Mål T‑460/08

Europeiska kommissionen

mot

Acentro Turismo SpA

”Skiljedomsklausul – Tjänsteavtal rörande organisering av tjänsteresor – Avtalsbrott – Upptagande till sakprövning – Betalning av kapitalbelopp – Dröjsmålsränta”

Sammanfattning av domen

1.      Förfarande – Anhängiggörande vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Tribunalens behörighet definierad av skiljedomsklausulen

(Artikel 225 EG; artikel 140 A EA; domstolens stadga, artikel 51)

2.      Förfarande – Anhängiggörande vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Tribunalens behörighet definierad uteslutande genom artikel 238 EG eller artikel 153 EA och skiljedomsklausulen

(Artikel 238 EG; artikel 153 EA)

1.      Tribunalen är behörig i de fall som räknas upp i artikel 225 EG och artikel 140 A EA, såsom preciseras i artikel 51 i domstolens stadga. Enligt dessa bestämmelser är tribunalen endast behörig att pröva avtalstvister om talan väckts med stöd av en skiljedomsklausul. Denna behörighet, grundad på en skiljedomsklausul, är ett undantag från grundläggande rättsprinciper och ska därför tolkas restriktivt.

(se punkt 32)

2.      Unionsdomstolarnas behörighet att med stöd av en skiljedomsklausul avgöra en avtalstvist bestäms endast utifrån bestämmelserna i artikel 238 EG och artikel 153 EA och utifrån vad som anges i skiljedomsklausulen, utan att bestämmelser i nationell rätt som påstås utgöra ett hinder för domstolarnas behörighet kan åberopas. Av detta följer att även om ett avtal, som innehåller en skiljedomsklausul i den mening som avses i artikel 238 EG och artikel 153 EA, regleras av det lands nationella rätt som stadgats i avtalet, bestäms unionsdomstolarnas behörighet enbart av det aktuella fördraget och av bestämmelserna i själva skiljedomsklausulen. Nationell rätt kan således inte utgöra ett hinder för unionsdomstolarnas behörighet. Denna rättspraxis är även tillämplig när det enligt avtalet i sig fordras en särskild skriftlig bekräftelse.

(se punkterna 33 och 37)