Language of document : ECLI:EU:T:2012:323

Mål T‑167/08

Microsoft Corp.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Missbruk av dominerande ställning – Operativsystem för klientdatorer – Operativsystem för arbetsgruppsservrar – Vägran av det dominerande företaget att tillhandahålla information om interoperabilitet och att tillåta användning av informationen – Uppfyllande av de skyldigheter som följer av ett beslut i vilket en överträdelse konstateras och vissa beteendeåtgärder åläggs – Vite”

Sammanfattning av domen

1.      EU-rätten – Allmänna rättsprinciper – Rättssäkerhet – Principen inget straff utan lag – Räckvidd

2.      Konkurrens – Överträdelse av fördragets bestämmelser – Böter – Vite – Böternas och vitets avskräckande verkan i syfte att förhindra att överträdelsen fortsätter eller upprepas – Gemensamma kännetecken och syften – Åtskillnad i graden av klarhet i fråga om information till företagen om hur konkurrensreglerna ska följas – Föreligger inte

(Artikel 101 FEUF och 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23 och 24.2)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Upphörande av överträdelser – Kommissionens behörighet – Ålägganden som riktas till företag – Gränser

(Artikel 101 FEUF och 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 7.1)

4.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om vitesföreläggande mot ett företag

(Artikel 253 EG)

5.      Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Vägran att bevilja licens för användningen av en produkt som omfattas av en immateriell rättighet – Uppfyllande av de skyldigheter som följer av ett beslut i vilket en överträdelse konstateras och vissa beteendeåtgärder åläggs – Skyldighet att tillåta användningen på rimliga och icke-diskriminerande villkor – Begäran av en rimlig ersättning – Bedömningskriterier

(Artikel 102 FEUF)

6.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Iakttagande av rätten till försvar – Räckvidd

7.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Avstående från invändningar som har visat sig ogrundade – Kommissionens skyldighet att underrätta de personer som berörs genom ett tillägg till invändningarna – Omfattas inte

8.      Konkurrens – Vite – Belopp – Domstolsprövning – Upplysningar som kan beaktas av unionsdomstolen – Upplysningar som inte finns med i beslutet om vitesföreläggande och som inte krävs för motiveringen – Omfattas

(Artiklarna 229 EG och 253 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

9.      Konkurrens – Vite – Belopp – Domstolsprövning – Upplysningar som kan beaktas av unionsdomstolen – Tillåtelse från kommissionen att under en viss period agera på ett sätt som kan få konkurrensbegränsande effekter – Omfattas

(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

1.      En användning av obestämda juridiska begrepp i syfte att fastställa regler vilka medför civilrättsligt, administrativt, eller rent av straffrättsligt ansvar för den som överträder dem innebär inte att det inte är tillåtet att vidta sådana korrigerande åtgärder som föreskrivs i lag. Detta gäller förutsatt att en enskild av den relevanta bestämmelsens lydelse och, vid behov, med hjälp av domstolarnas tolkning av lydelsen, kan utläsa vilka handlingar och underlåtenhetshandlingar som leder till ansvar.

(se punkt 84)

2.      Såväl böter som åläggs med stöd av artikel 23 i förordning nr 1/2003 som ett slutligt vite som föreläggs med stöd av artikel 24.2 i samma förordning, är en följd av en överträdelse av artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF och av ett beslut vari kommissionen ålägger ett företag att upphöra med överträdelsen och i förekommande fall föreskriver vissa beteendeåtgärder. Vidare har såväl böterna som vitet samband med det beteende som företaget tidigare har uppvisat och de ska bägge två ha en avskräckande verkan i syfte att förhindra att överträdelsen fortsätter eller upprepas. Mot bakgrund av dessa gemensamma kännetecken och syften saknas det skäl att göra en skillnad i graden av klarhet i fråga om det som ett företag ska göra eller inte får göra för att följa konkurrensreglerna innan ett beslut om åläggande av böter eller ett beslut om föreläggande av ett slutligt vite antas avseende företaget.

(se punkt 94)

3.      Kommissionen har visserligen befogenhet att fastslå att en överträdelse av artikel 101 FEUF eller artikel 102 FEUF har ägt rum och att beordra de berörda parterna att upphöra med denna, men det ankommer inte på kommissionen att påtvinga parterna sitt val bland alla de olika handlingsmöjligheter som är förenliga med fördraget eller med ett beslut i vilket beteendeåtgärder åläggs. Om företaget har valt en av dessa handlingsmöjligheter kan kommissionen följaktligen inte konstatera någon överträdelse eller förelägga något vite med motiveringen att den föredrar den andra handlingsmöjligheten.

(se punkt 95)

4.      Se beslutet.

(se punkterna 99–100)

5.      Åtskillnaden mellan det strategiska värdet och det inneboende värdet av de tekniker som avses i ett beslut i vilket en överträdelse konstateras och vissa beteendeåtgärder åläggs är en grundläggande förutsättning för bedömningen av huruvida den ersättning som ett företag med dominerande ställning på området för operativsystem för klientdatorer och arbetsgruppsservrar begär för att ge tillgång till och tillåta användning av informationen om interoperabilitet är rimlig. Det inneboende värdet av denna information består nämligen i produkternas innovativa karaktär. Att denna teknik är affärshemligheter enligt den policy som det dominerande företaget driver utgör däremot inte en indikation på att tekniken har något annat värde än ett strategiskt sådant, det vill säga ett strategiskt värde som följer av blotta möjligheten att interoperera med detta företags operativsystem. Om produkten inte är innovativ motsvarar den omständigheten att det rör sig om en affärshemlighet endast ett strategiskt värde för licenstagaren.

Mot bakgrund av skyldigheten att säkerställa ett tillhandahållande på rimliga och icke-diskriminerande villkor, utan ersättning för det strategiska värdet, har kommissionen rätt att bedöma den innovativa karaktären av dessa tekniker mot bakgrund av deras beståndsdelar, det vill säga nyhet och icke uppenbarhet, av vilka den sistnämnda ingår i begreppet uppfinningshöjd. En bedömning av den innovativa karaktären av dessa tekniker mot bakgrund av kravet på nyhet och uppfinningshöjd medför inte att värdet av immateriella rättigheter, affärshemligheter eller andra konfidentiella uppgifter utplånas. Inte heller medför en sådan bedömning att det krävs att en produkt är av innovativ karaktär för att den ska omfattas av en immateriell rättighet eller i allmänhet utgöra en affärshemlighet.

(se punkterna 138, 142–144, 149 och 150)

6.      Vid tillämpningen av konkurrensreglerna ska meddelandet om invändningar innehålla en redogörelse för invändningarna som är tillräckligt klar, även om den är kortfattad, för att de som berörs verkligen ska kunna få kännedom om vilka beteenden kommissionen klandrar dem för. Det är nämligen endast under denna förutsättning som meddelandet om invändningar kan fylla den funktion som avses i gemenskapsförordningarna, nämligen att tillhandahålla samtliga uppgifter som företagen behöver för att på ett ändamålsenligt sätt kunna försvara sig innan kommissionen fattar ett slutligt beslut. Detta krav iakttas, om beslutet inte anklagar parterna för andra överträdelser än dem som nämns i redogörelsen för invändningarna och endast tar hänsyn till faktiska förhållanden som parterna haft tillfälle att yttra sig om. Meddelandet om invändningar utgör dessutom en förberedande rättsakt i förhållande till det beslut som avslutar det administrativa förfarandet. Kommissionen kan följaktligen ända fram till dess att ett slutligt beslut är fattat med beaktande av bland annat parternas skriftliga och muntliga synpunkter återkalla vissa av, eller till och med alla, de anmärkningar som ursprungligen framställts mot dem och således ändra sin ståndpunkt till deras fördel eller tvärtom besluta att lägga till nya anmärkningar, förutsatt att kommissionen ger de berörda företagen tillfälle att yttra sig häröver.

Vad gäller rätten till försvar vid åläggandet av böter konstaterar tribunalen att när kommissionen i meddelandet om invändningar uttryckligen angett att den har för avsikt att undersöka om de berörda företagen ska åläggas böter och dessutom angett de huvudsakliga faktiska och rättsliga grunder som kan medföra att böter åläggs, såsom hur allvarlig den påstådda överträdelsen är och hur länge den pågått, samt huruvida den begåtts ”uppsåtligen eller av oaktsamhet”, har kommissionen uppfyllt sin skyldighet att iaktta företagens rätt att yttra sig, eftersom den gett dem de upplysningar som var nödvändiga för att de skulle kunna försvara sig, inte bara mot konstaterandet av en överträdelse utan även mot åläggandet av böter.

När kommissionen i meddelandet om invändningar – eller i varje efterföljande handling som syftar till att de företag som är föremål för utredning verkligen ska få kännedom om vilka beteenden kommissionen klandrar dem för – anger att överträdelsen ännu inte har upphört får kommissionen vid bötesberäkningen beakta den tid som förflutit mellan meddelandet om invändningar och antagandet av det beslut varigenom det administrativa förfarandet avslutas förutsatt att den endast tar hänsyn till faktiska förhållanden som parterna haft tillfälle att yttra sig om.

Av detta följer att ovanstående överväganden, mot bakgrund av böternas och vitenas gemensamma kännetecken och syften, ska tillämpas fullt ut i fråga om viten som föreläggs med stöd av artikel 24 i förordning nr 1/2003.

(se punkterna 182–187)

7.      Se beslutet.

(se punkterna 184, 191)

8.      Vad beträffar metoden för beräkning av vitet kan unionsdomstolens utövande av sin obegränsade behörighet, som tillkommer den enligt artikel 229 EG och artikel 31 i förordning nr 1/2003, motivera att sådana kompletterande upplysningar som inte i sig måste finnas med i beslutet för att motiveringsskyldigheten i artikel 253 EG ska anses vara uppfylld inges och beaktas av unionsdomstolen.

(se punkterna 217 och 222)

9.      Även om kommissionen, med hänsyn till det anhängiggjorda målet och med beaktande av karaktären hos de skyldigheter som ålagts det berörda företaget genom ett beslut i vilket en överträdelse konstateras och vissa beteendeåtgärder åläggs och de konsekvenser som kan följa av en eventuell ogiltigförklaring, tillät det berörda företaget att under en viss period agera på ett sätt som kunde få sådana konkurrensbegränsande effekter som beslutet syftade till att undanröja, är detta en omständighet som kan beaktas av unionsdomstolen vid fastställandet av vitesbeloppet inom ramen för utövandet av den obegränsade behörighet som tillkommer den enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003.

(se punkt 226)