Language of document : ECLI:EU:T:2015:612

Mål T‑82/13

(publicering i utdrag)

Panasonic Corp.

och

MT Picture Display Co. Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Världsmarknaden för katodstrålerör för tv- och datorskärmar – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Avtal och samordnade förfaranden rörande priser, uppdelning av marknader, kapacitet och produktion – Rätten till försvar – Bevis för deltagande i överträdelsen – En enda, fortlöpande överträdelse – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Proportionalitet – Böter – Obegränsad behörighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 9 september 2015

1.      Konkurrens – Böter – Belopp – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Räckvidd – Gränser – Iakttagande av icke-diskrimineringsprincipen

(Artiklarna 101 FEUF och 261 FEUF)

2.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbelopp – Fastställande av försäljningsvärde – Användning av de bästa uppgifter som finns tillgängliga – Beräkningsmetod som fastställs i riktlinjerna – Kommissionens skyldighet att tillämpa riktlinjerna med iakttagande av likabehandlingsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar – Principen om skydd för berättigade förväntningar är inte bindande på samma sätt för unionsdomstolen när den utövar sin obegränsade behörighet

(Artiklarna 101 FEUF och 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionen meddelande 2006/C 210/02, punkterna 13 och 15)

1.      Vad beträffar unionsdomstolens prövning av kommissionsbeslut på konkurrensområdet innebär unionsdomstolens obegränsade behörighet att unionsdomstolen får ändra den angripna rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det påförda bötesbeloppet med beaktande av samtliga faktiska omständigheter.

Denna obegränsade behörighet får visserligen inte innebära att de företag som deltagit i ett avtal i strid med artikel 101.1 FEUF diskrimineras vid bötesberäkningen. Om unionsdomstolen har för avsikt att beträffande ett av dessa företag avvika från den metod som kommissionen använt sig av och som tribunalen inte invänt mot, är det nödvändigt att tribunalen lämnar en förklaring i sin dom.

(se punkterna 155 och 156)

2.      Enligt punkt 13 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 ska kommissionen – vid beräkningen av grundbeloppet för överträdelse av konkurrensreglerna – använda värdet på företagets försäljning av varor eller tjänster, i direkt eller indirekt förhållande till överträdelsen, inom det berörda geografiska området inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt punkt 15 i 2006 års riktlinjer ska kommissionen, när den fastställer ett företags försäljningsvärde, utgå från de bästa uppgifter som finns tillgängliga för företaget.

Riktlinjerna anger en vägledande förhållningsregel för vilken praxis som ska följas, och kommissionen får i ett enskilt fall inte avvika från dessa utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen. Kommissionen har nämligen – genom att anta sådana förhållningsregler och offentliggöra dessa och tillkännage att den fortsättningsvis kommer att tillämpa dem på de fall som omfattas av dem – själv begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning; om kommissionen frångår dessa regler riskerar den att sanktionsåtgärder vidtas mot institutionen i fråga på grund av att den åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar.

Även om kommissionen är skyldig att iaktta principen om skydd för berättigade förväntningar när den tillämpar de vägledande förhållningsregler som den ålagt sig att följa, kan dock inte denna princip vara bindande på samma sätt för unionsdomstolarna, då de inte avser att tillämpa en specifik beräkningsmetod för böterna när de utövar sin obegränsade behörighet, utan prövar de föreliggande situationerna i varje enskilt fall med beaktande av samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som hänför sig till dessa situationer.

(se punkterna 157, 167 och 168)