Talan väckt den 4 augusti 2006 - Total och Elf Aquitaine mot kommissionen

(Mål T-206/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Total SA och Elf Aquitaine (Courbevoie, Frankrike) (ombud: advokaterna E. Morgan de Rivery och S. Thibault-Liger)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara artiklarna 1 c och 1 d, 2 b, 3 och 4 i kommissionens beslut K(2006) 2098 slutligt av den 31 maj 2006,

i andra hand ändra artikel 2 b i kommissionens beslut K(2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006, i den del som Arkema SA, Altuglas International SA och Altumax Europe SAS solidariskt åläggs böter om 219 131 125 euro för vilka Total SA och Elf Aquitaine är solidariskt ansvariga för 140,4 miljoner euro respektive 181,35 miljoner euro samt sätta ner böterna till ett lämpligt belopp,

i vart fall förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att förstainstansrätten delvis skall ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006, i vilket kommissionen fastslagit att de företag till vilka beslutet riktar sig - däribland sökandena - har överträtt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.645-Metakryl) genom att delta i ett system av avtal och samordnade förfaranden i metakrylbranschen, bestående i diskussioner om priser, ingående, genomförande och övervakning av prisöverenskommelser, utbyte av kommersiellt betydelsefulla uppgifter och konfidentiella uppgifter om marknader och/eller företag och deltagande i återkommande möten och andra kontakter i syfte att främja överträdelsen.

Sökandena yrkar i andra hand att förstainstansrätten skall sätta ner de böter som har ålagts deras dotterbolag och för vilka de är solidariskt ansvariga.

Till stöd för förstahandsyrkandet åberopar sökandena nio grunder.

I den första grunden gör sökandena gällande ett åsidosättande av rätten till försvar och principen om att en person skall presumeras vara oskyldig till dess motsatsen har bevisats. Sökandena hävdar att det ifrågasatta beslutet har fattats efter ett administrativt förfarande under vilket sökandena inte har kunnat försvara sig på ett effektivt sätt, eftersom kommissionen - utan att iaktta principen om parternas likställdhet - inte har fört någon bevisning trots att den haft bevisbördan.

I den andra grunden anser sökandena att kommissionen i det ifrågasatta beslutet har åsidosatt motiveringsskyldigheten, vilken dessutom varit utökad på grund av kommissionens nya inställning. Sökandena gör gällande att de har ålagts ansvar för en överträdelse begången av deras dotterbolag enbart i kraft av att de presumerats utöva ett bestämmande inflytande över detta bolag på grund av att de innehaft nästintill 100 procent av dess kapital, trots att kommissionen inte har tagit i beaktande några faktiska omständigheter som skulle bekräfta eller motsäga presumtionen. Sökandena hävdar vidare att det ifrågasatta beslutet innehåller vissa motsägelser hänförliga till en förväxling mellan begreppet företag/ekonomisk enhet som har gjort sig skyldig till en överträdelse och begreppet rättssubjekt till vilket ett beslut är riktat. Sökandena anser vidare att kommissionen har underlåtit att tillräckligt utförligt bemöta de argument rörande dotterbolagets oberoende som har framförts av dem.

I den tredje grunden gör sökandena gällande att kommissionen har åsidosatt den enhetliga karaktären av begreppet företag i den mening som avses i artikel 81 EG och i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003¹.

I den fjärde grunden gör sökandena gällande att kommissionen har åsidosatt bestämmelserna om ett moderbolags ansvar för överträdelser begångna av dess dotterbolag. Sökandena anser att kommissionen, genom att göra en felaktig tolkning av rättspraxis och genom att gå emot sin egen beslutspraxis på området, inte har iakttagit begränsningarna av dess befogenhet att fastställa kriteriet för åläggande av ansvar. Enligt sökandena har kommissionen även åsidosatt principen om juridiska personers oberoende.

Den femte grunden vilar på ett åsidosättande av grundläggande principer såsom icke-diskrimineringsprincipen, principen om individuellt straffansvar, principen att påföljder är personliga och legalitetsprincipen, vilka är erkända i samtliga medlemsstater och utgör en del av gemenskapens rättsordning.

I den sjätte grunden hävdar sökandena att kommissionen har åsidosatt principen om god förvaltningssed.

Den sjunde grunden vilar på att kommissionen i förhållande till sökandena har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

I den åttonde grunden gör sökandena gällande att kommissionen i det ifrågasatta beslutet har gjort sig skyldig till maktmissbruk, när den i det ifrågasatta beslutet har ålagt svarandena ansvaret för den konkurrensbegränsande samverkan och ålagt dem böter för vilka de är solidariskt betalningsansvariga tillsammans med dotterbolaget.

I den nionde grunden anser sökandena att kommissionen har åsidosatt vissa av de grundläggande principer som är tillämpliga vid fastställandet av böter, såsom likabehandlingsprincipen, när den har inte sänkt det för sökandena fastställda grundbeloppet med 25 procent, samtidigt som en sådan sänkning tillämpats på en annan av beslutets adressater med hänvisning till att denne saknat kännedom om överträdelsen i stort. Sökandena åberopar även att kommissionen har åsidosatt grundläggande rättsprinciper såsom principen om att en person skall presumeras vara oskyldig till dess motsatsen har bevisats och rättsäkerhetsprincipen när den inte har iakttagit begränsningarna av dess befogenhet att beakta böternas avskräckande verkan.

I andra hand anser sökandena att de böter som har ålagts deras dotterbolag, och för vilka de är solidariskt ansvariga, skall justeras till rimliga proportioner. Sökandena begär därför att få komma i åtnjutande av en sänkning av grundbeloppet om 25 procent på den grunden att de saknat kännedom om överträdelsen samt att det som en förmildrande omständighet skall tas i beaktande att de i stort sett samtidigt har ålagts höga böter i två liknande ärenden.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT L 1, s.1)