TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 23 september 2015

Mål T‑114/13 P

Maria Concetta Cerafogli

mot

Europeiska centralbanken (ECB)

”Överklagande – Anställda vid ECB – Klagomål om diskriminering och mobbning – Beslut av ECB att avsluta den administrativa utredning som inletts till följd av klagomålet – Vägran att ge tillgång till bevis under det administrativa förfarandet – Avslag på begäran om bevisupptagning under domstolsförfarandet – Rätten till ett effektivt domstolsskydd – Felaktig rättstillämpning”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 12 december 2012, Cerafogli/ECB (F‑43/10, REUFP, EU:F:2012:184), med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Avgörande:      Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 12 december 2012, Cerafogli/ECB (F‑43/10) upphävs. Målet återförvisas till personaldomstolen. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

1.      Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Iakttagande vid administrativa förfaranden – Räckvidd

2.      Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Den kontradiktoriska principen – Räckvidd

3.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Rättigheter och skyldigheter – Intern utredning avseende påstådd mobbning – Den sökandes rätt att yttra sig och få tillgång till handlingarna avseende utredningen – Gränser

4.      Domstolsförfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om företeende av handlingar – Begäran avser uppgifter i en rapport från en utredning som gjordes till följd av ett klagomål om diskriminering och mobbning – Skyldighet för unionsdomstolen att göra en avvägning mellan sökandens intresse av att verkningsfullt kunna utöva sin rätt till ett effektivt domstolsskydd och de olägenheter som kan följa av att delar av rapporten lämnas ut – Räckvidd

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 47)

5.      Överklagande – Grunder – Tribunalens kontroll av personaldomstolens beslut att inte förordna om åtgärder för processledning eller bevisupptagning – Räckvidd

(Artikel 256.2, FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11)

1.      Se domen.

(se punkterna 32–34)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 18 december 2008, Sopropé, C‑349/07, REG, EU:C:2008:746, punkt 36; dom av den 10 september 2013, G. och R., C‑383/13 PPU, REU, EU:C:2013:533, punkt 32, och dom av den 22 oktober 2013, Sabou, C‑276/12, REU, EU:C:2013:678, punkt 38

2.      Se domen.

(se punkt 35)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, REU, EU:C:2009:742, punkt 50

3.      Situationen för en klagande i samband med ett klagomål om mobbning kan inte likställas med situationen för den person som är föremål för klagomålet och de processuella rättigheter som ska tillerkännas den person som anklagas för mobbning skiljer sig från de mer begränsade rättigheter som den klagande, som anser sig utsatt för mobbning, har i det administrativa förfarandet.

(se punkt 40)

4.      Rätten till ett effektivt domstolsskydd innebär att den klagande vars klagomål avseende mobbning avslås, vid unionsdomstolen kan väcka talan mot den rättsakt som går denne emot i samtliga delar, i förekommande fall även göra gällande att undersökningsrapporten inte ger en riktig bild av de vittnesmål som ligger till grund för avslaget. Denna rätt kan medföra att sökanden, för att verkningsfullt kunna göra sina argument gällande, själv ska kunna kontrollera att undersökningsrapporten och protokollen från de vittnesförhör som rapporten bygger på, eller åtminstone begära att personaldomstolen tar del av dessa bevis i enlighet med de villkor om konfidentiella handlingar som föreskrivs i artikel 47 i rättegångsreglerna. Det ankommer då på personaldomstolen att i enlighet med artikel 47.2 i rättegångsreglerna göra en avvägning mellan sökandens intresse av att ha tillgång till nödvändiga bevis för att verkningsfullt kunna göra sin rätt till ett effektivt domstolsskydd gällande å ena sidan, och de olägenheter som kan följa av att dessa delar lämnas ut, å andra sidan.

(se punkt 43)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 21 juni 2012, IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds/kommissionen, C‑135/11 P, REU, EU:C:2012:376, punkt 73

5.      Personaldomstolen har, i princip, ett utrymme för skönsmässig bedömning när den prövar nyttan av att begära att handlingar som är nödvändiga för att lösa tvisten ska företes. Frågan huruvida handlingarna i målet ska anses ha bevisvärde ingår i personaldomstolens självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, som inte omfattas av tribunalens prövning inom ramen för överklagandet, utom i fall då den bevisning som lagts fram vid personaldomstolen har missuppfattats eller när det framgår av handlingarna i målet att personaldomstolens konstateranden rörande omständigheterna är materiellt oriktiga.

När en sökande, med rätta, inte getts möjlighet att under det administrativa förfarandet få tillgång till bevis som är avgörande för förfarandets utgång kan det emellertid inte krävas att vederbörande visar att det förekommit fel som endast kan konstateras vid en undersökning av de bevis som sökanden inte getts tillgång till. Det ankommer istället på personaldomstolen, om sökanden har anfört sannolika skäl för sina påståenden, att begära att de bevis som är nödvändiga för att pröva dessa argument ska företes.

(se punkterna 44 och 45)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 16 juli 2009, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland/kommissionen, C‑385/07 P, REG, EU:C:2009:456, punkt 163 och där angiven rättspraxis