Mål T‑51/14

Republiken Tjeckien

mot

Europeiska kommissionen

”Ordning för garanterade traditionella specialiteter – Förordning (EU) nr 1151/2012 – Avslag på ansökan om registrering av beteckningen ’pomazánkové máslo’ (bredbart smör) som traditionell specialitet – Sambandet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1234/2007 om fastställande av villkoren för användning av beteckningen smör”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 12 maj 2015

1.      Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Ordning för garanterade traditionella specialiteter (GTS) – Förordning nr 1151/2012 – Registrering i registret över GTS av namnet på en produkt eller ett livsmedel – Villkor – Iakttagande av de villkor för saluföring som fastställts av unionslagstiftaren

(Europaparlamentets och rådets direktiv nr 1151/2012, artikel 2.3; rådets förordning nr 1234/2007)

2.      EU-rätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning, historisk tolkning och teleologisk tolkning – Beaktande av den aktuella rättsaktens syfte och systematik

1.      Artikel 2.3 i förordning nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, enligt vilken denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestämmelser om den samlade marknadsordningen och om livsmedelsmärkning, ska tolkas på så sätt att den innebär att en beteckning endast får registreras i registret över GTS under förutsättning att beteckningen uppfyller de villkor för saluföring som anges i förordning nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”).

I detta sammanhang, som kännetecknas av den vikt som den europeiska lagstiftaren fäster vid att införa ett enhetligt bruk av kommersiella beteckningar för jordbruksprodukter till skydd för konkurrensen och konsumenterna, kan en tolkning enligt vilken förordningarna nr 1234/2007 och nr 1151/2012 motsvarar alternativa förfaranden för att registrera beteckningar för jordbruksprodukter inte godtas. Det skulle nämligen innebära att en medlemsstat kunde använda sig av ordningen för GTS för att kringgå de handelsnormer som har fastställts i förordning nr 1234/2007 och, om den aktuella produkten kunde saluföras, att medlemsstaten fick en obefogad konkurrensfördel och att konsumenten vilseleddes.

Framgång kan inte heller nås med ett argument om att detta resonemang innebär att den ändamålsenliga verkan av förordning nr 1151/2012 motverkas genom att ytterligare ett förfarande införs och genom att kvalificeringen som GTS görs mindre attraktiv. De båda förordningarna har nämligen delvis olika mål och de föreskriver olika villkor. Det är logiskt att det, utöver de allmänna villkor för saluföring av jordbruksprodukter som föreskrivs i förordning nr 1234/2007, tillkommer det särskilda och separata förfarande som föreskrivs i förordning nr 1151/2012, som är avsett att garantera för konsumenterna att vissa jordbruksprodukter legitimt kan tillskrivas egenskaper som ger dem ett mervärde.

(se punkterna 30, 35, 41 och 50)

2.      Se domen.

(se punkt 34)