Mål T‑95/14

(publicering i utdrag)

Iranian Offshore Engineering & Construction Co.

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Oriktig bedömning – Motiveringsskyldighet – Rätten till ett effektivt domstolsskydd – Maktmissbruk – Rätten till egendom – Likabehandling”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 25 juni 2015

1.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Finansiellt stöd till Irans regering – Begrepp

(Rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/661/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 1154/2013)

2.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Iran – Prövningens omfattning – Omständigheter som institutionen fått kännedom om efter antagandet av det angripna beslutet omfattas inte

(Rådets beslut 2013/661/Gusp; rådets förordning nr 1154/2013)

3.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Logistiskt stöd till Irans regering – Begrepp – Verksamhet som genom sin kvantitativa och kvalitativa betydelse kan komma att underlätta kärnvapenspridning genom att möjliggöra för Irans regering att uppfylla specifika logistiska behov – Omfattas

(Rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/661/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 1154/2013)

1.      När det gäller restriktiva åtgärder mot Iran, såsom frysning av tillgångar som tillhör enheter som ger Irans regering stöd omfattar inte kriteriet finansiellt stöd till den regeringen alla former av stöd, utan enbart sådana former av stöd som genom deras kvantitativa eller kvalitativa betydelse bidrar till att Irans kärntekniska verksamhet kan drivas vidare

Ett sådant stöd kan vara en följd av exempelvis ekonomiska band mellan ett företag och den iranska staten, på så sätt att staten slutligen är den som kommer i åtnjutande av utdelningar och kapitalvinster vilka är ett resultat av företagets verksamhet.

(se punkterna 43 och 44)

2.      Se domen.

(se punkt 46)

3.      Definitionen av ordet ”logistiskt” i artikel 20.1 c i beslut 2010/413/GUSP och i artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran ska inte endast anses omfatta transport av varor eller personer. Nämnda ord förstås nämligen vanligtvis så, att det avser all verksamhet som rör organisation eller genomförande av en komplex process. Logistik är sålunda ett övergripande begrepp som kan omfatta olika moment såsom tillhandahållande av råvaror, materialhantering, leverans av varor eller lagerarbete. Följaktligen avses med logistiskt stöd enligt den ovannämnda bestämmelsen all verksamhet som – även om den i sig inte har något direkt eller indirekt samband med kärnvapenspridning – genom sin kvantitativa och kvalitativa betydelse kan komma att underlätta sådan spridning genom att möjliggöra för Irans regering att uppfylla specifika logistiska behov, såsom är fallet inom olje- och gassektorn, vilken genererar stora inkomster för nämnda regering.

Arbeten avseende ingenjörsteknik, tillverkning och underhåll, som utförs av en enhet som är verksam på området för ingenjörsteknik, tillverkning och montering av infrastrukturer, till havs och på land, för olje- och gasprojekt, och som förefaller vara den främsta huvudentreprenören i Iran i fråga om tillverkning och installation av infrastruktur till havs, är oundgängliga för att Irans gas- och oljeindustri ska fungera. Den industrin skulle inte fungera utan oljeborrplattformar, installationer för utvinning och transport, särskilt gas- och oljeledningar. Den enhetens installationer och anläggningar är, genom deras kvantitativa och kvalitativa betydelse, således nödvändiga för att den iranska olje- och gasindustrins behov ska tillgodoses. Den industrin kontrolleras av Irans regering via olika statliga företag. Ett logistiskt stöd av nämnda slag från den enheten till nämnda regering uppfyller följaktligen kriteriet i artikel 20.1 c i beslut 2010/413/GUSP och i artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012, eftersom Iran, enligt skäl 22 i beslut 2010/413/GUSP och skäl 8 i beslut 2012/35/GUSP, har stora inkomster från energisektorn vilka möjliggör finansiering av landets spridningskänsliga kärntekniska verksamhet.

Rådet gör således inte någon oriktig bedömning när det beslutar att uppta en sådan enhets namn i förteckningarna över personer och enheter mot vilka restriktiva åtgärder vidtas av det skälet att enheten tillhandahåller Irans regering logistiskt stöd.

(se punkterna 53–55)