Mål C‑429/12

Siegfried Pohl

mot

ÖBB Infrastruktur AG

(begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Innsbruck)

”Begäran om förhandsavgörande – Likabehandling i arbetslivet – Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 45 FEUF – Direktiv 2000/78/EG – Särbehandling på grund av ålder – Fastställande av referensdatum för uppflyttning till en högre lönegrad – Preskriptionstid – Effektivitetsprincipen”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 januari 2014

Unionsrätt – Direkt effekt – Nationella förfarandebestämmelser – Villkor för tillämpning – Iakttagande av likvärdighets- och effektivitetsprinciperna – Att inte beakta vissa anställningsperioder strider mot unionsrätten – Fastställanden i domarna C‑195/98 och C‑88/08 – Preskriptionstid som löper från och med ingåendet av ett avtal – Tillåten

Unionsrätten, och i synnerhet effektivitetsprincipen, utgör inte hinder för nationella bestämmelser i vilka fastställs en preskriptionstid på 30 år för en arbetstagares rätt att begära en omprövning av vilka anställningsperioder som ska beaktas vid fastställandet av referensdatumet för befordran, och denna preskriptionstid börjar löpa från och med ingåendet av det avtal som ligger till grund för fastställandet av detta referensdatum eller från inplaceringen i en felaktig lönegrad.

Det är nämligen i varje medlemsstats interna rättsordning som en sådan processuell reglering ska anges, under förutsättning att denna inte är mindre förmånlig än dem som avser liknande anspråk som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller gör det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).

En sådan preskriptionsbestämmelse kan således inte anses strida mot likvärdighetsprincipen eftersom den tillämpas oberoende av huruvida den lagöverträdelse som åberopas är hänförlig till unionsrätten eller den nationella rätten.

Vad gäller effektivitetsprincipen är det förenligt med unionsrätten att det av rättssäkerhetshänsyn fastställs rimliga tidsfrister för att väcka talan. Sådana tidsfrister kan nämligen inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten.

Angående huruvida avkunnandedatumen för dom av den 30 november 2000 i mål C‑195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund, och av den 18 juni 2009 i mål C‑88/08, Hütter, har någon inverkan på startpunkten för en preskriptionsfrist som fastställs i nationell rätt, erinrar domstolen om att en dom i ett mål om förhandsavgörande inte är av konstitutiv karaktär utan enbart av deklarativ karaktär. Vidare omfattas frågan om vid vilken tidpunkt preskriptionstiden ska börja löpa i det nationella målet av den nationella rätten. Avkunnandedatumen för dessa domar saknar således betydelse för startpunkten för preskriptionsfristen, och är således inte relevant vid bedömningen av huruvida effektivitetsprincipen har iakttagits i det nationella målet.

(se punkterna 23, 27–32 och 37 samt domslutet)