Preliminär utgåva
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JULIANE KOKOTT
föredraget den 30 maj 2024(1)
Mål C‑297/23 P
Harley-Davidson Europe Ltd.
och
Neovia Logistics Services International
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Tullunion – Förordning (EU) nr 952/2013 – Tullkodexen – Mellanstatliga handelstvister – Fastställande av icke-förmånsberättigande ursprung för vissa motorcyklar – Begreppet ekonomiskt berättigad bearbetning eller behandling – Delegerad förordning (EU) 2015/2446 – Undvikande eller kringgående av en tull – Manipulering av ursprung – Delegerad befogenhet”
I. Inledning
1. Ända sedan filmen Easy rider har Harley-Davidson varit själva sinnebilden för en amerikansk motorcykel. Men är en Harley-Davidson från Thailand fortfarande en amerikansk motorcykel? Det kan tyckas förvånande, men detta är faktiskt kommissionens uppfattning, vilket Harley-Davidson kraftfullt motsätter sig i det aktuella målet. Bakgrunden är en handelstvist mellan Förenta staterna och Europeiska unionen, i vilken båda sidor införde nya prohibitiva tilläggstullar på vissa varor från motparten, där unionen i synnerhet införde tullar på de ovannämnda motorcyklarna. Harley-Davidson flyttade därpå sin produktion av motorcyklar som var avsedda för den europeiska marknaden från Förenta staterna till Thailand. Genom det omtvistade genomförandebeslutet(2) vägrade kommissionen emellertid att erkänna detta land som ursprungsort.
2. Genom den överklagade domen(3) ogillade tribunalen Harley-Davidsons talan mot det omtvistade genomförandebeslutet. I förevarande mål om överklagande ska det i synnerhet klargöras huruvida kommissionen kan vägra att godkänna en omlokalisering av tillverkningen endast av det skälet att syftet med omlokaliseringen är att undvika tullar som har införts inom ramen för en mellanstatlig handelstvist.
II. Tillämplig lagstiftning
A. Tullkodexen
3. Enligt artikel 33 i tullkodexen(4)får tullmyndigheterna fatta beslut som rör bindande ursprungsbesked. Enligt artikel 34.11 får kommissionen uppmana medlemsstaterna att återkalla sådana beslut ”[i] syfte att säkerställa en korrekt och enhetlig klassificering enligt tulltaxan eller bestämning av varors ursprung”.
4. I artikel 59 i tullkodexen fastställs för vilka bestämmelser reglerna om varors ursprung ska tillämpas:
”I artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma icke-förmånsberättigande ursprung för varor vid tillämpning av följande:
a) Gemensamma tulltaxan, med undantag av de åtgärder som avses i artikel 56.2 d och e.
b) Andra åtgärder än tulltaxeåtgärder, som fastställs genom unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln.
c) Andra unionsåtgärder som rör varors ursprung.”
5. Artikel 56.2 d och e i tullkodexen innehåller bestämmelser om förmånstull.
6. Artikel 60 i tullkodexen reglerar varors ursprung vid tillämpningen av tulltaxan:
”1. Varor som är helt framställda i ett enda land eller territorium ska anses ha sitt ursprung i det landet eller territoriet.
2. Varor vars tillverkning sker inom mer än ett land eller territorium ska anses ha sitt ursprung i det land eller territorium där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.”
7. Genom artikel 62 i tullkodexen ges kommissionen befogenhet att anta ”delegerade akter … för att fastställa de regler enligt vilka varor, för vilka fastställandet av deras icke-förmånsberättigade ursprung krävs för tillämpningen av de unionsåtgärder som avses i artikel 59, anses vara helt framställda i ett enda land eller territorium eller anses ha genomgått den sista väsentliga, ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen i ett land eller territorium, i enlighet med artikel 60.”
B. Delegerad förordning 2015/2446 om komplettering av tullkodexen
8. I artikel 33 i delegerad förordning 2015/2446(5) definieras när en bearbetning eller behandling inte anses vara ekonomiskt berättigad i den mening som avses i artikel 60.2 i tullkodexen:
”Bearbetning eller behandling som sker i ett annat land eller territorium ska inte anses vara ekonomiskt berättigad om det på grundval av tillgängliga fakta fastställs att syftet med denna verksamhet varit att undvika tillämpning av de åtgärder som avses i artikel 59 i kodexen.
För varor som omfattas av bilaga 22–01 ska de subsidiära kapitelreglerna gälla.
För varor som inte omfattas av bilaga 22–01, när den sista behandlingen eller bearbetningen inte anses vara ekonomiskt berättigad, ska varorna anses ha genomgått den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetningen eller behandlingen, som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen, i det land eller territorium där den största delen av materialen har sitt ursprung, såsom detta fastställs på grundval av materialens värde.”
9. I skäl 21 i delegerad förordning 2015/2446 förklaras artikel 33 på följande sätt:
”För att förhindra manipulering av importerade varors ursprung i syfte att undvika tillämpning av handelspolitiska åtgärder, bör den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen i vissa fall inte anses vara ekonomiskt motiverad.”
10. De omtvistade motorcyklarna omnämns inte i bilaga 22–01 till delegerad förordning 2015/2446.
C. Reglerna om mellanstatliga handelskonflikter
1. Förordning nr 654/2014
11. Den rättsliga grunden för de omtvistade tullarna är förordning (EU) nr 654/2014 om utövande av unionens rättigheter vid tillämpning och genomdrivande av internationella handelsregler.(6) I skälen 2 och 3 förklaras syftet med sådana åtgärder:
”(2) Det är viktigt att unionen förfogar över lämpliga instrument för att se till att unionens rättigheter enligt internationella handelsavtal verkningsfullt kan utövas, så att dess ekonomiska intressen skyddas. Detta gäller särskilt situationer, när tredjeländer vidtar handelsbegränsande åtgärder som minskar de fördelar som unionens ekonomiska aktörer åtnjuter enligt internationella handelsavtal. Unionen bör kunna reagera skyndsamt och flexibelt enligt de förfaranden och tidsfrister som anges i de internationella handelsavtal som den har ingått. Det behövs därför regler som anger ramarna för utövandet av unionens rättigheter i vissa särskilda situationer.
(3) Syftet med de tvistlösningsmekanismer som inrättats enligt avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) och enligt andra internationella handelsavtal, inklusive regionala och bilaterala avtal, är att på ett konstruktivt sätt lösa eventuella tvister som uppkommer mellan unionen och andra parter i dessa avtal. Unionen bör trots det kunna tillfälligt upphäva medgivanden eller andra skyldigheter i enlighet med dessa tvistlösningsmekanismer, när andra sätt att finna en lösning på tvisten visat sig verkningslösa. Unionens åtgärder i sådana fall bör tjäna syftet att få det berörda tredjelandet att följa relevanta internationella handelsregler, så att en situation med ömsesidiga fördelar kan återupprättas.”
12. I skäl 8 i förordning nr 654/2014 regleras utformningen av handelspolitiska åtgärder:
”Handelspolitiska åtgärder som antas enligt denna förordning bör väljas och utformas på grundval av objektiva kriterier, inbegripet åtgärdernas ändamålsenlighet för att få tredjeländer att följa internationella handelsregler, deras potential att gottgöra ekonomiska aktörer i unionen som påverkas av tredjelandets åtgärder, och målet att minimera de negativa ekonomiska följderna för unionen, inklusive med avseende på viktiga råvaror.”
13. Syftet med förordning nr 654/2014 definieras i artikel 1:
”I denna förordning fastställs regler och förfaranden för att säkerställa att unionens rättigheter att tillfälligt eller slutgiltigt upphäva medgivanden eller andra skyldigheter enligt internationella handelsavtal kan utövas på ett verkningsfullt sätt och i god tid, i syfte att
a) reagera på tredjeländers överträdelser av internationella handelsregler som påverkar unionens intressen och på så sätt sträva efter en tillfredsställande lösning som återupprättar fördelarna för unionens ekonomiska aktörer, och
b) vidta motåtgärder i fråga om medgivanden eller andra skyldigheter i handelsförhållandena med tredjeländer, när behandlingen av varor från unionen ändras på ett sådant sätt som påverkar unionens intressen.”
2. Genomförandeförordning 2018/724
14. Genom genomförandeförordning 2018/724(7) tillkännagav kommissionen de omtvistade tullarna och motiverade dem bland annat på följande sätt i skälen 1–3 och 6:
”(1) Den 8 mars 2018 antog Amerikas förenta stater (nedan kallade Förenta staterna) skyddsåtgärder i form av en avgiftshöjning på import av vissa stål- och aluminiumprodukter, med verkan från och med den 23 mars 2018 och med obegränsad varaktighet. Den 22 mars sköts datumet då avgiftshöjningarna skulle träda i kraft för Europeiska unionen upp till den 1 maj 2018.
(2) Trots att Förenta staterna beskriver dessa åtgärder som säkerhetsåtgärder är de i huvudsak skyddsåtgärder. De består av avhjälpande åtgärder som rubbar balansen mellan medgivanden och skyldigheter som följer av Världshandelsorganisationens (WTO) avtal och begränsar importen för att skydda inhemsk industri mot utländsk konkurrens och därmed säkerställa dess kommersiella välstånd. De undantag i säkerhetssyfte som medges i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (nedan kallat Gatt 1994) omfattar eller rättfärdigar inte sådana skyddsåtgärder, och påverkar inte rätten att vidta motåtgärder enligt de relevanta bestämmelserna i WTO-avtalet.
(3) Enligt WTO-avtalet om skyddsåtgärder har berörda exporterande medlemmar rätt att upphäva tillämpningen av väsentligen likvärdiga medgivanden eller andra skyldigheter, på den WTO-medlem som vidtagit skyddsåtgärden, under förutsättning att ingen tillfredsställande lösning har nåtts i samråd och att WTO:s varuhandelsråd inte motsätter sig detta.
…
(6) Kommissionen har rätt att upphäva tillämpningen av väsentligen likvärdiga medgivanden eller andra skyldigheter i syfte att vidta motåtgärder i fråga om medgivanden eller andra skyldigheter i handelsförhållandena med tredjeländer på grundval av artikel 4.1 i förordning (EU) nr 654/2014. Lämpliga åtgärder tar sig formen av handelspolitiska åtgärder som kan bestå av bl.a. upphävande av tullmedgivanden och införande av nya eller höjda tullar.”
D. Tillämpliga tullsatser
15. De omtvistade motorcyklarna omfattas av nummer 8711 50 00 i Kombinerade nomenklaturen,(8) som omfattar ”Motorcyklar (inbegripet mopeder) samt cyklar försedda med hjälpmotor, med eller utan sidvagn; sidvagnar med förbränningskolvmotor med fram- och återgående kolv eller kolvar och med en cylindervolym av mer än 800 cm3”. I Gemensamma tulltaxan föreskrivs en tull på 6 procent för sådana varor.
16. Kommissionen fastställde de omtvistade tilläggstullarna genom genomförandeförordning (EU) 2018/886(9)
”Artikel 1
Unionen ska tillämpa tilläggstullar på import till unionen av de produkter som förtecknas i bilaga I och bilaga II till denna förordning, med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna).
Artikel 2
Tillämpningen av tilläggstullar på dessa produkter ska vara den följande:
a) I ett första steg ska tilläggsvärdetull på 10 % och 25 % tillämpas på import av produkter som förtecknas i bilaga I, i enlighet med vad som däri anges, från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning.
b) I ett andra steg ska ytterligare tilläggsvärdetullar på 10 %, 25 %, 35 % och 50 % tillämpas på import av varor som förtecknas i bilaga II i enlighet med vad som anges däri:
– från och med den 1 juni 2021…”
17. Enligt bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2018/886 ska en tilläggstull på 25 procent tillämpas på produkter som omfattas av KN-nummer 8711 50 00 i det första steget och i det andra steget en ytterligare tilläggstull på 25 procent enligt bilaga II. På de motorcyklar som Harley-Davidson importerade till Europa från Förenta staterna tillämpades, i stället för den normala tullsatsen på 6 procent, en sammanlagd tullsats på 31 procent från och med den 22 juni 2018 och en sammanlagd tullsats på 56 procent från och med den 1 juni 2021.
18. Unionen har emellertid ännu inte tillämpat tullarna i det andra steget, utan upphävde dem tillfälligt innan de blev tillämpliga.(10) Kommissionen beslutade även att tillfälligt upphäva tullarna i det första steget från den 1 januari 2022.(11)
III. Bakgrunden till överklagandet
19. Sökanden i första instans, Harley-Davidson Europe Ltd, ingår i koncernen Harley-Davidson. Harley-Davidson är ett känt amerikanskt företag som är specialiserat på tillverkning av motorcyklar. Den andra sökanden i första instans och även klagande i målet om överklagande, Neovia Logistics Services International, är tullombud för Harley-Davidson.
A. Bakgrund
20. Bakgrunden till tvisten, såsom den framgår av punkterna 20–38 i den överklagade domen, kan sammanfattas enligt följande.
21. Som svar på Förenta staternas införande av tilläggstullar på stål och aluminium införde kommissionen genom genomförandeförordning (EU) 2018/886 av den 20 juni 2018 tilläggstullar på 25 procent och därefter 50 procent på ”typiska” varor från Förenta staterna, vilket även omfattade motorcyklar tillverkade av Harley-Davidson.
22. Den 25 juni 2018 informerade Harley-Davidson sina aktieägare om konsekvenserna av dessa tilläggstullar för bolagets verksamhet genom en så kallad ”Form 8-K Current Report” (nedan kallad formulär 8-K), vilken bolaget ingav till SEC, Förenta staternas värdepappersinspektion. I formulär 8-K angav Harley-Davidson att bolaget, ”[f]ör att klara den höga kostnaden för dessa tullar på lång sikt, kommer … att genomföra en plan i syfte att flytta tillverkningen av motorcyklar avsedda för Europeiska unionen från Förenta staterna till bolagets internationella anläggningar i syfte att undvika tullarna.”(12) Harley-Davidson utlokaliserade därefter tillverkningen av sina motorcyklar avsedda för unionsmarknaden till en fabrik i Thailand.
23. Den 25 januari 2019 ingav klagandena två formella ansökningar om bindande ursprungsbesked avseende två serier av motorcyklar som tillverkas i Thailand till de belgiska tullmyndigheterna. Trots att kommissionen uttryckte tvivel med avseende på om det var möjligt att erkänna att de berörda motorcykelserierna hade sitt ursprung i Thailand, antog de belgiska tullmyndigheterna den 24 juni 2019 två beslut som rör bindande ursprungsbesked, genom vilka de fastslog att motorcyklar från de två berörda motorcykelserierna från Harley-Davidson hade sitt ursprung i Thailand.
24. Kommissionen fick kännedom om detta den 21 augusti 2019 och antog den 31 mars 2021 det omtvistade genomförandebeslutet (EU) 2021/563 om giltigheten av vissa beslut som rör bindande ursprungsbesked.(13) Genom nämnda beslut förpliktade kommissionen de belgiska tullmyndigheterna att återkalla besluten. De belgiska myndigheterna följde genomförandebeslutet och återkallade de två besluten genom en skrivelse av den 16 april 2021.
B. Den överklagade domen
25. Genom ansökan av den 11 juni 2021 yrkade klagandena att det omtvistade genomförandebeslutet skulle ogiltigförklaras.
26. Klagandena åberopade fem grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avsåg att kommissionen hade åsidosatt väsentliga formföreskrifter, nämligen genom att det angripna genomförandebeslutet innehöll en otillräcklig motivering och genom att förfarandet inför kommissionens rådgivande kommitté inte hade iakttagits. Den andra grunden avsåg att det omtvistade genomförandebeslutet grundades på en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna från kommissionens sida. Den tredje grunden avsåg att kommissionen hade missbrukat sin befogenhet att återkalla ett beslut enligt artikel 34.11 i tullkodexen, till följd av en felaktig tolkning av artikel 33 i delegerad förordning 2015/2446. Den fjärde grunden avsåg att delegerad förordning 2015/2446 är oförenlig med de villkor för en delegerad rättsakt som föreskrivs i artikel 290 FEUF. Den femte grunden avsåg att det omtvistade genomförandebeslutet strider mot allmänna unionsrättsliga principer och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
27. Den 1 maj 2023 meddelade tribunalen den överklagade domen, i vilken den ogillade talan och förpliktade klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.
IV. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
28. Klagandena ingav förevarande överklagande den 11 maj 2023 och har yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– ogiltigförklara det omtvistade genomförandebeslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader vid domstolen och vid tribunalen.
29. Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.
30. Parterna har inkommit med skriftliga yttranden. Domstolen har i enlighet med artikel 76.2 i rättegångsreglerna beslutat att inte hålla någon muntlig förhandling, eftersom den anser att den redan har tillräckligt underlag för att avgöra målet.
V. Rättslig bedömning
31. Den aktuella tvisten har sitt ursprung i kommissionens beslut att inte erkänna Thailand som ursprungsland för motorcyklar som varit föremål för en sista bearbetning eller behandling i det landet med anledning av Harley-Davidsons omlokalisering.
32. Enligt artikel 60.2 i tullkodexen ska varor vars tillverkning sker inom mer än ett land eller territorium anses ha sitt ursprung i det land eller territorium där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetningen eller behandlingen som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.
33. För att undvika missförstånd bör det klargöras att parterna inte tvistar om huruvida Harley-Davidson utför en verklig bearbetning eller behandling i Thailand, det vill säga huruvida den är tillräckligt väsentlig i den mening som avses i artikel 60.2 i tullkodexen för att det i princip ska vara motiverat att godta Thailand som ursprungsland. De belgiska myndigheterna har angett att de kontrollerade att så var fallet innan de fastställde ursprunget.(14) Varken kommissionen eller tribunalen har emellertid uttalat sig i denna fråga.
34. Tribunalen bekräftade däremot kommissionens uppfattning att behandlingen eller bearbetningen i Thailand inte var ekonomiskt berättigad enligt artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446.
35. Enligt artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 ska bearbetning eller behandling som sker i ett annat land eller territorium inte anses vara ekonomiskt berättigad om det på grundval av tillgängliga fakta fastställs att syftet med denna verksamhet varit att undvika tillämpning av de åtgärder som avses i artikel 59 i kodexen.(15)
36. Om man enbart utgår från Harley-Davidsons egna uttalanden tycks kommissionen emellertid vid en första anblick ha fog för sin uppfattning, eftersom det framgår av punkt 26 i den överklagade domen att företaget uttryckligen angav i formulär 8-K att syftet med att flytta tillverkningen till Thailand var ”att undvika tullarna”.
37. Det ska emellertid framhållas att den tyska versionen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446, av det angripna genomförandebeslutet och av den överklagade domen använder ett annat uttryck, nämligen ”zu umgehen” (”att kringgå”), och att denna version är ensam om att göra detta. Detta tyska uttryck skulle exempelvis kunna översättas med ”to circumvent” på engelska och med ”contourner” på franska.
38. Med utgångspunkt i den tyska språkversionen skulle det inte finnas anledning att ifrågasätta en tolkning av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 som ett förbud mot kringgående.(16) Det kan emellertid endast anses vara fråga om ett kringgående av en bestämmelse om det följer av dess syfte att den ska tillämpas, men tillämpningen trots detta förhindras.(17) Jag kommer nedan att visa att det inte strider mot syftet med de aktuella tullarna att erkänna att tillverkningen har flyttats till Thailand.
39. I samtliga andra språkversioner av de tre texterna använder först kommissionen och därefter tribunalen emellertid begrepp som ”to avoid” på engelska(18) eller ”éviter” på franska(19), vilka på tyska snarare måste översättas som ”zu vermeiden” (”att undvika”). Dessutom använde Harley-Davidson formuleringen ”to avoid the tariff burden” (”att undvika tullarna”) i formulär 8-K.
40. Tribunalen och kommissionen anser följaktligen att artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 utgör ett förbud mot undvikande. Ett sådant förbud skulle ha ett betydligt mer omfattande tillämpningsområde än ett förbud mot kringgående: Det skulle utan undantag omfatta varje åtgärd som syftar till att undvika en tull, oberoende av tullens syfte.
41. Uppfattningen att det rör sig om denna typ av förbud är förvånande, i synnerhet när det förstås som en konkretisering av ekonomiskt berättigande, eftersom det vid första påseendet framstår som ett legitimt ekonomiskt mål att undvika tullar på 25 procent eller till och med 50 procent.
42. Jag kommer nedan att visa att klagandena har fog för sin invändning mot att artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 tolkas som ett förbud mot undvikande. Denna bestämmelse måste antingen tolkas annorlunda (första grunden för överklagandet) eller så hade kommissionen inte befogenhet att anta den (andra grunden för överklagandet). Det framstår dock som mindre sannolikt att de kommer att nå framgång med den tredje grunden, som avser ett påstått åsidosättande av rätten till försvar, av rättssäkerhetsprincipen och av skyddet för berättigade förväntningar.
A. Den första grunden – Tolkningen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446
43. Genom den första grunden har klagandena visserligen kritiserat flera av tribunalens konstateranden(20) avseende tolkningen och tillämpningen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446. Samtliga dessa argument riktar sig emellertid mot det centrala övervägandet som framställs i punkt 62 och även i punkt 57 i den överklagade domen, nämligen att det enligt nämnda bestämmelse är tillräckligt att syftet med den aktuella åtgärden är att undvika en tull för att åtgärden inte ska anses vara ekonomiskt berättigad. Tribunalen anser således att denna bestämmelse utgör ett förbud mot undvikande.
44. Den omständigheten att begreppet ”umgehen” (”kringgå”) används i den tyska språkversionen av den överklagade domen påverkar inte denna slutsats, eftersom begreppet ”to avoid” används i den engelska språkversionen av domen och begreppet ”éviter” i den franska språkversionen, det vill säga på tribunalens arbetsspråk. Tribunalen prövade inte heller huruvida Harley-Davidson avsåg att kringgå tullen, utan begränsade sig till att fastställa att syftet var att undvika den.
45. Genom den första grundens första del har klagandena gjort gällande att tribunalens tolkning inte tar hänsyn till syftet med artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 och det systematiska sammanhang i vilket bestämmelsen ingår. Genom den första grundens andra del har klagandena kritiserat resultatet av tribunalens tolkning, vilket är att det praktiskt taget är uteslutet att reagera på tilläggstullarna av ekonomiska motiv. Den första grundens tredje del avser slutligen följderna av överföringen av bevisbördan, som innebär att det berörda företaget måste visa att det fanns ett helt annat huvudsakligt syfte med en omlokalisering av tillverkningen om denna har ett tidsmässigt samband med införandet av tilläggstullar.
46. Detta argument är övertygande, vilket framgår av en analys av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 med hjälp av de klassiska tolkningsmetoderna.
1. Ordalydelse
47. När det gäller lydelsen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 bör de skillnader som redan nämnts ovan mellan språkversionerna och begreppet ekonomiskt berättigad framhållas.
a) Olika språkversioner
48. Vad gäller lydelsen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 har jag redan visat att den tyska språkversionen är formulerad som ett förbud mot kringgående, medan alla andra språkversioner är formulerade som ett förbud mot undvikande.(21)
49. Även om den tyska språkversionen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 är ett isolerat fall kan de övriga språkversionerna emellertid inte utan vidare ges företräde framför den, eftersom det inte finns någon språkversion som har företräde framför övriga språkversioner.(22) De ska i stället ges en enhetlig tolkning.(23)Av detta skäl är bestämmelsens allmänna systematik och ändamål(24) och under vissa omständigheter även förarbetena(25)av särskild betydelse i dessa fall.
b) Ekonomiskt berättigande
50. Det ska dessutom erinras om att artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 i de fall där syftet med verksamheten är att undvika eller kringgå åtgärder föreskriver rättsföljden att den aktuella bearbetningen eller behandlingen inte ska anses vara ekonomiskt berättigad.
51. Det är visserligen riktigt att inte varje ekonomiskt intresse kan motivera att en åtgärd ska anses ekonomiskt berättigad. Begreppet berättigad tyder nämligen på att det föreligger ett rättsligt erkänt överordnat intresse. Ett sådant saknas i regel för olagliga åtgärder eller kringgående av bestämmelser – såsom tullar – på ett sätt som strider mot deras syfte.(26)
52. Att enbart undvika tullar är däremot i sig inte olagligt och kan inte heller kritiseras av andra skäl. Såsom klagandena har påpekat, har domstolen på mervärdesskattens område medgett att den beskattningsbara personen i princip har rätt att utforma sin verksamhet så att skatteskulden begränsas.(27) Beskattningsbara personer kan således normalt sett själva välja den organisatoriska struktur och den form av transaktion som de finner vara mest lämpade för deras ekonomiska verksamhet och för att lätta deras skattebörda.(28)
53. I det aktuella målet skulle tillämpningen av ett förbud mot undvikande utgöra ett betydande ingrepp i Harley-Davidsons konkurrensmässiga ställning. En tilläggstull på 25 procent, eller till och med 50 procent, minskar företagets försäljningsmöjligheter avsevärt. I formulär 8-K uppskattade Harley-Davidson att den genomsnittliga merkostnaden till följd av tilläggstullarna på 25 procent var 2 200 US-dollar (USD) per motorcykel och den årliga kostnaden för företaget cirka 90–100 miljoner USD. Det är mycket tveksamt om det finns andra åtgärder förutom att undvika denna tull som skulle kunna ha en jämförbar inverkan på de berörda produkternas pris och konkurrensställning. Det kan således vara ekonomiskt motiverat att acceptera betydande kostnader för att undvika en sådan belastning.
54. Att en omlokalisering av tillverkningen i princip kan vara ekonomiskt berättigad illustreras även av en jämförelse mellan ett företag vilket, som en direkt reaktion på införandet av tilläggstullar, flyttar den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen av varorna från det berörda landet till ett annat land, och andra företag som har sin tillverkning där. Om dessa företag har gjort detta redan tidigare eller om de för första gången etablerade identisk produktion där vid en senare tidpunkt – eventuellt outtalat med anledning av tilläggstullarna – skulle artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 inte kunna göras gällande mot dem, även om den tolkas som ett förbud mot undvikande. Dessa företag skiljer sig emellertid inte åt i ekonomiskt hänseende.
55. En tolkning av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 som ett förbud mot undvikande innebär således inte att begreppet ekonomiskt berättigad preciseras, utan medför snarare att begreppet begränsas starkt i strid med dess innebörd.
2. Syfte
56. Även syftet med artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446, som anges i skäl 21 i samma förordning, talar mot att bestämmelsen tolkas som ett förbud mot undvikande. Syftet med denna bestämmelse är nämligen att förhindra manipulering av importerade varors ursprung i syfte att kringgå tillämpning av handelspolitiska åtgärder.
57. För begreppet ”Umgehung” (”kringgående”) som används i den tyska språkversionen av skäl 21 i delegerad förordning 2015/2446 gäller detsamma som för användningen av detta begrepp i artikel 33 första stycket i förordningen.(29)
58. Enligt skäl 21 i delegerad förordning 2015/2446 syftar emellertid artikel 33 i samtliga språkversioner(30) endast till att förhindra manipulering av importerade varors ursprung.
59. I etymologiskt hänseende hänför sig begreppet manipulation till användning av handen, på latin manus, i vidare bemärkelse hantering eller bearbetning av en sak, vilket på många språk även kommer till uttryck i den praktiska språkanvändningen.(31) Det tycks emellertid uteslutet att begreppet skulle ha denna betydelse i skäl 21 i delegerad förordning 2015/2446, eftersom det inte handlar om hantering eller bearbetning av ursprungslandet och definitivt inte om någonting som görs med händerna.
60. Tvärtom bör utgångspunkten vara att begreppet ska förstås i enlighet med dess vanliga användning, nämligen som påverkan, ofta genom vilseledande.(32) I detta avseende konkretiserar artikel 12 och bilaga I till marknadsmissbruksförordningen(33) begreppet (förbjuden) manipulation av finansmarknader med avseende på en rad olika situationer, särskilt att ge falska eller vilseledande signaler (artikel 12.1 a i och c) och att utnyttja falska förespeglingar eller andra slag av vilseledande eller manipulationer (artikel 12.1 b och d). Även i annan unionslagstiftning är begreppet manipulation kopplat till begreppet vilseledande.(34) När det slutligen gäller anklagelser om konkurrensbegränsande samverkan är det oftast fråga om manipulation(35), för det mesta i fråga om priser.
61. Det framgår således av skäl 21 i delegerad förordning 2015/2446 att artikel 33 första stycket inte syftar till att utesluta att den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen är ekonomiskt berättigad enbart till följd av att avsikten med den är att undvika tullar, utan endast när detta uppnås genom en manipulering av ursprunget.
3. Systematiskt sammanhang
62. I systematiskt hänseende ska det erinras om att kommissionen antog artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 med utövande av en delegerad befogenhet, samt om föremålet för och syftet med de tullar som är aktuella i förevarande mål och om den subsidiära ursprungsregeln i artikel 33 tredje stycket.
a) Den delegerade befogenhetens gränser
63. Vid antagandet av delegerad förordning 2015/2446 utövade kommissionen en delegerad befogenhet. Då denna enligt artikel 290.1 FEUF är begränsad till att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt, ska artikel 33 i delegerad förordning 2015/2446 tolkas på ett sådant sätt att den inte medför några väsentliga ändringar av artikel 60.2 i tullkodexen. I annat fall skulle artikel 33 vara ogiltig.
64. Det framgår av artikel 60.2 i tullkodexen att unionen inte erkänner varje sista väsentlig bearbetning eller behandling som grund för fastställande av ursprungslandet. Tvärtom måste det röra sig om en ekonomiskt berättigad åtgärd. Dessutom ger artikel 62 uttryckligen kommissionen befogenhet att fastställa de regler enligt vilka varor anses ha genomgått en sådan bearbetning eller behandling i ett land eller territorium i enlighet med artikel 60.2.
65. Kommissionen hade således befogenhet att precisera vad som avses med begreppet ekonomiskt berättigad genom att anta artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446. Enligt artikel 290.1 FEUF kunde den emellertid inte ge begreppet ekonomiskt berättigad en ny innebörd, eftersom den därigenom skulle kunna ändra och framför allt begränsa räckvidden av artikel 60.2 i tullkodexen avsevärt.
66. Om artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 utgör hinder även för undvikande av tullar kan det emellertid ifrågasättas om kommissionen verkligen har iakttagit denna begränsning av sin befogenhet. Såsom redan har anförts(36) kan det nämligen vara ekonomiskt rationellt och legitimt att undvika tullar.
67. Om denna bestämmelse däremot endast förbjuder kringgående av tullar eller manipulering av ursprung finns det ingen anledning att ifrågasätta huruvida de delegerade befogenheterna överskridits. Varken kringgående eller manipulering kan rättfärdigas av ekonomiska intressen.
b) Tilläggstullarnas föremål och syfte
68. Även föremålet för och syftet med de omtvistade tullarna talar för att artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 inte ska tolkas som ett allmänt förbud mot undvikande, utan att bestämmelsens räckvidd ska begränsas till ett förbud mot kringgående.
69. Syftet med de aktuella tullarna är inte att belasta enskilda producenter. De syftar i synnerhet inte till att belasta företag som är etablerade i Förenta staterna.
70. Tvärtom införde unionen de aktuella tullarna med stöd av förordning (EU) nr 654/2014 som en reaktion på handelsbegränsande åtgärder som vidtagits av ett annat land, i detta fall Förenta staterna. (37) Sådana tilläggstullar syftar till att skapa en nackdel för det andra landet genom att försämra den konkurrensmässiga ställningen för varor som tillverkas där. Enligt skäl 3 i förordningen syftar de till att få det berörda tredjelandet att följa relevanta internationella handelsregler, så att en situation med ömsesidiga fördelar kan återupprättas. De nackdelar som uppstår på marknaden för de varor som omfattas av tullarna eller för de företag som berörs är endast avsedda i den mån som de påverkar landet som varorna härrör från eller där tillverkarna är etablerade.
71. Tilläggstullarna syftar således i första hand till att minska den ekonomiska verksamheten i det land som tullarna riktas mot. Huruvida denna verksamhet minskar till följd av minskad försäljning av varor i unionen eller på grund av att de berörda företagen flyttar ekonomisk verksamhet till andra länder saknar betydelse för uppnåendet av den avsedda effekten med tilläggstullarna.
72. Med andra ord: Genom att flytta tillverkningen till ett annat land gjorde Harley-Davidson exakt det som var avsikten med tilläggstullarna.
73. Vid tribunalen anförde kommissionen visserligen med rätta att de omtvistade tullarna beräknats på ett sådant sätt att de i stort sett motsvarar de tilläggstullar som Förenta staterna infört på varor från unionen. Denna jämvikt påverkas om Harley-Davidson undviker tillämpningen av dessa tullar på varor som bolaget importerar till unionen genom att inte längre leverera till unionsmarknaden från Förenta staterna, utan från Thailand. I detta fall förefaller de åtgärder som vidtagits av unionen vid första anblicken vara mindre betungande än de åtgärder som vidtagits av Förenta staterna. Detta påverkar dock inte det faktum att Harley-Davidson minskade sin ekonomiska verksamhet i Förenta staterna till följd av tilläggstullarna. I det aktuella målet saknas anledning att avgöra huruvida jämvikten faktiskt påverkats och om kommissionen kan återupprätta den genom ytterligare tullar, såsom klagandena har gjort gällande.
74. Däremot får syftet med en tull enligt förordning (EU) nr 654/2014 inte vara att orsaka nackdelar för ekonomin i andra länder som inte är inblandade i handelstvisten och till vilka ett företag flyttar sin tillverkning för att undgå tilläggstullar. Sådana nackdelar skulle tvärtom kunna ge upphov till nya handelskonflikter och medföra att unionen åsidosätter sina internationella åtaganden.
c) Ingen kompensation genom artikel 33 tredje stycket i delegerad förordning 2015/2446
75. Kommissionen har framhållit att den i artikel 33 tredje stycket i delegerad förordning 2015/2446 har föreskrivit en subsidiär regel för fastställande av varors ursprung, vilken är tillämplig när den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen inte ska anses vara ekonomiskt berättigad. En sådan regel skulle i princip kunna säkerställa att tullar endast tillämpas i den mån de är nödvändiga mot bakgrund av deras syfte, vilket i detta fall är det syfte som eftersträvas inom ramen för den aktuella handelstvisten.
76. Artikel 33 tredje stycket i delegerad förordning 2015/2446 kan dock inte fylla denna funktion. Enligt denna bestämmelse ska varorna anses ha sitt ursprung i det land eller territorium där den största delen av materialen har sitt ursprung, såsom detta fastställs på grundval av materialens värde. I detta sammanhang är det endast materialens värde i förhållande till varandra som är av betydelse, men däremot inte i förhållande till varans totala värde.
77. I praktiken kommer en sådan bestämmelse ofta leda till slutsatsen att varornas ursprung fortfarande anses vara i det land där detta produktionssteg tidigare utfördes i situationer där den sista bearbetningen eller behandlingen flyttas till ett annat land. Det är nämligen osannolikt att en fullständig omorganisering av leveranskedjorna ingår som ett led i omlokaliseringen av tillverkningen. Därför kommer materialen i de flesta fall även i fortsättningen till största delen att komma från det land där den sista bearbetningen eller behandlingen genomfördes innan tillverkningen flyttades.
78. Följden av att enbart beakta värdet på insatsvarorna är emellertid att den andel av förädlingsvärdet som härrör från den sista väsentliga behandlingen eller bearbetningen av varorna helt ignoreras.
79. Detta kan visserligen sakna betydelse om det endast är ett försumbart förädlingsvärde som tillförs i det sista steget. Ursprungsregeln i artikel 60.2 i tullkodexen förutsätter emellertid under alla omständigheter att den sista bearbetningen eller behandlingen utgör en väsentlig del av det värde som ingår i varan, i enlighet med internationell praxis(38), såsom även fastställts av domstolen.(39) Av detta skäl har kommissionen i artikel 34 i delegerad förordning 2015/2446 även angett så kallade minimala bearbetningar eller behandlingar som inte anses utgöra väsentliga bearbetningar eller behandlingar. Det kan således endast komma i fråga att begreppet ekonomiskt berättigande, och därmed även artikel 33 första stycket, får en avgörande betydelse om den berörda bearbetningen eller behandlingen är förenad med en väsentlig ökning av förädlingsvärdet.
80. Kriteriet om väsentlig ökning av förädlingsvärdet är också av betydelse för syftet med tullar i samband med handelskonflikter. Detta kriterium gör det nämligen möjligt att bedöma huruvida en omlokalisering av den sista bearbetningen eller behandlingen resulterar i en tillräcklig minskning av den ekonomiska verksamheten i det land, mot vilket den tull som införts av unionen riktas, för att det ska vara motiverat att ändra varornas ursprung.
81. Eftersom det enligt artikel 33 tredje stycket i delegerad förordning 2015/2446 inte är tillåtet att beakta det förädlingsvärde som tillförts genom den sista bearbetningen eller behandlingen kan denna bestämmelse inte uppväga de alltför långtgående rättsföljderna av tribunalens extensiva tolkning av artikel 33 första stycket som ett förbud mot undvikande.
d) Slutsats rörande den systematiska tolkningen
82. Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan det således konstateras att inte heller det systematiska sammanhang i vilket artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 ingår gör det möjligt att av enbart den omständigheten att syftet med en åtgärd är att undvika en tull dra slutsatsen att den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen inte är ekonomiskt berättigad.
4. Förarbeten och tidigare lagstiftning
83. Eftersom delegerad förordning 2015/2446 inte antogs inom ramen för ett lagstiftningsförfarande som inbegriper rådet och parlamentet finns det inga offentliga förarbeten. Som svar på tribunalens frågor förklarade kommissionen emellertid att artikel 33 i delegerad förordning 2015/2446 ersatte tidigare bestämmelser som inte längre finns med i den nya tullkodexen.
84. Det som avsågs var artikel 25 i den gamla tullkodexen(40) och den tidigare bestämmelse som föregick artikel 6 i förordning (EEG) nr 802/68.(41) Båda bestämmelserna föreskrev att en bearbetning eller behandling, i den mån det är fastställt eller i den mån som konstaterade fakta gör det berättigat att anta att det enda syftet var att kringgå de bestämmelser som inom gemenskapen tillämpas på varor från vissa länder, under inga omständigheter ska anses medföra att de varor som tillverkats på detta sätt får sitt ursprung i det land där bearbetningen eller behandlingen genomförs. I samtliga språkversioner av dessa bestämmelser – till skillnad från vad som är fallet i nästan samtliga språkversioner av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446(42) – används begrepp som överensstämmer med det tyska begreppet ”Umgehung” (”kringgående”).
85. Kommissionen angav att avsikten med den nya lydelsen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 var att undvika svårigheterna vid tillämpningen av de tidigare gällande bestämmelserna. Denna avsikt är förståelig, eftersom det inte ska vara lätt att bevisa ett uppsåt att kringgå bestämmelserna.
86. Sådana svårigheter tillåter emellertid inte att räckvidden av begreppet ekonomiskt berättigad begränsas i alltför stor utsträckning och att tillämpningen av tullar som införts i samband med mellanstatliga handelstvister utvidgas på ett sätt som går långt utöver deras syfte. Det skulle nämligen inte medföra att endast de av kommissionen omnämnda aktörerna som agerar i ond tro skulle påföras tull.
87. Det ska tilläggas att kommissionen i sitt yttrande även har angett att syftet med artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 endast är att bekämpa manipulering av ursprung, vilket även framgår av skäl 21 i förordningen. Artikel 33 första stycket ska emellertid inte tolkas som ett allmänt förbud mot undvikande.
5. Slutsats rörande den första grunden för överklagandet
88. Mot denna bakgrund delar jag klagandenas uppfattning att den överklagade domen grundar sig på felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446. I motsats till vad tribunalen fann i bland annat punkt 62 (men även i punkt 57) i den överklagade domen kan denna bestämmelse inte tolkas så, att redan den omständigheten att syftet med utlokaliseringen var att enbart undvika de omtvistade tullarna är tillräcklig för att den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen inte ska anses vara ekonomiskt berättigad.
89. Tvärtom ska artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 tolkas så, att den föreskriver att en bearbetning eller behandling inte ska anses vara ekonomiskt berättigad endast för det fall att dess syfte är att kringgå tillämpningen av tullar genom manipulering av ursprunget. Ett sådant kringgående förutsätter, som jag redan har påpekat, att tullen i fråga inte tillämpas i strid med dess syfte.(43)
90. När det gäller den omtvistade tilläggstullen som infördes i samband med en mellanstatlig handelskonflikt är det således av betydelse huruvida den aktuella bearbetningen eller behandlingen i ett visst land eller territorium är avsedd att vara vilseledande i fråga om att den berörda varan – inte tillverkaren – faktiskt kommer från ett annat land eller territorium mot vilken unionen har infört en tilläggstull på grund av en handelstvist. För bearbetning eller behandling som syftar till att undvika andra tullar, till exempel antidumpningsavgifter, eller till att komma i åtnjutande av tullförmåner, kan kringgåendet däremot bedömas annorlunda.
91. Överklagandet ska således bifallas såvitt avser den första grundens första och andra del.
92. Eftersom denna felaktiga rättstillämpning även omfattar de slutsatser som tribunalen dragit av de faktiska omständigheterna i målet ska överklagandet även bifallas såvitt avser den första grundens tredje del. Denna grund avser att tribunalen, särskilt i punkterna 66, 68–71 och 74 i den överklagade domen, av det tidsmässiga sambandet mellan införandet av de omtvistade tullarna och tillkännagivandet av den aktuella utlokaliseringen, drog slutsatsen att syftet med utlokaliseringen var att kringgå tullarna i den mening som avses i artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446.
93. Domstolen har visserligen redan tidigare konstaterat att förekomsten av ett sådant tidsmässigt samband medför att det ankommer på den berörda ekonomiska aktören att visa att det finns ett sakligt skäl till att monteringsverksamheten ägt rum i det land från vilket varorna har exporterats och att så inte skett i syfte att undgå följderna av de aktuella bestämmelserna.(44) Detta konstaterande avsåg emellertid tullar med ett annat syfte, nämligen antidumpningstullar, och förklaras även av att det i målet var fråga om att fortsätta en praxis som förelåg redan innan den aktuella tullen infördes.(45)
94. Denna presumtion kan under alla omständigheter inte överföras på den aktuella situationen, där det är fråga om en tull som införts till följd av en handelstvist, eftersom omlokaliseringen av en sista väsentlig bearbetning eller behandling till ett annat land är i linje med det syfte som eftersträvas med tullen.(46)
95. Härav följer att överklagandet ska bifallas även såvitt avser den första grundens tredje del.
96. Den överklagade domen grundar sig således på flera fall av felaktig rättstillämpning som bygger på varandra och ska följaktligen upphävas.
97. Jag anser därför att det inte är nödvändigt att pröva de två andra grunderna för överklagandet. Jag kommer därför endast att behandla dem mycket kortfattat.
B. I andra hand: Den andra grunden för överklagandet – Lagenligheten av artikel 33 i delegerad förordning 2015/2446
98. Genom den andra grunden har klagandena gjort gällande att tribunalen underlät att fastställa att artikel 33 i delegerad förordning 2015/2446 var rättsstridig till följd av att kommissionen hade överskridit sin befogenhet att precisera artikel 60.2 i tullkodexen.
99. Om domstolen delar min uppfattning beträffande tolkningen av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 innebär det att denna bestämmelse antagits inom ramen för kommissionens delegerade befogenheter.
100. Om domstolen däremot skulle anse att kommissionen faktiskt hade för avsikt att anta ett extensivt förbud mot undvikande och därför inte godtar mitt tolkningsförslag, skulle det innebära att kommissionen verkligen har åsidosatt sin befogenhet att precisera allmänna rättsliga begrepp enligt artikel 290 FEUF. Det skulle nämligen innebära att begreppet ekonomiskt berättigad och tillämpningsområdet för artikel 60.2 i tullkodexen skulle begränsas i alltför stor utsträckning genom artikel 33 i delegerad förordning 2015/2446.(47) I detta fall ska tribunalens dom upphävas till följd av att den inte konstaterade att denna bestämmelse är rättsstridig.
C. I andra hand: Tredje grunden för överklagandet – Rätten att yttra sig, rättssäkerhetsprincipen och skyddet för berättigade förväntningar
101. Genom den tredje grunden har klagandena gjort gällande att rätten till försvar, rättssäkerhetsprincipen och skyddet för berättigade förväntningar har åsidosatts. Dessa argument kan emellertid inte vinna framgång om domstolen inte delar min uppfattning och tolkar artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 som ett förbud mot undvikande.
102. I punkt 166 i den överklagade domen fann tribunalen visserligen att kommissionen underlät att höra Harley-Davidson innan den antog det omtvistade genomförandebeslutet. Tribunalen erinrade emellertid om att det följer av domstolens fasta praxis att det för att ett åsidosättande av rätten till försvar ska medföra att det aktuella beslutet ogiltigförklaras, krävs att frånvaron av åsidosättande hade kunnat leda till ett annat resultat, vilket det ankommer på det berörda företaget att visa.(48) Det är emellertid omöjligt för klagandena att visa detta, eftersom det framgår entydigt av formulär K-8 att Harley-Davidson avsåg att på ett eller annat sätt undvika tillämpningen av de aktuella tullarna genom att flytta tillverkningen. Om artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 ska tolkas som ett förbud mot undvikande skulle kommissionen således inte ha fattat ett beslut med annorlunda innehåll.
103. Vad gäller rättssäkerheten och skyddet för berättigade förväntningar har klagandena gjort gällande att de bindande ursprungsbesked som de belgiska myndigheterna hade utfärdat gav upphov till berättigade förväntningar hos dem. De har gjort gällande att förfarandet för att anta det omtvistade genomförandebeslutet under alla omständigheter var för långt (16 månader) och således visade att de belgiska myndigheternas beslut inte var uppenbart rättsstridiga.
104. Tribunalen gjorde emellertid en riktig bedömning när den i punkt 144 i den överklagade domen fann att ett bindande ursprungsbesked som antagits av de nationella myndigheterna i enlighet med artikel 33 i tullkodexen inte kan innebära att den ekonomiska aktören är slutgiltigt garanterad att det geografiska ursprung som anges för varan inte kan ändras. Enligt artikel 34.11 får kommissionen nämligen anta beslut där medlemsstaterna uppmanas att återkalla detta beslut med verkan för framtiden om de nationella myndigheterna fastställt ett felaktigt ursprung.
105. I princip kunde klagandena inte ha några berättigade förväntningar på att kommissionen inte skulle utöva denna befogenhet. Tribunalens kompletterande motivering i punkt 145 i den överklagade domen, enligt vilken de belgiska myndigheternas beslut stred mot en entydig unionsrättslig bestämmelse, nämligen artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446, är således inte relevant. Om detta skulle vara avgörande skulle det emellertid – mot bakgrund av vad som anförts ovan avseende den första grunden för överklagandet – kunna ifrågasättas om bestämmelsen är tillräckligt tydlig.
VI. Talan vid tribunalen
106. Om tribunalens avgörande upphävs, så får domstolen, enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, antingen själv slutligt avgöra målet, om det är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen.
107. Målet är färdigt för avgörande, eftersom det är utrett att kommissionen antog det omtvistade genomförandebeslutet med stöd av samma felaktiga tolkning av artikel 33 första stycket i delegerad förordning 2015/2446 som tribunalen. Det enda skälet för att tillämpa denna bestämmelse, vilket kommissionen angav i skäl 6 i det omtvistade genomförandebeslutet, är Harley-Davidsons uttalande i formulär 8-K, enligt vilken bolaget vill undvika tillämpningen av de aktuella tullarna. Kommissionen har däremot inte fastställt att tullen kringgåtts på ett sätt som strider mot dess syfte genom en manipulering av varornas ursprung.
108. Vid tribunalen försökte kommissionen visa att Harley-Davidson även gjort sig skyldig till kringgående eller en utformning som utgör missbruk. Kommissionen hänvisade emellertid endast till den omständigheten att omlokaliseringen av den sista bearbetningen eller behandlingen skedde på företagets initiativ och i huvudsak syftade till att undvika tullen. Den uttalade sig däremot inte i frågan huruvida detta strider mot tullens syfte. Följaktligen kan inte heller detta argument läggas till grund för att anse att omlokaliseringen inte var ekonomiskt berättigad.
109. Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska klagandenas yrkanden således bifallas och det omtvistade genomförandebeslutet ogiltigförklaras.
VII. Rättegångskostnader
110. Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken.
111. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i samma regler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
112. Av detta följer att kommissionen ska förpliktas att ersätta klagandenas rättegångskostnader och bära sina rättegångskostnader.
VIII. Förslag till avgörande
113. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen beslutar enligt följande:
1) Tribunalens dom av den 1 mars 2023, Harley-Davidson Europe och Neovia Logistics Services International/kommissionen (T‑324/21, EU:T:2023:101), upphävs.
2) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/563 av den 31 mars 2021 om giltigheten av vissa beslut som rör bindande ursprungsbesked ogiltigförklaras.
3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Harley-Davidson Europe Ltd och Neovia Logistics Services International vad avser förfarandet vid såväl tribunalen som vid domstolen.