Mål T-388/19
Carles Puigdemont i Casamajó
och
Antoni Comín i Oliveres
mot
Europaparlamentet
Tribunalens dom (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) av den 6 juli 2022
”Institutionell rätt – Ledamot av Europaparlamentet – Talmannens vägran att tillerkänna valda kandidater ställningen som parlamentsledamöter och tillhörande rättigheter – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning”
Talan om ogiltigförklaring – Akter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Bedömning med beaktande av rättsaktens innehåll, det sammanhang inom vilket den antogs och befogenheterna för den som antagit den – Prövning av behörigheten för Europaparlamentets ledamöter – Krav som ska vara uppfyllda för utövandet av mandatet som parlamentsledamot vilka fastställs i nationell rätt – Tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser – Parlamentet saknar befogenhet – Talmannens vägran att tillerkänna valda kandidater ställningen som parlamentsledamöter och därtill hörande rättigheter – Utestängning – Avvisning
(Artikel 263 FEUF; akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europarlamentet, artikel 12)
(se punkterna 74–77, 82–84, 96–106, 114, 118, 121, 129, 146, 147, 179–181 och 185–188)
Resumé
Den talan som väckts av Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres mot den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter och tillhörande rättigheter avvisas
Sökandena, Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres, ställde upp som kandidater i valet till Europaparlamentet, som i Spanien hölls den 26 maj 2019. I detta val fick sökandenas lista, på vilken de stod överst, 1 018 435 röster och erhöll två platser i parlamentet.
Den 29 maj 2019 gav parlamentets dåvarande talman en intern instruktion till institutionens generalsekreterare om att dels neka samtliga kandidater som hade valts i Spanien tillträde till ”welcome village” och till den hjälp som institutionen tillhandahåller för nyvalda parlamentskandidater, dels skjuta upp deras ackreditering till dess att parlamentet officiellt hade erhållit bekräftelse på att de valts, i enlighet med artikel 12 i valakten.(1)
Den 13 juni 2019 antog Junta Electoral Central (den centrala valmyndigheten, Spanien) ett beslut om tillkännagivande av valda ledamöter till Europarlamentet i det val som anordnats den 26 maj 2019.(2) I detta beslut angavs att den centrala valmyndigheten, i enlighet med artikel 224.1 i den spanska vallagen,(3) hade tillkännagivit namnen på de som valts, däribland sökandena. Det angavs även att den session vid vilken de valda kandidaterna skulle avlägga eden om att respektera den spanska konstitutionen, såsom krävs enligt artikel 224.2 i den spanska vallagen, skulle äga rum den 17 juni 2019.
Den 15 juni 2019 avslog rannsakningsdomaren vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) en ansökan från sökandena om att dra tillbaka de nationella arresteringsorder som de spanska straffrättsliga domstolarna hade utfärdat mot dem för att de skulle kunna dömas inom ramen för det straffrättsliga förfarande som de var föremål för(4) och som hade inletts av den spanska åklagarmyndigheten, statsadvokaten och det politiska partiet VOX.
Den 17 juni 2019 överlämnade den centrala valmyndigheten en lista till parlamentet över de kandidater som hade valts i Spanien, där sökandenas namn inte fanns med. Den 20 juni 2019 nekade den centrala valmyndigheten sökandena möjligheten att genom skriftlig förklaring avgiven vid en notarie eller via ombud utsedda genom notariebestyrkt handling avlägga den erforderliga eden om att respektera den spanska konstitutionen, med motiveringen att denna ed eller detta löfte är en handling som ska utföras personligen vid den centrala valmyndigheten. Samma dag översände den centrala valmyndigheten ett beslut till parlamentet i vilket den konstaterade att sökandena inte hade avlagt ovannämnda ed och förklarade att de platser som de hade tilldelats i parlamentet var vakanta och att alla de rättigheter och privilegier som skulle kunna tillkomma dem på grund av deras uppdrag hade upphävts till dess att de avlagt denna ed.
Den 27 juni 2019 sände den dåvarande talmannen en skrivelse till sökandena i vilken han angav att han inte kunde betrakta dem som framtida ledamöter av parlamentet, eftersom deras namn inte fanns med på den lista över valda kandidater som officiellt hade meddelats av de spanska myndigheterna.
Till följd av denna skrivelse väckte sökandena talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av dels den dåvarande talmannens instruktion av den 29 maj 2019 om att neka dem tillgång till den särskilda mottagningstjänst och den hjälp som erbjuds nytillträdande parlamentsledamöter samt tillfällig ackreditering, dels den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter.
Parlamentet har med stöd av Konungariket Spanien gjort gällande att talan inte kan tas upp till prövning, eftersom ansökan är otydlig beträffande vissa akter som sökandena vill få ogiltigförklarade och eftersom det inte föreligger några akter mot vilka talan kan väckas.
Tribunalen (i utökad sammansättning) avvisar talan, eftersom den inte är riktad mot akter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF.
Tribunalens bedömning
Tribunalen inleder med att erinra om den fasta rättspraxis enligt vilken alla rättsakter – oavsett slag eller form – som antas av institutionerna och som är avsedda att ha bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, anses utgöra sådana akter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF.(5) Den domstolskontroll som föreskrivs i artikel 263 FEUF omfattar däremot inte rättsakter utan bindande rättsverkningar såsom förberedande rättsakter, bekräftande rättsakter och rena genomförandeåtgärder, enkla rekommendationer och yttranden samt i princip interna instruktioner.(6) Vid bedömningen av om en akt har rättsverkningar och följaktligen kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF ska, slutligen, enligt rättspraxis hänsyn tas till dess innehåll i sak, och dess verkningar måste bedömas utifrån objektiva kriterier, såsom rättsaktens innehåll, med beaktande, på lämpligt sätt, av det sammanhang inom vilket rättsakten antogs, samt befogenheterna för den unionsinstitution som antagit den.(7)
Vad för det första gäller prövningen av huruvida den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna sökandena ställningen som parlamentsledamöter utgör en akt mot vilken talan kan väckas, anser tribunalen att denna vägran inte är en akt som har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen i den mening som avses i domstolens fasta praxis.(8) Talan om ogiltigförklaring av denna vägran kan därför inte tas upp till prövning.
Tribunalen påpekar att det av lydelsen i skrivelsen av den 27 juni 2019 framgår att den dåvarande talmannen endast beaktade den rättsliga ställning för sökandena som de spanska myndigheterna officiellt hade informerat honom om genom sina meddelanden av den 17 och 20 juni 2019. I denna skrivelse anges dessutom uttryckligen att den ståndpunkt som den dåvarande talmannen uttryckte i den kunde komma att utvecklas till följd av ny information från de spanska myndigheterna. Enligt tribunalen är det följaktligen uttryckligen uteslutet att den dåvarande talmannens ståndpunkt i skrivelsen hade karaktären av ett beslut och var slutgiltig.
Tribunalen prövar vidare huruvida den dåvarande talmannens vägran att tillerkänna sökandena ställning som parlamentsledamöter gav upphov till de rättsverkningar som sökandena har gjort gällande, däribland omöjligheten för dem att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet. För detta ändamål prövar tribunalen huruvida den dåvarande talmannen hade befogenhet att ifrågasätta meddelandet av den 17 juni 2019, genom vilket de spanska myndigheterna officiellt hade meddelat honom listan över valda kandidater i valet den 26 maj 2019, på vilken sökandenas namn inte nämndes, även om deras namn fanns med i det officiella tillkännagivandet av den 13 juni 2019.
Tribunalen erinrar i detta sammanhang om att vad gäller valet av ledamöter till Europaparlamentet fastställs befogenhetsfördelningen mellan parlamentet och medlemsstaterna i valakten. Om inte annat följer av bestämmelserna i valakten, ska valförfarandet i varje medlemsstat genomföras enligt de nationella bestämmelserna.(9) Tribunalen påpekar vidare, efter att ha erinrat om lydelsen i artikel 12 i valakten,(10) att det av denna artikel uttryckligen framgår att parlamentet inte har befogenhet att uttala sig om tvister som har sitt upphov i nationell rätt, såsom det krav som föreskrivs i artikel 224.2 i den spanska vallagen, och detta inte ens om det i valakten hänvisas till de nationella bestämmelserna i fråga. Av detta följer att när parlamentet prövar ledamöternas behörighet ska det grunda sig på den lista över valda kandidater som de nationella myndigheterna officiellt har meddelat, vilken antagligen har upprättats med beaktande av det officiellt tillkännagivna resultatet och sedan dessa myndigheter har avgjort eventuella tvister grundade på tillämpningen av nationell rätt. Den dåvarande talmannen hade följaktligen inte befogenhet att pröva huruvida det fanns fog för uteslutningen av vissa valda kandidater från den lista som de spanska myndigheterna officiellt meddelade den 17 juni 2019, eftersom den speglade det officiella resultatet från valet den 26 maj 2019, såsom det fastställts efter avgörandet av eventuella tvister som uppkommit på grund av nationell rätt.
Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att omöjligheten för sökandena att tillträda sitt uppdrag, utöva sitt mandat och inta sina platser i parlamentet inte följde av den dåvarande talmannens vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställningen som parlamentsledamöter, utan av tillämpningen av spansk rätt, såsom denna tillämpning speglades i meddelandena från den centrala valmyndigheten av den 17 och 20 juni 2019, i fråga om vilka den dåvarande talmannen och, mer allmänt, parlamentet inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning.
Vad för det andra gäller prövningen av huruvida instruktionen av den 29 maj 2019 utgör en akt mot vilken talan kan väckas anser tribunalen att denna instruktion – med hänsyn till dess innehåll, dess tillfälliga karaktär och det sammanhang i vilket den antogs – inte hade några bindande rättsverkningar som kunde påverka sökandenas intressen i den mening som avses i domstolens fasta praxis.(11) Talan om ogiltigförklaring av nämnda instruktion kan följaktligen inte tas upp till prövning.
Enligt tribunalen hindrade denna instruktion nämligen inte sökandena från att vidta de administrativa åtgärder som var nödvändiga för att de skulle kunna tillträda sitt uppdrag och utöva sitt mandat och var följaktligen inte anledningen till att det var omöjligt för dem att utöva de rättigheter som följer av ställningen som parlamentsledamot från öppnandet av den första sessionen efter valet, det vill säga från och med den 2 juli 2019.