TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)
den 5 juni 2013(*)
”Tullunion – Import av laktoglobulinkoncentrat från Nya Zeeland – Uppbörd av importtull i efterhand – Ansökan om eftergift av importtull – Artiklarna 220.2 b och 236 i förordning (EEG) nr 2913/92”
I mål T‑65/11,
Recombined Dairy System A/S, Horsens (Danmark), företrätt av advokaterna T. Kristjánsson och T. Gønge,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A.-M. Caeiros, L. Keppenne och B.‑R. Killmann, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten P. Dyrberg,
svarande,
angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 7692 slutlig av den 12 november 2010, om att det var motiverat att i efterhand bokföra vissa importtullbelopp, och att skäl saknades att efterge dessa belopp (ärende REC 03/08),
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen),
sammansatt av ordföranden N. J. Forwood, samt domarna F. Dehousse (referent) och J. Schwarcz,
justitiesekreterare: handläggaren C. Kristensen,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 december 2012,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Recombined Dairy System A/S, importerade laktoglobulinkoncentrat från Nya Zeeland till Europeiska unionen. Laktoglobulinkoncentrat finns i flera olika former, vilka utmärks av sitt innehåll av vassleproteiner.
2 Åren 1993 och 1994 gav sökanden in ansökningar till de danska tullmyndigheterna om bindande klassificeringsbesked för tio laktoglobulinkoncentrat, däribland laktoglobulinkoncentraten 312, 392 och 472. Bindande klassificeringsbesked för dessa tre produkter meddelades sökanden på grundval av de upplysningar som lämnades och utan att produkterna analyserades. I de upplysningar som sökanden lämnade och som återgavs i de bindande klassificeringsbeskeden angavs bland annat en halt av vassleproteiner beräknad på torrsubstansen som översteg 80 procent. Det angavs dessutom att 75 procent beta-laktoglobulin och immunglobulin samt 25 procent andra vassleproteiner ingick. De laktoglobulinkoncentrat som var i fråga klassificerades enligt tulltaxenummer 3504 i kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22) i ändrad lydelse (nedan kallad KN). Tulltaxenummer 3504 i KN avser bland annat koncentrerade mjölkproteiner. De bindande klassificeringsbesked som meddelades för de tre produkterna var giltiga mellan den 13 april 1994 och den 12 april 2000.
3 År 1995 gav sökanden in en ansökan till de danska tullmyndigheterna om ett bindande klassificeringsbesked för laktoglobulinkoncentrat 450. Tullmyndigheterna meddelade sökanden att ett nytt bindande klassificeringsbesked inte var nödvändigt, eftersom laktoglobulinkoncentrat 450 till stor del var identiskt med laktoglobulinkoncentrat 472, för vilket ett bindande klassificeringsbesked redan hade meddelats. Sökanden återkallade ansökan och erhöll därför inte något bindande klassificeringsbesked för laktoglobulinkoncentrat 450.
4 För andra slags produkter, nämligen laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471, gav sökanden inte in någon ansökan om ett bindande klassificeringsbesked.
5 Efter analys av ett prov som utvisade en lägre halt vassleproteiner än vad som uppgetts inledningsvis (det vill säga en halt av vassleproteiner som understeg 80 procent), analyserade de danska tullmyndigheterna samtliga laktoglobulinkoncentrat som sökanden hade importerat. På grundval av detta beslutade de den 27 november 2000 att klassificera laktoglobulinkoncentraten 131, 312, 392, 450 och 8471 enligt tulltaxenummer 0404 i KN och att bokföra importtullen på dessa produkter i efterhand. Detta tulltaxenummer avsåg bland annat ”[v]assle, även koncentrerad”. Tullmyndigheterna angav i beslutet även att om den halt av vassleproteiner som sökanden först hade uppgett var korrekt (det vill säga en halt av vassleproteiner som översteg 80 procent), skulle produkterna ha klassificerats enligt tulltaxenummer 3502 i KN. Detta tulltaxenummer avsåg bland annat ”koncentrat av två eller flera vassleproteiner innehållande mer än 80 viktprocent vassleproteiner, beräknat på torrsubstansen”. Myndigheterna klassificerade därför inte dessa produkter enligt tulltaxenummer 3504 i KN.
6 Sökanden bestred tullklassificeringen och den analysmetod som använts. De danska tullmyndigheterna ändrade då analysmetoden och kom fram till att den proteinhalt i laktoglobulinkoncentraten var korrekt som sökanden först hade uppgett (det vill säga en halt av vassleproteiner som översteg 80 procent, beräknat på torrsubstansen). De beslutade att ompröva den tullklassificering som hade gjorts och ändrade det tidigare beslutet. Laktoglobulinkoncentraten 131, 312, 392, 450 och 8471 klassificerades därvid enligt tulltaxenummer 3502 i KN. Ändringen av klassificeringen inverkade inte på beslutet att bokföra importtullen på de ifrågavarande produkterna i efterhand.
7 Den 13 juni 2005 gav sökanden in en ansökan om eftergift av importtull till de danska tullmyndigheterna. Denna ansökan grundade sig dels på artikel 220.2 b jämförd med artikel 236 och dels artikel 239 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen). Ansökan avsåg import av laktoglobulinkoncentrat under tiden mellan den 1 september 1997 och den 2 augusti 2000, för vilka det antingen inte hade meddelats något bindande klassificeringsbesked eller beträffande vilka giltighetstiden för de bindande klassificeringsbesked som tidigare hade meddelats hade löpt ut vid importtidpunkten. De danska tullmyndigheterna avslog denna ansökan genom beslut av den 1 augusti 2005.
8 Sökanden överklagade detta beslut till Landsskatteretten (nationell skattedomstol, Danmark) den 22 september 2005.
9 Den 13 september 2007 förordnade Landsskatteretten att de danska tullmyndigheterna skulle hänskjuta ansökan till kommissionen för avgörande. Landsskatteretten fann bland annat att det, med beaktande av omständigheterna i målet, inte kunde uteslutas att villkoren i artiklarna 220.2 b eller 239 i tullkodexen var uppfyllda.
10 Den 6 oktober 2008 begärde de danska tullmyndigheterna att kommissionen, med stöd av artikel 220.2 b i tullkodexen skulle avgöra huruvida det var motiverat att inte bokföra importtullarna i efterhand och i andra hand huruvida eftergift av importtullen var motiverad med stöd av artikel 239 i tullkodexen.
11 I beslut K(2010) 7692 slutlig av den 12 november 2010, om att det var motiverat att i efterhand bokföra vissa importtullbelopp, och att det saknades skäl att efterge dessa belopp (ärende REC 03/08) (nedan kallat det angripna beslutet) fann kommissionen för det första att det enligt artikel 220.2 b i tullkodexen var motiverat att inte i efterhand bokföra importtullarna för den import av laktoglobulinkoncentrat 450 som hade ägt rum före den 13 april 2000. För import av andra produkter, det vill säga laktoglobulinkoncentraten 131, 312, 392 och 8471, samt laktoglobulinkoncentrat 450 som importerats från och med den 13 april 2000, ansåg kommissionen att det var motiverat att i efterhand bokföra importtullarna. Kommissionen ansåg för det andra att det i enlighet med artikel 239 i tullkodexen var motiverat att efterge importtullarna för import av laktoglobulinkoncentraten 312 och 392, samt för import av laktoglobulinkoncentrat 450 som skett från och med den 13 april 2000. Den fann däremot att det inte fanns skäl att efterge någon importtull för importen av laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471. Kommissionen angav härvid att det inte förelåg några särskilda förhållanden i den mening som avses i artikel 239 i tullkodexen, eftersom sökanden aldrig hade ansökt om något bindande klassificeringsbesked för dessa produkter.
Förfarandet och parternas yrkanden
12 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som kom in till tribunalens kansli den 28 januari 2011.
13 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (andra avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.
14 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 6 december 2012.
15 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara artikel 1.2 och 1.4 i det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
16 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
17 Tribunalen erinrar inledningsvis om att förevarande talan, såsom sökanden har anfört under förhandlingen, syftar till ogiltigförklaring av artikel 1.2 och 1.4 i det angripna beslutet till den del import av laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471 avses.
18 Till stöd för sin talan har sökanden åberopat två grunder. Den första grunden har åberopats i första hand och avser åsidosättande av artiklarna 220.2 b och 236 i tullkodexen. Den andra grunden har åberopats i andra hand och avser åsidosättande av artikel 239 i tullkodexen.
19 Tribunalen anser att det är lämpligt att pröva sökandens första grund först.
20 Sökanden har hävdat att den aktuella klassificeringen av laktoglobulinkoncentraten enligt tulltaxenummer 3504 i KN utgör ett misstag från de danska tullmyndigheternas sida. Detta gäller oavsett om ett bindande klassificeringsbesked har meddelats för dessa laktoglobulinkoncentrat.
21 Kommissionen har bestritt sökandens argument. Kommissionen har anfört bland annat att olika laktoglobulinkoncentrat i allmänhet inte behandlas på samma sätt i tulltaxehänseende. Den har vidare hävdat att något bindande klassificeringsbesked inte har meddelats för de produkter som är aktuella i målet. Laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471 importeras heller inte i stor omfattning. Det har slutligen inte ingetts några handlingar som utvisar att varubeskrivningen i tulldeklarationerna motsvarade KN:s specifikationer.
22 De förfaranden som föreskrivs i artiklarna 220 och 239 i tullkodexen har samma syfte, nämligen att betalning av import- eller exporttullar i efterhand ska begränsas till situationer där sådan betalning är berättigad och då den är förenlig med en grundläggande princip, såsom principen om skydd för berättigade förväntningar. Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar kan medges endast under vissa förutsättningar och i vissa bestämda fall. De utgör ett undantag från den normala import- och exportordningen. Följaktligen ska de bestämmelser som innehåller föreskrifter om en sådan återbetalning eller eftergift tolkas restriktivt (se domstolens beslut av den 1 oktober 2009 i mål C‑552/08 P, Agrar-Invest-Tatschl mot kommissionen, REG 2009, s. I‑9265 punkterna 52 och 53 och där angiven rättspraxis).
23 Enligt artikel 220.2 b i tullkodexen ska de behöriga myndigheterna avstå från bokföring av importtullar i efterhand endast om tre villkor samtidigt är uppfyllda. För det första ska den omständigheten att tullarna i fråga inte har tagits ut bero på ett misstag från de behöriga myndigheternas sida. Vidare måste deras misstag vara av sådant slag att det inte rimligen kunde ha upptäckts av en gäldenär som handlar i god tro. Slutligen måste gäldenären ha följt bestämmelserna i den gällande lagstiftningen vid sin tulldeklaration. När dessa villkor är uppfyllda har gäldenären rätt att undgå att uppbörd sker i efterhand (se domstolens dom av den 18 oktober 2007 i mål C‑173/06, Agrover, REG 2007, s. I‑8783, punkt 30 och där angiven rättspraxis).
24 Vad gäller det första av dessa villkor är syftet med artikel 220.2 b i tullkodexen att skydda gäldenärens berättigade förväntningar på att samtliga omständigheter som utgör grund för beslutet huruvida tull ska uppbäras är riktiga. Gäldenärens berättigade förväntningar är emellertid endast förtjänta av det skydd som föreskrivs i nämnda bestämmelse om det är de behöriga myndigheterna ”själva” som har skapat grunden för dennes berättigade förväntningar. Således är det endast de misstag som kan hänföras till de behöriga myndigheternas aktiva handlande som kan ge upphov till en rätt till att det avstås från uppbörd av tullavgifter i efterhand (se domen i det ovan i punkt 23 nämnda målet Agrover, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
25 Detta villkor kan i princip inte anses uppfyllt när de behöriga myndigheterna förleds att begå ett misstag genom exportörens felaktiga deklarationer, vilkas giltighet det inte ankommer på dessa myndigheter att kontrollera eller bedöma. I ett sådant fall står den betalningsskyldige risken att ett kommersiellt dokument vid en senare kontroll visar sig vara felaktigt (se domstolens dom av den 14 november 2002 i mål C‑251/00, Ilumitrónica, REG 2002, s. I‑10433, punkterna 43 och 44 och där angiven rättspraxis). Enligt rättspraxis kan de behöriga myndigheterna däremot anses ha begått ett misstag när de inte har invänt mot den tullklassificering av varorna som den ekonomiske aktören gjorde i tulldeklarationen och deklarationen innehåller samtliga faktiska uppgifter som är nödvändiga för att tillämpa lagstiftningen, så att det vid en senare kontroll från de behöriga myndigheternas sida inte kan framkomma några nya omständigheter. Detta är fallet bland annat när samtliga tulldeklarationer som den ekonomiske aktören har ingett har varit fullständiga såtillvida att de innehåller uppgifter om bland annat varan i enlighet med specifikationerna i KN bredvid det deklarerade tulltaxenumret samt då den ifrågavarande importen avser ett visst antal tillfällen och har ägt rum under en relativt lång tid utan att tulltaxenumret har bestritts (se domstolens dom av den 1 april 1993 i mål C‑250/91, Hewlett Packard France, REG 1993, s. I‑1819, punkterna 19 och 20 och där angiven rättspraxis).
26 I förevarande mål fann kommissionen i det angripna beslutet, beträffande importen av laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471, att de danska tullmyndigheterna inte hade begått något misstag, eftersom något bindande klassificeringsbesked inte hade meddelats sökanden för dessa produkter (skäl 31 i det angripna beslutet). Kommissionen ansåg för övrigt att sökanden hade handlat i god tro och följt samtliga gällande bestämmelser beträffande tulldeklarationen (skäl 39 i det angripna beslutet).
27 I det angripna beslutet och därefter vid tribunalen har kommissionen anfört argument i huvudsak för att tullmyndigheterna inte kan anses ha begått något misstag med anledning av att något bindande klassificeringsbesked inte meddelades. Tribunalen kan för det första inte godta något av dessa argument. Det förhållandet att sökanden inte begärde ett bindande klassificeringsbesked för de aktuella produkterna betyder nämligen likväl inte att tullmyndigheterna inte begick något misstag. En annan tolkning skulle innebära att artikel 220.2 b i tullkodexen förlorade sin innebörd. Det har för övrigt slagits fast i rättspraxis att tullmyndigheterna kan begå misstag vid tillfällen då sökanden inte är innehavare av eller inte har begärt ett bindande klassificeringsbesked (domstolens dom av den 22 oktober 1987 i mål C‑314/85, Foto-Frost, REG 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, volym 9, s. 233).
28 Såsom framgår av det angripna beslutet gjorde de danska tullmyndigheterna en oriktig tullklassificering när de meddelade de bindande klassificeringsbeskeden (skälen 24 och 33 i det angripna beslutet).
29 För det tredje angav kommissionen i skäl 45 i det angripna beslutet att de danska tullmyndigheterna redan i november 1999 – det vill säga innan tidsperioden för den omtvistade importen av laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471 löpte ut (denna period sträckte sig mellan den 1 september 1997 och den 2 augusti 2000) – hade kännedom om att tulltaxenumret var felaktigt för de produkter för vilka ett bindande klassificeringsbesked hade meddelats. Tullmyndigheterna återkallade emellertid inte dessa bindande klassificeringsbesked. Av det angripna beslutet framgår vidare att de danska tullmyndigheternas analyser inte endast avsåg de produkter för vilka ett bindande klassificeringsbesked meddelades, utan även laktoglobulinkoncentrat 131, för vilket något bindande klassificeringsbesked inte meddelades (skälen 9 och 10 i det angripna beslutet). De danska tullmyndigheterna visste därmed redan i november 1999 att tulltaxenumret var felaktigt för en av två de produkter som är i fråga i förevarande mål. De väntade emellertid till den 27 november 2000 innan de inledde ett uppbördsförfarande (skäl 13 i det angripna beslutet). Trots att det hade varit möjligt, återkallade de heller inte de bindande klassificeringsbesked som var gällande och vilkas giltighetstid löpte ut den 12 april 2000. Mellan november 1999 och november 2000 importerade sökanden, enligt tulltaxenummer 3504 i KN, omkring 240 ton laktoglobulinkoncentrat 131 vid tretton importtillfällen och 40 ton laktoglobulinkoncentrat 8471 vid två importtillfällen. Detta skedde trots att de danska tullmyndigheterna hade kännedom om att tullklassificeringen var felaktig beträffande laktoglobulinkoncentraten i allmänhet och laktoglobulinkoncentrat 131 i synnerhet. I motsats till vad kommissionen har angett i sina skrivelser, importerade sökanden betydande mängder LGC 131 under tidsperioden för den omtvistade importen. Sökandens import omfattade nämligen flera hundratal ton och 45 importtillfällen. Vid förhandlingen har parterna bekräftat att de är eniga om att de aktuella produkterna, eftersom de består av vassleproteiner, inte kunde klassificeras enligt tulltaxenummer 3504 i KN. De danska tullmyndigheterna hade emellertid klassificerat dem på det sättet i de bindande klassificeringsbeskeden. Tullmyndigheterna har medgett misstaget, eftersom de angav följande i beslut av den 27 november 2000 om att bokföra importtullen i efterhand: ”Klassificering enligt tulltaxenummer 3504 [var] inte möjlig, eftersom det inte [var] fråga om mjölkproteiner, utan om vassleproteiner”. Härav följer att tullmyndigheterna borde ha kunnat upptäcka klassificeringsmisstaget med hänsyn till varubeskrivningen i importdeklarationerna, där ett vassleprotein, nämligen laktoglobulin, specifikt angavs.
30 För det fjärde ifrågasatte de danska tullmyndigheterna inte att sökandens tulldeklarationer var fullständiga. Inte heller kommissionen ifrågasatte detta i det angripna beslutet. I detta beslut angav kommissionen särskilt att ”det följ[de] av ansökan att den berörde [borde] anses ha handlat i god tro och [borde] anses ha följt gällande bestämmelser i fråga om tulldeklarationen” (skäl 39 i det angripna beslutet). Kommissionens skriftliga påstående att ”varubeskrivningen i tulldeklarationen var inte fullständig” stöds således inte av det angripna beslutet. Kommissionen har under förhandlingen inte kunnat ange någon rättslig grund enligt vilken sökandens tulldeklarationer inte ska anses fullständiga. Beträffande kommissionens påstående att sökanden inte hade ingett någon teknisk dokumentation avseende laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471 som kunde möjliggöra en tullklassificering, erinrar tribunalen om att laktoglobulinkoncentrat 131 ingick bland de produkter som omfattades av tullmyndigheternas tekniska analys år 1999 (skäl 9 i det angripna beslutet). Det är vidare fastslaget att de danska tullmyndigheterna efter en kontroll klassificerade laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471 enligt samma tulltaxenummer som övriga laktoglobulinkoncentrat och även de laktoglobulinkoncentrat för vilka ett bindande klassificeringsbesked hade meddelats. Tribunalen erinrar slutligen om att parterna är eniga om att eftersom de aktuella produkterna består av vassleproteiner, kunde de inte klassificeras enligt tulltaxenummer 3504 i KN. Således ska varubeskrivningen i sökandens importdeklarationer, som specifikt avsåg ett vassleprotein – nämligen laktoglobulin –, anses tillräckligt exakt för att tullmyndigheterna skulle ha haft möjlighet att avgöra åtminstone att produkterna inte borde klassificeras enligt det ovannämnda tulltaxenumret.
31 Under ett telefonsamtal med sökanden den 2 november 1995 uppgav de danska tullmyndigheterna, för det femte, att det inte var nödvändigt att erhålla ett bindande klassificeringsbesked för en produkt – i förevarande fall laktoglobulinkoncentrat 450 – som enligt sökandens ansökan var ”till stor del identisk” med en produkt för vilken ett bindande klassificeringsbesked hade meddelats – i förevarande fall laktoglobulinkoncentrat 472. Detta telefonsamtal bekräftades genom en skrivelse av den 3 november 1995 från sökanden till de danska tullmyndigheterna. Såsom kommissionen angav i skäl 35 i det angripna beslutet, har innehållet i denna skrivelse därefter inte vederlagts. Tullmyndigheterna själva nämnde telefonsamtalet och dess innehåll i sin ansökan till kommissionen och upprepade därvid sökandens argument. Med anledning av detta förhållande drog för övrigt kommissionen, i samma skäl i det angripna beslutet, slutsatsen att de danska tullmyndigheterna hade begått ett misstag beträffande den import av laktoglobulinkoncentrat 450 som skett före den 13 april 2000.
32 Beträffande de produkter som är aktuella i förevarande mål angav kommissionen i skäl 24 i det angripna beslutet att det enligt de danska tullmyndigheternas ansökan var motiverat att inte bokföra eller efterge importtullarna, eftersom ”de produkter som inte omfattas av ett bindande klassificeringsbesked ur tullklassificeringssynpunkt är identiska med de produkter för vilka ett bindande klassificeringsbesked meddelats”. Kommissionen ifrågasatte inte detta uttalande i det angripna beslutet.
33 Oavsett vilket tulltaxenummer de danska tullmyndigheterna valde i sina uppbördsbeslut, klassificeras samtliga ifrågavarande laktoglobulinkoncentrat enligt samma tulltaxenummer. Härav följer att för de danska tullmyndigheterna var laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471 i tulltaxehänseende identiska med de övriga laktoglobulinkoncentrat som importerats och även med dem för vilka ett bindande klassificeringsbesked hade meddelats. Denna bedömning stöds även av de danska tullmyndigheternas ansökan till kommissionen. I denna angavs att ”samtliga prov hade en proteinhalt på minst 80 procent, beräknat på torrsubstansen” eller att de aktuella produkterna ”bestod av koncentrat av flera vassleproteiner innehållande mer än 80 viktprocent vassleproteiner”. Även Landsskatteretten konstaterade detta i sitt beslut av den 13 september 2007. Enligt parternas skriftliga uttalanden görs med avseende på tullklassificeringen emellertid endast åtskillnad mellan produkter med en halt av vassleproteiner på över 80 procent och produkter med en halt av vassleproteiner på under 80 procent. Såsom kommissionen har medgett vid förhandlingen, innebär detta att de aktuella produkterna enligt de danska tullmyndigheternas uttalanden verkligen var identiska ur tullklassificeringssynpunkt. Kommissionen har under förhandlingen inte kunnat ange i vilka relevanta avseenden de aktuella laktoglobulinkoncentraten skiljer sig åt, varigenom det skulle vara möjligt att anse att dessa laktoglobulinkoncentrat inte utgör en enda typ av vara i den mening som avses i tullagstiftningen (domstolens dom av den 2 december 2010 i mål C‑199/09, Schenker, REU 2010, s. I‑12311, punkt 24). Kommissionen ifrågasatte för övrigt inte de danska tullmyndigheternas påstående att de aktuella produkterna är identiska ur tullklassificeringssynpunkt. Den begärde inte heller ytterligare upplysningar. Enligt artikel 871.5 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för tullkodexen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) får kommissionen begära att den berörda medlemsstaten eller någon annan medlemsstat lämnar kompletterande uppgifter om det visar sig att de uppgifter som medlemsstaten har lämnat inte är tillräckliga för att kommissionen ska kunna fatta ett beslut med full sakkännedom i det fall som lagts fram för den. Härav följer att sökanden i förevarande mål hade skäl att anse att laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471, trots att något bindande klassificeringsbesked inte hade meddelats, borde klassificeras enligt samma tulltaxenummer som de laktoglobulinkoncentrat för vilka ett bindande klassificeringsbesked hade meddelats.
34 Med anledning av vad ovan anförts finner tribunalen att de danska tullmyndigheterna begick ett misstag i den mening som avses i artikel 220.2 b i tullkodexen i fråga om tullklassificeringen av laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471. Det angripna beslutet är således rättsstridigt i detta avseende, i den mån det grundar sig på att ett sådant misstag inte föreligger.
35 Talan ska således bifallas på den första grunden och artikel 1.2 och 1.4 i det angripna beslutet ska därför ogiltigförklaras till den del import av laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471 avses. Anledning saknas att pröva sökandens andra grund som åberopats i andra hand.
Rättegångskostnader
36 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandenas yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1) Artikel 1.2 och 1.4 i kommissionens beslut K(2010) 7692 slutlig av den 12 november 2010, om att det var motiverat att i efterhand bokföra vissa importtullbelopp, och att skäl saknades att efterge dessa belopp (ärende REC 03/08) ogiltigförklaras till den del den avser import av laktoglobulinkoncentraten 131 och 8471.
2) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Recombined Dairy System A/S rättegångskostnader.
Forwood | Dehousse | Schwarcz |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 5 juni 2013.
Underskrifter