Förenade målen T‑318/06–T‑321/06
Alberto Jorge Moreira da Fonseca, Lda
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsfigurmärken GENERAL OPTICA i olika färger – Äldre firman Generalóptica – Relativt registreringshinder – Det äldre kännetecknets lokala giltighet – Artiklarna 8.4 och 52.1 c i förordning (EG) nr 40/94”
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 8.4 i förordning nr 40/94
(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 8.4 och 52.1 c)
2. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 8.4 i förordning nr 40/94
(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 8.4 och 52.1 c)
3. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 8.4 i förordning nr 40/94
(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 8.4 och 52.1 c)
4. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 8.4 i förordning nr 40/94
(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 8.2 a, 8.4 och 52.1 c)
1. Enligt artikel 52.1 c i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken jämförd med artikel 8.4 i samma förordning innebär den omständigheten att ett annat kännetecken än ett varumärke föreligger att ett gemenskapsvarumärke kan ogiltigförklaras om kännetecknet uppfyller följande fyra kumulativa villkor samtidigt. Kännetecknet ska användas i näringsverksamhet. Det ska användas i mer än bara lokal omfattning. Rätten till kännetecknet ska ha förvärvats enligt rätten i den medlemsstat där detta kännetecken användes innan ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke gavs in. Kännetecknet ska slutligen ge innehavaren rätt att förbjuda användning av ett yngre varumärke. Genom dessa fyra villkor begränsas det antal andra kännetecken än varumärken som kan åberopas mot ett gemenskapsvarumärkes giltighet inom hela gemenskapen i enlighet med artikel 1.2 i förordning nr 40/94.
De två första villkoren, avseende användningen och omfattningen av det åberopade kännetecknet, följer av lydelsen i artikel 8.4 i förordning nr 40/94 och ska därför tolkas mot bakgrund av gemenskapsrätten. I förordning nr 40/94 föreskrivs således enhetliga normer för användningen av kännetecken och deras omfattning. Dessa normer är förenliga med de principer som ligger till grund för det system som införts genom nämnda förordning.
Det framgår däremot av uttrycket ”om och i den mån det finns tillämplig nationell lagstiftning om detta kännetecken” att de två andra villkor, som anges därefter i artikel 8.4 a och b i förordning nr 40/94 är villkor som föreskrivs i förordningen, men som till skillnad från de föregående villkoren ska bedömas med beaktande av kriterier som föreskrivs i den nationella rätt som gäller för det åberopade kännetecknet. Hänvisningen till den nationella rätt som gäller för det åberopade kännetecknet är fullständigt befogad, eftersom kännetecken som står utanför systemet för gemenskapsvarumärken enligt förordning nr 40/94 kan åberopas mot ett gemenskapsvarumärke. Det är således endast med stöd av den nationella rätt som gäller för det åberopade kännetecknet som det kan slås fast huruvida det åberopade kännetecknet är äldre än gemenskapsvarumärket och om det kan medföra att det är motiverat att förbjuda användning av ett yngre varumärke.
(se punkterna 32–34)
2. Enligt artiklarna 52.1 c och 8.4 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken kan ett gemenskapsvarumärke ogiltigförklaras på grundval av ett oregistrerat varumärke eller ett annat kännetecken som används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning.
Beträffande tolkningen av villkoret att omfattningen av det ifrågavarande kännetecknet inte ska vara enbart lokal, ska det först och främst betonas att ratio legis för denna bestämmelse är att begränsa antalet kännetecken som kan hamna i konflikt genom att det inte är möjligt att bestrida registrering av ett gemenskapsvarumärke eller bestrida ett gemenskapsvarumärkes giltighet på grundval av ett äldre kännetecken som inte är tillräckligt betydelsefullt eller signifikativt.
Det ska i övrigt preciseras att omfattningen av ett kännetecken som används för att identifiera en viss ekonomisk verksamhet ska bestämmas i förhållande till kännetecknets funktion att ange ursprung. Med beaktande av detta fordras först och främst att hänsyn tas till det geografiska perspektivet av kännetecknets omfattning, det vill säga det område inom vilket kännetecknet används för att identifiera innehavarens ekonomiska verksamhet, såsom framgår av en bokstavstolkning av artikel 8.4 i förordning nr 40/94. För det andra ska det ekonomiska perspektivet av kännetecknets omfattning beaktas. Detta ska bedömas med beaktande av under hur lång tid kännetecknet har fyllt sin funktion i näringsverksamhet och hur intensivt det använts, med beaktande av den grupp inom vilken det ifrågavarande kännetecknet har blivit känt som en särskiljande beståndsdel, nämligen konsumenter, konkurrenter och leverantörer, samt med beaktande av vilken spridning kännetecknet har fått genom till exempel reklam och Internet.
Relevansen av undersökningen av det ekonomiska perspektivet kan förstås genom en teleologisk tolkning av villkoret avseende det åberopade kännetecknets omfattning. Detta villkor syftar till att begränsa potentiella konflikter till sådana som kan uppkomma mellan de kännetecken som verkligen är betydande. För att fastställa vilken faktisk och verklig betydelse det åberopade kännetecknet har inom det ifrågavarande området ska bedömningen inte vara enbart rent formell, utan kännetecknets inverkan inom det ifrågavarande området ska undersökas efter det att det har använts som en särskiljande beståndsdel.
Den omständigheten att kännetecknet ger innehavaren ensamrätt inom hela det nationella området är i sig otillräcklig för att slå fast att kännetecknet används i mer än bara lokal omfattning i den mening som avses i artikel 8.4 i förordning nr 40/94.
Beträffande det relevanta området ska det, för att slå fast att det åberopade kännetecknet används i mer än bara lokal omfattning, beaktas att de kännetecken som kan hamna i konflikt med ett gemenskapsvarumärke är ensamrätter som grundas på rättsregler som är tillämpliga inom olika geografiska områden. Härav följer att det område som är relevant vid bedömningen av dessa ensamrätters omfattning är det område inom vilket var och en av dessa rättsregler är tillämpliga. Det är nämligen inom hela eller en del av detta område som en rättsregel ger upphov till ensamrätter som kan hamna i konflikt med ett gemenskapsvarumärke.
Ur gemenskapsrättslig synvinkel används kännetecknet i mer än lokal omfattning inom det relevanta området när det har en inverkan som inte är inskränkt till en begränsad del av detta område, vilket i allmänhet är fallet med en stad eller en provins. Det är emellertid inte möjligt att a priori och på ett abstrakt sätt avgöra vilken del av ett område som ska beaktas för att slå fast att ett kännetecken används i mer än lokal omfattning. Bedömningen av ett känneteckens omfattning måste därför göras på ett konkret sätt och med beaktande av omständigheterna i varje enskilt fall.
För att med giltig verkan kunna invända mot registrering av ett gemenskapsvarumärke eller ha framgång med en talan om ogiltigförklaring är det nödvändigt att visa att det åberopade kännetecknet efter användning har fått sådan betydelse att det ur tredje mans synvinkel inte är inskränkt till en begränsad del av det relevanta området.
(se punkterna 36–42)
3. Enligt artiklarna 52.1 c och 8.4 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken kan ett gemenskapsvarumärke ogiltigförklaras på grundval av ett oregistrerat varumärke eller ett annat kännetecken som används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning.
Sökanden har enligt förordning nr 40/94 möjlighet att välja vilken bevisning han vill använda för att styrka att det åberopade kännetecknet använts i mer än bara lokal omfattning. Detta kan styrkas genom ett nätverk av filialer som är ekonomiskt verksamma inom hela det ifrågavarande området. Det kan styrkas på ett enklare sätt genom att till exempel förete fakturor som utfärdats utanför den region där sökanden har sitt säte, genom att förete tidningsartiklar som utvisar i vilken omfattning allmänheten har kännedom om det åberopade kännetecknet eller genom att visa att reseguider innehåller hänvisningar till anläggningen.
(se punkt 43)
4. Enligt artiklarna 52.1 c och 8.4 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken kan ett gemenskapsvarumärke ogiltigförklaras på grundval av ett oregistrerat varumärke eller ett annat kännetecken som används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning.
Bevis för användning av det åberopade varumärket är ett av de villkor som måste vara uppfyllda för att komma i åtnjutande av det skydd som föreskrivs i artikel 8.4 i förordning nr 40/94. Det är enbart innehavare av kännetecken som använts i näringsverksamhet som kan göra gällande ett sådant skydd.
Detta utgör en väsentlig skillnad i förhållande till gemenskapsvarumärken och nationella varumärken enligt artikel 8.2 a i förordning nr 40/94, som åberopas i ett invändningsförfarande eller ett ogiltighetsförfarande. Enligt artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 samt reglerna 22 och 40.6 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 behöver användning av varumärke visas endast om den som ansöker om registrering av gemenskapsvarumärke eller innehavaren av ett gemenskapsvarumärke begär det. Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) är därvid skyldig att anmoda invändaren eller den som ansöker om ogiltighetsförklaring att förebringa bevis på användning inom en föreskriven frist.
(se punkt 52)