DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 21 december 2023 (*)
”Överklagande – Skadeståndstalan – Företagskoncentrationer – Europeiska kommissionens beslut om att förklara företagskoncentrationen oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion – Ogiltigförklaring av beslutet på grund av förfarandefel – Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Orsakssamband”
I mål C‑297/22 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 3 maj 2022,
United Parcel Service, Inc., Atlanta, Georgia (Förenta staterna), företrätt av F. Hoseinian, advokat, W. Knibbeler, A. Pliego Selie, F. Roscam Abbing, T. van Helfteren, advocaten, och A. Ryan, solicitor,
klagande,
i vilket den andra parten är:
Europeiska kommissionen, företrädd av P. Berghe, M. Farley och N. Khan, samtliga i egenskap av ombud,
svarande i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på femte avdelningen, samt domarna Z. Csehi (referent), M. Ilešič och I. Jarukaitis,
generaladvokat: A.M. Collins,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 United Parcel Service, Inc. (nedan kallat UPS) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 23 februari 2022, United Parcel Service/kommissionen (T‑834/17, EU:T:2022:84) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen UPS talan om ersättning för den skada som bolaget påstår sig ha lidit till följd av att kommissionens beslut C(2013) 431 av den 30 januari 2013 om att förklara en koncentration oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion (ärende COMP/M.6570 – UPS/TNT Express) (nedan kallat det omtvistade beslutet) var rättsstridigt.
Tillämpliga bestämmelser
2 Artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1) har rubriken ”Uppskjutande av genomförandet av koncentrationer”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”En koncentration som har en gemenskapsdimension enligt definitionen i artikel 1 eller som skall undersökas av [Europeiska] kommissionen enligt artikel 4.5, får varken genomföras före anmälan eller innan den har förklarats förenlig med den gemensamma marknaden genom ett beslut enligt artikel 6.1 b, artikel 8.1 eller 8.2 eller på grundval av en presumtion enligt artikel 10.6.”
3 I artikel 10 i denna förordning, med rubriken ”Tidsfrister för inledande av förfaranden och för beslut”, anges följande i punkt 5:
”Om domstolen meddelar en dom som helt eller delvis ogiltigförklarar ett beslut av kommissionen som är föremål för en tidsfrist enligt denna artikel, skall kommissionen undersöka koncentrationen på nytt i syfte att fatta ett beslut enligt artikel 6.1.
Koncentrationen skall undersökas på nytt mot bakgrund av de rådande marknadsvillkoren.
Om den ursprungliga anmälan blir ofullständig till följd av att marknadsvillkoren eller den information som lämnades i anmälan har ändrats, skall de anmälande parterna utan dröjsmål lämna in en ny anmälan eller komplettera den ursprungliga anmälan. Om några sådana ändringar inte har skett skall parterna intyga detta utan dröjsmål.
De tidsfrister som anges i punkt 1 skall börja löpa den första arbetsdagen efter den dag då fullständiga uppgifter mottogs i en ny anmälan, en kompletterad anmälan eller ett intyg enligt tredje stycket.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena skall även tillämpas på de ärenden som avses i artiklarna 6.4 och 8.7.”
Bakgrund till tvisten
4 Bakgrunden till tvisten är, såsom framgår av punkterna 1–13 i den överklagade domen, följande:
”1 Sökanden, [UPS], och TNT Express NV (nedan kallat TNT) är två bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som verkar på marknaderna för internationella tjänster för expressleverans av mindre paket.
2 Europeiska kommissionen offentliggjorde, den 26 juni 2012, ett meddelande om förhandsanmälan av en koncentration (ärende COMP/M.6570 – UPS/TNT Express) (EUT C 186, 2012, s. 9) …
3 Den 11 januari 2013 informerade kommissionen UPS om att den avsåg att förbjuda den planerade koncentrationen mellan detta bolag och TNT.
4 Den 14 januari 2013 offentliggjorde UPS i ett pressmeddelande denna information.
5 …
6 Den 30 januari 2013 antog kommissionen [det omtvistade beslutet]. Kommissionen ansåg att koncentrationen mellan UPS och TNT skulle medföra ett betydande hinder för effektiv konkurrens på marknaderna för de aktuella tjänsterna i femton medlemsstater, nämligen Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland och Sverige.
7 I ett pressmeddelande samma dag meddelade UPS att den avstod från den planerade koncentrationen.
8 Den 5 april 2013 väckte UPS talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, vilken registrerades under målnummer T‑194/13. UPS lämnade även in en begäran om skyndsam handläggning, vilken avslogs av tribunalen.
9 Den 7 april 2015 meddelade FedEx Corp. att det lagt ett bud på TNT.
10 Den 4 juli 2015 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om förhandsanmälan av en koncentration (ärende M.7630 – FedEx/TNT Express) (EUT C 220, 2015, s. 15), genom vilken FedEx avsåg förvärva TNT.
11 Den 8 januari 2016 antog kommissionen ett beslut om att förklara en koncentration förenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion (ärende M.7630 – FedEx/TNT Express), av vilket en sammanfattning offentliggjordes i Europeiska unionens offentliga tidning (EUT C 450, 2016, s. 12), avseende transaktionen mellan FedEx och TNT.
12 Genom dom av den 7 mars 2017, United Parcel Service/kommissionen (T‑194/13, EU:T:2017:144), ogiltigförklarade tribunalen det omtvistade beslutet.
13 Den 16 maj 2017 överklagade kommissionen domen av den 7 mars 2017, United Parcel Service/kommissionen (T‑194/13, EU:T:2017:144). Domstolen ogillade överklagandet genom dom av den 16 januari 2019, kommissionen/United Parcel Service (C‑265/17 P, EU:C:2019:23).”
Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
5 UPS väckte, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 29 december 2017, talan om, för det första, ersättning för den skada på 1,742 miljarder euro som UPS hade lidit till följd av att det omtvistade beslutet var rättsstridigt och, för det andra, ersättning för den skatt som kommer tas ut på det beviljade skadeståndet.
6 Enligt ansökan bestod den påstådda skadan på 1,742 miljarder euro av följande poster:
– 131 miljoner euro, motsvarande nettobeloppet för den förlust som UPS lidit till följd av den omvända hävningsersättning (200 miljoner euro brutto) som betalats till TNT med tillämpning av fusionsavtalet på grund av att koncentrationen inte hade genomförts,
– plus 1,638 miljarder euro, som motsvarar nettovärdet efter skatt av de förlorade kostnadssynergierna till följd av förbudet mot koncentrationen,
– plus 2,4 miljoner euro, motsvarande UPS rättegångskostnader (3,7 miljoner euro brutto) för intervention i koncentrationen FedEx/TNT,
– minus 29 miljoner euro i driftskostnader som undvikits (44,2 miljoner euro brutto).
7 Tribunalen ogillade talan genom den överklagade domen.
8 Vad för det första gäller de rättsstridigheter som följer av åsidosättandet av de processuella rättigheterna, fann tribunalen i punkterna 94 och 123 i den överklagade domen, att åsidosättandet av UPS rätt till försvar genom kommissionens underlåtenhet att lämna ut den slutliga versionen av den ekonometriska modellen redan slutgiltigt hade fastslagits genom domen av den 7 mars 2017, United Parcel Service/kommissionen (T‑194/13, EU:T:2017:144, punkterna 221 och 222), vilken hade vunnit laga kraft efter det att kommissionens överklagande hade ogillats genom domen av den 16 januari 2019, kommissionen/United Parcel Service (C‑265/17 P, EU:C:2019:23). Enligt tribunalen utgör detta åsidosättande av UPS rätt till försvar från kommissionens sida en tillräckligt klar överträdelse av en unionsrättslig bestämmelse som har till syfte att ge enskilda rättigheter.
9 Tribunalen underkände därefter, i punkt 143 i den överklagade domen, UPS argument att kommissionen även hade åsidosatt UPS processuella rättigheter inom ramen för sin bedömning av effektivitetsvinsterna på grund av att den inte hade angett kriterierna för bedömningen av dessa vinster.
10 Vad gäller det påstådda åsidosättandet av processuella rättigheter till följd av att vissa konfidentiella handlingar från FedEx inte lämnats ut, fann tribunalen i punkterna 172 och 182 i den överklagade domen att detta åsidosättande inte var styrkt.
11 Vad för det andra gäller de påstådda rättsstridigheterna till följd av de felaktigheter i samband med bedömningen i sak av företagskoncentrationen som gjorts gällande, påpekade tribunalen i punkt 228 i den överklagade domen, efter att ha gjort en avvägning av de föreliggande intressena, att de felaktigheter som UPS gjort gällande med avseende på kommissionens ekonometriska modell inte var tillräckligt klara för att kunna ådra unionen utomobligatoriskt skadeståndsansvar.
12 I punkt 289 i den överklagade domen drog tribunalen sedan slutsatsen att UPS inte hade lyckats visa att det förelåg felaktigheter i bedömningen av huruvida de påstådda effektivitetsvinsterna var kontrollerbara som kunde medföra utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen.
13 Vad för det tredje gäller förekomsten av ett orsakssamband mellan den rättsstridighet som följer av att den ekonometriska modellen inte tillkännagetts och de tre fall av påstådda skador som UPS yrkade ersättning för på grund av att det var omöjligt att genomföra den planerade företagskoncentrationen, konstaterade tribunalen i punkt 343 i den överklagade domen att yrkandet om ersättning för skada avseende kostnaderna för bolagets deltagande i förfarandet för kontroll av koncentrationen mellan FedEx och TNT skulle ogillas.
14 I punkt 350 i den överklagade domen slog tribunalen därefter fast att när det gäller UPS betalning av en hävningsersättning på 200 miljoner euro till förmån för TNT som följer direkt av avtalet mellan dessa båda bolag, hade det inte styrkts att åsidosättandet av UPS processuella rättigheter eller de övriga av detta bolag påstådda överträdelserna utgjorde den avgörande orsaken.
15 Vad slutligen gäller den skada som avser den uteblivna vinst som UPS lidit på grund av omöjligheten att genomföra den planerade koncentrationen, fann tribunalen i punkt 353 i den överklagade domen att UPS yrkande skulle tolkas så, att det inte avsåg ersättning för förlorade möjligheter att genomföra denna transaktion, utan ersättning för en säker förlust av kostnadssynergieffekter. Eftersom det var först i samband med tribunalens frågor som UPS uppgett att skadeståndsyrkandet i viss utsträckning inbegrep förlorade möjligheter, gjorde tribunalen bedömningen att detta nya skadeståndsyrkande hade framställts för sent och följaktligen inte kunde tas upp till sakprövning.
16 I punkterna 355 och 358 i den överklagade domen framhöll tribunalen att UPS varken hade styrkt eller lagt fram de uppgifter som gjorde det möjligt att med erforderlig säkerhet dra slutsatsen att de felaktigheter vad gäller den ekonometriska modellen som gjorts gällande var tillräckliga för att ogiltigförklara hela den ekonomiska analysen av den planerade koncentrationen och konstaterandet att det förelåg ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens. Tribunalen fann även, i nämnda punkter i den överklagade domen, att åsidosättandet av rätten till försvar inte kunde anses ha haft någon avgörande inverkan på utgången av förfarandet för kontroll av den planerade koncentrationen.
17 I punkt 365 i den överklagade domen drog tribunalen slutsatsen att eftersom UPS hade avstått från sitt planerade förvärv av TNT redan den 14 januari 2013, hade den omständigheten att detta bolag hade avstått från den planerade koncentrationen så snart det omtvistade beslutet tillkännagetts – underförutsättning att det antas att den felaktighet som kommissionen gjorde sig skyldig till vid antagandet av det omtvistade beslutet kunde orsaka UPS en utebliven vinst – fått till följd att det direkta orsakssambandet mellan denna felaktighet och den påstådda skadan brutits.
18 I punkt 371 i den överklagade domen drog tribunalen slutsatsen att det inte hade visats att åsidosättandet av UPS processuella rättigheter eller de andra åsidosättanden som detta bolag hade gjort gällande var den avgörande orsaken till dess påstådda uteblivna vinst och att yrkandet om ersättning för denna skada följaktligen skulle ogillas.
Parternas yrkanden vid domstolen
19 UPS har yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– tillerkänna UPS en ersättning jämte tillämplig ränta för den orsakade skadan, såsom yrkats i första instans, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 340 FEUF,
– alternativt, återförvisa målet till tribunalen, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande och i målet vid tribunalen.
20 Kommissionen har yrkat att domstolen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta UPS att ersätta rättegångskostnaderna.
Prövning av överklagandet
21 Till stöd för sitt överklagande har UPS åberopat sex grunder. I den första grunden har det gjorts gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning dels när den fann att de allvarliga fel som kommissionen gjort sig skyldig till i samband med den ekonometriska modell som denna institution använde inte kunde medföra utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen, dels när den fann att det inte förelåg något orsakssamband med den påstådda skadan. I den andra grunden har det gjorts gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att hävningsersättningen inte kunde återkrävas, eftersom den hade avtalats frivilligt. I den tredje grunden har det gjorts gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att orsakssambandet mellan kommissionens allvarliga överträdelse och den skada i form av utebliven vinst hade brutits till följd av de åtgärder som UPS vidtagit med anledning av det omtvistade beslutet. I den fjärde grunden har det gjorts gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen förfogade över ett utrymme för skönsmässig bedömning för att godta effektivitetsvinsterna, vilket innebär att kommissionen inte gjorde en tillräckligt klar felbedömning av effektivitetsvinsterna. I den femte grunden har det gjorts gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att UPS inte hade framställt erforderliga begäranden om tillgång till FedEx handlingar till förhörsombudet. I den sjätte grunden har det gjorts gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att den skada som uppkommit till följd av förlorade möjligheter utgjorde ett nytt skadeståndsyrkande som följaktligen inte kunde tas upp till sakprövning.
Den tredje grunden
Parternas argument
22 UPS har i sin tredje grund, som ska prövas först, kritiserat tribunalen för att i punkterna 364 och 365 i den överklagade domen ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att hävda att de åtgärder som UPS vidtog till följd av det omtvistade beslutet hade fått till följd att det direkta orsakssambandet bröts mellan kommissionens allvarliga överträdelse och den skada i form av utebliven vinst som UPS lidit på grund av att det var omöjligt att genomföra den planerade koncentrationen. Enligt UPS var de åtgärder som bolaget vidtog en direkt följd av det omtvistade beslutet.
23 UPS har för det första angett att tribunalen, genom att dra slutsatsen att UPS hade beslutat att ”överge” den planerade koncentrationen, gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning, eftersom den kom fram till en felaktig rättslig slutsats med stöd av en uppenbart felaktig tolkning av den tillgängliga bevisningen. UPS avstod nämligen inte från det planerade förvärvet, eftersom bolaget vid tribunalen yrkade att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras och ansökte om skyndsam handläggning. UPS har dessutom genom avtal åtagit sig att kvarstå med sitt bud så länge som kommissionen inte förbjöd det. Genom ett pressmeddelande av den 14 januari 2013 informerade kommissionen kapitalmarknaderna om att UPS, för det fall kommissionen faktiskt skulle anta ett förbudsbeslut, i rättsligt hänseende var förhindrat att genomföra det anbud som skulle upphöra att gälla i enlighet med dess avtalsvillkor. UPS offentliggjorde därefter, den 30 januari 2013, dagen för det omtvistade beslutet, ett pressmeddelande i vilket det redogjordes för de nödvändiga avtalsenliga åtgärder som vidtagits till följd av detta beslut. När det gäller dessa avtalsenliga åtgärder kan tribunalen inte kritisera UPS för att ha vidtagit de åtgärder som krävs enligt artikel 7 i förordning nr 139/2004, där det föreskrivs att koncentrationer som har förbjudits inte får genomföras.
24 UPS har för det andra gjort gällande att tribunalen dragit en felaktig slutsats när den fann att orsakssambandet mellan kommissionens allvarliga fel och skadan i form av utebliven vinst som orsakats UPS på grund av att det var omöjligt att genomföra den planerade koncentrationen hade brutits på grund av att bolaget inte hade lämnat ett andra anbud om förvärv av TNT eller framställt ett konkurrerande anbud som svar på FedEx anbud, och att denna slutsats inte återspeglar den ekonomiska verkligheten.
25 UPS hade nämligen ingen anledning att förvänta sig en annan utgång, eftersom förfarandet för ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet fortfarande pågick och kommissionen kraftfullt försvarade lagenligheten av detta beslut. Dessutom kan det inte krävas av någon av part att den ska fortsätta att anmäla transaktionen i hopp om att slutligen erhålla ett godkännande, vilket gäller oberoende av huruvida detta var möjligt enligt reglerna om offentliga uppköpserbjudanden, vare sig ur kommersiell synvinkel eller på annat sätt.
26 UPS har vidare framhållit att förutom den omständigheten att detta nya anbud inte hade godkänts eller att det var mycket osannolikt att det skulle ha godkänts av den nederländska finanstillsynsmyndigheten enligt den nederländska lagstiftningen om uppköpserbjudanden, vilken kräver att denna myndighet godkänner en redogörelse av det offentliga uppköpserbjudandet innan en part kan genomföra detta förvärv, är det dessutom oriktigt och orealistiskt att föreslå att bolaget kunde lämna ett reviderat anbud innan tribunalen har ogiltigförklarat det omtvistade beslutet.
27 Slutligen hade TNT vid den tidpunkt då tribunalen ogiltigförklarade det omtvistade beslutet förvärvats av FedEx och det var inte längre möjligt för UPS att lämna ett anbud för förvärvet av TNT. Under dessa omständigheter var UPS även förhindrat att begära att kommissionen skulle fortsätta sin bedömning av UPS bud på TNT. Tribunalen godtog att förfarandet skulle handläggas med förtur, men avgörandet om ogiltigförklaring meddelades mer än ett år efter FedEx förvärv av TNT.
28 Kommissionen anser att den fjärde grunden till viss del inte kan upptas till prövning och i övriga delar inte kan leda till ett bifall av talan.
Domstolens bedömning
29 Det ska inledningsvis erinras om att det följer av fast praxis att när tribunalen har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen enligt artikel 256 FEUF endast behörig att pröva den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter och de rättsföljder som tribunalen har funnit att denna ska medföra (dom av den 14 oktober 2021, NRW. Bank/SRB, C‑662/19 P, EU:C:2021:846, punkt 35). Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör inte, med undantag för då tribunalen har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen (dom av den 25 mars 2021, Deutsche Telekom/kommissionen, C‑152/19 P, EU:C:2021:238, punkt 68).
30 Om en klagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen, ska klaganden, enligt artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler, ange exakt vilka bevis som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen. Enligt fast rättspraxis måste det dessutom utifrån handlingarna i målet vara uppenbart att tribunalen missuppfattat bevisningen eller de faktiska omständigheterna, utan att domstolen ska behöva göra en ny bedömning därav (dom av den 10 november 2022, kommissionen/Valencia Club de Fútbol, C‑211/20 P, EU:C:2022:862, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
31 En sådan missuppfattning förutsätter att tribunalen uppenbart har överskridit ramarna för en rimlig bedömning av bevisningen. I detta avseende är det inte tillräckligt att visa att en handling skulle kunna ges en annan tolkning än den som tribunalen har gjort (dom av den 28 januari 2021, Qualcomm et Qualcomm Europe/kommissionen, C‑466/19 P, EU:C:2021:76, punkt 44, och dom av den 16 februari 2023, kommissionen/Italien, C‑623/20 P, EU:C:2023:97, punkt 128).
32 I förevarande fall har UPS i denna grund inte kritiserat tribunalen för att ha gjort en felaktig rättslig kvalificering av de faktiska omständigheterna genom att, i punkt 365 i den överklagade domen, slå fast att den omständigheten att UPS avstod från den planerade företagskoncentrationen i form av förvärvet av TNT redan vid tillkännagivandet av det omtvistade beslutet, det vill säga långt innan FedEx tillkännagav sitt bud på TNT, utgör en handling som bryter det direkta orsakssambandet mellan den felaktighet som kommissionen gjorde sig skyldig till vid antagandet av det omtvistade beslutet och den påstådda skadan. UPS har däremot kritiserat tribunalen för att ha missuppfattat bevisningen genom att, i punkterna 364 och 365 i den överklagade domen, slå fast att bolaget hade avstått från denna koncentration.
33 Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalen, i punkterna 364 och 365 i den överklagade domen, inom ramen för sin självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, framhöll att UPS, i sitt första pressmeddelande av den 14 januari 2013, på ett entydigt sätt angav att bolaget hade fattat beslutet att inte fullfölja den planerade koncentrationen med TNT och, i ett andra pressmeddelande av den 30 januari 2013, tillkännagav att det drog tillbaka sitt bud på TNT och att de två företagen hade beslutat att säga upp deras fusionsöverenskommelse. Tribunalen konstaterade således självständigt att UPS hade avstått från att förvärva TNT redan den 14 januari 2013 och att bolaget sedan aldrig tog tillbaka detta avstående, vilket även framgår av den omständigheten att UPS inte la ett nytt bud på TNT efter det omtvistade beslutet eller reagerade på FedEx bud genom att framställa ett konkurrerande anbud.
34 Det kan emellertid konstateras att UPS, genom de argument som bolaget har utvecklat till stöd för denna grund, endast har gjort gällande en tolkning av handlingarna, i förevarande fall pressmeddelandena av den 14 och den 30 januari 2013, och de faktiska omständigheterna kring dessa, som skiljer sig från den tolkning som tribunalen gjorde i den överklagade domen, utan att det framgår att tribunalen i detta avseende uppenbart missuppfattade bevisningen i målet och överskred gränserna för en rimlig bedömning av bevisningen genom att dra slutsatsen att UPS hade beslutat att avstå från den aktuella företagskoncentrationen. Det ska i detta hänseende för övrigt påpekas att UPS inte har kritiserat tribunalen för att ha gjort sig skyldig till en missuppfattning när den, i punkt 363 i den överklagade domen, slog fast att fusionsavtalet av den 19 mars 2012 gav UPS möjlighet att förlänga sitt bud på TNT för det fall koncentrationen skulle förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden, och detta efter UPS eget gottfinnande.
35 Vad gäller de argument som UPS har anfört i detta sammanhang avseende relevansen av att det inte lämnades något andra anbud om förvärv av TNT eller ett konkurrerande anbud som svar på FedEx anbud, kan de inte heller visa att det föreligger en missuppfattning. UPS har nämligen genom denna argumentation inte alls ifrågasatt tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna i punkt 365 i den överklagade domen, enligt vilken UPS varken hade lämnat ett andra anbud om förvärv av TNT eller framställt ett konkurrerande anbud som svar på FedEx anbud, utan har medgett att denna bedömning av de faktiska omständigheterna var riktig och har endast anfört omständigheter som bolaget anser medförde att dessa omständigheter var berättigade.
36 Under dessa omständigheter kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
Den andra grunden
Parternas argument
37 UPS har med sin andra grund i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 346, 347 och 350 i den överklagade domen när den inte ansåg att det fanns ett orsakssamband mellan det tillräckligt klara fel som kommissionen gjort sig skyldig till och hävningsersättningen enbart på den grunden att ersättningen avtalats genom en frivillig överenskommelse.
38 UPS har gjort gällande att när den skada som en enskild lidit direkt har orsakats av ett tillräckligt klart fel från en unionsinstitutions sida, uppkommer unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, oberoende av den omständigheten att den handling som gett upphov till skadan är ett avtal mellan enskilda vars underliggande skyldighet ingicks innan detta tillräckligt klara fel begicks. UPS har i detta avseende närmare angett att unionen, om man ska följa tribunalens resonemang, aldrig är ansvarig för den skada som enskilda har lidit till följd av ett tillräckligt klart fel som kan tillskrivas en institution, för det fall de inblandade enskilda personerna frivilligt har ingått ett underliggande avtalsförhållande eller samtyckt till detta. Då enskilda påverkas av en unionsinstitutions agerande upphöjer tribunalen de enskildas påstådda vilja och fria samtycke till avgörande omständigheter för fastställandet av ett orsakssamband. Ersättning för skador som har samband med avtal mellan enskilda som ingåtts och överenskommits frivilligt utesluts däremot inte från tillämpningsområdet för artikel 340 FEUF.
39 UPS anser vidare att även om hävningsersättning har sitt ursprung i fusionsavtalet av den 19 mars 2012, är detta inte fallet vad gäller utbetalningen av denna ersättning, som i sin tur utlöstes av det omtvistade beslutet. Förevarande mål skiljer sig i detta avseende från det mål som avgjordes genom domen av den 16 juli 2009, kommissionen/Schneider Electric (C‑440/07 P, EU:C:2009:459). I det målet hade Schneider nämligen kunnat undvika den åberopade skadan om bolaget hade fortsatt förfarandet för kontroll av koncentrationen för att erhålla ett godkännande av förvärvet av Legrand efter tribunalens ogiltigförklaring av förbudet mot den koncentration som redan genomförts. Bolaget valde dock att överge förfarandet. I förevarande fall hade UPS emellertid inte kunnat undvika utbetalningen av hävningsersättningen på grund av att denna ersättning i praktiken var obligatorisk.
40 Slutligen har UPS gjort gällande att tribunalen inte bemötte dess argument om att införandet av hävningsersättningen i fusionsavtalet av den 19 mars 2012 i praktiken var obligatoriskt. UPS har i detta avseende preciserat att det är felaktigt att påstå att hävningsersättningen inte kan återkrävas enbart av det skälet att överenskommelsen om ersättningen hade ingåtts frivilligt. De företag som omfattas av ett offentligt uppköpserbjudande insisterar nämligen i praktiken på att det ska införas en hävningsersättning.
41 Kommissionen anser att överklagandet inte kan bifallas på denna grund.
Domstolens bedömning
42 Det ska inledningsvis påpekas att tribunalen, i punkterna 344 och 345 i den överklagade domen, konstaterade att betalningen av hävningsersättningen hade sitt ursprung i en avtalsförpliktelse som följde av villkoren i fusionsavtalet av den 19 mars 2012. I detta avtal föreskrevs att UPS offentliga uppköpserbjudande avseende TNT:s aktier lämnades under det suspensiva villkoret att kommissionen skulle fatta ett positivt beslut och för det fall detta villkor inte uppfylldes utgjorde det en grund för hävning av fusionsavtalet. Detta medförde att TNT, vid första betalningsanmodan, kunde erhålla betalning av en hävningsersättning på 200 miljoner euro från UPS.
43 I punkterna 346 och 347 i den överklagade domen preciserade tribunalen att denna avtalsförpliktelse var en följd av parternas vilja att enligt deras fria bedömning fördela risken för att den planerade koncentrationen inte skulle erhålla ett förhandsgodkännande från kommissionen, en risk som domstolen i punkt 203 i domen av den 16 juli 2009, kommissionen/Schneider Electric (C‑440/07 P, EU:C:2009:459), erinrade om var en naturlig följd av varje förfarande för kontroll av företagskoncentrationer. Tribunalen angav, med hänvisning till punkt 205 i sistnämnda dom, att de skadliga följderna av avtalsförpliktelser som mottagaren av ett kommissionsbeslut frivilligt har åtagit sig inte kan utgöra den avgörande orsaken till den skada som uppkommit på grund av beslutets rättsstridighet.
44 Vad för det första gäller UPS anmärkning såsom den har sammanfattats i punkt 38 ovan, ska det konstateras att den överklagade domen inte kan tolkas så, att den syftar till att utesluta en unionsinstitutions ansvar i samtliga fall där den påstådda skadan har sin grund i avtalsförhållanden. Tribunalens påpekande i punkt 347 i den överklagade domen, enligt vilket de skadliga följderna av avtalsförpliktelser som frivilligt ingåtts av den som ett kommissionsbeslut riktar sig till inte kan utgöra den avgörande orsaken till den skada som orsakats av beslutets rättsstridighet, skulle visserligen, betraktat för sig, kunna ge stöd för en sådan tolkning. Såsom framgår av en samlad bedömning av punkterna 344–347 i den överklagade domen avser tribunalens resonemang emellertid specifikt det aktuella avtalsvillkoret, varigenom parterna, enligt deras fria bedömning, sinsemellan fördelade risken för att den planerade koncentrationen inte skulle erhålla kommissionens förhandsgodkännande genom att fastställa ett schablonbelopp på 200 miljoner euro.
45 Vad för det andra gäller UPS argument att en hävningsersättning i praktiken är tvingande, räcker det att konstatera att detta argument syftar till att ifrågasätta tribunalens konstaterande i punkterna 346 och 347 i den överklagade domen, som görs inom ramen för dess självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, att den aktuella hävningsersättningen avtalats genom frivillig överenskommelse, utan att vare sig åberopa eller visa någon som helst missuppfattning.
46 Detta argument kan följaktligen, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 29 ovan, inte tas upp till sakprövning i målet om överklagande.
47 Vad för det tredje gäller invändningen om bristande motivering på grund av att tribunalen inte bemötte UPS argument att ersättningen inte avtalats genom en frivillig överenskommelse utan i praktiken var obligatorisk, ska det erinras om att tribunalens motiveringsskyldighet enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 36 i stadgan för Europeiska unionens domstol innebär en skyldighet för tribunalen att på ett klart och otvetydigt sätt visa hur den har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för det beslut som fattats och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Denna skyldighet innebär inte att tribunalen måste lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att de som berörs därav får kännedom om de skäl som ligger till grund för den överklagade domen och att domstolen ges tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning av överklagandet (dom av den 2 februari 2023, Spanien m.fl./kommissionen, C‑649/20 P, C‑658/20 P och C‑662/20 P, EU:C:2023:60, punkt 113 och där angiven rättspraxis).
48 I förevarande fall räcker det att påpeka att tribunalen besvarade just det argument som UPS anfört om att ersättningen i praktiken var obligatorisk genom att, i punkt 346 i den överklagade domen, ange att det avtalsenliga åtagandet att fördela risken mellan UPS och TNT för att den planerade koncentrationen inte skulle erhålla kommissionens förhandsgodkännande – en risk som domstolen erinrade om var en naturlig följd av varje förfarande för kontroll av företagskoncentrationer – hade varit föremål för en frivillig överenskommelse.
49 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden, eftersom den till viss del inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar inte kan leda till bifall för överklagandet.
Den första grundens första del
Parternas argument
50 UPS har genom den första grundens första del kritiserat tribunalen för att, bland annat i punkterna 356–358 i den överklagade domen, ha gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en missuppfattning av det omtvistade beslutet genom att slå fast att den ekonometriska modell som kommissionen använde endast var en av de omständigheter som motiverade förbudet och att UPS inte hade visat att de allvarliga fel i rättstillämpningen som framhållits haft en avgörande inverkan på innehållet i det omtvistade beslutet.
51 Kommissionen har hävdat att denna första delgrund till viss del inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar inte kan leda till bifall för överklagandet.
Domstolens bedömning
52 Det ska erinras om att tribunalen, i punkterna 354–358 i den överklagade domen, fann att den tillräckligt klara överträdelsen av UPS processuella rättigheter, som konstaterades i punkt 123 i den domen, eller de fall av påstådd felaktig utformning av den ekonometriska modell som kommissionen använt, inte kunde anses utgöra orsaken till den ekonomiska skada som var knuten till den uteblivna vinst som UPS lidit på grund av att det var omöjligt att genomföra den planerade koncentrationen.
53 Tribunalen konstaterade i punkt 365 i den överklagade domen att även om det antas att den rättsstridighet som kommissionen gjort sig skyldig till vid antagandet av det omtvistade beslutet medförde en utebliven vinst för UPS, fick således den omständigheten att detta bolag avstod från den planerade koncentrationen så snart det omtvistade beslutet meddelades till följd att varje direkt samband mellan denna rättsstridighet och den påstådda skadan bröts.
54 Eftersom de argument med stöd av vilka UPS har bestritt det konstaterande som tribunalen gjorde i punkt 365 i den överklagade domen har underkänts, vilket framgår av skälen i punkterna 32–36 ovan, konstaterar domstolen att punkterna 355–358 i den överklagade domen har angetts för fullständighetens skull när det gäller bedömningen av orsakssambandet mellan åsidosättandet av UPS processuella rättigheter eller de andra påstådda åsidosättanden som kommissionen påstås ha gjort sig skyldig till och den påstådda ekonomiska skadan till följd av den uteblivna vinst som UPS lidit på grund av att det var omöjligt att genomföra den planerade koncentrationen.
55 Enligt domstolens fasta praxis kan argument som riktar sig mot domskäl i en dom från tribunalen som angetts för fullständighetens skull inte leda till att domen upphävs och sådana argument saknar således verkan (beslut av den 17 januari 2023, Theodorakis och Theodoraki/rådet, C‑137/22 P, EU:C:2023:41, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
56 Överklagandet kan således inte vinna bifall på den första grundens första del, eftersom den är verkningslös.
Den första grundens andra del samt den fjärde och den femte grunden
Parternas argument
57 UPS har i den första grundens andra del gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 216 och 226 i den överklagade domen, slog fast att enbart den omständigheten att kommissionen använde en ekonometrisk modell som var behäftad med felaktigheter, nämligen en okonventionell metod som byggde på antaganden som inte hade testats och inte kontrollerats samt utan att undersöka tillförlitligheten av dess resultat och modellens känslighet, inte räcker för att dra slutsatsen att dessa felaktigheter är tillräckligt klara för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar.
58 UPS har i den fjärde grunden, som består av tre delar, gjort gällande att tribunalen, bland annat i punkterna 124–143 och i punkterna 229–289 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av effektivitetsvinsterna.
59 UPS har i den femte grunden kritiserat tribunalen för att, i punkterna 172, 182 och 183 i den överklagade domen, ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att UPS hade brustit i precision i sina ansökningar om tillgång till handlingar avseende FedEx konkurrenskraft, vilket hade medfört att UPS hade förlorat rätten att få tillgång till vissa handlingar från FedEx.
60 Kommissionen har bestritt samtliga argument som anförts inom ramen för denna delgrund och dessa grunder.
Domstolens bedömning
61 Som tribunalen påpekade i punkt 82 i den överklagade domen följer det av fast rättspraxis att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar enligt artikel 340 andra stycket FEUF förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs unionsinstitutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan institutionens handlande och den åberopade skadan. Såsom domstolen redan slagit fast ska talan ogillas i sin helhet om ett av dessa villkor inte är uppfyllt, utan att det är nödvändigt att pröva de andra villkoren för unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar (dom av den 25 februari 2021, Dalli/kommissionen, C‑615/19 P, EU:C:2021:133, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis). Vidare gäller att unionsdomstolen inte är skyldig att pröva nämnda villkor i en bestämd ordning (se dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen, C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 148 och där angiven rättspraxis).
62 Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra och den tredje grunden, finner domstolen att tribunalens konstateranden i punkterna 350 och 365 i den överklagade domen, enligt vilka orsakssambandet inte var styrkt vare sig med avseende på den påstådda skadan i form av betalningen av hävningsersättningen eller med avseende på den uteblivna vinst som UPS påstår sig ha lidit på grund av att det var omöjligt att genomföra den planerade koncentrationen, inte bestrids på ett ändamålsenligt sätt av UPS. Dessutom har tribunalens slutsatser i punkt 343 i den överklagade domen rörande avsaknaden av orsakssamband vad gäller skadan i form av kostnaderna för UPS deltagande i förfarandet för kontroll av koncentrationen mellan FedEx och TNT inte ifrågasatts av UPS.
63 Av detta följer att tribunalen i den överklagade domen med rätta fann att det inte förelåg något orsakssamband beträffande de tre separata skador som gjorts gällande.
64 Det följer av fast rättspraxis att om, i ett mål om överklagande, något av de skäl som tribunalen angett är tillräckligt för att motivera domslutet i den överklagade domen, kan eventuella fel i ett annat domskäl i den aktuella domen inte påverka domslutet. En grund som avser sådana fel är därför verkningslös och ska underkännas (dom av den 14 oktober 2014, Buono m.fl./kommissionen, C‑12/13 P och C‑13/13 P, EU:C:2014:2284, punkt 47 och där angiven rättspraxis, se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen, C‑650/19 P, EU:C:2021:879, punkt 86).
65 Under dessa omständigheter kan de argument som UPS anfört inom ramen för den första grundens andra del och den fjärde och den femte grunden för att visa att det föreligger tillräckligt klara överträdelser av ytterligare rättsregler utöver åsidosättandet av rätten till försvar, ett åsidosättande som slutgiltigt fastställdes genom domen av den 7 mars 2017, United Parcel Service/kommissionen (T‑194/13, EU:T:2017:144, punkterna 221 och 222), om det antas att dessa överträdelser är välgrundade, inte leda till att den överklagade domen upphävs. Dessa argument ska således lämnas utan avseende eftersom de är verkningslösa.
Den sjätte grunden
Parternas argument
66 UPS har i den sjätte grunden kritiserat tribunalen för att, i punkt 353 i den överklagade domen, ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att dra slutsatsen att den åberopade skadan i form av utebliven vinst endast avsåg den uppskattade totala förlusten av synergieffekter och att varje yrkande om ersättning som framställts vid tribunalen med ett belopp som är lägre än denna uppskattade totala uteblivna vinst utgör ett nytt skadeståndsyrkande som inte kan tas upp till sakprövning, eftersom det har framställts för sent. UPS har särskilt gjort gällande att om UPS, enligt tribunalen, inte har rätt till full ersättning för den påstådda förlusten till följd av de uteblivna synergieffekterna, ankommer det naturligtvis på tribunalen, inom ramen för utövandet av sin obegränsade behörighet, att fastställa i vilken utsträckning den ersättning som ska beviljas ska vara lägre än det totala yrkade beloppet.
67 Kommissionen anser att överklagandet inte kan bifallas på denna grund.
Domstolens bedömning
68 Det ska framhållas att UPS argument grundar sig på premissen att, i motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 353 i den överklagade domen, den ekonomiska skada som har samband med den uteblivna vinsten inbegriper den skada som följer av förlorade möjligheter, vilken således utgör en minskning i förhållande till den skada som ursprungligen yrkats, det vill säga ett belopp som är lägre än det totala belopp som yrkats.
69 Det framgår emellertid av punkterna 5 och 6 ovan att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den i punkt 353 i den överklagade domen slog fast att yrkandet om ersättning för förlorade möjligheter utgjorde ett nytt skadeståndsyrkande som inte hade tagits upp i ansökan. Eftersom den skada som hänför sig till förlorade möjligheter att kunna genomföra den planerade koncentrationen är fundamentalt skild från den skada som hänger samman med utebliven vinst till följd av förbudet mot denna koncentration, kan det förstnämnda skadeståndsyrkandet inte anses utgöra en minskning i förhållande till det sistnämnda. Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att skadeståndsyrkandet som avsåg förlorade möjligheter, vilket hade framställts i förfarandet vid tribunalen först i samband med besvarandet av tribunalens frågor, hade framställts för sent och därför inte kunde tas upp till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2000, Mulder m.fl./rådet och kommissionen, C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:2000:38, punkt 47, och dom av den 7 november 2019, Rose Vision/kommissionen, C‑346/18 P, EU:C:2019:939, punkt 43).
70 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den sjätte grunden.
71 Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall på någon av de grunder som UPS har åberopat, ska överklagandet ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
72 Enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas.
73 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i dessa regler, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
74 Kommissionen har yrkat att UPS ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom UPS har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) United Parcel Service, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter