Överklagande ingett den 27 juni 2024 av Ideella föreningen Svenska Bankföreningen med firma Svenska Bankföreningen, Näringsverksamhet, av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 17 april 2024 i mål T-112/22, Svenska Bankföreningen och Länsförsäkringar Bank mot kommissionen
(Mål C-459/24 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Ideella föreningen Svenska Bankföreningen med firma Svenska Bankföreningen, Näringsverksamhet (ombud: P. Hansson, M. Eriksson och M. Persson, advokater)
Övriga parter i målet: Länsförsäkringar Bank AB, Europeiska kommissionen och Konungariket Sverige
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens dom,
slutligt avgöra förevarande tvist eller, om nödvändigt, återförvisa målet till tribunalen vad avser de yrkanden som ännu inte har behandlats, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Första grunden: Felaktig tillämpning av artikel 107.1 FEUF vid bedömningen av den aktuella åtgärdens syfte.
Tribunalen åsidosatte artikel 107.1 FEUF när den bedömde syftet med riskskatten och kom fram till att den syftar till att beskatta ”kreditinstitut som kan orsaka en systemrisk”, eftersom detta inte överensstämmer med det syfte Sverige hade angett under lagstiftningsprocessen, där det i stället angavs att syftet var att beskatta stora kreditinstitut.
Andra grunden: Felaktig tillämpning av artikel 107 FEUF och artikel 108 FEUF som ledde till att tribunalen fann att det inte förelåg några betydande svårigheter.
Klaganden hävdar att tribunalen åsidosatte artikel 107.1, artikel 108.2 och 108.3 FEUF samt artikel 4.2 och 4.4 i förordning 2015/15891 när den kom fram till att kommissionen inte borde anses ha stött på betydande svårigheter när den bedömde i) syftet, ii) referenssystemets respektive beståndsdelar och iii) förekomsten av undantag från referenssystemet. Vad, för det första, rör syftet anser klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte borde ha ansett sig ha stött på betydande svårigheter vid sin bedömning av syftet, trots att syftet hade formulerats i vaga och oklara ordalag.
Klaganden menar för det andra att även om domstolen skulle anse att tribunalen har gjort en korrekt bedömning av syftet och att det inte förelåg några betydande svårigheter i detta avseende, så gjorde tribunalen ändå sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den bedömde referenssystemets beståndsdelar, närmare bestämt vad avser i) skattebasen, eftersom skulder inte utgör en ”systemrisk”, vilket framgår av den information kommissionen hade tillgång till, ii) vilka personer som är skattskyldiga, eftersom den information kommissionen hade tillgång till när den skulle anta sitt beslut visade att kopplingen var svag mellan de skattskyldiga och riskskattens syfte och iii) gränsvärdet, eftersom den information kommissionen hade tillgång till när den skulle anta sitt beslut visade valet av gränsvärde inte var anpassat för att inkludera systemviktiga institut.
För det tredje anser klaganden att tribunalen, med hänsyn till det ovan sagda, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte borde ha känt sig osäker på huruvida kreditinstituten över och under gränsvärdet befann sig i en situation som i faktiskt och rättsligt hänseende var jämförbar.
Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
Tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet när den förklarade att sökandena i första instans inte hade visat att fallissemang hos de kreditinstitut som inte är skattskyldiga skulle kunna medföra en systemrisk, trots att sökandena i första instans hade anfört ett sådant argument, vilket tribunalen inte prövade. Dessutom missuppfattade tribunalen det argument som sökandena i första instans hade anfört. Eftersom tribunalen utgick från en felaktig definition av åtgärdens syfte, gjorde tribunalen slutligen en oriktig bedömning av flera av sökandenas argument.
Fjärde grunden: Missuppfattning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.
Tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna och bevisningen när den fastställde skattens syfte, eftersom tribunalens definition av syftet inte har stöd i lagförslaget.
____________
1 Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).