Mål T‑320/09

Planet AE

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Skyddet av Europeiska unionens finansiella intressen – Systemet för tidig varning i syfte att fastställa hur stor risk en enhet utgör – Olafs undersökning av hur en offentlig upphandling av tjänster avseende institutionell modernisering och kapacitetsbyggande projekt i Syrien har genomförts – Beslut om att begära aktivering av varning W1 a och W1b – Föremål för talan – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Upptagande till sakprövning”

Sammanfattning av beslutet

1.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten

(Domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artikel 44)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Interna informationsåtgärder inom administrationen – Upptagande till sakprövning – Villkor

(Artikel 230 EG; kommissionens beslut 2008/969)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Bristande behörighet för den institution som har antagit den angripna rättsakten – Grund avseende tvingande rätt

(Artikel 230 EG)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Rättsakter som ändrar sökandens rättsliga ställning – Registrering i systemet för tidig varning vilket ska användas av kommissionens utanordnare och genomförandeorgan – Talan väckt av den enhet som varningen avser – Upptagande till sakprövning

(Artikel 230 EG; kommissionens beslut 2008/969)

1.      Det framgår av artikel 21 i domstolens stadga och av artikel 44 i tribunalens rättegångsregler att ansökan varigenom talan väcks bland annat ska innehålla tvisteföremålet och sökandens yrkanden. Yrkandena ska dessutom vara klart och tydligt utformade, så att tribunalen inte dömer under (infra petita) eller utöver (ultra petita) vad som har yrkats av parterna, med risk för att svarandens rättigheter kränks. Den angripna rättsakten kan efter sammanhanget identifieras med hjälp av påpekanden i ansökan och resonemanget som helhet. En talan som formellt har väckts mot en rättsakt som tillsammans med andra rättsakter bildar en helhet kan, i den mån det behövs, anses ha väckts mot de andra rättsakterna.

(se punkterna 22 och 23)

2.      Talan om ogiltigförklaring kan väckas mot samtliga åtgärder vidtagna av institutionerna, oavsett åtgärdernas art eller form, som är avsedda att ha rättsverkningar. I synnerhet utgör sådana åtgärder som har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligen förändra dennes rättsliga ställning rättsakter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 230 EG. Däremot kan talan inte väckas mot åtgärder som vidtas inom administrationen och som följaktligen inte genererar några rättsverkningar utanför denna.

Den omständigheten att administrationen behandlar uppgifter för enbart internt bruk, till exempel genom att sammanställa, förvalta och använda sig av dem, utesluter inte att transaktionerna i fråga kan skada en underställds intressen. Förekomsten av en sådan skada beror nämligen på flera faktorer, bland annat de behandlade uppgifternas art, syftet med behandlingen av dem, exakt vilka konsekvenser behandlingen av dessa uppgifter kan få samt huruvida syftet med och konsekvenserna av den aktuella behandlingen är förenliga med de bestämmelser i vilka administrationens befogenheter avgränsas.

(se punkterna 37–39)

3.      Bristande behörighet för den institution som har antagit de angripna rättsakterna utgör en ogiltighetsgrund som enligt tvingande rätt ska prövas ex officio.

(se punkt 41)

4.      Med hänsyn till det bakomliggande syftet med beslut 2008/969 om systemet för tidig varning som ska användas av kommissionens utanordnare och genomförandeorgan, det vill säga att skydda unionens finansiella intressen vid genomförandet av budgetåtgärder, kan inte verkningarna av en varning utfärdad mot en enhet i systemet, ens i kategori W1, anses begränsade till den interna sfären inom unionens institutioner, organ och myndigheter. En sådan varning påverkar naturligtvis relationerna mellan den behöriga utanordnaren och nämnda enhet. Det framgår av ordalydelsen i artikel 16 och av beslutets systematik att när en varning W1 har konstaterats leder detta i själva verket till en skyldighet för den berörda utanordnaren att skärpa sina kontroller.

Enheter som ansöker om att få ta unionens ekonomiska resurser i anspråk påverkas av att beläggas med en varning i systemet på så sätt att de, för att kunna tillvarata sina ekonomiska intressen, måste anpassa sig till de stärkta villkor eller försiktighetsåtgärder som den berörda utanordnaren har riktat mot just dem. Sådana villkor och försiktighetsåtgärder kan bestå i nya avtalsförpliktelser och ekonomiska bördor som enheterna inte har räknat med, men även, såsom i förevarande fall, återverkningar på den interna organisationen i konsortium som de ifrågavarande enheterna ingår i.

Att under dessa omständigheter neka sökanden möjligheten till domstolsprövning av de materiella omständigheter som ligger till grund för de angripna rättsakterna är oförenligt med unionsrätten. Detta gäller i än högre grad med beaktande av att det i beslut 2008/969 inte föreskrivs någon rätt för juridiska och fysiska personer att få upplysning, och än mindre höras, innan de registreras i systemet genom aktiveringen av varningarna W1, W2, W3, W4 och W5b.

Utöver den omständigheten att dessa rättsakter besitter alla de egenskaper som utmärker en rättsakt mot vilken talan kan väckas utgör de även slutet på ett särskilt förfarande, nämligen registrering av en enhet i ett varningssystem utan att denna har hörts angående orsakerna till registreringen, och skiljer sig från de beslut genom vilka de särskilda kraven i beslut 2008/969 genomförs.

(se punkterna 44, 45, 48 och 51–53)