Mål T‑484/22
(publicering i utdrag)
QN
mot
Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa
Tribunalens dom (tionde avdelningen) av den 22 november 2023
”Personalmål – Tillfälligt anställda – Omplacering i lönegrad – 2021 års förfarande för omplacering i lönegrad – Beslut att inte omplacera en anställd i en annan lönegrad – Vägledande multiplikationsfaktorer – Allmänna genomförandebestämmelser för artikel 54 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Invändning om rättsstridighet – Likabehandling – Skadeståndsansvar”
1. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Omplacering i lönegrad – Antagande av allmänna genomförandebestämmelser – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Rättsverkningar
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 6.2 och 45, och bilaga I, avsnitt B; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 54)
(se punkterna 40–42)
2. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Omplacering i lönegrad – Villkor – Iakttagande av de vägledande multiplikationsfaktorerna för likvärdighet i den genomsnittliga karriärutvecklingen – Syftet med faktorerna – Tillämpning för att fastställa den minsta genomsnittliga tjänstetiden i lönegraden – Tillåten – Behov av att säkerställa en viss parallellitet med tjänstemännens karriärutveckling – Föreligger inte – Åsidosättande av principen om omplacering i lönegrad på grundval av kvalifikationer – Föreligger inte
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 6.2 och 45, och bilaga I, avsnitt B; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 54)
(se punkterna 43–45, 53–63, 66–74, 88 och 94–103)
3. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Omplacering i lönegrad – System som inrättats av Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa) – Villkor – Minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning beträffande villkorets tillämpning – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling – Omfattning – Nödvändigt att tillämpa villkoret på samtliga omplaceringsbara anställda i alla lönegrader eller att inte tillämpa villkoret på någon av lönegraderna – Möjlighet att underlåta att tillämpa villkoret på vissa lönegrader om denna särbehandling kan motiveras objektivt
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 6.2, 45 och 110.2, och bilaga I, avsnitt B; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 54; Europaparlamentets och rådets förordningar nr 1077/2011, artikel 20, och 2018/1726, artikel 28.1)
(se punkterna 47–49 och 137–148)
4. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Omplacering i lönegrad – Jämförelse av kvalifikationer – Tilldelning av omplaceringspoäng – Bevarande av administrationens utrymme för skönsmässig bedömning vid beslut om omplacering i lönegrad
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 54)
(se punkterna 110 och 111)
5. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Omplacering i lönegrad – Villkor – Iakttagande av de vägledande multiplikationsfaktorerna för likvärdighet i den genomsnittliga karriärutvecklingen – Beslut att inte lönegradsomplacera en anställd som inte har uppnått den minsta genomsnittliga tjänstetiden i lönegraden, men som har erhållit ett högt antal poäng vid jämförelsen av kvalifikationerna – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 54)
(se punkterna 115–119)
6. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Omplacering i lönegrad – Villkor – För att en anställd ska kunna omplaceras i lönegrad krävs att han eller hon har minst två års tjänstetid i lönegraden – Skillnad jämfört med villkoret avseende en minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden innan omplacering i lönegrad kan ske
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 54)
(se punkterna 125–128)
Resumé
Sökanden, QN, började i mars 2019 att arbeta vid Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), såsom tillfälligt anställd enligt artikel 2 f i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren) med placering i lönegrad AD 9.
I februari 2021 uppfyllde sökanden villkoren för att omplaceras i en annan lönegrad. Sökandens namn fanns emellertid inte med i förteckningen över anställda som föreslogs för omplacering i lönegrad och fanns inte med i förteckningen över anställda som omplacerats i annan lönegrad enligt 2021 års förfarande (nedan kallat det angripna beslutet). Eu-Lisa tillämpade i detta avseende de vägledande multiplikationsfaktorer för likvärdighet i den genomsnittliga karriärutvecklingen som föreskrivs i bilaga I, avsnitt B, i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), såsom de genomförts i de allmänna genomförandebestämmelser till artikel 54 i anställningsvillkoren som eu-Lisa hade antagit (nedan kallade de allmänna genomförandebestämmelserna).(1)
Sökanden väckte därefter talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet vid tribunalen.
Tribunalen ogiltigförklarar det angripna beslutet och kompletterar rättspraxis rörande de vägledande multiplikationsfaktorerna för likvärdighet i den genomsnittliga karriärutvecklingen vid omplacering av tillfälligt anställda i en annan lönegrad samt rättspraxis avseende möjligheten att använda dessa faktorer för att beräkna den genomsnittliga tjänstetiden i den lönegrad som är tillämplig före omplaceringen.
Tribunalens bedömning
Huruvida omplacering i lönegrad kan villkoras av en minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden vilken beräknas på grundval av de vägledande multiplikationsfaktorerna.
Tribunalen konstaterar inledningsvis att det av de allmänna genomförandebestämmelserna framgår att beslutet att omplacera en anställd i en annan lönegrad grundas på, för det första, jämförelsen av kvalifikationer och, för det andra, administrationens hänsynstagande till de budgetmedel som är tillgängliga för det aktuella förfarandet och iakttagande av de vägledande multiplikationsfaktorerna för likvärdighet i den genomsnittliga karriärutvecklingen, såsom de genomförts i bilaga II till de allmänna genomförandebestämmelserna (nedan kallat bestämmelsen om multiplikationsfaktorerna).
I de allmänna genomförandebestämmelserna anges på ett entydigt sätt hur de multiplikationsfaktorer som anges i avsnitt B i bilaga I till tjänsteföreskrifterna ska tillämpas med avseende på omplacering i lönegrad.
Det krävs enligt de allmänna genomförandebestämmelserna nämligen att dessa faktorer inte överskrids, varvid det anges att de ska tillämpas på femårsbasis från och med den 1 januari 2014. Dessutom omräknas dessa faktorer i nämnda bestämmelser till en genomsnittlig tjänstetid i varje lönegrad före omplacering i den högre lönegraden. För lönegrad AD 9, som har en faktor på 25 procent, är den genomsnittliga tjänstetiden fyra år.
Det framgår dessutom av en systematisk analys av bestämmelsen om multiplikationsfaktorerna i de allmänna genomförandebestämmelserna och av hur de sistnämnda, artikel 54 i anställningsvillkoren och de relevanta bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna förhåller sig till varandra, att multiplikationsfaktorerna, uttryckta i procent i avsnitt B i bilaga I till tjänsteföreskrifterna, används för två olika ändamål. För det första ska faktorerna enligt artikel 6.2 i tjänsteföreskrifterna användas för att varje år beräkna antalet lediga tjänster för varje lönegrad och följaktligen för att bestämma befordringsmöjligheterna. För det andra ska faktorerna, enligt artikel 5.8 i och bilaga II till de allmänna genomförandebestämmelserna, användas för att fastställa den minsta genomsnittliga tjänstetid i varje lönegrad som krävs för omplacering av anställda i en annan lönegrad.
Vad gäller de mål som eftersträvas med bestämmelsen om multiplikationsfaktorerna framgår det för det första av artikel 6.2 i tjänsteföreskrifterna att multiplikationsfaktorerna, utan att det påverkar principen om befordran på grundval av kvalifikationer, ger uttryck för en genomsnittlig karriärutveckling. Omräkningen av dessa faktorer till en minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden är ett annat sätt att reglera den genomsnittliga hastighet med vilken de anställda kan omplaceras i lönegrad.
Vidare kan de bestämmelser som är tillämpliga på omplacering i lönegrad av tillfälligt anställda inte vara identiska med dem som är tillämpliga på tjänstemän, eftersom de förstnämnda inte har samma möjlighet som de sistnämnda att göra karriär inom sin institution. Till skillnad från fast anställda tjänstemän vars anställningstrygghet garanteras enligt tjänsteföreskrifterna, gäller således särskilda bestämmelser för tillfälligt anställda som grundas på det anställningsavtal som ingåtts med den berörda institutionen.
Det är i detta sammanhang inte inkonsekvent att villkora omplaceringen av anställda i en annan lönegrad av att de i genomsnitt tillbringar ett visst antal år i sin lönegrad, särskilt som beaktandet av antalet tjänster som är tillgängliga för befordran, även vid befordran av tjänstemän som har rätt att göra karriär inom sin institution, inte utesluter att ett villkor avseende minsta tjänstetid i lönegraden tillämpas samtidigt härmed.
För det andra etableras ett direkt samband mellan multiplikationsfaktorerna och den berörda institutionens budget genom att det i artikel 6.1 och 6.2 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att multiplikationsfaktorerna ska användas för att beräkna antalet lediga tjänster i varje lönegrad, vilket ska anges i den tjänsteförteckning som är bifogad den berörda institutionens budgetavsnitt. Den omständigheten att det av denna bestämmelse framgår att dessa faktorer utgör en mekanism som både syftar till att reglera karriärutvecklingshastigheten och till att fördela budgetmedel gör det emellertid inte möjligt att dra slutsatsen att regleringen av denna hastighet, vid omplaceringen av anställda i lönegrad, endast kan ske genom att tillämpa omplaceringskvoter, om än endast vägledande sådana, utan att det därvid skulle vara möjligt att kräva en minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden.
Huruvida villkoret avseende en minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden är giltigt med hänsyn till principen om omplacering i lönegrad på grundval av kvalifikationer.
Tribunalen konstaterar att enligt artikel 54 i anställningsvillkoren ska den princip om befordran på grundval av kvalifikationer som föreskrivs i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna utvidgas till att gälla även omplacering i lönegrad, samtidigt som administrationen även åläggs att inte överskrida multiplikationsfaktorerna. Detta dubbla krav upprepas i de allmänna genomförandebestämmelserna.
De två parametrar som är avgörande för omplaceringen i lönegrad, det vill säga jämförelsen av kvalifikationerna samt den minsta genomsnittliga tjänstetiden i lönegraden, är inte rent individuella, eftersom de beror på vilka kvalifikationer respektive vilken tjänstetid som övriga omplaceringsbara anställda i den aktuella lönegraden har.
Den metod som eu-Lisa använt i förevarande fall visar dessutom att de anställdas kvalifikationer har betydelse, dels för beräkningen av den genomsnittliga tjänstetiden i lönegraden, eftersom det endast är de mest kvalificerade anställda, till ett antal motsvarande antalet lediga tjänster i tjänsteförteckningen (nedan kallade de mest kvalificerade anställda), som beaktas vid denna beräkning, dels för möjligheten att omplacera de mest kvalificerade tjänstemän som, i förekommande fall, har en individuell tjänstetid i lönegraden som överstiger den tillämpliga genomsnittliga tjänstetiden.
Denna metod visar att jämförelsen av kvalifikationerna förblir det huvudsakliga kriterium som ligger till grund för omplaceringen i lönegrad. Genom denna rangordnas nämligen de anställda på grundval av deras kvalifikationer och rangordningen avgör därefter huruvida den genomsnittliga tjänstetiden i lönegraden medför att ingen eller endast vissa i en stor grupp anställda personer kan omplaceras i lönegrad. Med andra ord gäller att om en anställd är en av de mest kvalificerade personerna, men inte är den högst rangordnade, och vederbörande har en individuell tjänstetid i lönegraden som överstiger den genomsnittliga tjänstetiden, kan han eller hon inte omplaceras i en annan lönegrad, om, för det första, denna genomsnittliga tjänstetid inte uppnås kollektivt av samtliga personer i gruppen med de mest kvalificerade personerna och, för det andra, de högst rangordnade i denna grupp har en tjänstetid som understiger den genomsnittliga tjänstetiden. I ett sådant fall är det just kvalifikationerna, och inte enbart tjänstetiden, som utgör hinder för omplacering av den anställda person som har längre tjänstetid i lönegraden.
Villkoret avseende en genomsnittlig tjänstetid i den tillämpliga lönegraden äventyrar följaktligen inte på något sätt omplaceringen i lönegrad av de mest kvalificerade personerna.
För det första syftar det villkor avseende en minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden som föreskrivs i de allmänna genomförandebestämmelserna till att upprätthålla en likvärdighet i den genomsnittliga karriärutvecklingen genom att reglera den hastighet med vilken en byrå kan omplacera sina mest kvalificerade anställda i en annan lönegrad. För det andra strider det inte mot principen om befordran på grundval av kvalifikationer, mot bakgrund av artikel 6.2 i tjänsteföreskrifterna, att reglera den hastighet med vilken tjänstemän kan bli befordrade genom att uppställa ett villkor avseende den genomsnittliga tjänstetiden i lönegraden som grundas på multiplikationsfaktorerna, och detta gäller i än högre grad för anställda som inte har samma karriärmöjligheter som tjänstemän. För det tredje är villkoret avseende en minsta genomsnittlig tjänstetid i lönegraden även avsett att underlätta rörligheten mellan byråer, vilket ligger i de mest kvalificerade anställdas intresse.