Överklagande ingett den 9 juli 2015 av CJ av det beslut som personaldomstolen meddelade den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, CJ mot ECDC

(Mål T-370/15 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: CJ (Agios Stefanos, Grekland) (ombud: advokaten V. Kolias)

Övrig part i målet: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva Europeiska unionens personaldomstols dom av den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, CJ mot ECDC, i den mån som personaldomstolen:

delvis ogillade talan i mål F-159/12 och förpliktade klaganden att bära sina rättegångskostnader,

ogillade talan i sin helhet i mål F-161/12 och förpliktade klaganden att bära sina rättegångskostnader och ersätta ECDC:s rättegångskostnader,

förpliktade klaganden att till personaldomstolen betala 2 000 euro i syfte att återbetala en av de kostnader som personaldomstolen haft, vilka hade kunnat undvikas,

följaktligen om överklagandet bifalls:

ogiltigförklara det angripna beslutet av den 24 februari 2012,

förplikta ECDC att betala ersättning vilket i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) ska fastställas till 80 000 euro för den ideella skada som klaganden ådragit sig enligt det första yrkandet i mål F-161/12,

förplikta ECDC att betala ersättning vilket i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) ska fastställas till 56 800 euro för den ideella skada som klaganden ådragit sig enligt klagandens ursprungliga krav på ersättning under rättegången i första instans, och

förplikta ECDC att ersätta rättegångskostnaderna vid första instans och överklagandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden sju grunder.

Första grunden: Personaldomstolen åsidosatte principen att ingen ska dömas ohörd (audi et alteram partem) när den inte godtog klagandens replik på den grunden att dess innehåll och bilagor inte direkt hänförde sig till vissa bilagor i ECDC:s försvar.

Andra grunden: Personaldomstolen underlät att pröva yrkanden som framställts för första gången under förfarandet om ersättning av ideell skada orsakade av vissa uttalanden i ECDC:s försvar.

Tredje grunden: Personaldomstolen åsidosatte artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna när den bedömde att den inte kunde pröva huruvida det fanns grund för påståendena om bristfällig ekonomisk förvaltning vid ECDC, i den mån som de tidigare hade prövats av Olaf.

Fjärde grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig tolkning av

artikel 47 b ii), jämförd med artikel 86, i anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska unionen genom att den fann att klaganden kunde avskedas summariskt för olydnad utan ett disciplinärt förfarande,

artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i förhållande till den tid klaganden fick på sig för att presentera sin ståndpunkt innan vederbörande avskedades,

artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom personaldomstolen bedömde att påståendena om att klaganden hade begått brott var välgrundade, även om klaganden inte hade blivit anklagad eller dömd för något sådant vid en brottmålsdomstol,

arbetsgivarens omsorgsplikt genom att personaldomstolen bedömde att ECDC inte behövde erbjuda klaganden vissa rättigheter i samband med vederbörandes försvar under en administrativ utredning enligt bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

Femte grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig tolkning av den första, femte och åttonde grunden och yrkandena.

Sjätte grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig rättslig klassificering av vissa omständigheter.

Sjunde grunden: Personaldomstolen missuppfattade delar av bevisningen.

____________