Mål T‑408/15

Globo Comunicação e Participações S/A

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

”EU-varumärke – Ansökan om ljudmärke – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Motiveringsskyldighet – Artikel 75 i förordning nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 13 september 2016

1.      EU-varumärke – Överklagande – Överklagande vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet – Prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut – Omprövning av sakomständigheter mot bakgrund av bevisning som tidigare inte åberopats vid immaterialrättsmyndigheten – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

2.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Separat prövning av registreringshindren utifrån var och en av de varor eller tjänster som omfattas av registreringsansökan – Skyldighet att motivera beslut om avslag på ansökan om registrering av ett varumärke – Räckvidd

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 och 75)

3.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Kännetecken som kan utgöra ett varumärke – Ljudmärken – Villkor – Kännetecken som kan återges grafiskt

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 4)

4.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Bedömning av särskiljningsförmågan – Kriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b)

5.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Ljudkännetecken – Särskiljningsförmåga – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b)

6.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Ljudmärke som utgörs av en elektronisk ringsignal som påminner om en sonar och som består av upprepning av två noter

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b)

7.      EU-varumärke – Immaterialrättsmyndighetens beslut – Principen om likabehandling – Principen om god förvaltning – Immaterialrättsmyndighetens tidigare beslutspraxis – Legalitetsprincipen – En strikt och fullständig bedömning måste göras i varje konkret fall

1.      Se domen.

(se punkt 19)

2.      Se domen.

(se punkterna 23–25)

3.      Ljudmärken är inte i sig olämpliga för att särskilja ett företags varor och tjänster från andra företags. Vid sådant förhållande ska artikel 4 i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken tolkas så, att ljud kan utgöra ett varumärke, under förutsättning att de dessutom kan återges grafiskt. Det är ostridigt att angivandet av noter i ett notsystem, med åtföljande tonart, pauser och förtecken, innebär att de ”återges grafiskt” i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 207/2009. Även om en sådan grafisk återgivning inte är omedelbart begriplig, kan den dock utan svårighet bli det. Det innebär att behöriga myndigheter och allmänheten, särskilt ekonomiska aktörer, har möjlighet att bilda sig en exakt uppfattning av det kännetecken som är föremål för registreringsansökan.

(se punkterna 32–35)

4.      Se domen.

(se punkterna 39–41)

5.      Även om allmänheten är van vid att uppfatta ord- eller figurmärken som kännetecken som anger varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, förhåller det sig inte nödvändigtvis på samma sätt när kännetecknet endast utgörs av ett ljudelement.

För vissa varor eller tjänster är det inte ovanligt att konsumenten kan identifiera dem genom ett ljudelement. Härav följer bland annat att i vissa ekonomiska sektorer, såsom televisionsutsändning, är det inte ovanligt, utan även och till och med vanligt att konsumenten föranleds att identifiera en vara eller en tjänst från den nämnda sektorn med hjälp ett ljudelement, vilket gör det möjligt att särskilja den som att den kommer från ett visst företag.

Utifrån samma perspektiv ska det konstateras att vad gäller vissa varor och tjänster som är kopplade bland annat dels till kommunikationsverktyg eller underhållning via televisionsutsändning eller radiosändning samt till telefoni, dels till datormedier, till mjukvaror eller generellt till alla medier, så används ljudelement – såsom jinglar eller melodier – för att möjliggöra en identifiering via hörsel av de aktuella varorna eller tjänsterna som att de kommer från ett visst företag.

Det är nödvändigt att det sökta ljudkännetecknet besitter en viss uttrycksfull karaktär som gör det möjligt för konsumenten att uppfatta det och betrakta det som ett varumärke, och inte som en funktionell beståndsdel eller som en indikator utan någon egen kännetecknande egenskap. Konsumenten ska följaktligen anse att ljudkännetecknet har en identifieringsfunktion, i den betydelsen att det är identifierbart som varumärke.

Ett ljudkännetecken som inte har möjligheten att förmedla mer än den helt enkla och alldagliga sammansättningen av noter som den består av, möjliggör inte för konsumenten att uppfatta det som en angivelse för de aktuella varorna och tjänsterna, för så vitt det är begränsat till en enkel ”speglingseffekt” i den betydelsen att det enbart hänvisar till sig själv och inget annat. Kännetecknet är således inte kapabelt till att hos konsumenten framkalla en viss form av uppmärksamhet som möjliggör för konsumenten att känna igen kännetecknets oundgängliga identifieringsfunktion.

Den påstått ovanliga användningen av en telefonringsignal som angivelse av produkters eller tjänsters ursprung inte är tillräckligt för att kännetecknet ska anses kunna ange ett sådant ursprung när den överdrivna enkelheten gör kännetecknet oförmöget att ange varors eller tjänsters ursprung, eftersom kännetecknet inte har något framträdande karaktärsdrag och kan bara hänvisa till sig själv.

Ett varumärke som består av ljud som liknar en ringsignal kan inte anses uppfylla någon identifieringsfunktion, såvida det inte innehåller beståndsdelar som kan individualisera det från andra ljudmärken. I detta sammanhang ska det dock noteras att det inte är nödvändigt att detta varumärke är originellt eller fantasifullt.

(se punkterna 42–46, 55 och 57)

6.      Se domen.

(se punkterna 48, 50–53, 55, 56, 58, 59 och 66–69)

7.      Se domen.

(se punkterna 71–74)