Mål T‑141/08

E.ON Energie AG

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut i vilket konstateras att en försegling brutits – Artikel 23.1 e i förordning (EG) nr 1/2003 – Bevisbörda – Oskuldspresumtion – Proportionalitet – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Beviskrav – Erforderligt bevisvärde

(Artikel 81.1 EG)

2.      Unionsrätten – Principer – Grundläggande rättigheter – Oskuldspresumtion – Förfarande på konkurrensområdet – Tillämplighet

(Artikel 6.2 EU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras vilken består i att ingå avtal med konkurrensbegränsande syfte – Beslut som stöder sig på direkt bevisning – Beviskrav på företag som bestrider överträdelsen

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

4.      Konkurrens – Böter – Villkor för att kommissionen ska få påföra böter – Överträdelse begången uppsåtligen eller av oaktsamhet – Beslut i vilket konstateras att en försegling brutits – Bevisbördan åligger kommissionen – Gränser

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.1 e)

1.      När det föreligger en tvist avseende förekomsten av en överträdelse på konkurrensrättens område ankommer det på kommissionen att förebringa bevisning för de överträdelser som den har konstaterat och att förebringa den bevisning som krävs för att styrka att de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse föreligger. Det ankommer på kommissionen att införskaffa tillräckligt exakt och inbördes överensstämmande bevismaterial till stöd för att de påstådda överträdelserna har ägt rum.

(se punkt 48)

2.      Principen om oskuldspresumtion, som bland annat följer av artikel 6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vilken utgör en del av de grundläggande rättigheter som enligt domstolens fasta rättspraxis skyddas genom gemenskapens rättsordning, vilket dessutom bekräftats i ingressen till Europeiska enhetsakten, i artikel 6.2 EU och i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till de aktuella överträdelsernas art samt arten och svårighetsgraden av de därtill knutna sanktionsåtgärderna ska principen om oskuldspresumtion bland annat tillämpas i förfaranden som rör företags åsidosättande av konkurrensregler och som kan leda till ålägganden av böter eller viten.

Om domstolen anser att det föreligger tvivel ska företräde ges åt den lösning som gynnar det företag till vilket beslutet om fastställelse av överträdelsen riktats. Domstolen kan således inte fastställa att kommissionen har styrkt att den aktuella överträdelsen förelegat om denna fråga enligt domstolen fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med en talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter.

(se punkterna 51, 52 och 238)

3.      Om kommissionen på grundval av de berörda företagens beteende fastställer att konkurrensreglerna har åsidosatts ska unionsdomstolen ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet när den argumentation som de berörda företagen framfört ställer de omständigheter som kommissionen fastställt i en annan dager och som därmed möjliggör en annan rimlig förklaring än den som kommissionen gett till att en överträdelse skett.

Om kommissionen emellertid grundar sig på direkt bevisning som i princip räcker för att visa att en överträdelse föreligger räcker det inte att det berörda företaget hänvisar till möjligheten att en omständighet inträffat som skulle kunna påverka bevisvärdet av denna bevisning för att kommissionen ska ha bevisbördan för att denna omständighet inte kunnat påverka bevisvärdet av bevisningen. Det berörda företaget måste tvärtom, utom när det på grund av kommissionens beteende inte är möjligt för företaget att förebringa sådan bevisning, visa dels att den omständighet som det åberopat föreligger, dels att denna omständighet innebär att bevisvärdet av den bevisning på vilken kommissionen grundar sig kan ifrågasättas.

(se punkterna 54, 56 och 199)

4.      Enligt artikel 23.1 e i förordning nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 EG och 82 EG kan kommissionen ålägga böter om de förseglingar som de tjänstemän eller andra medföljande personer som kommissionen bemyndigat har anbringat har brutits uppsåtligen eller av oaktsamhet. Enligt denna bestämmelse har kommissionen bevisbördan för att förseglingen har brutits. Kommissionen måste däremot inte visa att den lokal som varit förseglad verkligen beträtts eller att de handlingar som placerats där har manipulerats.

(se punkterna 85 och 256)