TRIBUNALENS BESLUT (andra avdelningen)
den 13 september 2021 (*)
”Förfarande – Ansökan om resning – EU-varumärke – Invändningsförfarande – Överklagande av ett beslut från EUIPO om delvist avslag på ansökan om registrering av ett varumärke – Invändningen har återkallats innan beslutet, genom vilket överklagandet ogillades, delgivits – Omständighet som klaganden och tribunalen inte kände till – Resning av beslutet – Anledning saknas att döma i saken”
I mål T‑616/19 REV,
Katjes Fassin GmbH & Co. KG, Emmerich am Rhein (Tyskland), företrätt av advokaterna T. Schmitz, S. Stolzenburg-Wiemer, M. Breuer och I. Dimitrov,
klagande
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av A. Söder, i egenskap av ombud,
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var
Haribo The Netherlands & Belgium BV, Breda (Nederländerna), företrätt av advokaterna A. Tiemann och C. Elkemann,
angående en ansökan om resning avseende beslutet av den 10 juli 2020, Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334),
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen),
sammansatt av ordföranden V. Tomljenović samt domarna F. Schalin och I. Nõmm (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Bakgrund till ansökan
1) Den 18 januari 2017 ingav klaganden, Katjes Fassin GmbH & Co. KG, en ansökan om registrering av EU-varumärke till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i ändrad lydelse (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)).
2) Registreringsansökan avsåg ordkännetecknet WONDERLAND. Ansökan avsåg varor som omfattas av klass 30 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.
3) Registreringsansökan offentliggjordes i Tidningen om EU-varumärken nr 2017/017 av den 26 januari 2017.
4) Den 22 mars 2017 framställde Haribo The Netherlands & Belgium BV, med stöd av artikel 41 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 46 i förordning 2017/1001), en invändning mot registreringen av varumärket WONDERLAND för samtliga varor som avsågs i registreringsansökan.
5) Invändningen grundade sig bland annat på det äldre Beneluxordmärket WONDERMIX, som registrerats den 1 juli 2015 med nummer 974248 för varor i klass 30.
6) Till stöd för invändningen åberopades det registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001).
7) Den 7 september 2018 biföll invändningsenheten invändningen med motiveringen att det förelåg risk för förväxling med det äldre Beneluxordmärket för samtliga varor som avsågs i ansökan om registrering av varumärket WONDERLAND.
8) Den 6 november 2018 ingav klaganden ett överklagade av invändningsenhetens beslut till EUIPO med stöd av artiklarna 66–71 i förordning 2017/1001.
9) Genom beslut av den 8 juli 2019 (ärende R 2164/2018–4) upphävde EUIPO:s fjärde överklagandenämnd delvis invändningsenhetens beslut.
10) Den 12 september 2019 överklagade klaganden fjärde överklagandenämndens beslut till tribunalen i den del överklagandenämnden hade funnit att det förelåg risk för förväxling med avseende på en del av de berörda varorna.
11) Genom beslut av den 10 juli 2020, Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334) ogillade tribunalen klagandens överklagande.
12) Genom skrivelse av den 27 juli 2020 bad klaganden EUIPO att förklara varför klaganden inte hade underrättats om att den som framställt invändningen, och som intervenerat vid tribunalen, per telefax av den 25 juni 2020 hade återkallat sin invändning mot registreringen av varumärket WONDERLAND.
Förfarande och parternas yrkanden
13) Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 18 september 2020 ingav klaganden en ansökan om resning, med stöd av artikel 169 i tribunalens rättegångsregler, jämförd med artikel 44 i stadgan för Europeiska unionens domstol, avseende beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334).
14) Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 oktober 2020 yttrade sig EUIPO över ansökan om resning.
15) Genom beslut av den 22 april 2021, Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19 REV, EU:T:2021:213) beviljade tribunalen resning avseende beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334).
16) Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 25 maj 2021 yttrade sig klaganden i sak.
17) Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 26 maj 2021 yttrade sig EUIPO i sak.
18) Klaganden har yrkat att tribunalen ska
– återuppta förfarandet i mål T‑616/19,
– ändra beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334),
– förplikta vardera parten att bära sina rättegångskostnader i förfarandet rörande huvudsaken, och
– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna i resningsförfarandet.
19) EUIPO har yrkat att tribunalen ska
– ogilla yrkandet i sak i ansökan om resning, och
– inte förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, vare sig i förfarandet i huvudsak eller i resningsförfarandet.
Rättslig bedömning
20) Till stöd för sitt yrkande i sak i resningsansökan har klaganden åberopat den faktiska omständighet som består i att intervenienten återkallat sin invändning mot registreringen av varumärket WONDERLAND. Klaganden har gjort gällande att varken klaganden eller tribunalen kände till denna faktiska omständighet vid tiden för delgivningen av beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334). Klaganden anser att denna nya omständighet bör föranleda tribunalen att besluta om att det saknas anledning att döma i saken och att således komma fram till ett annat avgörande än det som fastställdes i det ovan nämnda beslutet.
21) Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 169.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att en ansökan om resning i ett mål som avgjorts av tribunalen, enligt artikel 44 i stadgan för Europeiska unionens domstol, endast får grundas på upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande inflytande på målets utgång, som när domen avkunnades eller det särskilt uppsatta beslutet delgavs var okänd för tribunalen och för den som begär resning.
22) Vidare framgår det av fast rättspraxis att resning inte är ett medel för överklagande, utan ett särskilt rättsmedel som gör det möjligt att upphäva rättskraften hos ett lagakraftvunnet domstolsavgörande på grund av de faktiska omständigheter som låg till grund för domstolens avgörande. Resning förutsätter att det framkommer faktiska omständigheter som förelåg innan domstolsavgörandet meddelades eller delgavs, men som fram till dess var okända såväl för den domstol som meddelade avgörandet som för den som begär resning, och som – om domstolen hade kunnat beakta dem – skulle ha kunnat medföra en annan utgång i målet (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 4 december 2014, JAS/kommissionen, T‑573/11 REV, ej publicerat, EU:T:2014:1124, punkt 23 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 28 november 2017, Staelen/ombudsmannen, T‑217/11 REV, ej publicerat, EU:T:2017:861, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
23) Enligt artikel 169.2 i rättegångsreglerna ska en ansökan om resning, utan att det påverkar tillämpningen av den tioårsfrist som föreskrivs i artikel 44 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, ges in inom tre månader från den dag då sökanden fick kännedom om den omständighet på vilken ansökan grundas. Enligt artikel 169.3 d i rättegångsreglerna ska ansökan om resning innehålla uppgifter om de bevis som åberopas till styrkande av att det föreligger omständigheter som är resningsgrundande samt att ansökan har inkommit inom de i punkt 2 föreskrivna fristerna.
24) Slutligen ska det erinras om att resningsförfarandet enligt artikel 44 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska inledas med ett beslut i vilket det uttryckligen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av sådan art att framställningen av denna anledning kan tas upp till prövning. I artikel 169.5 i rättegångsreglerna föreskrivs att tribunalen, efter att ha gett rättegångsdeltagarna tillfälle att yttra sig, utan att föregripa den materiella prövningen, genom särskilt uppsatt beslut ska avgöra ansökan om resning.
25) Förklaringen till varför förfarandet består av två faser, varvid den första avser frågan huruvida ansökan om resning ska bifallas och den andra utgör prövningen i sak, är de stränga villkor som gäller för att bevilja resning, vilka i sin tur är förståeliga mot bakgrund av att rättskraften hos ett avgörande kan upphävas genom detta förfarande (se dom av den 8 juli 1999, DSM/kommissionen, C‑5/93 P, EU:C:1999:364, punkt 66 och där angiven rättspraxis).
26) Genom beslut av den 22 april 2021, WONDERLAND (T‑616/19 REV, EU:T:2021:213) beviljade tribunalen resning avseende beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334). Tribunalen menade att återkallelsen av invändningen – som varken tribunalen eller klaganden visste om – utgjorde en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande i den mening som avses i artikel 169.1 i rättegångsreglerna, eftersom den påverkar det fortsatta förfarandet i sig. Tribunalen fann således att samtliga förutsättningar för att bevilja resning som föreskrivs i artikel 169 i rättegångsreglerna var uppfyllda.
27) Målet ska således prövas i sak och det ska avgöras huruvida beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334) ska ändras.
28) Det följer av fast rättspraxis att grunden för förfarandet försvinner när invändningen återkallas under förfarandet vid överklagandenämnden, vars föremål är ett beslut beträffande invändningen, eller under förfarandet vid unionsdomstolen, vars föremål är ett beslut beträffande ett överklagande ställt till EUIPO av beslutet beträffande invändningen, och därmed förfaller ändamålet med talan (beslut av den 9 februari 2004, Synopharm/harmoniseringsbyrån – Pentafarma (DERMASYN), T‑120/03, EU:T:2004:33, punkt 20; se även beslut av den 2 april 2020, Thai World Import & Export/EUIPO – Elvir (Yaco), T‑3/19, ej publicerat, EU:T:2020:150, punkt 4 och där angiven rättspraxis).
29) I förevarande fall återkallade intervenienten sin invändning vid EUIPO, vilket EUIPO har bekräftat i sitt yttrande angående ansökan om resning. EUIPO har vidare preciserat att denna återkallelse fick verkan före delgivningen av beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334).
30) Av detta följer att det vid tidpunkten för delgivningen av beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334) inte längre fanns någon grund för invändningsförfarandet och att det beslut som blev föremål för en talan om ogiltigförklaring i målet i huvudsak skulle anses aldrig ha existerat.
31) Följaktligen skulle tribunalen, om den i tid hade informerats om att invändningen återkallats, inte ha meddelat beslutet av den 10 juli 2020, WONDERLAND (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334).
32) Ansökan om resning ska således bifallas i sak och i enlighet med artikel 130.2 i rättegångsreglerna ska det fastställas att ändamålet med talan om ogiltigförklaring i mål T‑616/19, till följd av att invändningen mot registreringen av varumärket WONDERLAND återkallats, har förfallit och att det inte finns anledning att döma i saken (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut av den 2 april 2020, Yaco, T‑3/19, ej publicerat, EU:T:2020:150, punkt 6).
Rättegångskostnaderna i förfarandet om ogiltigförklaring i mål T‑616/19
33) I artikel 137 i rättegångsreglerna föreskrivs att tribunalen, i mål där det saknas anledning att döma i saken, ska besluta om rättegångskostnaderna enligt vad den finner skäligt.
34) Mot bakgrund av omständigheterna i målet, finns det anledning att besluta att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.
Rättegångskostnaderna i resningsförfarandet
35) Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
36) EUIPO och intervenienten har tappat målet. Dessa två rättegångsdeltagare har båda varit lika försumliga i och med att de inte i tid informerat tribunalen och klaganden om att nämnda intervenient återkallat sin invändning mot registreringen av varumärket WONDERLAND. Klaganden har emellertid endast yrkat att EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna i resningsförfarandet. EUIPO ska således bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för klaganden i samband med resningsförfarandet. Klaganden ska således bära hälften av sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1) Ansökan om resning avseende beslutet av den 10 juli 2020, Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334), bifalls i sak.
2) Det finns inte längre anledning att döma i saken i målet Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19).
3) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader i förfarandet angående ogiltigförklaring i målet Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19).
4) Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader i resningsförfarandet.
5) EUIPO ska ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Katjes Fassin GmbH & Co. KG med anledning av resningsförfarandet.
6) Katjes Fassin ska bära hälften av sina rättegångskostnader i resningsförfarandet.
7) Justitiesekreteraren ska bifoga originalet av förevarande beslut till originalet av beslutet av den 10 juli 2020, Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334).
8) Justitiesekreteraren ska hänvisa till förevarande beslut genom en anteckning i marginalen i beslutet av den 10 juli 2020, Katjes Fassin/EUIPO – Haribo The Netherlands & Belgium (WONDERLAND) (T‑616/19, ej publicerat, EU:T:2020:334).
Luxemburg den 13 september 2021.
Justitiesekreteraren | | Ordföranden |