Överklagande ingett den 24 april 2024 av Société Air France och Air France-KLM av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 7 februari 2024 i mål T-146/22, Ryanair mot kommissionen (KLM II; COVID-19)

(Mål C-289/24 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Société Air France, Air France-KLM (ombud: J. Derenne och D. Vallindas, avocats, A. Álvarez Vidal, abogada)

Övriga parter i målet: Ryanair DAC, Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike, Kungariket Nederländerna, Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva den överklagade domen,

använda sin behörighet enligt artikel 61 första stycket andra meningen i domstolens stadga och själv slutligt avgöra ärendet, och ogilla talan om ogiltigförklaring i mål T-146/22,

i andra hand återförvisa målet till tribunalen för prövning av de grunder som ännu inte prövats, och

förplikta Ryanair DAC att ersätta rättegångskostnaderna i överklagandeförfarandet och i första instans för det fall att målet avgörs slutgiltigt, eller låta frågan om rättegångskostnader anstå för det fall att målet återförvisas till tribunalen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena tre grunder.

Första grunden: Tribunalen tillämpade ett felaktigt kriterium för att fastställa vem som är stödmottagare inom en koncern och drog därför felaktigt slutsatsen att Air France-KLM (holdingbolaget) och Air France KLM inte kunde uteslutas som mottagare av stödet i fråga.

Andra grunden: Tribunalen ersatte kommissionens bedömning med sin egen vad avser fastställandet av stödmottagaren utan att visa att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning i det överklagade beslutet.

Tredje grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppen ”indirekt fördel” och ”sekundära effekter” på området för statligt stöd.

____________