TRIBUNALENS BESLUT

den 8 november 2012

Mål T‑616/11 P

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Talan har ogillats i första instans eftersom det var uppenbart att den helt saknade rättslig grund – Skada som klaganden påstår sig ha lidit – Ersättning för utgifter som skulle ha kunnat undvikas – Artikel 94 i personaldomstolens rättegångsregler”

Saken:      Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 8 september 2011 i mål F-69/10, Marcuccio mot kommissionen, med yrkande om upphävande av detta beslut.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i förfarandet för överklagande.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Beslut i vilket rätten till konfidentiell behandling åsidosätts – Villkoret räcker inte för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Faktisk förekomst av skada och orsakssamband – Bevisbörda

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

2.      Överklagande – Grunder – Grund som anförts mot ett domskäl som inte är nödvändigt som stöd för domslutet – Verkningslös grund

3.      Överklagande – Grunder – Grund som anförts mot personaldomstolens beslut angående rättegångskostnader – Avvisning om talan inte bifalls på de andra grunderna

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.2)

1.      Unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan

Den omständigheten att det angripna beslutet är behäftat med en rättsstridighet, exempelvis ett åsidosättande av rätten till konfidentiell behandling, räcker inte för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar för rättsstridigt handlande av unionens organ. För att sådant ansvar ska inträda krävs nämligen att sökanden har kunnat visa att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan denna skada och den åberopade rättsstridigheten.

(se punkterna 36, 37 och 41)

Hänvisning till

Tribunalen: 28 september 2009, Marcuccio mot kommissionen, T‑46/08 P, REGP 2009, s. I‑B‑1‑77 och II‑B‑1‑479, punkterna 66 och 67 och där angiven rättspraxis; 6 juli 2010, Marcuccio mot kommissionen, T‑401/09, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 26; 16 december 2010, kommissionen mot Petrilli, T‑143/09 P, punkt 45 och där angiven rättspraxis

2.      Se beslutet.

(se punkt 44)

Hänvisning till

Domstolen: 29 april 2004, kommissionen mot CAS Succhi di Frutta, C‑496/99 P, REG 2004, s. I‑3801, punkt 68 och där angiven rättspraxis

3.      Se beslutet.

(se punkterna 47 och 52)

Hänvisning till

Tribunalen: 9 september 2009, Nijs mot revisionsrätten, T‑375/08 P, REGP 2009, s. I-B-1-65 och II-B-1-413, punkt 71 och där angiven rättspraxis; tribunalen 18 oktober 2010, Marcuccio mot kommissionen, T‑515/09 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 59; 20 juni 2011, Marcuccio mot kommissionen, T‑256/10 P, punkt 77