Mål T‑140/08

Ferrero SpA

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsfigurmärket TiMi KiNDERJOGHURT – Det äldre ordmärket KINDER – Relativt registreringshinder – Känneteckenslikhet föreligger inte – Föregående invändningsförfarande – Avsaknad av rättskraft – Artikel 8.1 b och 8.5, samt artikel 52.1 a i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b och 8.5, samt artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009)”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Ansökan om ogiltighetsförklaring – Förhållandet mellan ett slutgiltigt beslut som fattats av invändningsenheten och en ansökan om ogiltighetsförklaring – Rättskraft – Räckvidd

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 52.4 och 96.2)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som är känt – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.5)

3.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 8.5 i förordning nr 40/94

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 8.5 och 52.1 a)

1.      Rättskraftsprincipen, enligt vilken ett domstolsavgörande som vunnit laga kraft inte kan ändras, är inte tillämplig i förhållandet mellan ett slutgiltigt beslut som fattats av invändningsenheten och en ansökan om ogiltighetsförklaring. Förfarandena vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) är nämligen av administrativ karaktär och kan inte anses utgöra förfarande vid domstol. Vidare föreskrivs inte några regler i detta avseende i de relevanta bestämmelserna i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, det vill säga i artikel 52.4 och artikel 96.2.

Man kan inte heller till fullo bortse från konstaterandena i invändningsenhetens slutgiltiga beslut, när det är fråga om prövning av en ansökan om ogiltighetsförklaring som avser samma parter, rör samma sak och har samma grunder, under förutsättning att dessa konstateranden eller de aspekter som har prövats inte påverkas av nya sakomständigheter, ny bevisning eller nya grunder. Detta påstående ger nämligen endast uttryck för gällande rättspraxis, enligt vilken harmoniseringsbyråns tidigare beslutspraxis utgör en omständighet som kan beaktas vid bedömningen av om ett kännetecken kan registreras.

Inom ramen för ett ogiltighetsförfarande är däremot harmoniseringsbyråns enheter – enligt regeln nemo potest venire contra factum proprium, skyddet för förvärvade rättigheter, rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar – bundna av konstaterandena i det slutgiltiga beslutet i invändningsförfarandet. Ett beslut som har fattats inom ramen för ett invändningsförfarande har nämligen inte någon rättskraft, fastän det har vunnit laga kraft, och det kan därför varken ge upphov till förvärvade rättigheter eller till berättigade förväntningar med avseende på utgången av ett senare ogiltighetsförfarande. Vidare skulle det i det motsatta fallet sakna ändamålsenlig verkan att vidta åtgärder mot en registrering av ett gemenskapsvarumärke som varit föremål för invändningsenhetens beslut genom en ansökan om ogiltighetsförklaring som avser samma parter, rör samma sak och har samma grunder, trots att det enligt förordning nr 40/94 är möjligt att vidta sådana åtgärder.

(se punkterna 34–36)

2.      För att villkoret att varumärkena ska likna varandra ska vara uppfyllt, vilket uppställs i artikel 8.5 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken vari föreskrivs att skyddet för ett äldre varumärke som är känt även ska omfatta varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, är det inte nödvändigt att styrka att det finns en risk för att omsättningskretsen förväxlar det äldre kända varumärket med det omtvistade varumärket. Det räcker att graden av likhet mellan dessa varumärken får till följd att omsättningskretsen får uppfattningen att det finns ett samband dem emellan. Vid prövningen av huruvida det föreligger ett sådant samband ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet. Känneteckensjämförelsen ska, vad gäller de ifrågavarande varumärkenas visuella likhet, fonetiska likhet eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar.

(se punkt 54)

3.      Figurmärket TiMi KiNDERJOGHURT, som registrerats som gemenskapsvarumärke för ”Yoghurt, fruktyoghurt, yoghurtdrycker, yoghurtdrycker innehållande frukter; halvfabrikaträtter och färdiga maträtter, i huvudsak baserade på yoghurt eller yoghurtprodukter; yoghurtkrämer”, som omfattas av klass 29 i Niceöverenskommelsen, kan inte ogiltigförklaras enligt artikel 52.1 a i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken på grund av att det föreligger ett relativt registreringshinder enligt artikel 8.5 i förordningen, eftersom detta varumärke och varumärket KINDER, som registrerades i Italien för varor som omfattas av klass 30 i ovannämnda överenskommelse, inte är av liknande slag.

Beståndsdelen kinder är för det första sammanfogad med beståndsdelen joghurt, vilket innebär att de inte är särskilda och självständiga. Beståndsdelarna kinder och joghurt har nämligen inte bara samma visuella betydelse, utan den oregelbundna stilen med det dansande och det böljande typsnittet i beståndsdelen kinderjoghurt gör dem till en harmonisk enhet. De två beståndsdelarna som utgör enheten är knappt förnimbara. Dessa särdrag visar att beståndsdelen kinder inte endast är kopplad till beståndsdelen joghurt. Till följd av det stiliserade typsnittet i beståndsdelen kinder, vilket används i det omtvistade varumärket, finns det inte heller några visuella likheter mellan det omtvistade varumärket och det äldre ordmärket som ligger till grund för ogiltighetsyrkandet. Det äldre ordmärket är avbildat med ett klassiskt typsnitt.

Vidare utgör beståndsdelen kinder i det omtvistade varumärket endast en del av beståndsdelen kinderjoghurt, som endast är av underordnad betydelse i förhållande till beståndsdelen timi.

Beståndsdelen kinder är dessutom placerad mellan två andra beståndsdelar i det omtvistade varumärket, nämligen dels beståndsdelen timi, dels beståndsdelen joghurt. Så är inte fallet vad avser dess placering i det äldre ordmärket som ligger till grund för ogiltighetsyrkandet. En sådan skillnad försvagar inte endast den fonetiska likhet som de två kännetecknen kan ha till följd av den beståndsdel som de delar, utan även den eventuella visuella likheten till följd av denna gemensamma beståndsdel. Beståndsdelen kinder utgör följaktligen en försumbar beståndsdel i det helhetsintryck som det aktuella varumärket åstadkommer.

(se punkterna 56–58)