Talan väckt den 28 april 2021 – Illumina mot kommissionen
(Mål T-227/21)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Illumina Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: D. Beard, QC, och juristen P. Chappatte)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 19 april 2021 (ärende COMP/M.10188), enligt artikel 22.3 i förordning 139/2004/EG om kontroll av företagskoncentrationer,1 att tillåta den begäran av den 9 mars 2021 om hänskjutande enligt artikel 22.1 i koncentrationsförordningen som framställts av Autorité de la Concurrence, Frankrike, och att förklara sig behörig att undersöka koncentrationen avseende Illumina, Inc. och GRAIL, Inc. enligt koncentrationsförordningen,
ogiltigförklara de fem beslut som kommissionen senare sänt till Nederländerna, Belgien, Grekland, Island och Norge genom vilka dessa beretts tillfälle att ansluta sig till begäran om hänskjutande,
ogiltigförklara begäran om hänskjutande,
om och i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 mars 2021 genom vilket Illumina underrättades om att kommissionen hade tagit emot begäran om hänskjutande och vilket hade den rättsliga följden, enligt artikel 22.4 andra meningen i koncentrationsförordningen, att Illumina förbjöds att genomföra koncentrationen enligt artikel 7 i koncentrationsförordningen, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i detta mål.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
Första grunden: Det hävdas att kommissionens beslut att undersöka koncentrationen faller utanför kommissionens befogenhet. I synnerhet innebär beslutet
att koncentrationsförordningens mål har angetts felaktigt,
att det har bortsetts från att hänskjutande av ärenden enligt artikel 22 i koncentrationsförordningen (och artikel 9 i denna) ska göras undantagsvis och att de befogenheter som ges ska vara begränsade,
att förarbetena till artikel 22 i koncentrationsförordningen har bedömts felaktigt, och
att det av kommissionen har tolkats i strid med principerna om subsidiaritet, rättssäkerhet och proportionalitet.
Andra grunden: Det hävdas att kommissionens beslut att undersöka koncentrationen är ogiltigt, eftersom den franska konkurrensmyndighetens begäran om hänskjutande hade framställs för sent och/eller eftersom beslutet strider mot rättssäkerhet och god förvaltningssed på grund av kommissionens dröjsmål. Det görs i synnerhet gällande
att kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av begreppet ”kom till kännedom” i artikel 22.1 i koncentrationsförordningen vid beräkningen av den dag då perioden av 15 arbetsdagar inleddes, och felaktigt underlät att finna att begäran hade framställts för sent, varför kommissionen saknade befogenhet att anta beslutet,
samt eller alternativt, om och i den mån det var genom den skriftliga underrättelsen enligt artikel 22.5 i koncentrationsförordningen som koncentrationen ”kom till kännedom” för de franska myndigheterna (och/eller andra medlemsstater), att kommissionens dröjsmål med att sända den skriftliga underrättelsen stred mot den grundläggande rättssäkerhetsprincipen och skyldigheten att iaktta en skälig handläggningstid enligt principen om god förvaltningssed.
Tredje grunden: Det hävdas att den ändrade praxisen i kommissionens beslut att undersöka koncentrationen strider mot Illuminas berättigade förväntningar och krav på rättssäkerhet, eftersom kommissionsledamoten Vestager, den 11 september 2020, gjorde ett tydligt och förbehållslöst uttalande om att kommissionens praxis avseende ärenden enligt artikel 22 skulle ändras efter det att nya riktlinjer utfärdats. Den skriftliga underrättelsen sändes emellertid före offentliggörandet av nya riktlinjer, vid en tidpunkt då kommissionens fasta praxis bestod i att inte uppmuntra framställningar med begäran om hänskjutande från medlemsstater som saknade jurisdiktion enligt sin nationella lagstiftning. Kommissionen tillämpade således sin nya praxis före offentliggörandet av sina nya riktlinjer om artikel 22, i strid med Illuminas berättigade förväntningar och krav på rättssäkerhet.
Fjärde grunden: Det hävdas att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna som urholkar grunden för kommissionens beslut att undersöka koncentrationen. Det görs i synnerhet gällande
att det fanns grundläggande felaktigheter i den skriftliga underrättelsen och begäran om hänskjutande och/eller det förekom ett orättvist förfarande/åsidosättande av rätten till försvar som medförde att beslutet och/eller begäran var rättsstridiga,
att kommissionen felaktigt fann att handeln mellan medlemsstater påverkas, medan den saknade tillräcklig bevisning, och
att kommissionen felaktigt fann att koncentrationen hotar att påtagligt påverka konkurrensen, medan den saknade tillräcklig bevisning.
____________
1 Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer ("EG:s koncentrationsförordning") (EUT L 24, 2004, s. 1).