Language of document :

Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 1 mars 2002 av Commerzbank AG

    (mål T-61/02)

    Rättegångsspråk: tyska

Commerzbank AG, Frankfurt am Main (Tyskland), har den 1 mars 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna H. Satzky och B. Maassen, i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

(ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 december 2001, som delgavs sökanden den 20 december 2001, i ärende COMP/E-1/37.919 (tidigare 37.391), i den mån sökanden åläggs att betala böter, och

(förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har åsidosatt sökandens rätt till försvar. Kommissionen beredde inte sökanden möjlighet att ta del av de kriterier enligt vilka kommissionen avskrev parallellförfarandet. Kommissionen har inte i alla fall vidhållit avgiftssänkningar och har behandlat de olika bankerna på olika sätt vad gäller i vilken mån avgifterna sänktes. Kommissionen borde ha underrättat sökanden om enligt vilka icke-diskriminerande kriterier kommissionen skulle besluta om fortsättning eller avslutande av förfarandet. Dessutom innefattade kommissionens beslut nya graverande omständigheter som inte återfanns i anmärkningarna och som sökanden inte haft tillfälle att yttra sig över. Slutligen nekades sökanden att få insyn i akten beträffande parallellförfarandet. Det var viktigare för kommissionen att snabbt utdöma böter på politiska grunder än att iaktta ett rättvist förfarande.

Sökanden bestrider att ett konkurrensbegränsande avtal kom till stånd vid mötet mellan valutahandlarna den 15 oktober 1997. Syftet med detta möte var att diskutera marknadstrender och allmänt kända fakta. Detta möte ingick i en rad av flera konferenser som ägde rum under åren 1996(1998 angående förberedelser inför införandet av euron, vid vilka konferenser ofta företrädare för centralbankerna och ibland även för kommissionen deltog. Vilket även framgår av internt underlag beslutade sig sökanden på egen hand redan före mötet den 15 oktober 1997 för att tillämpa procentbaserade avgifter. Kommissionens klander är tveksam och kommissionen ger inte någon beskrivning av innehållet i det påstådda avtalet. De bevis som kommissionen åberopat till styrkande av att ett sådant avtal kommit till stånd, framförallt en intern anteckning som upprättats av en anställd vid nederländska GWK Bank N.V., kan inte godtas. Kommissionens beslut visar prov på bristande sakkännedom och bristande objektivitet. Kommissionen har i sitt beslut inte tagit hänsyn till skillnaden mellan valutahandel och devishandel och missbedömt gällande rätt samt redogjort för sakomständigheterna på ett ensidigt och för sökanden graverande sätt.

____________