Mål T‑443/11
Gold East Paper (Jiangsu) Co. Ltd
och
Gold Huasheng Paper (Suzhou Industrial Park) Co. Ltd
mot
Europeiska unionens råd
”Dumpning – Import av bestruket finpapper med ursprung i Kina – Status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Frist för antagande av beslut avseende denna status – Omsorgsfull och opartisk granskning – Rätten till försvar – Uppenbart oriktig bedömning – Principen om god förvaltningssed – Bevisbörda – Skada – Fastställande av vinstmarginalen – Definition av den berörda produkten – Gemenskapsindustrin – Orsakssamband”
Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 11 september 2014
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Förordning om införande av antidumpningstullar – Olika tull för olika företag – Frågan huruvida ett företag kan väcka talan beror på de bestämmelser som gäller för just det företaget
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 451/2011)
2. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Föreligger inte – Avvisning
(Domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från länder utan marknadsekonomi såsom de som avses i artikel 2.7 b i förordning nr 1225/2009 – Förfarande för utvärdering av de villkor som möjliggör för en tillverkare att beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Kommissionens kännedom om hur ett beslut om marknadsekonomisk status kommer att påverka ett företags dumpningsmarginal – Tillåtet
(Rådets förordning nr 1225/2, artikel 2.7 c)
4. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp
(Artikel 263 andra stycket FEUF)
5. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – En institutions åsidosättande av sin arbetsordning – Regler för rådgivande antidumpningskommitténs samråd med medlemstaterna – Grund som åberopats av en fysisk eller juridisk person med anledning av att handlingar som inte innehåller för bedömningen viktiga omständigheter inte har ingetts eller har ingetts för sent – Ej åsidosättande av väsentliga formföreskrifter (Artikel 263 andra stycket FEUF; rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 c)
6. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från ett sådant land utan marknadsekonomi som avses i artikel 2.7 b och c i förordning nr 1225/2009 – Tillämpning av regler avseende länder med marknadsekonomi – Restriktiv tolkning – Tillämpas endast på de tillverkare som uppfyller de kumulativa villkoren i artikel 2.7 c i förordning nr 1225/2009 – Bevisbörda som åvilar tillverkarna – Orimlig bevisbörda – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 b och 2.7 c)
7. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Skyldigheten att med omsorg och opartiskhet undersöka alla omständigheter – Domstolsprövning – Räckvidd
8. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – WTO-avtal kan ej åberopas som grund för att bestrida en unionsrättsakts lagenlighet – Undantag – Unionsrättsakt vars syfte är att säkerställa verkställighet därav eller som uttryckligen och klart och tydligt hänvisar därtill – Beslut om marknadsekonomisk status i den mening som avses i artikel 2.7 c i förordning nr 1225/2009 – Undantagen ej tillämpliga
(Artikel 263 första stycket FEUF; rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 c)
9. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Omständigheter som ska beaktas – Uppgifter avseende en unionstillverkare som inte besvarat kommissionens förfrågan, vilka tillhandahållits av en organisation för tillverkare – Tillåtet
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 3.2)
10. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Skyldighet för institutionerna att klassificera de makroekonomiska och mikroekonomiska kriterierna eller förbud mot att skapa undergrupper av tillverkare – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1225/2009)
11. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Vinstmarginal som ska beaktas vid beräkningen av riktpriset – Skälig vinstmarginal då dumpning inte förekommer
(Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 3.1 och 9.4)
12. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Undersökning – Definition av den berörda produkten – Faktorer som kan beaktas
(Rådets förordning nr 384/96; rådets förordning nr 1225/2009)
13. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning om införande av antidumpningstullar
(Artikel 296 FEUF)
14. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Fastställande av orsakssamband – Institutionernas skyldigheter – Beaktande av andra faktorer än den dumpade importen – Utrymme för skönsmässig bedömning – Bevisbörda
(Rådets förordning nr 1225/3, artikel 3.7)
1. Se domen.
(se punkterna 62 och 63)
2. Se domen.
(se punkterna 66, 125, 135, 160 och 174)
3. Det föreligger inte någon direkt koppling mellan tremånadersfristen i artikel 2.7 c andra stycket i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen och kommissionens eventuella kännedom om hur ett beslut om marknadsekonomisk status kommer att inverka på ett företags dumpningsmarginal. Härvid kan det inte uteslutas att, även om beslutet om marknadsekonomisk status fattas inom fristen, kommissionen antar ett sådant beslut trots att den redan förfogar över de uppgifter som gör det möjligt för den att beräkna hur beslutet om marknadsekonomisk status kommer att påverka det berörda företagets dumpningsmarginal.
Under dessa omständigheter krävs, även om det antas att det faktum att kommissionen på grund av åsidosättandet av tremånadersfristen enligt artikel 2.7 c andra stycket i grundförordningen har kunnat ha kännedom om hur beslutet om sökandenas marknadsekonomiska status skulle påverka bolagens dumpningsmarginal kan vara av betydelse, i den mån det anses att kommissionen kan ha varit påverkad av denna kunskap när den fattade sitt beslut, att den av sökandena angripna förordningen skulle kunna ha haft ett annat innehåll om det fel som förfarandet för antagandet av beslutet om marknadsekonomisk status påstås ha varit behäftat med inte hade förekommit. Endast kunskapen i sig om hur ett beslut om marknadsekonomisk status skulle påverka ett företags dumpningsmarginal innebär nämligen inte nödvändigtvis att ett sådant beslut – och följaktligen en förordning genom vilken antidumpningstullar införs – skulle kunna ha haft ett annat innehåll om beslutet hade fattats inom tremånadersfristen i artikel 2.7 c i grundförordningen.
(se punkterna 70, 71, 79 och 81)
4. Se domen.
(se punkt 90)
5. Åsidosättande av en regel avseende hörande av en kommitté kan således inte medföra att institutionens slutliga beslut blir rättsstridigt annat än om detta åsidosättande är tillräckligt betydande och har en negativ inverkan på den rättsliga och faktiska situationen för den part som har åberopat ett förfarandefel. Hörande av en kommitté utgör nämligen ett väsentligt formkrav som påverkar lagenligheten av en akt som antagits efter det att kommittén hörts om det kan visas att den omständigheten att vissa väsentliga uppgifter inte lämnats till kommittén medfört att denna inte har kunnat yttra sig med full kännedom om saken, det vill säga utan att ha vilseletts i en väsentlig fråga genom oriktigheter eller utelämnanden.
Detta är inte fallet när de handlingar som inte lämnats till kommittén, eller som lämnats för sent, inte innehåller några för bedömningen viktiga omständigheter eller sådana omständigheter som inte tidigare angetts i de handlingar som lämnats till kommittén vid sammankallandet. I ett sådant fall påverkar nämligen den uteblivna eller för sent lämnade handlingen från kommissionen inte resultatet av konsultationsförfarandet. En sådan underlåtenhet medför således inte att hela det administrativa förfarandet blir felaktigt och att lagenligheten av den slutliga akten därför kan ifrågasättas.
(se punkterna 98–101)
6. Se domen.
(se punkterna 120, 121, 165 och 166)
7. Se domen.
(se punkterna 122, 162–164, 182–184, 249 och 323)
8. WTO-avtalen ingår i princip inte bland de regler som unionsdomstolarna ska beakta när de prövar lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter i enlighet med artikel 263 första stycket FEUF. Om unionen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för WTO, eller om en unionsrättsakt innehåller en uttrycklig hänvisning till vissa bestämmelser i WTO-avtalen, åvilar det emellertid unionsdomstolarna att pröva lagenligheten av unionsrättsakten i fråga med hänsyn till WTO:s regler.
Ett beslut om marknadsekonomisk status utgör följaktligen inte en särskild åtgärd i den mening som avses i artikel 32.1 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. För det första utgör nämligen inte artikel 2.7 c första stycket tredje strecksatsen om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen ett genomförande av artikel 32.1 i WTO‑avtalet. För det andra hänvisas i beslutet om marknadsekonomisk status inte heller uttryckligen till särskilda bestämmelser i WTO-avtalen, inbegripet avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. För det tredje antas beslut om marknadsekonomisk status inte efter det att det fastställts att det förekommer dumpning eller subventioner. De är inte oupplösligt förbundna med de omständigheter som utgör dumpning eller subvention.
(se punkterna 147, 148 och 151–153)
9. Rådet och kommissionen är i antidumpningsärenden beroende av parternas frivilliga samarbete för att få del av erforderliga uppgifter inom föreskrivna frister.
Även om situationen för en tillverkare som inte svarat inom den föreskrivna fristen beaktats vad gäller de makroekonomiska indikatorerna, eftersom de uppgifter som lämnats till kommissionen av en organisation för tillverkare omfattande nästan samtliga av de exporterande tillverkarna i unionen, kan de mikroekonomiska indikatorerna endast bedömas om uppgifter lämnats av de enskilda företagen. Således kan inte den omständigheten att en unionstillverkare inte svarat utgöra en underlåtenhet vid en faktisk prövning av objektiva bevis avseende beräkningen av skadan.
(se punkterna 193 och 198–200)
10. Rådet och kommissionen är i antidumpningsärenden beroende av parternas frivilliga samarbete för att få del av erforderliga uppgifter inom utsatta frister. Enligt förordning nr 1225/2009 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen omfattas unionsinstitutionerna inte av någon skyldighet att när de utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning klassificera de makroekonomiska och mikroekonomiska kriterierna. De är heller inte förhindrade att skapa undergrupper av tillverkare så länge kommissionen gör en objektiv undersökning som grundas på bevis som i sig är objektiva, vilket har skett i förevarande fall.
(se punkterna 222 och 226)
11. Det följer av artiklarna 3.1 och 9.4 i förordning nr 1225/2009 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen att den vinstmarginal som ska beaktas av rådet vid beräkningen av det riktpris vid vilket den ifrågavarande skadan undanröjs, är den vinstmarginal unionsindustrin skäligen skulle kunna räkna med under normala konkurrensförhållanden utan dumpad import. Det är inte i överensstämmelse med artiklarna 3.1 och 9.4 i förordningen att ge unionsindustrin en vinstmarginal som den inte hade kunnat uppnå utan dumpning.
Då institutionerna använder sig av det handlingsutrymme som de tilldelas genom förordning nr 1225/2009, är de för övrigt inte skyldiga att i förväg närmare förklara vilka kriterier de avser att tillämpa i varje konkret situation, inte ens om de antar nya principbeslut.
(se punkterna 245 och 254)
12. Se domen.
(se punkt 288)
13. Se domen.
(se punkterna 302–304, 306, 307, 311 och 312)
14. Se domen.
(se punkterna 322–325, 327 och 332)