Mål T‑601/16

Georges Paraskevaidis

mot

Det europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning

”Personalmål – Tjänstemän – Cedefop – Befordran – Befordringsförfarandet 2015 – Beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AD 12 – Artiklarna 44 och 45 i tjänsteföreskrifterna – Jämförelse av kvalifikationer – Motiveringsskyldighet – Tyst avslag på klagomål – Ansvar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 26 oktober 2017

1.      Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en kandidat som inte har befordrats – Underförstått avslagsbeslut på klagomålet – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Otillräcklig motivering – Rättelse under domstolsförfarandet – Villkor

(Artikel 296 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket, 45 och 90.2)

2.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Total avsaknad av motivering – Rättelse efter det att talan väckts – Otillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket)

3.      Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en kandidat som inte har befordrats – Underlåtenhet att besvara ett klagomål som anförts mot ett beslut att inte befordra en person som saknar motivering – Åsidosättande av motiveringsplikten

(Artikel 296 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket, 45 och 90.2)

4.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Bevisbörda

(Artikel 340 FEUF )

5.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Den angripna rättsakten saknar motivering – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten garanterar inte en lämplig gottgörelse av den ideella skadan – Känsla av orättvisa, av att inte förstå och av frustration – Beviljande av skadestånd

(Artiklarna 266 FEUF och 340 andra stycket FEUF)

1.      Se domen.

(se punkterna 36–39 och 43–45)

2.      Se domen.

(se punkterna 40–42)

3.      Med hänsyn till motiveringsskyldighetens betydelse för rätten till försvar, är det endast i undantagsfall som den kontext som kringgärdat tillkomsten av ett beslut att inte befordra en person och som endast utgörs av en förteckning över befordrade tjänstemän – vilket sedan underförstått fastställts efter klagomål – kan anses utgöra en början till motivering av detta beslut. En början till motivering kan inte anses föreligga om tillsättningsmyndigheten underlåtit att lämna några upplysningar alls avseende sökandens specifika situation och jämförelsen av hans kvalifikationer med övriga befordringsbara tjänstemäns kvalifikationer med avseende på de kriterier som föreskrivs i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Enbart det faktum att sökanden kan ha haft kännedom om de kriterier som ska beaktas vid befordran ska inte sammanblandas med att ha kännedom om hur dessa har tillämpats på hans situation.

Om det godtogs att viss negativ kritik beträffande en anställd är tillräcklig för att utgöra en början till motivering skulle detta riskera att äventyra syftet med det administrativa förfarande som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket är att försöka nå en uppgörelse i godo i den tvist som uppstår i samband med klagomålet.

Ett dylikt synsätt skulle ge tillsättningsmyndigheten möjlighet att ta alla typer av negativ bedömning beträffande en anställd som denne har informerats om till intäkt för att undandra sig skyldigheten att delge honom eller henne ett motiverat beslut om avslag på ett klagomål som han eller hon har anfört enligt artikel 90.2 andra stycket i tjänsteföreskrifterna. Denna skyldighet är ett särskilt uttryck för dels kravet på motivering av alla beslut som går någon emot som föreskrivs i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, dels rätten till god förvaltning som stadgas i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

En sådan underlåtenhet att besvara ett klagomål – vilket dessutom anförts mot ett beslut att inte befordra en person som saknar motivering – kan ge upphov till och förstärka en känsla av att inte förstå och till och med av frustration hos den berörde, och härigenom skapa ett klimat som uppmuntrar till att väcka talan vid unionsdomstolen, något som – om tillsättningsmyndigheten hade agerat med erforderlig aktsamhet – eventuellt hade kunnat undvikas.

(se punkterna 46, 50 och 63–65)

4.      Se domen.

(se punkterna 78 och 79)

5.      Se domen.

(se punkterna 83–85)