Överklagande ingett den 21 februari 2014 av Alvaro Sesma Merino av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2013 i mål F-125/12, Sesma Merino mot OHMI

(Mål T-127/14 )

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Alvaro Sesma Merino (El Campello, Spanien) (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Övrig part i målet: (harmonieringsbyrån)

Yrkanden

Klaganden, yrkar att tribunalen ska

upphäva den dom som meddelades av personaldomstolen (tredje avdelningen) den 11 december 2013 i mål F-125/12 och bifalla klagandens samtliga yrkanden i målet,

i andra hand, upphäva ovannämnda dom och återförvisa målet till personaldomstolen för avgörande,

ogiltigförklara utvecklingsrapporten avseende klaganden för år 2011 i dess lydelse av den 1 februari 2012 samt de epostmeddelanden som skickats av svarandren den 2 februari 2012 kl. 14:51 och den 2 februari 2012 kl. 15:49, i den mån harmoniseringsbyråns mål för klaganden för perioden mellan den 1 oktober 2011 och den 30 september 2012 fastställs däri,

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta den ideella och ekonomiska skada som klaganden åsamkats, med belopp som tribunalen finner lämpligt,

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i såväl målet vid personaldomstolen som i detta mål.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna

Klaganden gör gällande att i motsats till vad som anges i den överklagade domen kan fastställande av mål vara en åtgärd som direkt och individuellt påverkar den berördes rättsliga ställning och ha en direkt inverkan på en viss rättslig situation.

Klaganden gör härvid bland annat gällande att personaldomstolen endast prövat huruvida fastställandet av mål hade någon tvingande rättsverkan vad avser den framtida utvärderingen av klaganden istället för att pröva om fastställande av mål i sig självt hade någon tvingande rättsverkan för klaganden, vilken fråga skulle ha besvarats jakande. Klaganden kritiserar personaldomstolen för att ha blandat samman fastsällandet av mål och utvärderingen av klaganden. Det skulle vidare strida mot skyldigheten att följa omsorgsprincipen och proportionalitetsprincipen, och således mot rättsstatsprincipen, att tjänstemannen skulle underkastas ett helt år av i det aktuella fallet oacceptabla arbetsförhållanden på grund av oacceptabla målsättningar mot vilka denne inte kan väcka talan.

Andra grunden: Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel som den anges i artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Klaganden gör gällande att rätten till ett effektivt rättsskydd har åsidosatts genom att ärendet inte prövats i sak. Klaganden anger att han gjort gällande att andra grundläggande rättigheter åsidosatts och ett sådant åsidosättande under alla omständigheter utgör en åtgärd som går honom emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteförskrifterna och utgör ett åsidosättande av hans rätt till effektivt rättsmedel.

Tredje grunden: Åsidosättande av logikens lagar.

Klaganden gör gällande att det utgör ett åsidosättande av logikens lagar att anse att fastställande av målsättningar endast utgör en förberedelse till utvärderingen.

Detsamma gäller personaldomstolens konstaterande att fastställande av målsättningar under vissa villkor kan anses utgöra åtgärder som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. En prövning av dessa villkor kräver att det görs en prövning i sak. Personaldomstolen har således medgett att det måste finnas ett effektivt rättsmedel, vilket den senare, i strid med logiken, förvägrar klaganden.