Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
Talan mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, väckt den 15 januari 2004 av Arcelor S.A.
(mål T-16/04)
Rättegångsspråk: engelska
Arcelor S.A., Luxemburg, har den 15 januari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av juristerna Dr W Deselaers, Dr Bernd Meyring och Dr B. Schmitt-Rady.
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
ogiltigförklara artiklarna 4, 12.3, 6.2 e, 9 och 16.2-4, tillsammans med artikel 2, bilaga I och bilaga III, nr 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i den utsträckning dessa bestämmelser skall tillämpas på anläggningar för framställning av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme,
förplikta svarandena att ersätta den skada sökanden lidit, och kan komma att lida, till följd av att artiklarna 4, 12.3, 6.2 e, 9 och 16.2-4 tillsammans med artikel 2, bilaga I och bilaga III, nr 1 i direktiv 2003/87/EG antagits, samt
förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden är ett stålproducerande företag med anläggningar för framställning av råjärn och stål i Frankrike, Spanien, Tyskland och Belgien. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003
1 fastställs ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen. Genom direktivet inrättas ett system för utfärdande av tillstånd till vissa aktiviteter som medför utsläpp av växthusgaser, däribland framställning av råjärn eller stål, och ett system med utsläppsrätter som skall fördelas bland berörda anläggningar. Om utsläppen av växthusgaser vid en anläggning överskrider anläggningens utsläppsrätter för handelsperioden i fråga utdöms påföljder i form av avgifter.
Till stöd för sin talan anför sökanden att de ifrågasatta bestämmelserna strider mot dess grundläggande rätt till egendom och till att bedriva ekonomisk verksamhet, genom att den tvingas driva sin anläggning under ohållbara ekonomiska villkor. Sökanden gör vidare gällande att stålproducenter har mycket små teknologiska möjligheter att minska sina utsläpp av växthusgaser utöver den minskning med 18 procent som redan uppnåtts sedan år 1990, och att det därför innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen att låta sådana anläggningar omfattas av direktivet ifråga. Sökanden gör även gällande att likabehandlingsprincipen har åsidosatts och påstår att andra sektorer som direkt konkurrerar med sökanden och som har jämförbara eller till och med högre utsläpp av växthusgaser, såsom tillverkare av icke järnhaltiga metaller och kemikalier, inte omfattas av direktivet. I detta sammanhang gör sökanden dessutom gällande att stålproducenter befinner sig i ett låst läge som är unikt, eftersom de hindras från att överföra avgifter som åläggs för höga utsläpp på sina kunder. Sökanden anför även att de ifrågasatta bestämmelserna strider mot etableringsfriheten inom Europeiska unionen, eftersom dess rätt att fritt flytta produktionen från en mindre effektiv anläggning i en medlemsstat till en effektivare anläggning i en annan medlemsstat påverkas. Slutligen gör sökanden gällande att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts genom att skyldigheter med oöverskådliga ekonomiska konsekvenser har fastställts i att direktivet.
____________1 - Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s.32)