Mål T-47/01


Co-Frutta Soc. coop. rl
mot
Europeiska gemenskapernas kommission

”Talan om ogiltigförklaring – Tillgång till handlingar – Beslut 94/90/EKSG, EG, Euratom – Avvisning – Upphovsmannaregeln – Maktmissbruk”

Sammanfattning av domen

1.

Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Förberedande rättsakter – Omfattas inte – Beslut av kommissionens generalsekreterare som ersätter det ursprungliga ställningstagandet angående en begäran om tillgång till kommissionens handlingar – Omfattas

(Artikel 230 EG; kommissionens beslut 94/90, artikel 2.2)

2.

Kommissionen – Allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar – Beslut 94/90 – Begränsningar av principen om tillgång till handlingar – Upphovsmannaregeln – Räckvidd – Kommissionen har samlat uppgifter från medlemsstaterna i en enda databas

(Kommissionens beslut 94/90)

3.

Kommissionen – Allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar – Beslut 94/90 – Begränsningar av principen om tillgång till handlingar – Upphovsmannaregeln – Restriktiv tolkning – Handlingar som ligger till grund för beslutsprocessen

(Kommissionens beslut 94/90)

4.

Kommissionen – Allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar – Beslut 94/90 – Begränsningar av principen om tillgång till handlingar – Upphovsmannaregeln – Handlingar från medlemsstaterna – Svårigheter att få tillgång till handlingarna genom att vända sig till medlemsstaterna – Saknar betydelse

(Kommissionens beslut 94/90)

5.

Kommissionen – Allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar – Beslut 94/90 ‑ Begränsningar av principen om tillgång till handlingar – Upphovsmannaregeln – Möjlighet att åberopa förordning nr 1049/2001 till stöd för en strikt tolkning av denna regel – Saknas

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001; kommissionens beslut 94/90)

6.

Kommissionen – Allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar – Beslut 94/90 – Omprövning av ett ursprungligt avslagsbeslut – Skillnader i motivering – Maktmissbruk – Föreligger inte

(Artikel 230 EG; kommissionens beslut 94/90)

1.

Det är endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning, som utgör rättsakter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 230 EG. Vad gäller rättsakter eller beslut som utarbetas stegvis, i synnerhet efter ett internt förfarande, utgör i princip endast de åtgärder vid förfarandets slut genom vilka en institutions ståndpunkt slutgiltigt fastställs rättsakter som kan utgöra föremål för en talan om ogiltigförklaring och inte mellanliggande åtgärder vars syfte är att förbereda det slutliga beslutet.

I det förfarande som inrättats genom beslut 94/90 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar innebär detta att om en ansökan inledningsvis avslås och den berörde begär omprövning hos kommissionens generalsekreterare i syfte att uppnå ändring av det ställningstagandet, utgör generalsekreterarens beslut institutionens slutgiltiga ställningstagande. Följaktligen kan endast den åtgärd som vidtas av kommissionens generalsekreterare, som har karaktär av ett beslut och som i sin helhet ersätter det tidigare ställningstagandet, ge upphov till rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen och följaktligen utgöra föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG.

(se punkterna 28, 29 och 31)

2.

Det förhållandet att kommissionen har samlat uppgifter som medlemsstaterna har översänt i en enda databas är inte tillräckligt för att medlemsstaterna inte längre skall anses vara upphovsmän till handlingarna i den mening som avses i beslut 94/90 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar, när kommissionen endast samlar uppgifterna för att underlätta jämförelse och verifiering av om uppgifterna har beaktats två gånger, utan att den själv kan göra ändringar, korrigeringar eller genomföra andra åtgärder. Lämplig verifiering eller korrigering av dessa uppgifter skall begäras hos de nationella myndigheterna.

(se punkt 47)

3.

Upphovsmannaregeln, som innebär en begränsning i den rätt till tillgång till handlingar som föreskrivs i beslut 94/90 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar, skall tolkas och tillämpas restriktivt så att inte denna rätt till tillgång till handlingar begränsas. Uppfattningen att denna regel, som skall tolkas restriktivt, inte är tillämplig i fall då de handlingar från utomstående till vilka tillgång begärts ligger till grund för beslutsprocessen vid kommissionen, kan emellertid inte godtas. Eftersom det i uppförandekodexen, som antagits genom beslut 94/90, inte föreskrivs någon begränsning av tillämpningen av nämnda regel skall den således tolkas så, att den är fullt tillämplig på alla slags handlingar från utomstående till vilka tillgång begärts, utan att det är möjligt att fastställa olika tillämpningsnivåer beroende på om handlingarna kan påverka de berörda ekonomiska aktörerna eller beroende på hur kommissionen använder dem i sin beslutsprocess.

Kravet i rättspraxis på en restriktiv tolkning och tillämpning av upphovsmannaregeln gäller bland annat när det föreligger tvivel om vem som är upphovsman till den handling som det har begärts tillgång till. När det inte föreligger något tvivel i detta avseende, eftersom medlemsstaterna är de enda upphovsmännen till de ifrågavarande handlingarna, kan en sådan rättspraxis inte åberopas med giltig verkan.

(se punkterna 57, 58, 60 och 61)

4.

Inom ramen för det förfarande som föreskrivs i beslut 94/90 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar kan svårigheter att få tillgång till de begärda handlingarna genom att vända sig till medlemsstaterna inte påverka lagenligheten av kommissionens beslut att avslå begäran om tillgång till handlingarna med motiveringen att medlemsstaterna är upphovsmän till dessa. Medlemsstaternas ställningstagande i fråga om de begärda uppgifterna, som är en följd av deras respektive interna rättsordningar och som omfattas av de begränsningar som är tillämpliga i detta avseende enligt de nationella lagstiftningarna, påverkar nämligen inte den korrekta tillämpning som kommissionen har gjort av upphovsmannaregeln som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen.

(se punkt 64)

5.

Förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar trädde i kraft den 3 juni 2001 och var tillämplig först från och med den 3 december 2001. Den kan inte åberopas mot ett tidigare beslut av kommissionen, som fattats i överensstämmelse med den ordning som föreskrivs i beslut 94/90 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar, som stöd för en strikt tolkning av upphovsmannaregeln som skulle medföra att regeln inte är tillämplig.

(se punkt 65)

6.

Ett beslut innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att det har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem som angetts eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget för att bemöta svårigheter i det enskilda fallet.

Enligt den ordning som inrättades genom uppförandekodexen för allmänhetens tillgång till rådets och kommissionens handlingar och som, vad beträffar kommissionen, närmare fastställdes genom beslut 94/90 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar, gäller för avslag på en ansökan om tillgång till handlingar ett förfarande med två ansökningar, varvid det endast är generalsekreterarens bekräftande beslut som utgör institutionens slutgiltiga ställningstagande. Skillnader mellan kommissionens motiveringar inom ramen för omprövningsförfarandet kan inte anses som en indikation på maktmissbruk, eftersom detta förfarande just syftar till att göra det möjligt för generalsekreteraren att ompröva frågan utan att känna sig tvingad att följa tidigare ställningstaganden från behöriga tjänstemän.

(se punkterna 72 och 73)