioner och livräntor vid ålderdom, till efterlevande och vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom samt vid invaliditet till följd av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, med undantag av särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner.
29 Det framgår dessutom av artikel 70 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet att associeringsrådet före utgången av det första året efter detta avtals ikraftträdande ska anta dels bestämmelser som gör det möjligt att säkerställa tillämpningen av de principer som anges i nämnda artikel 68, dels förfarandena för ett administrativt samarbete genom vilket den förvaltning och kontroll säkerställs som är nödvändig för tillämpningen av dessa bestämmelser. Trots att rådet antog beslut 2010/699, som nämnts i punkt 7 ovan, vars bilaga innehöll ett utkast till beslut av associeringsrådet om genomförande av artikel 70 i nämnda avtal, har nämnda bestämmelser, som borde ha antagits av associeringsrådet före utgången av det första året efter den 1 september 2005, den dag då associeringsavtalet mellan EG och Algeriet trädde i kraft, emellertid ännu inte antagits.
30 Vad gäller frågan huruvida artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet har direkt effekt, erinrar domstolen om att det av dess fasta praxis följer att en bestämmelse i ett avtal som unionen har ingått med tredjeland ska anses ha direkt effekt om den, med hänsyn till dess ordalydelse samt till avtalets syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet, vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av att någon ytterligare rättsakt antas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 1987 Demirel, 12/86, EU:C:1987:400, punkt 14, och dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
31 Vad för det första gäller det förevarande fallet konstaterar domstolen att artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet i klara, precisa och ovillkorliga ordalag inför en rätt till fri överföring till Algeriet av de pensioner och livräntor som avses i denna bestämmelse, till de växelkurser som den utbetalande medlemsstaten föreskriver. Enligt själva ordalydelsen i nämnda bestämmelse innebär denna således en klar och precis skyldighet för medlemsstaterna att uppnå ett visst resultat, nämligen att ge de berörda personerna möjlighet att erhålla en sådan fri överföring. Denna skyldighet är som sådan inte beroende av att någon ytterligare rättsakt antas, för att kunna fullgöras eller få verkningar.
32 Denna rätt till fri överföring är visserligen inte absolut, eftersom dess konkreta verkningar i varje enskilt fall beror på ”de växelkurser som den eller de utbetalande medlemsstaternas lagstiftning föreskriver”, såsom anges i artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet. Detta förbehåll kan dock inte tolkas så, att medlemsstaterna efter eget skön får begränsa denna rätt till fri överföring och därigenom tömma den på dess kärninnehåll (se, analogt, dom av den 8 maj 2003, Deutscher Handballbund, C‑438/00, EU:C:2003:255, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
33 Dessutom är utövandet eller verkningarna av den rättighet som föreskrivs i denna bestämmelse inte beroende av att någon annan rättsakt antas, och i synnerhet inte av att associeringsrådet antar de bestämmelser som avses i artikel 70.1 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 juni 2006, Echouikh, C‑336/05, EU:C:2006:394, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Associeringsrådets roll enligt den sistnämnda bestämmelsen består nämligen i att underlätta iakttagandet av rätten till fri överföring till Algeriet av de pensioner och livräntor som avses i artikel 68.4 i avtalet, men kan inte anses utgöra ett villkor för en omedelbar tillämpning av denna rättighet (se, analogt, dom av den 31 januari 1991, Kziber, C‑18/90, EU:C:1991:36, punkt 19).
34 Vad för det andra gäller syftet med och arten av associeringsavtalet mellan EG och Algeriet har domstolen redan slagit fast att de mål som eftersträvas med detta avtal enligt artikel 1.2 i detta är en direkt förlängning av de mål som låg till grund för samarbetsavtalet mellan EEG och Algeriet (se, analogt, beslut av den 13 juni 2006, Echouikh, C‑336/05, EU:C:2006:394, punkt 40), och att det sistnämnda avtalets mål att främja ett övergripande samarbete mellan parterna, bland annat på arbetskraftsområdet, bekräftade att den icke-diskrimineringsprincip som stadgades i artikel 39.1 i det avtalet direkt kunde reglera enskildas rättsliga ställning, vilket innebar att denna bestämmelse hade direkt effekt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 1998, Babahenini, C‑113/97, EU:C:1998:13, punkterna 17 och 18 och där angiven rättspraxis).
35 De mål som eftersträvas med associeringsavtalet mellan EG och Algeriet, som visar på en önskan att stärka och fördjupa målen med samarbetsavtalet mellan EEG och Algeriet, måste därför a fortiori anses bekräfta den direkta effekten av rätten till fri överföring till Algeriet av de pensioner och livräntor som avses i artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet (se, analogt, dom av den 14 december 2006, Gattoussi, C‑97/05, EU:C:2006:780, punkt 27).
36 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den andra frågan besvaras enligt följande: Artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet ska tolkas så, att den har direkt effekt, så att de personer som denna bestämmelse är tillämplig på har rätt att åberopa den direkt vid medlemsstaternas domstolar för att förhindra att nationella bestämmelser som strider mot denna bestämmelse tillämpas.
Den första frågan
37 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet ska tolkas så, att den är tillämplig på efterlevande till en arbetstagare som inte själva är arbetstagare och som önskar överföra sin efterlevandeförmån till Algeriet, där de är bosatta.
38 För det första ska det i detta sammanhang påpekas att artikel 68.4 endast uttryckligen gäller ”[d]essa arbetstagare”, vilket uttryck syftar på de ”arbetstagare med algeriskt medborgarskap” som nämns i punkt 1 i samma artikel. Det kan emellertid konstateras att enligt ordalydelsen i nämnda punkt 4 ingår pensioner och livräntor till efterlevande bland de förmåner som fritt kan överföras till Algeriet. Det är per definition inte arbetstagarna utan deras efterlevande som kan erhålla dessa förmåner. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 44 i sitt förslag till avgörande skulle följaktligen artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet förlora sin ändamålsenliga verkan, om dessa efterlevande inte ingick i den personkrets som bestämmelsen är tillämplig på.
39 SVB har till stöd för den motsatta uppfattningen i sitt skriftliga yttrande åberopat domstolens praxis avseende artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1 s. 57). Enligt denna praxis har en arbetstagares familjemedlemmar endast härledda rättigheter, och inte egna rättigheter, när det är fråga om bestämmelser i denna förordning som endast är tillämpliga på arbetstagare (dom av den 30 april 1996, Cabanis-Issarte, C‑308/93, EU:C:1996:169, och dom av den 21 februari 2006, Hosse, C‑286/03, EU:C:2006:125).
40 Det ska emellertid erinras om att domstolen vid flera tillfällen har konstaterat att denna rättspraxis inte utan vidare kan tillämpas på ett sådant avtal som associeringsavtalet mellan EG och Algeriet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 1998, Babahenini, C‑113/97, EU:C:1998:13, punkt 24 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 17 april 2007, El Youssfi, C‑276/06, EU:C:2007:215, punkt 62 och där angiven rättspraxis).
41 För det andra konstaterar domstolen att, även om det inte råder något tvivel om att artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet är tillämplig när den efterlevande är bosatt i den utbetalande medlemsstaten, det skulle strida mot logiken bakom själva principen om fri överföring av förmåner till Algeriet att kräva att förmånstagaren ska vara bosatt i den utbetalande medlemsstaten, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 46 och 47 i sitt förslag till avgörande.
42 Den första frågan ska följaktligen besvaras enligt följande: Artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet ska tolkas så, att den är tillämplig på efterlevande till en arbetstagare som inte själva är arbetstagare och som önskar överföra sin efterlevandeförmån till Algeriet, där de är bosatta.
Den tredje frågan
43 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet ska tolkas så, att den utgör hinder för minskning av en efterlevandeförmåns belopp på grund av att mottagaren av denna förmån är bosatt i Algeriet.
44 Det framgår av beslutet om hänskjutande att den minskning av beloppet som är i fråga i det nationella målet följer av lagen om bosättningsprincipen på området för social trygghet, genom vilken denna princip infördes för bland annat efterlevandeförmåner som utbetalas i enlighet med ANW. Nämnda princip syftar till att säkerställa att de förmåner som är knutna till den nederländska minimilönen och som utbetalas utanför Nederländerna återspeglar förhållandet mellan levnadskostnaderna i det land där förmånstagaren är bosatt och levnadskostnaderna i Nederländerna. Den efterlevandeförmån som är aktuell i det nationella målet ingår bland de förmåner som är knutna till den nederländska minimilönen, eftersom dess nettobelopp enligt artikel 17.1 ANW motsvarar 70 procent av nettominimilönen.
45 Vid förhandlingen uppgav SVB att det rör sig om en högsta procentsats, och att storleken på den förmån som varje efterlevande erhåller beräknas i förhållande till hans eller hennes inkomst. Vid förhandlingen preciserade den nederländska regeringen dessutom att efterlevandeförmånen är en riskförsäkring och att de avgiftsbelopp som betalas för denna förmån är desamma för alla försäkrade. Den påpekade också att minimilönen i Nederländerna är anpassad till levnadskostnaderna i denna medlemsstat.
46 Det ska erinras om att det i artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet föreskrivs en rätt att fritt överföra de förmåner som avses i bestämmelsen till Algeriet ”till de växelkurser som den eller de utbetalande medlemsstaternas lagstiftning föreskriver”.
47 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 57 i sitt förslag till avgörande följer det av denna precisering att den utbetalande medlemsstaten har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer regler för beräkningen av de förmåner som avses i nämnda artikel 68.4. Närmare bestämt ska nämnda precisering, då den återfinns i den bestämmelse i avtalet som rör överföring av dessa förmåner till Algeriet, tolkas så, att den i princip tillåter den utbetalande medlemsstaten att anta bestämmelser som syftar till att anpassa de nämnda förmånernas belopp i samband med denna överföring, såsom den regel som grundar sig på bosättningsprincipen och som är aktuell i det nationella målet.
48 Sådana regler måste emellertid vara förenliga med kärninnehållet i rätten till fri överföring av förmåner och får inte medföra att denna rättighet förlorar sin ändamålsenliga verkan (se, analogt, dom av den 8 maj 2003, Deutscher Handballbund, C‑438/00, EU:C:2003:255, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
49 Det framgår av den i det nationella målet aktuella efterlevandeförmånens kännetecken, vilka beskrivs i punkterna 44 och 45 ovan, att denna förmåns belopp fastställs på grundval av levnadskostnaderna i Nederländerna och att denna förmån följaktligen är avsedd att säkerställa att efterlevande har en grundinkomst som beräknas på grundval av levnadskostnaderna i denna medlemsstat. Vad gäller överföringen av nämnda förmån till Algeriet i enlighet med artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet, framstår det inte som om en anpassning av förmånens belopp för att ta hänsyn till levnadskostnaderna i detta tredjeland kan tömma rätten till fri överföring på dess kärninnehåll, i den mån fastställandet av den växelkurs som ska tillämpas för denna anpassning grundar sig på objektiva omständigheter. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så är fallet.
50 Vad slutligen gäller den omständigheten att det i artikel 4 i utkastet till associeringsrådets beslut föreskrivs att det bland annat är förbjudet att minska beloppet av en sådan förmån, som ska betalas enligt en medlemsstats lagstiftning, på grund av att förmånstagaren är bosatt i Algeriet, ska det påpekas att eftersom detta utkast ännu inte har antagits av associeringsrådet, kan det inte ha verkningar som liknar dem som en analog bestämmelse, nämligen artikel 6.1 i associeringsrådets beslut nr 3/80 av den 19 september 1980 om tillämpningen av systemen för social trygghet i Europeiska gemenskapernas medlemsstater på turkiska arbetstagare och deras familjemedlemmar (EGT C 110, 1983, s. 60), tillerkänts i domen av den 26 maj 2011, Akdas m.fl. (C‑485/07, EU:C:2011:346).
51 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den tredje frågan besvaras enligt följande: Artikel 68.4 i associeringsavtalet mellan EG och Algeriet ska tolkas så, att den inte utgör hinder för minskning av en efterlevandeförmåns belopp på grund av att mottagaren av denna förmån är bosatt i Algeriet, när denna förmån syftar till att garantera en grundinkomst beräknad på grundval av levnadskostnaderna i den utbetalande medlemsstaten och den minskning som därigenom görs är förenlig med kärninnehållet i rätten till fri överföring av denna förmån.
Rättegångskostnader
52 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Artikel 68.4 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan,
ska tolkas så,
att den har direkt effekt, så att de personer som denna bestämmelse är tillämplig på har rätt att åberopa den direkt vid medlemsstaternas domstolar för att förhindra att nationella bestämmelser som strider mot denna bestämmelse tillämpas.
2) Artikel 68.4 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan,
ska tolkas så,
att den är tillämplig på efterlevande till en arbetstagare som inte själva är arbetstagare och som önskar överföra sin efterlevandeförmån till Algeriet, där de är bosatta.
3) Artikel 68.4 i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan,
ska tolkas så,
att den inte utgör hinder för minskning av en efterlevandeförmåns belopp på grund av att mottagaren av denna förmån är bosatt i Algeriet, när denna förmån syftar till att garantera en grundinkomst beräknad på grundval av levnadskostnaderna i den utbetalande medlemsstaten och den minskning som därigenom görs är förenlig med kärninnehållet i rätten till fri överföring av denna förmån.
Underskrifter