Talan väckt den 15 september 2010 - Hit Groep mot kommissionen

(Mål T-436/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Hit Groep BV (Haarlem, Nederland) (ombud: advokaterna G. van der Wal, G. Oosterhuis och H. Albers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara beslutet i den del det riktar sig till sökanden, framför allt artiklarna 1.9 b, 2.9 och 4.22, alternativt nedsätta de böter som sökanden ålades genom artikel 2.9 till noll eller sänka bötesbeloppet till en skälig nivå,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandens kostnader för rättshjälp.

Grunder och huvudargument

Sökanden angriper kommissionens beslut K(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 i ärende COMP/38.344 - Stål för spännarmering som har riktats mot sökanden.

Sökanden åberopar fem grunder till stöd för sin talan.

För det första var det juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att utan motivering, eller med en bristande motivering, i artikel 1 i beslutet fastställa att sökanden har åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet under perioden 1 januari 1998-17 januari 2002.

Enligt sökanden har kommissionen brustit i sin motivering till varför sökanden ska anses ha åsidosatt artikel 101 FEUF och varför sökanden av kommissionen anses vara inblandad i ärendet på annat sätt än i egenskap av aktieägare med "avgörande inflytande" under perioden 1 januari 1998-17 januari 2002.

För det andra var det juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att ålägga sökanden böter. Enligt sökanden strider det mot syftena med artikel 101 FEUF, den gemenskapsrättsliga bötespolitiken och proportionalitetsprincipen att ålägga ett sådant företag som sökanden, som sedan den 1 november 2004 har upphört med sin ekonomiska verksamhet, böter.

För det tredje var det juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att i artikel 1.9 i det angripna beslutet fastställa att sökanden har åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet och på grundval därav påföra sökanden böter om 6 934 000 euro, eftersom sökanden enligt kommissionens uppfattning tillsammans med Nedri Spanstaal BV har ett solidariskt betalningsansvar för perioden 1 januari 1998-17 januari 2002.

Sökandebolaget anför att det under perioden 1 januari 1998-17 januari 2002 utgjorde ett holdingbolag som inte hade något "avgörande inflytande" på Nedri Spanstaal och därför inte kan hållas ansvarigt för de överträdelser av konkurrensreglerna som Nedri Spanstaal har gjort sig skyldigt till.

För det fjärde gör sökanden alternativt gällande att det var juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att ålägga sökanden böter om 6 934 000 euro, att kommissionen borde ha avstått från att påföra sökanden några böter eller att böterna borde ha fastställts till ett betydligt lägre belopp.

Kommissionen borde enligt sökanden inte ha utgått från bolagets omsättning år 2003 vid fastställandet av tioprocentstaket för de böter som påfördes sökanden, och åtminstone borde kommissionen, för det fall den frångick huvudregeln i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003, ha beaktat följderna av detta i det enskilda fallet mot bakgrund av syftet med nämnda bestämmelse. Böterna är således inte proportionerliga i förhållande till företagets storlek och uppfyller inte de krav som uppställs i rättspraxis.

Kommissionen borde också ha beviljat sökanden samma nedsättning på grund av förmildrande omständighet som Nedri Spanstaal gavs rätt till.

Kommissionen saknade fog för att göra en särskild beräkning av sökandens böter och borde ha fastställt böterna till en bråkdel av de böter som ålades Nedri Spanstaal. Det beslut som riktar sig mot sökanden är baserat på sökandens aktieinnehav i Nedri Spanstaal under 48/224 av den totala tid som Nedri Spanstaals missbruk pågick. Böterna överensstämmer inte med proportionalitetsprincipen.

Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att efter tillämpningen av tioprocentstaket inte ta någon hänsyn till den relativt korta period för vilken sökanden anses bära ansvaret för Nedri Spanstaals överträdelse, sökandens relativt begränsade ansvar och sökandens begränsade omsättning.

Kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen genom att efter tillämpningen av tioprocentstaket inte ta någon hänsyn till den korta period för vilken HIT anses bära ansvaret för överträdelsen i förhållande till Nedri Spanstaal. Det följer av rättspraxis att storleken på böterna bland annat fastställts med hänsyn till under hur lång tid det bötfällda företaget hade ett solidariskt betalningsansvar för överträdelsen. Det är inte förenligt med det ovan anförda att sökandens böter är högre än de böter som Nedri Spanstaal påfördes.

För det femte anför sökanden att kommissionen har åsidosatt skyldigheten att fatta sitt beslut inom rimlig tid och därmed har åsidosatt artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 41.1 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Kommissionen har underlåtet att vid beräkningen av böterna ta hänsyn till överskridandet av den rimliga tidsfristen. Det förevarande förfarandet varade i detta fall i 94 månader och var därför orimligt långt.

____________