Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 5 december 2002 av Deutsche Post AG och DHL International S.r.l.

    (mål T-358/02)

    Rättegångsspråk: tyska

Deutsche Post AG och DHL International S.r.l., Bonn (Tyskland) och DHL International S.r.l., Rozzano (Italien), har den 5 december 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna J. Sedemund och Th. Lübbig, i egenskap av ombud.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

(ogiltigförklara kommissionens beslut 2002/782/EG av den 12 mars 2002 om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för Poste Italiane SpA¹

(förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt sökandena framgår det av det ifrågasatta beslutet att Poste Italiane SpA under perioden 1994(1999 fortlöpande hade ett underskott i sin verksamhet avseende posttjänster, och att bolaget fick statligt stöd, som användes till att utjämna detta underskott. I artikel 2 i beslutet fastställde kommissionen att de statliga bidragen till Poste Italiane SpA inte utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

Sökandena har gjort gällande att beslutet till den del det avser utjämning av förlusterna avseende avseende de posttjänster som hörde till Universaldienst men som är utsatta för konkurrens, inte är förenligt med artikel 87.1 EG, såsom kommissionen har tolkat denna bestämmelse i sitt beslut av den 19 juni 2002². I detta beslut fastställde kommissionen att det stred mot artikel 87.1 EG och att det skall anses som korsvis subventionering att använda statliga medel för att utjämna förluster som ett postkontor har för posttjänster som hör till Universaldienst men som är utsatta för konkurrens, då förlusten beror på avgifter som inte täcker kostnaderna och vilka postföretaget inte är skyldigt att använda enligt en myndighetsbestämmelse.

Sökandena gör gällande att beslutet är ännu mindre förenligt med artikel 87.1 EG i den mån det avser posttjänster som går med förlust, som inte hör till Universaldienst och som sedan länge är utsatta för konkurrens. Eftersom det italienska postföretaget sedan 50 år tillbaka endast har förluster och dessa endast kan ha täckts med statliga medel, borde kommissionen inte ha "försummat" att agera vad gäller denna utjämning med statliga medel, utan den skulle ha varit skyldig att undersöka om det var fråga om korsvisa subventioner, som inte är förenliga med artikel 87.1 EG.

Sökandena har vidare gjort gällande att det saknas en motivering till varför kommissionen i det ifrågasatta beslutet, i motsats till vad den fastställde i sitt beslut av den 19 juni 2002, godkände den korsvisa subventioneringen såsom nettomerkostnader som fick utjämnas på grund av att det funnits ett "allmänt ekonomiskt intresse". Av detta skäl har även motieringsplikten i artikel 253 EG åsidosatts.

Slutligen strider beslutet mot det allmänna diskrimmineringsförbudet i artikel 12 EG, eftersom kommissionen har gynnat det italienska postkontoret framför sökanden, som konkurrerar med det italienska postföretaget just inom området posttjänster, vilket numera är utsatt för konkurrens.

____________

¹ - EGT L 282, s. 29.

² - Kommissionens beslut om Förbundsrepubliken Tysklands åtgärder till fördel för Deutsche Post AG (EGT L 247, s. 27).