Överklagande ingett den 20 december 2023 av Michael Heßler av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 20 februari 2024 i mål T-369/22, Michael Heßler mot Europeiska kommissionen
(Mål C-137/24 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Michael Heßler (ombud: I. Steuer-Lutz, Rechtsanwältin)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 20 december 2023 i mål T-369/22,
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 25 mars 2022 att avslå klagandens klagomål,
förplikta kommissionen att fortsätta att bevilja klaganden det skatteavdrag som anges i artikel 3.4 andra stycket i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68,1 såsom det fastställts i förvaltningschefernas slutsatser nr 222/04,2 med retroaktiv verkan från och med den 1 augusti 2021, så länge som villkoren är uppfyllda,
förplikta kommissionen att betala ränta i enlighet med budgetförordningen på uteblivna utbetalningar, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden har till stöd för sitt överklagande gjort gällande följande:
Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av begreppet ” åtgärd som går [någon] emot” i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen.1
Tribunalen åsidosatte klagandens rätt till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, eftersom den varken slog fast att kommissionen hade åsidosatt sin skyldighet att motivera sina beslut eller att kommissionen hade åsidosatt rätten att yttra sig innan den fattade ett beslut som gick honom emot.
Tribunalen åsidosatte klagandens rätt att uppbära den lön som han har rätt till
när den fann att det finns en accessorietet – som i själva verket inte existerar – mellan utbetalningen av ett bidrag och ett skattemässigt avdrag för underhållsberättigade barn,
när den felaktigt tolkade begreppet ”underhållsberättigat barn” i artikel 3.4 i förordning nr 260/68 på så sätt att ställningen som underhållsberättigat barn är beroende av barnets ålder och inte av barnets behov,
när den fann att klaganden inte hade rätt till skatteavdrag på grundval av sedvanerätt och principen om skydd för berättigade förväntningar,
när den underlät att beakta det begärda skatteavdragets rättsliga natur, och
när den bortsåg från att förvaltningschefernas slutsatser nr 222/04 och kommissionens interna riktlinjer för genomförande av dessa slutsatser är bindande för kommissionen.
____________
1 Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (EGT L 56, 1968, s. 8; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 45).
1 Förvaltningschefernas slutsatser nr 222/04 (SEC (2004) 411) av den 7 april 2004.
1 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT L 45, 1962, s. 1385).