Language of document : ECLI:EU:T:2015:791

Mål T‑664/13

Petco Animal Supplies Stores, Inc.

mot

Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket PETCO – Det äldre gemenskapsfigurmärket PETCO – Relativt registreringshinder – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Vilandeförklaring av det administrativa förfarandet – Regel 20.7 c och regel 50.1 i förordning (EG) nr 2868/95 – Grund som inte utgör stöd för yrkandena – Förbud mot att döma utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita) – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 21 oktober 2015

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande vid unionsdomstolen – Fristående grund som inte utgör stöd för yrkandet om delvis ogiltigförklaring – Avvisning

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Klart och tydligt utformade yrkanden – Ändring under pågående rättegång – Villkor

(Stadgan för Europeiska unionens domstol, artikel 21; tribunalens rättegångsregler (1991), artiklarna 44 och 48.2)

3.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande till överklagandenämnden – Vilandeförklaring av förfarandet – Villkor

(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 20.7 c och 50.1)

4.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

5.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varorna eller tjänsterna – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

6.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömning av risken för förväxling Fastställelse av omsättningskretsen – Omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

7.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärket PETCO och figurmärket PETCO

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

8.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömningskriterier – Sammansatt varumärke

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

1.      Om tribunalen slår fast att överklagandenämnden vid Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när den beslutade att inte vilandeförklara förfarandet för överklagande som pågick vid nämnden, ska alla bedömningar som den har gjort av om överklagandet är välgrundat med nödvändighet ifrågasättas. Överklagandenämnden hade nämligen inte kunnat pröva överklagandet och slå fast att klaganden delvis hade fog för sina påståenden om den hade vilandeförklarat förfarandet. För det fall att beslutet att inte vilandeförklara förfarandet ogiltigförklaras, skulle överklagandenämnden dessutom i samband med att den gör en prövning i ärendet på nytt vara tvungen att vilandeförklara förfarandet för överklagande. När vilandeförklaringen sedan upphör skulle nämnden vara tvungen att beakta följderna av förfarandet för ogiltighetsförklaring av det äldre varumärket vid prövningen av om de argument som klaganden framfört mot invändningsenhetens beslut är välgrundade.

Härav följer att beslutet att inte vilandeförklara förfarandet inte kan åtskiljas från övriga grunder, mot bakgrund av vilka överklagandenämnden prövade om överklagandet var välgrundat. Om överklagandet således vinner bifall på en grund vilken avser att beslutet att inte vilandeförklara förfarandet var rättsstridigt, skulle det innebära att tribunalen ogiltigförklarar det angripna beslutet i dess helhet och således dömer utöver vad klaganden yrkat, eftersom klaganden endast åberopat att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i vissa delar. När tribunalen ska pröva en talan om ogiltigförklaring och därvid inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), får ogiltigförklaringen inte gå utöver vad sökanden har yrkat. En sådan fristående grund, som inte utgör stöd för yrkandet om delvis ogiltigförklaring, kan därför inte godtas.

(se punkterna 20, 22, 24, 29,och 30)

2.      Det framgår av artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som är tillämplig på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 53 första stycket i samma stadga, och av artikel 44 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 att ansökan bland annat ska innehålla tvisteföremålet och sökandens yrkanden. Yrkandena ska dessutom vara klart och tydligt utformade, så att tribunalen inte dömer mindre än (infra petita) eller utöver (ultra petita) vad som har yrkats, vid äventyr att svarandens rättigheter annars träds förnär. När unionsdomstolen ska pröva en talan om ogiltigförklaring och därvid inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), får ogiltigförklaringen inte gå utöver vad sökanden har yrkat.

Det är således endast de yrkanden som återfinns i ansökan som kan beaktas, och prövningen av om talan är välgrundad ska endast göras utifrån yrkandena i ansökan. Enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 är det endast tillåtet att åberopa en ny grund under pågående rättegång om den föranleds av rättsliga och faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. Detta villkor avser i synnerhet alla ändringar av yrkandena, och det är endast yrkanden i ansökan som kan beaktas när det inte finns några rättsliga och faktiska omständigheter som framkommit under det skriftliga förfarandet.

(se punkterna 24 och 25)

3.      Överklagandenämnden vid Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra huruvida förfarandet ska vilandeförklaras. I regel 20.7 c i förordning nr 2868/95 om villkor för tillämpningen av förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, som är tillämplig på förfaranden vid överklagandenämnden enligt regel 50.1 i samma förordning, illustreras detta stora utrymme för skönsmässig bedömning genom att det av denna bestämmelse följer att harmoniseringskontoret får vilandeförklara förfarandet om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt. Vilandeförklaring är således en möjlighet som överklagandenämnden endast utnyttjar när den finner det befogat. Förfarandet vid överklagandenämnden vilandeförklaras följaktligen inte automatiskt till följd av att en part har framställt en sådan begäran vid nämnden.

Den omständigheten att överklagandenämnden har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i syfte att vilandeförklara det förfarande som pågår vid den inte innebär att dess bedömning inte kan bli föremål för unionsdomstolens prövning. Denna omständighet innebär emellertid att prövningen i sak är begränsad till en kontroll av huruvida det föreligger en uppenbart oriktig bedömning eller har förekommit maktmissbruk

Enligt rättspraxis är överklagandenämnden nämligen, vid utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i frågan huruvida förfarandet ska vilandeförklaras, skyldig att iaktta de allmänna principer som gäller ett rättvist förfarande i en rättslig gemenskap. Således ska den vid nämnda utövande beakta inte bara intresset hos den part vars gemenskapsvarumärke har bestritts, utan även övriga parters intressen. Beslutet att vilandeförklara eller inte vilandeförklara förfarandet ska vara resultatet av en avvägning av intressena i fråga.

(se punkterna 31–33)

4.      Se domen.

(se punkterna 39–41 och 63)

5.      Se domen.

(se punkterna 42 och 48)

6.      Se domen.

(se punkterna 43 och 46)

7.      Se domen.

(se punkterna 47, 50, 51, 62 och 64)

8.      Se domen.

(se punkterna 52, 53 och 61)