Mål T‑402/12

Carl Schlyter

mot

Europeiska kommissionen

”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Artikel 4.2 tredje strecksatsen – Undantag avseende skydd för syftet med utredningar – Förordning (EG) nr 1367/2006 – Artikel 6.1 – Detaljerat utlåtande från kommissionen angående ett förslag till förordning om den årliga rapporten om ämnen i nanopartikelform vilket de franska myndigheterna anmält till kommissionen med tillämpning av bestämmelserna i direktiv 98/34/EG – Avslag på ansökan om tillgång till handlingar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 april 2015

1.      Tillnärmning av lagstiftning – Informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster – Direktiv 98/34 – Skyldighet för medlemsstaterna att anmäla sina utkast till tekniska föreskrifter till kommissionen – Omfattning – Åsidosättande av skyldigheten – Följder

(Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34, i dess lydelse enligt direktiv 98/48, artikel 8.1)

2.      Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Restriktiv tolkning och tillämpning – Skyldighet för institutionen att göra en konkret och individuell prövning av handlingarna – Omfattning – Avslag på ansökan om tillgång till handlingar – Motiveringsskyldighet – Omfattning

(Artikel 296 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2)

3.      Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Räckvidd – Tillämpning på kommissionens detaljerade utlåtanden enligt direktiv 98/34 – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2, tredje strecksatsen; Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34, i dess lydelse enligt direktiv 98/48, artiklarna 8 och 9)

4.      Tillnärmning av lagstiftning – Informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster – Direktiv 98/34 – Skyldighet för medlemsstaterna att anmäla sina utkast till tekniska föreskrifter till kommissionen – Skillnad mellan anmälningsförfarandet och fördragsbrottsförfarandet

(Artikel 258 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34, i dess lydelse enligt direktiv 98/48, artiklarna 8 och 9)

1.      Se domen.

(se punkt 38)

2.      Se domen.

(se punkterna 49–51 och 76)

3.      Det detaljerade utlåtande som kommissionen avger under förfarandet enligt direktiv 98/34 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, kan inte anses avgivet inom ramen för en utredning, i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, närmare bestämt inom ramen för ett förfarande genom vilket förvaltningen samlar in uppgifter och kontrollerar vissa faktiska omständigheter innan den fattar ett beslut.

För det första ankommer det inte på kommissionen att under ett förfarande enligt direktiv 98/34 samla in uppgifter innan den avger ett detaljerat utlåtande. För det andra kontrollerar kommissionen visserligen vissa faktiska omständigheter med hjälp av de uppgifter som den anmälande medlemsstaten ger in, men den fattar inte något beslut. I stället avger den, i förekommande fall, ett utlåtande som varken är bindande eller slutgiltigt. Kommissionens detaljerade utlåtande är nämligen enbart resultatet av en bedömning av förslaget till teknisk föreskrift inom ramen för vilken bedömning kommissionen har funnit att förslaget till teknisk förskrift skulle kunna skapa hinder för varors och tjänsters fria rörlighet eller tjänsteleverantörers etableringsfrihet på den inre marknaden. Det detaljerade utlåtandet ger inte heller nödvändigtvis uttryck för kommissionens slutliga ståndpunkt. Efter utlåtandet ska den berörda medlemsstaten nämligen underrätta kommissionen om vilka åtgärder den planerar att vidta med anledning av utlåtandet och kommissionen ska yttra sig över dessa åtgärder.

Det detaljerade utlåtande som kommissionen avger under förfarandet enligt direktiv 98/34 är inte heller resultatet av efterforskningar som en behörig myndighet vidtar i syfte att styrka en överträdelse. Ett förslag till en teknisk föreskrift är nämligen till sin art en preliminär text som kan utvecklas och ändras. Så länge som den tekniska föreskriften inte antas kan den inte medföra överträdelse av bestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster eller om tjänsteleverantörers etableringsfrihet på den inre marknaden. Den medlemsstat som det detaljerade utlåtandet riktar sig till kan följaktligen inte ha överträtt unionsrätten, eftersom den nationella tekniska föreskriften endast existerar i form av ett förslag när det detaljerade utlåtandet enligt direktiv 98/34 avges.

Även om det detaljerade utlåtandet skulle anses avgivet inom ramen för en utredning, i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, är undantaget i nämnda bestämmelse inte avsett att skydda utredningen i sig, utan syftet med utredningen. Ett utlämnande under frysningsperioden av ett detaljerat utlåtande som kommissionen har avgett inom ramen för förfarandet enligt direktiv 98/34 motverkar härvid inte nödvändigtvis syftet med förfarandet. Att kommissionen lämnar ut ett detaljerat utlåtande enligt vilket förslaget till teknisk föreskrift skulle kunna skapa hinder för varors eller tjänsters fria rörlighet eller för tjänsteleverantörers etableringsfrihet på den inre marknaden äventyrar nämligen inte syftet bestående i att en teknisk föreskrift ska vara förenlig med unionsrätten. Den berörda medlemsstaten kommer tvärtom att uppleva ett sådant utlämnande som ytterligare ett incitament att säkerställa att den tekniska föreskriften är förenlig med de unionsbestämmelser som reglerar ovannämnda grundläggande friheter.

(se punkterna 55, 56, 58–61, 63, 64, 84 och 87)

4.      Kommissionens kontroll inom ramen för förfarandet enligt direktiv 98/34 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster är av ett helt annat slag än kontrollen inom ramen för fördragsbrottsförfarandet enligt artikel 258 FEUF. Anmälningsförfarandet enligt direktiv 98/34 är ett exempel på en förhandskontroll som ska säkerställa att de förslag till tekniska föreskrifter som medlemsstaterna avser att anta är förenliga med unionsrätten. Den berörda medlemsstaten kan inte ha gjort sig skyldig till en överträdelse av unionsrätten under förfarandets gång, eftersom själva syftet med förfarandet är att förhindra eventuella oförenligheter mellan förslaget till teknisk föreskrift och unionsrätten. Kommissionens ställningstagande kan således inte vara bindande och syfta till att ålägga påföljder med anledning av ett beteende.

Fördragsbrottsförfarandet är däremot ett klassiskt exempel på en efterhandskontroll som består i att nationella åtgärder kontrolleras när de väl har antagits av medlemsstaterna och som syftar till att säkerställa att rättsordningen efterlevs. I ett visst skede av den administrativa delen av fördragsbrottsförfarandet för kommissionen visserligen en dialog med den berörda medlemsstaten. Syftet med det är emellertid att kommissionen och den berörda medlemsstaten ska nå en uppgörelse i godo. Om någon uppgörelse inte är möjlig ska talan väckas vid domstolen på den grunden att en nationell åtgärd som är i kraft och som ger upphov till bindande rättsverkningar på den inre marknaden är oförenlig med unionsrätten.

Kommissionens detaljerade utlåtande inom ramen för förfarandet enligt direktiv 98/34 utgör härvid inte en formell underrättelse, eftersom det inte formellt föreligger någon tvist mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten i detta skede av förfarandet. Eftersom den tekniska föreskriften ännu bara är på planeringsstadiet har den eventuella oförenlighet med unionsrätten som kommissionen har påpekat i ett sådant detaljerat utlåtande nämligen ännu inte inträffat och är således i den meningen enbart hypotetisk. Kommissionens ståndpunkt i det detaljerade utlåtandet är dessutom preliminär i den meningen att det enligt artikel 9 i nämnda direktiv rör sig om ett första ställningstagande. Utlåtandets preliminära karaktär gör att det inte kan vara till skada för en senare diskussion inom ramen för ett fördragsbrottsförfarande. Ett sådant förfarande förutsätter nämligen att kommissionen har angett sin ståndpunkt i den formella underrättelsen. Så länge som kommissionens ståndpunkt inte är fastställd kan den inte vara till skada för någon förhandling.

(se punkterna 78–81)