Mål T‑45/01 DEP

Stephen G. Sanders m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Sammanfattning av beslutet

1.      Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Omständigheter som ska beaktas

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 91 b)

2.      Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Beaktande av det uppträdande som gett upphov till rättegångskostnaderna – Föreligger inte

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 87.1 och 87.3 andra stycket)

1.      De ersättningsgilla kostnaderna omfattar endast utgifter för förfarandet vid förstainstansrätten, och dessa måste ha varit nödvändiga i detta avseende. Det framgår vidare av fast rättspraxis att förstainstansrätten – eftersom gemenskapsrättsliga taxeregler saknas – ska göra en fri bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet med beaktande av tvistens föremål och art, dess betydelse ur gemenskapsrättsligt perspektiv liksom målets svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som det rättsliga förfarandet har gett upphov till för de ombud eller rådgivare som har biträtt parterna och den ekonomiska betydelse som tvisten har haft för parterna.

(se punkterna 27 och 28)

2.      En parts uppträdande under förfarandet är relevant för det beslut om fördelningen av rättegångskostnaderna som förstainstansrätten meddelar i den slutliga domen eller i det beslut genom vilket förfarandet avslutas, i enlighet med artikel 87.1 och 87.3 andra stycket i förstainstansrättens rättegångsregler. Däremot saknar detta helt relevans i det skede då förstainstansrätten fastställer rättegångskostnaderna enligt artikel 92.1 i dessa rättegångsregler. Fastställande enligt sistnämnda bestämmelse är ett objektivt förfarande som syftar till att bestämma vilka nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet, oberoende av om det uppträdande som gett upphov till dessa kostnader är att anse som orimligt eller inte.

(se punkt 36)