Language of document : ECLI:EU:T:2015:151

Mål T‑466/12

RFA International, LP

mot

Europeiska kommissionen

”Dumpning – Import av ferrokisel med ursprung i Ryssland – Avslag på ansökan om återbetalning av erlagd antidumpningstull – Fastställande av exportpriset – En enda ekonomisk enhet – Fastställande av dumpningsmarginalen – Tillämpningen av en metod som skiljer sig från den som tillämpats i samband med den ursprungliga undersökningen – Förändrade omständigheter – Artikel 2.9 och artikel 11.9 i förordning (EG) nr 1225/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 17 mars 2015

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av exportpriset – Tillämpning av ett konstruerat exportpris – Villkor – Förhållandet mellan exportören och importören

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.9)

3.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av exportpriset – Tillämpning av ett konstruerat exportpris – Justeringar – Tillämpning ex officio – Beaktande av en skälig förväntad vinst och en skälig marginal för kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.9)

4.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av exportpriset – Tillämpning av ett konstruerat exportpris – Justeringar – Skälighet – Bevisbörda

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.9)

5.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av exportpriset – Tillämpning av ett konstruerat exportpris – Justeringar – Beaktande av en skälig förväntad vinst – Beräkning på grundval av uppgifter från en oberoende importör

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.9)

6.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Räckvidd – Förbud att döma utöver vad som har yrkats (ultra petita)

(Artikel 263 FEUF)

7.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Grund som åberopas för första gången vid förhandlingen – Grund som inte kan anses utgöra en utvidgning av en befintlig grund – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)

8.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Val mellan olika beräkningsmetoder – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.11)

9.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Begäran om återbetalning av antidumpningstullar med stöd av artikel 11.8 i förordning nr 1225/2009 – Kommissionens bedömning – Tillämpning av en annan beräkningsmetod än den som användes vid den ursprungliga undersökningen – Villkor – Ändrade förhållanden – Restriktiv tolkning – Bevisbörda – Skyldighet att tillämpa en metod som är förenlig med artikel 2 i förordning nr 1225/2009

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.8 och 11.9)

10.    Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Begäran om återbetalning av antidumpningstullar med stöd av artikel 11.8 i förordning nr 1225/2009 – Kommissionens bedömning – Tillämpning av en annan beräkningsmetod än den som användes vid den ursprungliga undersökningen – Villkor – Ändrade förhållanden som rättfärdigar ändringen av beräkningsmetoden – Förändring i strukturen och i försäljningskanalerna för export i en koncern som är exporterande producent – Bedömning

(Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 11.8 och 11.9)

11.    Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Fastställande av exportpriset – Omständighet att beakta – Det pris som tillämpas vid normal handel – Pris som betalats av första oberoende köparen till en enda ekonomisk enhet som är en exporterande producent – Begreppet en enda ekonomisk aktör – Inverkan på kvalificeringen såsom exporterande producent av de bolag som tillhör en enda ekonomisk enhet – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.1 och 2.10 i)

12.    Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Begäran om återbetalning av antidumpningstullar med stöd av artikel 11.8 i förordning nr 1225/2009 – Kommissionens bedömning – Fastställande av beräkningsmetod enligt artikel 11.9 i förordning nr 1225/2009 – Nödvändigheten av en tolkning i enlighet med GATT:s antidumpningsavtal från år 1994 – Föreligger inte

(Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet, ”1994 års antidumpningsavtal”, artikel 18.3, rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.9)

13.    Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Återbetalning av antidumpningstullar – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Verkningar av kommissionens riktlinjer
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.8, kommissionens meddelande 2002/C 127/06)

1.      Se domen.

(se punkt 37)

2.      Enligt artikel 2.9 i grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 har institutionerna rätt att vid beräkningen av dumpningsmarginalen konstruera exportpriset för det fall exportören och importören är förbundna med varandra. Ett sådant förhållande finns bland annat när exportören och importören ingår i samma koncern.

(se punkt 39)

3.      För att konstruera exportpriset på grundval av den första oberoende köparens pris eller på någon annan skälig grund, ska institutionerna göra justeringar enligt artikel 2.9 andra stycket i grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 på eget initiativ, i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid unionens gräns. Härvid utesluter artikel 2.9 andra och tredje styckena i grundförordningen inte att kostnader som uppkommit före importen justeras i den mån det är importören som vanligtvis bär dessa kostnader.

I denna bestämmelse anges i övrigt inte vilken metod för beräkning eller fastställande av den skäliga marginalen för nämnda kostnader och vinsten som ska användas. Det nämns endast att den marginal som är föremål för justeringen ska vara skälig.

Slutligen har institutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av en skälig marginal för dessa kostnader och vinsten, varför unionsdomstolen endast ska göra en begränsad rättslig prövning. Fastställandet innebär nämligen med nödvändighet komplicerade ekonomiska bedömningar.

(se punkterna 40–43)

4.      Inom ramen för beräkningen av dumpningsmarginalen på grundval av ett konstruerat exportpris ankommer det på den berörda part som avser bestrida omfattningen av de justeringar som gjorts på grundval av artikel 2.9 i grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009, med hänvisning till att de sålunda fastställda marginalerna är orimliga, att inkomma med bevisning och konkreta beräkningar för att styrka sina påståenden och särskilt den sats den i förekommande fall föreslår i stället. Den berörda parten är bland annat skyldig att inkomma med sifferuppgifter till stöd för sitt bestridande, såsom konkreta beräkningar som styrker dess påståenden. Härvid anges särskilt att påståendet om att det finns en enda ekonomisk enhet som integrerar importverksamhet och exportverksamhet inte medför att bevisbördan omkastas på så sätt att institutionerna på eget initiativ ska särskilja importverksamheten från exportverksamheten och tillhörande kostnader och vinster.

(se punkterna 44 och 61–63)

5.      När producenten och importören är närstående inom unionen ska den skäliga förväntade vinsten i artikel 2.9 tredje stycket i grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 beräknas, inte på grundval av uppgifter som härrör från den närstående importören som kan påverkas av deras samarbete, utan på uppgifter som härrör från en oberoende importör.

(se punkt 68)

6.      Se domen.

(se punkterna 77 och 78)

7.      Se domen.

(se punkterna 80–82)

8.      Se domen.

(se punkt 86)

9.      Enligt artikel 11.8 i grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 ska kommissionen i enlighet med lydelsen i artikel 11.9 i samma förordning vid varje återbetalningsförfarande i den mening som avses i punkt 8 i samma artikel, med beaktande av bland annat artikel 2 och under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den ursprungliga undersökningen som ledde till införandet av tullen i fråga.

I detta hänseende ska det undantag som tillåter institutionerna att under återbetalningsförfarandet tillämpa en annan metod än vid den ursprungliga undersökningen när omständigheterna är förändrade ges en restriktiv tolkning. En avvikelse eller ett undantag från en huvudregel ska nämligen tolkas restriktivt. Det ankommer således på kommissionen att visa att omständigheterna har förändrats om den avser att använda en annan metod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen.

En ändring av metod måste i övrigt ha ett samband med en konstaterad förändring av omständigheterna för att vara motiverad enligt artikel 11.9 i grundförordningen.

Vad gäller undantagskaraktären för en sådan förändring av omständigheterna ger inte kravet på en restriktiv tolkning kommissionen någon möjlighet att tolka och tillämpa denna bestämmelse på ett sätt som strider mot dess ordalydelse och syfte. I detta hänseende föreskrivs särskilt i artikel 11.9 att den metod som tillämpas ska vara förenlig med artikel 2 i grundförordningen. Härav följer att om det under återbetalningsförfarandet visar sig att tillämpningen av den metod som tillämpats i den ursprungliga undersökningen inte var förenlig med artikel 2 i grundförordningen, är kommissionen skyldig att inte längre tillämpa den metoden, varvid det ankommer på kommissionen att visa att den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen inte var förenlig med artikel 2 i grundförordningen. För att rättfärdiga en ändring av metod är det däremot inte tillräckligt att den nya metoden är lämpligare än den tidigare, förutsatt dock att den tidigare metoden är förenlig med artikel 2 i grundförordningen.

(se punkterna 87–91)

10.    I samband med bedömningen av en begäran om återbetalning av erlagda antidumpningstullar har kommissionen rätt att tillämpa en metod för att beräkna dumpningsmarginalen som skiljer sig från den metod som användes vid den ursprungliga undersökningen enbart när den kan visa att en förändring av omständigheterna rättfärdigade tillämpningen av den nya metoden.

Förändringen i koncernens struktur och i koncernens organisation av exportförsäljning, som skapar en ny försäljningskanal och sålunda gör det möjligt att för första gången fastställa individuella exportpriser för olika exporterande producenter som tillhör koncernen, rättfärdigar tillämpningen av en ny metod som består i att beräkna individuella dumpningsmarginaler för var och en av de berörda exporterande producenterna innan den med beaktande av att de ingår i koncernen fastställer en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal.

Även om kommissionen har underlåtit att efterfråga individuella uppgifter under den ursprungliga undersökningen, kan en sådan underlåtenhet under dessa omständigheter inte påverka lagenligheten av slutsatsen om att omständigheterna hade förändrats.

(se punkterna 98–102 och 117)

11.    Vad gäller analysen av dumpningspraxisen, har begreppet en enda ekonomisk enhet utvecklats i syfte att fastställa normalvärdet i den mening som avses i artikel 2.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009. När en producent uppdrar åt ett bolag som distribuerar dess produkter och som den kontrollerar ekonomiskt att utföra uppgifter som normalt ankommer på en intern försäljningsavdelning, är det nämligen motiverat att använda det pris som den första oberoende köparen har erlagt till försäljningsbolaget i syfte att fastställa normalvärdet, eftersom det priset kan antas utgöra priset för den första försäljningen vid normal handel i den mening som avses i artikel 2.1 första stycket i grundförordningen. Detta antagande kan tillämpas analogt på justeringar enligt artikel 2.10 i) i grundförordningen av exportpriset. Om en producent distribuerar sina produkter till unionen genom ett rättsligt sett separat bolag som det likväl kontrollerar ekonomiskt, talar kravet på ett konstaterande som återspeglar den ekonomiska verkligheten i förhållandet mellan producenten och försäljningsbolaget snarare för en tillämpning av begreppet en enda ekonomisk enhet vid beräkningen av exportpriset.

Härav följer att begreppet en enda ekonomisk enhet grundar sig särskilt på nödvändigheten av att ta hänsyn till den ekonomiska verkligheten i förhållandet mellan en producent och dess försäljningsbolag, i det att det sistnämnda utför uppgifter såsom en integrerad försäljningsavdelning hos nämnda producent.

Den omständigheten att två producenter ingår i samma koncern och – tillsammans med ett juridiskt sett skilt bolag som också ingår i koncernen och som utför uppgifter såsom en integrerad försäljningsavdelning – utgör en enda ekonomisk enhet, innebär däremot inte att institutionerna måste göra bedömningen att endast nämnda ekonomiska enhet kan betecknas som en exporterande producent. Denna utgångspunkt bortser nämligen från den ekonomiska verklighet som består i att två producenter – trots att de i sin egenskap av dotterbolag som ägs av samma aktieägare tillhör samma koncern eller till och med, om det antas bevisat, samma ekonomiska enhet – kan utgöra skilda juridiska personer som under återbetalningsförfarandet tillverkar och saluför sina produkter individuellt.

(se punkterna 108–112)

12.    Enligt skäl 3 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 har förordningen till syfte att reglerna i avtalet om genomförande av artikel VI i 1994 års Allmänna tull- och handelsavtal (antidumpningsavtal), däribland regler som särskilt avser varaktigheten och översynen av antidumpningstullar, i möjligaste mån ska tas in i unionslagstiftningen. Bestämmelserna i grundförordningen ska därför så långt som möjligt tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i antidumpningsavtalet. Vad gäller den metod för beräkning som ska tillämpas vid bedömningen av en begäran om återbetalning av erlagda antidumpningstullar, saknar emellertid antidumpningsavtalet bestämmelser som motsvarar artikel 11.9 i grundförordningen. Därmed kan bestämmelsen i grundförordningen inte anses som ett införlivande av någon av de detaljerade bestämmelserna i nämnda avtal. Antidumpningsavtalet kan således inte anses innehålla någon bestämmelse i enlighet med vilken artikel 11.9 i grundförordningen ska tolkas. I övrigt följer det såväl av lydelsen som av sammanhanget i artiklarna 18.3 och 18.3.1 i antidumpningsavtalet att artikel 18.3.1 i antidumpningsavtalet – till skillnad från artikel 11.9 i grundförordningen, som föreskriver vilken metod som är tillämplig i varje återbetalningsförfarande – omfattas av de avslutande bestämmelserna i avtalet och särskilt av den som anges i artikel 18.3, som föreskriver dess tillämplighet i tiden.

(se punkterna 135–137 och 139)

13.    Se domen.

(se punkterna 142–144)