Begäran om förhandsavgörande framställd av Dioikitiko Protodikeio Thessalonikis (Grekland) den 30 januari 2024 – HF mot Anexartiti Archi Dimosion Esodon
(Mål C-72/24, Keladis I 1 )
Rättegångsspråk: grekiska
Hänskjutande domstol
Dioikitiko Protodikeio Thessalonikis
Parter i det nationella målet
Klagande: HF
Motpart: Anexartiti Archi Dimosion Esodon
Tolkningsfrågor
Uppfyller de statistiska värden som benämns införselpriser (threshold values) – skäliga priser (fair prices), vilka baseras på Eurostats Comext-statistikdatabas och hämtas från Olafs informationssystem (AFIS – Anti Fraud Information System), som det automatiserade övervakningsverktyget (AMT – Automated Monitoring Tool) är en tillämpning av, och vilka står till de nationella tullmyndigheternas förfogande via respektive elektroniska system, kravet på åtkomlighet för alla ekonomiska aktörer, såsom anges i domen av den 9 juni 2022, FAWKES1 , C-187/21? Utgör uppgifterna i dessa databaser enbart aggregerade uppgifter enligt definitionen i förordningarna nr 471/20092 och nr 113/20103 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater, vilka var i kraft vid den aktuella tidpunkten?
Får de nationella tullmyndigheterna i samband med en kontroll i efterhand, när det inte är möjligt att göra en fysisk kontroll av de importerade varorna, använda statistiska värden från Comext-databasen – om de anses vara allmänt åtkomliga och inte enbart innehåller aggregerade uppgifter – endast för att styrka sina rimliga tvivel om att det deklarerade värdet i deklarationerna motsvarar marknadsvärdet, det vill säga det belopp som faktiskt har betalats eller ska betalas för dessa varor, eller även för att på grundval av detta underlag fastställa varornas tullvärde i enlighet med den alternativa metod som föreskrivs i artikel 30.2 c i gemenskapens tullkodex (förordning nr 2913/92) 1 (som motsvarar den så kallade deduktiva metoden i artikel 7[4].2 c i unionens tullkodex (förordning nr 952/2013)2 eller möjligen någon annan alternativ metod? Hur påverkas svaret på denna fråga av den omständigheten att det inte kan fastställas att identiska eller liknande varor för närvarande är föremål för försäljningar i den mening som avses i artikel 152.1 i förordning (EEG) nr 2454/933 (tillämpningsförordningen)?
Är användningen av dessa statistiska värden för att fastställa tullvärdet på specifika importerade varor, vilket motsvarar tillämpning av minimipriser, under alla omständigheter förenlig med de skyldigheter som följer av Världshandelsorganisationens (WTO) internationella avtal om fastställande av tullvärdet, även kallat avtalet om tillämpning av artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, som Europeiska unionen är part i, med beaktande av att användning av minimipriser uttryckligen förbjuds i detta avtal?
Ska det beträffande den föregående frågan antas att förbehållet för de allmänna principerna och bestämmelserna i ovannämnda internationella avtal om tillämpning av artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, som föreskrivs i artikel 31.1 i gemenskapens tullkodex (förordning nr 2913/92) vad gäller reservmetoden för att fastställa tullvärdet, jämsides med uteslutandet av tillämpningen av minimivärden, som föreskrivs i artikel 31.2 i samma förordning (som inte finns i motsvarande bestämmelse i artikel 74.3 i unionens tullkodex (förordning nr 952/2013), endast är tillämpliga när denna metod används eller ska båda tillämpas på alla alternativa metoder för att fastställa tullvärdet?
Om det fastställs att förenklingen av klassificeringen enligt artikel 81 i gemenskapens tullkodex (förordning nr 2913/92) (nu artikel 177 i unionens tullkodex (förordning nr 952/2013)) har använts vid import, är det då möjligt att tillämpa den alternativa metoden i artikel 30.2 c i gemenskapens tullkodex (förordning nr 2913/92) (som motsvarar artikel 70.2 c i unionens tullkodex (förordning nr 952/2013)) oberoende av olikheterna hos de varor som har fått samma Taric-nummer i samma deklaration och av det påföljande fiktiva värdet på varor som inte tillhör detta Taric-nummer?
Är avslutningsvis, oberoende av de ovannämnda frågorna, bestämmelserna i den grekiska lagstiftningen om fastställande av vilka personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt vid import tillräckligt klara, i överensstämmelse med de krav som uppställs i unionsrätten, vad gäller den del där det stadgas att den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt är den ”så kallade ägaren till de importerade varorna”?
____________
1 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
1 Domstolens dom av den 9 juni 2022, FAWKES, C-187/21, EU:C:2022:458.
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EUT L 152, 2009, s. 23).
1 Kommissionens förordning (EU) nr 113/2010 av den 9 februari 2010 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller berörd handel, fastställande av uppgifter, sammanställning av handelsstatistik efter affärsverksamhetens särdrag och fakturavaluta, samt särskilda varor eller varurörelser (EUT L 37, 2010, . 1).
1 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (omarbetning) (EUT L 269, 2013, s. 1).
1 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1).