Mål T-360/09
E.ON Ruhrgas AG och
E.ON AG
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den tyska och den franska naturgasmarknaden – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Uppdelning av marknaden – Överträdelsens varaktighet – Böter”
Sammanfattning av domen
1. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Undantag – Klausul som kvalificerats som accessorisk begränsning – Begreppet accessoriska begränsningarna – Räckvidd – Begränsning som har direkt samband med och är nödvändig för att genomföra en huvudtransaktion – Objektiv och proportionerlig karaktär – Komplicerad ekonomisk bedömning – Domstolsprövning – Gränser – Följder av kvalificeringen
(Artikel 81.1 och 81.3 EG)
2. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Kvalificering av ett företag som potentiell konkurrent – Kriterier – Grundläggande omständighet – Företagets möjlighet att träda in på den relevanta marknaden – Marknad som kännetecknas av att det föreligger ett lagstadgat eller faktiskt monopol – Av betydelse
(Artikel 81.1 EG)
3. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande
(Artikel 81.1 EG)
4. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Avtalsparternas avsikt att begränsa konkurrensen – Inte nödvändigt kriterium – Kommissionens eller unionsdomstolens beaktande av en sådan avsikt – Tillåtet
(Artikel 81.1 EG)
5. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Avtal som har till syfte att begränsa konkurrensen – Avtalet har samtidigt legitima syften – Saknar betydelse
(Artikel 81.1 EG)
6. Konkurrensbegränsande samverkan – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Bedömningskriterier – Avtal eller förfaranden på en marknad som kännetecknas av att det inte finns någon potentiell konkurrens
(Artikel 81.1 EG)
7. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning
(Artikel 81.1 EG)
8. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Domstolsprövning – Gränser
(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 230 EG)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Ett företags deltagande i en konkurrensbegränsande samverkan – Ett tyst medgivande utan ett öppet avståndstagande eller ett avslöjande för de behöriga myndigheterna är tillräckligt för att ett företag skall kunna hållas ansvarigt
(Artikel 81.1 EG)
10. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Beslut som stöder sig på skriftlig bevisning – Beviskrav på företag som bestrider överträdelsen
(Artikel 81.1 EG)
11. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Konkurrensbegränsande samverkan som medför verkningar även efter den tidpunkt då den formellt upphört – Tillämpning av artikel 81 EG
(Artikel 81.1 EG)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Likabehandlingsprincipen – Kommissionens beslutspraxis – Indikativ karaktär
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
13. Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande i sina helägda dotterbolag – Dotterbolag som ägs av ett holdingbolag – Omständighet som inte är tillräcklig för att bryta presumtionen
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
14. Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Verkan
(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
1. Se domen.
(se punkterna 62–70)
2. Artikel 81.1 EG är, med hänsyn till villkoren i denna artikel beträffande påverkan på handeln mellan medlemsstaterna och inverkan på konkurrensen, endast tillämplig på sektorer som är öppna för konkurrens. Bedömningen av konkurrensvillkoren ska inte bara baseras på den nuvarande konkurrensen mellan de företag som redan finns på den aktuella marknaden, utan även på den potentiella konkurrensen. Även om ett företags avsikt att inträda på en marknad eventuellt är av betydelse för att kontrollera huruvida företaget kan betraktas som en potentiell konkurrent på denna marknad, är den grundläggande omständighet som en sådan kvalificering ska grundas på likväl dess förmåga att inträda på denna marknad.
När det gäller en nationell marknad som kännetecknades av att det förelåg faktiska geografiska monopol, saknar det relevans att det på denna marknad inte finns något lagstadgat monopol. För att fastställa om det på en marknad föreligger en potentiell konkurrens, måste kommissionen nämligen undersöka de faktiska och konkreta möjligheterna för de berörda företagen att konkurrera med varandra eller för att en ny konkurrent ska kunna träda in på denna marknad och konkurrera med de etablerade företagen. Kommissionens undersökning ska göras på grundval av en objektiv bedömning av dessa möjligheter. Det saknar därför betydelse huruvida den omständigheten att det inte finns några sådana möjligheter beror på ett monopol som grundar sig direkt på den nationella lagstiftningen eller, indirekt, på den faktiska situation som är en följd av genomförandet av denna lagstiftning.
Den rent teoretiska möjligheten för ett bolag att träda in på en sådan marknad utgör nämligen inte en tillräcklig omständighet för att visa att det föreligger en sådan konkurrens.
(se punkterna 84, 85, 102, 105 och106)
3. Se domen.
(se punkt 141)
4. Se domen.
(se punkt 142)
5. Se domen.
(se punkt 143)
6. Artikel 81.1 EG är endast tillämplig på avtal som kan påverka handeln mellan medlemsstater.
Påverkan på handeln inom gemenskapen följer i allmänhet av flera faktorer i förening, som var för sig inte nödvändigtvis är avgörande. För att fastställa huruvida ett samordnat förfarande märkbart påverkar handeln mellan medlemsstater är det nödvändigt att bedöma det i dess ekonomiska och rättsliga sammanhang. Det saknar i detta avseende betydelse huruvida den konkurrensbegränsande samverkans påverkan på handeln varit negativ, neutral eller positiv. En konkurrensbegränsning anses nämligen kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna när den kan avleda handelsflödena, bort från den riktning som de annars skulle ha haft.
Dessutom är risken för att en kartell ska påverka handeln mellan medlemsstaterna, det vill säga dess potentiella verkan, tillräcklig för att den ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 81 EG, och det är inte nödvändigt att visa en faktisk påverkan på samhandeln. Det krävs emellertid att kartellens potentiella påverkan på samhandeln är märkbar eller, med andra ord, inte är betydelselös.
En konkurrensbegränsande samverkan som berör en medlemsstats hela territorium har nämligen genom själva sin karaktär till resultat att avskärmningen av marknaderna på nationell nivå förstärks och att den ekonomiska integration som eftersträvas i fördraget följaktligen hindras.
När det gäller nationella marknader som kännetecknades av att det föreligger lagstadgade eller faktiska monopol, kan kommissionen inte slå fast att avtal eller förfaranden på sådana marknader kunde ha en märkbar inverkan på handeln mellan medlemsstaterna, när kommissionen inte har visat att det förelåg en potentiell konkurrens på dessa marknader.
(se punkterna 151–155)
7. Se domen.
(se punkterna 169, 170, 173–175 och 247)
8. Se domen.
(se punkterna 171och 172)
9. Se domen.
(se punkterna 176 och 177)
10. Se domen.
(se punkterna 234 och 252)
11. Se domen.
(se punkt 251)
12. Kommissionens tidigare beslutspraxis utgör inte den rättsliga ramen för åläggande av böter på konkurrensområdet, eftersom det endast är i förordning nr 1/2003 och i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 som denna rättsliga ram definieras. Beslut i andra ärenden är således enbart vägledande vid fastställande av om det förekommer diskriminering, eftersom det är föga troligt att omständigheterna i dessa ärenden, såsom marknader, produkter, företag och aktuella perioder, är identiska.
Inte desto mindre måste kommissionen, liksom varje institution i all sin verksamhet, iaktta likabehandlingsprincipen, som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling, när den ålägger ett företag böter på grund av överträdelse av konkurrensreglerna.
Kommissionens tidigare beslut angående böter kan emellertid endast vara relevanta med avseende på iakttagandet av principen om likabehandling om det visas att de faktiska omständigheterna i de ärenden som dessa tidigare beslut gäller, nämligen marknaderna, produkterna, länderna, företagen och de berörda tidsperioderna är jämförbara med dem i förevarande mål.
(se punkterna 260–262)
13. I det specifika fallet då ett moderbolag innehar 100 procent av kapitalet i ett dotterbolag som överträtt gemenskapens konkurrensregler kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande på dotterbolagets handlande. Vidare föreligger det en presumtion som kan motbevisas om att moderbolaget verkligen utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets handlande. Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehade hela aktiekapitalet i ett dotterbolag för att det ska presumeras att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolitik. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt ansvarigt för betalning av de böter som påförs dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att motbevisa presumtionen, inte kan lägga fram tillräcklig bevisning för att visa att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden.
Tribunalen ska härvid beakta samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dotterbolaget och dess moderbolag. Sådana band kan variera från fall till fall.
Denna bedömning ska i synnerhet inte inskränkas till enbart omständigheter som i strikt mening hänför sig till dotterbolagets affärspolitik, såsom distributions- eller prisstrategi. Det räcker inte att visa att det är dotterbolaget som styr dessa specifika delar av affärspolitiken, utan att erhålla några riktlinjer i detta avseende, för att fastställa dotterbolagets självständighet. Huruvida moderbolaget har blandat sig i dotterbolagets löpande verksamhet är i ännu mindre grad relevant.
Enbart den omständigheten att moderbolaget är ett holdingbolag som inte blandar sig i dotterbolagets löpande verksamhet räcker inte för att utesluta att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på detta dotterbolag. I en koncern är ett holdingbolag nämligen ett bolag som har till uppgift att samla innehaven i olika bolag och vars syfte är att säkerställa en enhetlig förvaltning.
(se punkterna 277–280 och 283)
14. Den obegränsade behörighet som tribunalen, med tillämpning av artikel 229 EG, getts i artikel 31 i förordning nr 1/2003 innebär att tribunalen inte bara är behörig att pröva påföljdens lagenlighet, varvid den endast kan ogilla talan om ogiltigförklaring eller ogiltigförklara den ifrågasatta rättsakten, utan även att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Tribunalen kan följaktligen ändra den omtvistade rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det bötesbelopp som påförts med beaktande av samtliga faktiska omständigheter när denna fråga har väckts.
Tribunalen är i detta hänseende varken bunden av kommissionens beräkningar eller dess riktlinjer när den avgör en talan med stöd av sin obegränsade behörighet, utan ska göra sin egen bedömning med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
(se punkterna 300 och 301)