Mål T‑236/10

Asociación Española de Banca

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Statligt stöd – Stödordningar vilka tillåter avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag – Beslut i vilket stödordningarna förklaras vara oförenliga med den gemensamma marknaden men enligt vilket stödet inte ska återbetalas – Sammanslutning – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Avvisning”

Sammanfattning av beslutet

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut om statligt stöd – Talan väckt av en sammanslutning som har till uppgift att tillvarata företags gemensamma intressen – Upptagande till sakprövning – Villkor – Talan väckt samtidigt av medlemmarna – Sammanslutningens talan kan inte tas upp till sakprövning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor – Talan väckt av ett företag som i enlighet med stödordningen har beviljats ett individuellt stöd men som inte omfattas av kravet på återbetalning – Avvisning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut om statligt stöd – Talan väckt av en sammanslutning som deltagit aktivt under förfarandet men vars roll inte innebär något mer än att den har utövat de processuella rättigheter som berörda parter tillerkänns enligt artikel 108.2 FEUF – Avvisning

(Artikel 108.2 FEUF och artikel 263 fjärde stycket FEUF)

1.      En yrkessammanslutning som har till uppgift att tillvarata sina medlemmars gemensamma intressen, kan i princip endast i två situationer väcka talan om ogiltigförklaring av ett slutligt beslut som kommissionen har fattat beträffande statligt stöd. Den första situationen är att de företag som sammanslutningen företräder eller vissa av dem har individuell talerätt. Den andra situationen är att sammanslutningen har ett eget intresse av att väcka talan, exempelvis på grund av att dess ställning som förhandlingspartner har påverkats av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad. Den första situationen när en talan väckt av en sammanslutning som företräder sina medlemmar kan tas upp till sakprövning är ett sådant fall när sammanslutningen som väckt talan har trätt i en eller flera av sina medlemmars ställe, under förutsättning att dessa medlemmar själva var i en ställning som tillät dem att väcka talan och få sin sak prövad.

En talan som väckts av en sammanslutning innebär processuella fördelar och ger möjlighet att undvika att talan avseende samma beslut väcks av ett stort antal sökande. Denna första situation när talan ska anses kunna tas upp till sakprövning förutsätter således att sammanslutningen har trätt i sina medlemmars ställe och agerar för deras räkning. Härav följer att en sammanslutning som agerar i egenskap av företrädare för sina medlemmar har talerätt gentemot ett beslut, under förutsättning att inte medlemmarna själva har väckt talan då de var i en sådan ställning som tillät dem att göra detta.

En sådan lösning fråntar inte artikel 263 FEUF dess ändamålsenliga verkan och innebär varken ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen eller av sammanslutningens rätt till försvar. Lösningen innebär visserligen att frågan huruvida sammanslutningars talan kan tas upp till sakprövning blir beroende av att andra parter, i förekommande fall deras medlemmar, inte har väckt talan. En sådan situation kan emellertid inte anses utgöra en källa till oförutsägbarhet eller osäkerhet, eftersom en sammanslutning med ansvar för att försvara sina medlemmars intressen kan förväntas ha kännedom om huruvida dessa väcker talan, och tvärtom. Den omständigheten att sammanlutningens talan avvisas på grund av att dess medlemmar har väckt talan fråntar inte artikel 263 FEUF dess ändamålsenliga verkan och medför inte ett åsidosättande av sammanslutningens rätt till försvar, i meningen rätten till ett effektivt domstolsskydd. Antingen väcker sammanslutningen talan för att tillvarata intressena för sina medlemmar som själva har talerätt, varvid den talan som kan tas upp till sakprövning är den som väckts av en medlem i sammanslutningen eller den som väckts av sammanslutningen, beroende på huruvida en av dess medlemmar har väckt talan, eller så väcker sammanslutningen talan för att tillvarata sina egna intressen och dess talan kan tas upp till sakprövning oberoende av huruvida någon av dess medlemmar har väckt talan, om sådana intressen befinns föreligga.

(se punkterna 19, 23, 24 och 29)

2.      Ett företag kan i princip inte väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor, om det enbart berörs av detta beslut på grund av att det är verksamt inom sektorn i fråga och eventuellt kan erhålla stöd enligt nämnda stödordning. Med avseende på detta företag framstår nämligen ett sådant beslut som en åtgärd med allmän giltighet som är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.

När ett sökandebolag inte enbart berörs av det ifrågavarande beslutet i egenskap av företag inom den berörda sektorn som eventuellt kan komma i fråga för stödordningen, utan även i egenskap av förmånstagare som verkligen, i enlighet med denna stödordning, har beviljats ett individuellt stöd, vilket kommissionen har beslutat ska återbetalas, ska bolaget emellertid anses personligen berört av beslutet, och dess talan mot detsamma kan därmed tas upp till sakprövning.

(se punkterna 33 och 34)

3.      Vad beträffar upptagande till sakprövning av en talan mot kommissionens beslut om statligt stöd, kan en sökande visserligen vara personligen berörd på grund av sitt aktiva deltagande i det förfarande som föranlett antagandet av den angripna rättsakten. Det handlar därvid emellertid om särskilda situationer där sökanden hade en tydligt avgränsad ställning som förhandlingspart, vilken hade ett nära samband med själva föremålet för beslutet, varigenom sökanden försattes i en faktisk situation som särskilde den från alla andra personer. En sammanslutnings roll som inte innebär något mer än att den har utövat de processuella rättigheter som berörda parter tillerkänns enligt artikel 108.2 FEUF kan inte likställas med en sådan särskild situation.

(se punkterna 43 och 44)