Mål T‑278/11

ClientEarth m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Tyst avslag på begäran om tillgång– Tidsfrist för väckande av talan – Talan har väckts för sent – Uppenbart att talan ska avvisas”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (fjärde avdelningen) av den 13 november 2012

1.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Utgör tvingande rätt – Prövning ex officio av unionsdomstolarna – Åtaganden av en institution – Saknar betydelse (Artikel 263 sjätte stycket FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 102.2c; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 8.1–3)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Tystnad eller frånvaro av handling från en institution – Motsvarar ett tyst avslagsbeslut– Omfattas inte – Gränser – Svar har inte lämnats på en bekräftande ansökan inom föreskriven frist

(Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 8.3)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Talan avser ett tyst avslag på en ansökan om tillgång till handlingar

(Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 8.1–3)

4.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Kostnader – Synnerliga skäl – En institution har uppenbart överskridit den föreskrivna fristen för att besvara en bekräftande ansökan – Institutionen ska bära sina egna rättegångskostnader samt ersätta tre fjärdelar av sökandens rättegångskostnader

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 87.3 första stycket)

1.      Tidsfristerna för att väcka talan utgör tvingande rätt, eftersom de har upprättats för att säkerställa tydlighet och säkerhet i rättsliga situationer och för att undvika diskriminerande eller godtycklig behandling i rättsliga förfaranden. Det ankommer på unionsdomstolarna att, ex officio, granska om denna frist har iakttagits. Varken parterna eller rätten förfogar över tidfristerna för att väcka talan.

Den omständigheten att en institution skriftligen har angett att den har för avsikt att fatta ett bekräftade beslut inom tidsfristen i den mening som avses i artikel 8.1 och 8.2 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar får inte innebära att det tysta avslagsbeslutet, i den mening som avses i artikel 8.3 i förordningen, senareläggs och följaktligen det datum då den föreskrivna tidsfristen för sökanden att väcka en ogiltighetstalan började löpa och när denna frist löpte ut.

(Se punkterna 30, 31 och 43–46)

2.      Se beslutet.

(se punkterna 32 och 33)

3.      Vad beträffar det tysta avslagsbeslutet, i en mening som avses i artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, som föreligger när institutionen inte har fattat ett bekräftande beslut, i den mening som avses i artikel 8.1 och 8.2 i förordningen, inom den föreskrivna fristen, gäller att tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring mot ett sådant beslut enligt artikel 263FEUF börjar löpa från den tidpunkt när beslutet tillkom i juridiskt hänseende.

Valet att hänvisa, i artikel 8.3 i förordningen, till begreppet föreskriven frist, i stället för till en fast tidsfrist, har sin förklaring i att tidsfristen inom vilken en bekräftande ansökan ska behandlas, enligt artikel 8.1 och 8.2 i förordningen, kan variera mellan, som minst, 15 arbetsdagar och, som mest, 30 arbetsdagar, efter det att en sådan ansökan registrerats. Följaktligen ska den föreskrivna tidsfristen, i den mening som avses i artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001, om ett tyst avslagsbeslut, beräknas i varje enskilt fall utifrån den berörda institutionens förfarande för att behandla den bekräftande ansökan den har mottagit, enligt artikel 8.1 och 8.2 i samma förordning.

(se punkterna 36–38)

4.      Vad beträffar en situation när en svarandeinstitutions upprepade utfästelser kunde ge upphov till berättigade förväntningar hos sökandena, visserligen felaktigt, men helt och hållet förståeligt med hänsyn till att utfästelserna var uttryckliga, att de hade fått intrycket att behandlingen av ansökan fortlöpte och att den föreskrivna tidsfristens sista dag hade skjutits fram och när svarandeinstitutionen hade antagit beslutet ett år efter att fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring mot avslagsbeslutet skulle ha börjat löpa, har svarandeinstitutionen grovt överskridit denna tidsfrist med följden att det är skäligt att låta svarandeinstitutionen bära sina rättegångskostnader och dessutom ersätta tre fjärdelar av sökandenas rättegångskostnader.

(se punkterna 49–51)